Vi har världens bästa schappis! Och jag har tyckt att hon varit den klart lättaste hund vi haft.
Men nu när jag frågat runt lite inser jag att dom kan ha ett dåligt psyke, och att man ska välja riktigt noga vilken uppfödare man köper från. Vi hade bara tur!
Våran tik är alltid lös, har uppfostrat sig själv. Hon är med i stallet utan problem, och älskar att spåra. Ärligt talat älskar hon all sorts träning/aktivitet. Men hon kan lägga sig platt på gården och sova bort en hel dag, om det inte händer något kul.
Hon "leker" agillity med barnen, och lyder deras minsta vink för att behaga.
Hon älskar våra barnbarn, och sover alltid i deras rum när dom är här. Helst mitt i legohögen,
Hon älskar att vara med i bilen. Hon åker båt, 4 hjuling och skoter utan problem.
Vi håller henne nerklippt på somrarna men på vintern får pälsen växa. Hennes päls förändrades mycket när vi kastrerade henne. Nu är hon "ullig" och mycket mer kramgo.
Men hon gillar inte att vara ensam... Inte så att hon tuggar på saker, eller springer runt eller så. Utan vi ser bara på henne att hon inte slappnat av under tiden vi varit borta. Så... Vi har hundvakt, eller har henne med nästan jämt
Hon har också ett underligt hundspråk, morrar och viftar på svansen samtidigt mot andra hundar. Hon har några få hundvänner som hon verkligen uppskattar, men annars är hon rätt ointresserad av hundar. Hon är ju själv ett "barn"
Hon har ingen jaktinstinkt, förutom möss.... Lämlar är också roliga, dom piper som värsta pipdjur tycker hon.
Hon vallar inget, men man ser att takterna finns. Nöjdast är om hon samlat ihop hela familjen i ett rum.
Hon gick "fot" rakt genom en renskock utan att ens försöka ta efter dom när dom tillslut sprang iväg.
Hon skäller sällan, men är barnen här så skäller hon om det kommer någon.
Ja det är väl det jag kom på så här i all hast.
* Jenny *
