Sv: Alla vi unga (blivande) mammor!
Jag firade min 18-årsdag på bb
då var sonen sex dagar gammal
Dottern föddes 22 månader senare.
Idag är jag 37 och har en 17 -åring och en 19-åring.
Ingen mer gång i mitt liv har jag kunnat säga att
nu hade det varit bättre att få barn utan mina barn kom på precis rätt tid i mitt liv.
Båda var planerade, dottern blev till på första försöket
Jag fick höra allt en blivande mamma inte vill höra, typ -du kommer aldrig klara det, -du kommer ångra dej, -dina barn kommer bli värstingar, blablabla...sonen gick ur gymnasiet med toppbetyg och har varit precis som vilket annat barn som helst, dottern har toppbetyg hon med och sköter sig hon med.
Det är roligt när man får höra att ens barn alltid är så trevliga, omtänksamma och verbala
Mina barn är det bästa som har hänt mej, inget annat i mitt liv kan mäta sig med dom.
Jag är dem evigt tacksam att jag fått följa dem genom deras barndom-tonår och början på deras vuxenliv, jag hoppas att jag får vara med dem även i framtiden.
Många runt mej började få barn för några år sedan, de är alltså småbarnsmammor nu, det jag har insett nu som jag aldrig tänkte på då är orken...Alla de som får barn nu tycker att det är så jobbigt med vaknätter hit och dit men för mej var det inget att amma en gång i timmen hela nätterna, ville bebis det så ja, då gjorde vi så.
Jag hade inga problem då att ändå vara glad och pigg på dagen, nu hade jag inte varit talbar
jag hade aldrig orkat.
