Alla vi unga (blivande) mammor!

[lilla_maaliiin]

Tänkte starta en tråd och hoppas på att hitta lite tjejer i samma sits som mig själv!

Här där jag bor (södra sthlm) verkar det som väldigt många väntar tills dom är en bit över 30 med att skaffa barn. Därför känner man sig ju lite "ensam" när man kommer som 21åring och är i vecka 23...

Visst, alla är ju jättetrevliga men jag saknar verkligen att ha någon i min egen ålder att diskutera allt med. Så alla unga mammor, och alla unga blivande mammor, sätt igång att klaga, berätta, gnälla, skratta osv!

Hur gammal är du, hur känns allt kring grav/barn, planerat eller inte, omgivningens reaktioner osv, diskussions möjligheterna är oändliga!

 

[Koltinna]

Sv: Alla vi unga (blivande) mammor!

Jag är ung blivande mamma. Jag fyller 21 i höst, och ska ha bäbis 4 agusti.

 

[lilla_maaliiin]

Sv: Alla vi unga (blivande) mammor!

Grattis! ååh vad avis jag blir, du ska ju ha nästan 2 månader innan mig :P

Var bebben planerad?

 

[KisseNova]

Sv: Alla vi unga (blivande) mammor!

Jag är ingen blivande ung mamma, och inte heller klassar jag mig som ung mamma. Mamma har ingen ålder, det är något man är oavsett om man är 15 eller 77. Min mormor är ju faktiskt mamma till sina barn även om hon har 2 barnbarnsbarn.

Men iaf till saken, jag fick min son som 20 åring och i år fyller han 5. Sonen var inte planerad och kom för mig som en glad överraskning men reaktionen ifrån min omgivning var väldigt varierande när jag fick reda på att jag var gravid. Många tyckte att vi var för unga (20 och 19) och många tyckte att det skulle bli kul. Sonen är första barnbarnet och första barnbarnsbarnet på båda sidor vilket lett till att han blivit bortskämd, iaf av min mormor

Med facit på handen så ångrar jag inte min son, det var rätt tid för barn då men jag önskar att jag hade väntat några år och gjort fler "barn-fria" saker eftersom det är inte lätt som ensamstående studerande att få tiden att räcka till alla saker som ska hinnas med.

 

[Nisse]

Sv: Alla vi unga (blivande) mammor!

Jag är 20, fyller 21 i augusti och har bf 11/9.
Barnet var absolut inte planerat då jag käkade p-piller, men shit happens .
Närå, jag är såklart glad över att jag ska få barn och jag älskar ju pyret i min mage
Jag har inte fått några negativa reaktioner på att jag är gravid, tvärtom.
En arbetskamrat till mig ska få sitt första barn en vecka innan mig och hon är 40 år, så vi brukar skämta om att hon skulle kunna vara min mamma och mitt barns mormor
Jag tycker inte att det spelar nån roll hur gammal man är när man skaffar barn, bara man kan ge barnet en bra uppväxt.

 

[jerseyko]

Sv: Alla vi unga (blivande) mammor!

Jag är 23 år och väntar mitt andra barn. Första är snart 1 år och 8 månader båda barnen är planerade, bara det att det inte gick att planera som vi ville.

Första ville jag ha en sommarbebis 07, han föddes i slutet av oktober. Syskon ville vi ha i februari, men slarvade med kondom 1 gång och förhoppningsvis stannar bebis till efter nyår!


Omgivningen blev superglada både när vi berätta om första och andra graviditeten.
Jag mår asbra den här graviditeten också än så länge. Jobbar inte lika fysiskt nu så jag har klarat mig från de värsta blodtrycksfallen (svimmade i v.7 med första barnet) och fogarna känns fortfarande okey (fick sjukskriva mig pga dem redan i v.10) känns bra att fogarna är bra fortfarande då smärtan aldrig försvann mellan barnen och jag trodde de skulle bli ännu värre nu.


Nu längtar jag tills bebis ska komma ut och hoppas vi hinner in till sjukhuset!

 

[Freyja_bus]

Sv: Alla vi unga (blivande) mammor!

kl

När räknas man som ung mamma då? Jag är 24 och är kanske ung, men det beror ju på vad man jämför med. Själv känner jag mig alldeles "lagom"

Vi fick vårt första barn, en dotter, i januari i år. Tre veckor senare fyllde jag 24 år. My var mycket väl planerad och efterlängtad!

För mig har det varit helt perfekt att få barn nu. Det känns som att jag har hunnit med en hel del innan hon kom och jag ser fram emot många, glada år tillsammans med henne och hennes framtida syskon. Graviditeten var i det stora hela jättebra, förutom de första nio veckorna när jag låg och kräktes, och mellan v 37-39 när jag hade ont i ena njuren för att livmodern tryckte på och en massa förvärkar. Även om jag hade det rätt jobbigt då, så ser jag tillbaka på min graviditet som något underbart och härligt och jag tycker så här i efterhand att jag hade världens bästa graviditet... vadå, jag mådde ju bra helatiden?! Det är bra att man glömmer sånt som är jobbigt!

Vi fick bara positiva reaktioner från vår omgivning när vi berättade att vi väntade My. Det var nog rätt så väntat för alla.

//Julia

 

[Piruette]

Sv: Alla vi unga (blivande) mammor!

vad är ung?

jag fyller 25 i juli o väntar mitt 1:a barn 22juli..

bor oxå i södra Sthlm.. Haninge för att vara mer exakt

har inte tänkt så mkt på att det inte är så många "unga" som skaffar barn, tycker det är massor.. haha.. allafall på "Familjeliv"
problemet är väl kanske bara att jag inte har ngn i min närhet som har lr ska skaffa barn...
o det är ju lite trist... dom "vanliga" kompisarna tycker det är sådär kul att prata vagnar o förlossning..

 

[Ajda]

Sv: Alla vi unga (blivande) mammor!

Jag är 23 år nu och var 22 när jag fick min dotter. Klassas väl som ung mamma. Jag ses som ung mamma framför allt för jag inte ser ut att vara äldre än 16-18 år. Inte så kul nu, men när jag blir äldre får man väl hoppas dom flesta fortsätter gissa på betydligt yngre

Vi fick bara positiva reaktioner när vi berättade att vi väntade barn, min sambo är 1 år äldre än mig.

Jag har fast jobb så egentligen skulle jag inte haft möjlighet att resa runt så som många unga gör. Mitt jobb vill jag inte göra avkall på.
Annars känner jag som så att det finns tid att resa tillsammans med barn(en?) så småningom. Och så kan man ju förhoppningsvis resa osv efter att barnen blivit vuxna. Jag kommer ju vara 42 när Tuva är 20. Då har man (förhoppningsvis) många friska år kvar!

 

[Tillit]

Sv: Alla vi unga (blivande) mammor!

Jag är väl också vad man kallar ung då, 23 år nu och 24 i oktober!
Min sambo är 24 nu och blir 25 i december!

Vårt lilla mirakel är beräknat till 23 Juni, så det är snart!
Ska bli så spännande så! Allt är mer eller mindre klart härhemma, och vi bara väntar nu på att få träffa vårt lilla Kärleksbarn!

Jag ska väl inte säga att barnet var direkt planerat, utan lite "händer det så händer det" hade vi sagt.
Jag blir mer eller mindre kokko av p-piller och diverse andra metoder jag testat, ringar och minipiller, så vi körde på säkra perioder, och första månaden vi inte hade full koll - ja då small det! Och inte är vi ledsna för det, tvärtom!

Vi är först bland våra vänner med att få barn, men jag har en känsla av att resten snart hänger på, de verkar lite småsugna

Reaktionerna har endast varit positiva när vi berättade vad som väntade, alla i båda våra familjer väntar och ser fram emot Litens ankomst!

 

[jerseyko]

Sv: Alla vi unga (blivande) mammor!

Jag anser att jag är en ung blivande tvåbarnsmamma för jag jämför min ålder med alla andra mammor på mvc, öppna förskolan och dagis som har barn i samma ålder som mig.

På mvc med första barnet i vår grupp som skulle få samtidigt var alla andra +28 år.
På öppna förskolan när sonen var liten var alla utom jag +30 år, sen när sonen var 6 mån fick en 18 och en 20 åring barn men de åkte till en speciell öppna förskola för unga föräldrar inne i stan för de kände sig så utanför.

Här jag bor nu är det lite fler som är under 25 år med första barnet, men så bor jag på vischan nu och där har vi ju inget bättre för oss

 

[Elinkan]

Sv: Alla vi unga (blivande) mammor!

Jag fick min första en månad efter min 22-årsdag. Det är nog ganska ungt och var inte superplanerat men vad härligt att veta att när hon är 20 är jag bara några år över 40 och har halva livet kvar! Det är härligt att vara mamma!!

 

[lilla_maaliiin]

Sv: Alla vi unga (blivande) mammor!

ooh va mysigt att vi är fler! Håller med som nån annan skrev, dom "vanliga" kompisarna är ju inte så jätteroade av förlossningsångest och barnvagnsinköp :P

Själv fyllde jag 21 i mars, sambon är 27. Har fått höra en hel j*vla massa taskiga kommentarer om jag ska vara ärlig, vilket har gjort riktigt ont Har blivit många nätter i tårar... Hua. Både av kompisar och av dom i stallet, känns jättetrist Det är ju inte så att jag har en dödlig sjukdom eller att livet tar slut när man får barn, men folk är så väldigt snabba med att påpeka allt negativt...

Jobbigaste för mig har väl varit att jag har fått höra en hel del dumma kommentarer, medan sambon bara får höra glädjetjut. Han är ju i mer "rätt" ålder i alla andras ögon verkar det som.

Sen finns det självklart dom som varit enbart positiva (som mina föräldrar, bättre finns inte)

Inte heller för mig var bebis planerad, p-piller som inte funkade... och det är jag väldigt glad för idag Hade jag fått planera själv så hade jag nog väntat några år, men med facit i hand känns det som en rätt bra ålder ändå. Som några innan skrivit, man är ju själv fortfarande värsta ungdomen när barnet är 20! Att jag dessutom förmodligen har större kontaktnät vad gäller släkt och liknande än vad kanske en 40åring skulle ha känns ju dessutom som ett stort plus! (tex så lever to.m min gammelmormor fortfarande, och är pigg och glad).


Hur har ni alla andra gjort med hästeriet? Hade ni egen häst innan, har ni kvar, vad gjorde ni av hästen under grav, efter grav osv? Vore kul att höra hur andra löst det!

 

[lilla_maaliiin]

Sv: Alla vi unga (blivande) mammor!

Ah fast just i haninge finns det väl en hel del unga mammor? Känns som om det är ganska uppdelat inom sthlm? Brukar tex alltid skojja om att i Salem (rönninge, tumba osv) Där är det konstigt om man inte är gift och har villa, vovve, volvo innan man är 25 Detta enbart grundat på släkt och vänner som bor där, men det är iaf en känsla jag har... :P

"Alla" (dom är tyvärr inte många) unga mammor jag känner kommer från just haninge och salem, medan i aspudden (lr ja älvsjö) där jag bor, där finns det inte en enda! :P

 

[nDian]

Sv: Alla vi unga (blivande) mammor!

När jag var gravid med min dotter så var jag 21 år precis. Jag fick henne på juldagen. 3 månader efter det så skulle jag fylla 22 år. Hennes far var lika gammal som mig.
Idag är jag 28 år och min dotter är 6 ½ år och ska snart börja skolan.

På ett sätt så var hon planerad men endå inte. Vi visste vad som kunde ske. Vi båda blev glada. Jag mådde inte så bra när jag var gravid. Dom första månaderna så spydda jag så mycket så jag hamnade nästan på sjukhuset för uttorkning. På slutet så blev jag sjukskriven för att det som skulle växa med magen ville inte det så jag hade ont hela tiden.

När jag berättade för min mor så började hon gråta av lycka. Pappa tyckte väl att det var för tidigt. Inte pga min ålder utan att han kände sig för ung för att bli morfar men han var förståss jätte glad endå.

jag tyckte det var rätt ålder. Visst det höll inte med fadern, tog slut när hon var 1 år. Jag har aldrig ångrat att jag fick henne så tidigt. Det har gjort att jag är starkare idag. Jag har kämpat med jobb, vara ensamstående och pluggat.
Idag har jag en ny sambo, så vi får se när det blir en ny knodd..

MVH

 

[caradan]

Sv: Alla vi unga (blivande) mammor!

Jag var 19 när jag fick pojken (fyllde 20 2 månader senare) och 22 när dottern kom.
Det var ungt och det är det fortfarande då de flesta av mina vänner inte har några barn ännu.

Hade jag fått göra om det så hade jag väntat men samtidigt så hade jag aldrig velat va utan dom heller.

Det höll inte med pappan och vi flyttade därifrån för snart 5 år sedan.

 

[Larkin]

Sv: Alla vi unga (blivande) mammor!

Jag är i v 23 och kan kanske också räknas som ung, är precis fyllda 24 år. Fast jag tycker att det känns som en perfekt ålder. Jag pluggar och har två år kvar på min utbildning, kommer ta ett studieuppehåll på ett år och det känns faktiskt väldigt bra att göra så .
Den lilla är planerad och mycket efterlängtad . Vi har bara fått positiva reaktioner, alla är jätte glada och ser fram emot en liten i släkten. Jag är tyvärr ganska ensam i min bekantskapskrets när det gäller graviditet osv, de flesta i mina vänner är inte i närheten av att skaffa barn.

Har inte ridit sen jag blev gravid, min häst har varit dräktig och går nu med föl, men så fort jag kan efter förlossningen så ska jag börja igen. Har turen att ha en hästintresserad mamma som är med och hjälper till mycket!

 

[Litenvit]

Sv: Alla vi unga (blivande) mammor!

Jag är mamma men definitivt inte särskilt ung längre .
Var 20 när jag fick min dotter (för drygt 20 år sedan) och jag har vare sig ångrat mig eller tyckt att jag borde väntat längre. Det var helt rätt då och fortsatte kännas rätt även efteråt.
Bor kvar med "originalpappan" och det kan ju vara det som gjort att det inte blev något att ångra, att bli ung förälder. Vi har bott ihop och hjälpts åt genom åren och jag började även plugga på högskola som 24-åring med småbarn. Funkade alldeles utmärkt!
Inte var man särskilt rik men jag tycker snarare att det är skönt att njuta av att ha det bättre ställt och ha mer fritid idag, som 40-åring.
Nu har jag istället en massa jämnåriga kompisar som är mitt i blöjbytaråldern och jag är inte ett skit avundsjuk på dem som gör det nu, när man börjar bli lite trött och medelålders. Det var ju liksom ingen match att kliva upp på natten som 20-åring men idag hade det tagit emot mer.

Så summan av kardemumman så undrar jag om det finns någon rätt eller fel ålder att skaffa barn om man nu verkligen vill ha barn.

 

[Lamborghini]

Sv: Alla vi unga (blivande) mammor!

vad är ung?

jag fyller 25 i juli o väntar mitt 1:a barn 22juli..

bor oxå i södra Sthlm.. Haninge för att vara mer exakt

har inte tänkt så mkt på att det inte är så många "unga" som skaffar barn, tycker det är massor.. haha.. allafall på "Familjeliv"
problemet är väl kanske bara att jag inte har ngn i min närhet som har lr ska skaffa barn...
o det är ju lite trist... dom "vanliga" kompisarna tycker det är sådär kul att prata vagnar o förlossning..

Men vad lattjo Jag bor också i Haninge, fast fyller 25 i höst o fick 1:a barnet nu i April. Så har du tråkigt nån dag kan vi ju träffas o prata sånt alla vanliga dödliga spyr på

 

[jerseyko]

Sv: Alla vi unga (blivande) mammor!

Jag har kvar hästen, red henne 5-6 dagar i veckan fram till omkring v.20 då fick jag sånna sammandragningar när jag travade så jag fick lugna ner mig. Hade medryttare redan innan jag blev gravid som fick rida mera då.
Sen började jag igen fram tills hon fick gå 24/7 på bete.
Jag såg på min häst att hon tyckte de var astrist så jag planerade att få ut henne på foder så jag började rida igen. Men hon gick inte igenom veterinärbesiktningen så då skaffade jag en till medryttare och vi red igång henne tillsammans. Sista gången jag red (åkte) häst var 10 dagar före förlossningen.
Min 2a medryttare slutade sen och jag blörjade rida 4-5 dagar i veckan när sonen var en månad. Det funkade asbra och jag var så glad över det men fick sen förlossningsdepression och lånade ut henne på foder.
Hon var först i sigtuna, men det funka inte med den tjejen så hon flytta till hallstavik och där verkade allt kanonbra. Trodde jag, 5 månader senare får jag veta att min häst blivit flyttad och stallägaren vet inte vart och fodervärden svarade inte när jag ringde!!
Fick till slut tag på henne och hämta hem henne.

Red henne ungefär 1 månad sen gick hon ut på bete. Vi köpte hus och 1 månad senare kom hon hit också.

Nu rider jag 4-5 dagar i veckan. Antingen innan jobbet och då sittet sonen med i vagnen (vilket är helt otroligt att han fortfarande accepterar) eller efter jobbet och då brukar jag rida ut. Har en medryttare som sköter uteridningen för de mesta och jag hård jobbet på banan.

Planerar att få iväg henne innan augusti. Hon är ingen häst för en ryttare med småbarn. Hon vill vara någons nummer ett! Fast nu tvekar jag lite, för hon har börjat gå så j*vla bra igen Men jag ser ju på henne hur tråkigt hon tycker det är när jag bara skyndar upp i stallet, rider, mockar och försvinner lika fort igen.


Jag har inte hört en enda negativ kommentar, inte maken heller. Alla har varit super glada för våran skull fast vi var unga när vi vänta sonen och först ut bland kompisarna (första barnbarnet oxå för våra föräldrar och alla i deras kompiskrets) vi gör precis lika mycket som vi gjorde innan, eller kanske t.om mer Våran son är med på ALLT och han älskar det.