Oerhört starkt jobbat! Det är ett skitjobbigt samtal. Verkligen. Och därtill kommer ovissheten vad det ger för resultat.
Men en sak kan du vara säker på. Samtalet var för DIN skull, för att DU skulle få din ståndpunkt klar. Nu kan dina föräldrar aldrig påstå att de inte förstått att de gör dig illa och påverkar dig. Nu vet du att deras val grundar sig på all fakta tillgänglig. Väljer det att dricka får du fatta dina egna beslut utifrån det.
Ibland kan det ju vara så att den beroende inte riktigt sett sanningen i vitögat förrän efter samtalet. Om du dessutom dagen efter påtalar att "ja,det var det här jag menade, nu drack du för mycket igår och jag tycker det är obehagligt" blir det för vissa påtagligt och svårförklarligt att det inte skulle vara något problem. Det är lättare att bortförklara för sig själv om ingen säger något...
Å andra sidan finns det vissa som aldrig når sin egen botten (botten är där det vänder, där den beroende inser att det måste till en förändring hos sig själv). Alkoholism är en dödlig sjukdom.
Tack! Ja verkligen, det är något som är
svårt att prata om men jag är glad över att det gick så bra.
Precis! Det var för min skull. Jag pratade om allt jag kom på så nu vet de verkligen hur det är för mig och min bror och kan inte blunda för sanningen. Yeah, idag så valde de att dricka lagom och får se hur länge det håller. (föga förhoppningar såklart men känns endå bra att ha berättat på riktigt hur det känns med allt, har ju pratat innan men inte på samma nivå.)
Ja exakt! Om jag minns rätt så frågade jag lite vad föräldrarna trodde att vi tyckte var jobbigt med deras drickande, det första svaret från mor lydde: "att vi spelar hög musik". Så aa, hoppas de/hon vet lite bättre nu hehe. Ja, exakt. Då kan de blunda för problemen mycket lättare.
Ja, känns som att de flesta är åt det hållet. :/ Var dock hos en hästgård på Island, för-förra sommaren tror jag det var och han som ägde gården var typ alkoholist en gång i sitt liv och storrökare. Frågade hur han slutade och han svarade: "I just quit."
Föreslog för övrigt om att gå på ett sånt där möte allihopa tillsammans och alla vägrade, haha. De får skylla sig själva!
Fruktansvärt starkt gjort av dig, samtidigt som jag kan känna (inte för första gången) vilket ultimat...misslyckande, får man säga så? det måste vara att barnen är föräldrar till sina föräldrar. Hela poängen i min värld med att vara förälder är att vara någons trygghet och någon som barnen alltid kan komma till. Otrygga barn som behöver ta ansvar för sina föräldrar tappar en stor del av sin barndom och det är så tragiskt så det finns inte.
Min uppväxt har starkt präglat min inställning till att skaffa egna barn, just för att min värsta mardröm är att jag ska misslyckas så fatalt att de vänder mig ryggen, vilket hänt i min familj. Alkoholmissbruk påverkar så mycket mer än de drabbade individerna och de närmast dem, i mitt fall handlar det om åtminstone tre generationer som skadats och förstörts på något vis.
Tycker att du är oerhört stark TS, men "förvänta" dig inte att samtalet ska leda till ett revolutionerande uppvaknande för dina föräldrar, utan se det som en insats för dig själv. Man kan liksom inte slåss mot denna fienden åt någon annan utan det måste de drabbade göra själva.
Tack så mycket! Ja, det är så jag känner också.. Tycker dock mina föräldrar har gjort ett awesome jobb förutom när de druckit för mycket så känner endå att jag har haft det bra.
Åh, det tror jag inte du ska behöva oroa dig för! Du är din egen person och även en klok sådan. Av det jag har läst så känns det som att du har rätt tänk och inställning kring familjefrågor och bör absolut inte oroa dig över något sådant. Jag tror att det krävs mycket för att ett barn ska vända ryggen till sin förälder, för trots allt så älskar man ju sin familj och det är inget man skulle vilja göra i första taget då. Jag tror på dig 100%. Personligen så har jag inte reflekterat över det utan bara tänkt på hur jag vill vara. Jag vill vara närvarande och inte hålla på så mycket med min mobil tex. och lite sådana enkla saker. Jag kanske aldrig ens får barn och det är inget jag känner att jag skulle klara av vid nuläget.
hoppas det blir bättre för dig och ja, det är hemskt!
Ja det är precis så jag känner. Det är en lättnad för mig men helt ärligt så är mina förhoppningar om en långvarig förbättring väldigt låga.
