Åldersnoja före 25...

[bettysmatte]

Sv: Åldersnoja före 25...

Eller så kan du väl gå på Sweden Rock? Där är medelåldern 37 år, har jag läst, så där kan du väl vara år efter år ett bra tag framöver utan att oroa dig ?

 

[Riley]

Sv: Åldersnoja före 25...

Ärligt talat, ni som nojar, tror ni verkligen att andra bryr sig så otroligt mycket om vad ni gör eller inte gör?

Jag har förlorat vänner på att inte "växa upp" - inte vad beträffar ansvar och dylikt, utan intressen och målsättning med livet - och haft ragg och bekanta som dragit sig ur när det gått upp för dem att jag t.ex. åker runt på konserter eller aldrig lär skaffa en universitetsutbildning. Så svar ja, jag tror att det finns människor bryr sig, och således att det kan påverka ens liv. Därtill tror jag att det finns en automatisk risk att man hamnar utanför när man inte gör som majoriteten, ffa om 99% av ens umgängeskrets till exempel skaffar barn, och får andra prioriteringar och aktiviteter att umgås över. Det har jag märkt redan nu, de vänner som skaffat barn har man glidit ifrån.

Det behöver självklart inte bli så, men risken blir större, och jag är väldigt modfälld inför tanken på att bli ratad av någon endast och endast för att jag ägnar vissa dagar åt att köa till en konsert.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Åldersnoja före 25...

Det behöver självklart inte bli så, men risken blir större, och jag är väldigt modfälld inför tanken på att bli ratad av någon enbart och enbart för att jag inte har några yrkesmässiga ambitioner med livet.

Fast du kan aldrig veta att det är enbart på grund av det.

 

[Riley]

Sv: Åldersnoja före 25...

Åhh ja, precis så! Jag har ett exempel på det, en kompis som efter en (i mitt tycke) helt grym konsert sa att hon "nog börjar bli för gammal för sånt här" eftersom "alla andra är huvudet kortare och max 20"

Ja, jag har haft vänner som sagt samma sak.

- Nä, det blir inte så mycket spelningar nu, man är ju äldre.
- Men vadå, tycker du inte det är roligt längre?
- Jo, men det är inte det, man kan ju inte hålla på såhär för alltid.

De har liksom inga skäl á la "jag VILL inte", utan det är bara man "kan", "ska" inte på grund av sin ålder. Så himla sorgligt och som sagt, så oroväckande för ens egen del och framtiden. Jag har ett par äldre bekanta kvar som är 30+ och fortfarande åker Europa runt på konserter, och de säger samma sak, familj, vänner och kollegor undrar när de ska växa upp, lugna ner sig och skaffa partner och familj. Jag hoppas verkligen att de står pall för trycket och skiter i ungar och partner och karriär, det skulle ge en åtminstone en liten gnista hopp.

 

[Ozarc]

Sv: Åldersnoja före 25...

Utan att ha läst de andra svaren:

Jag har själv funderat lite på det där. Jag har två grupper av kompisar kan man säga. Den ena, som alla är i min ålder, är i stadigt samboförhållande, köper lägenheter och de som bor i hyresrätter köper soffor eller vad det nu är. Många av dem jobbar, en del har kontorsjobb. Den andra gruppen kompisar jag har tenderar att vara en eller ett par år yngre men fortfarande 20-25 är singlar och pluggar, reser och bor med kompisar, kan identifiera mig mycket mer med de kompisarna.

Slutsatsen av mina funderingar är; vem f*n har bestämt att man ska göra vissa saker en viss ålder!?

Skit i vad folk runt omkring dig tycker! Jag har nu i två års tid mått dåligt och tänkt att jag behöver en pojkvän. Jag har dejtat som en gnu (säkert 20st under dessa två år), men surprise: man måste må bra själv först innan man kan börja locka andra människor till sig (eller ja, i mitt fall var det aldrig att locka till sig som var problemet, men ingen ville stanna så att säga). Så jag har bestämt för att ta tag i mitt dåligmående och jobba med mig själv. Dejtandet ligger på hyllan men definitivt inte flirtandet!

Jag känner mig vuxen i den mån att jag älskar vin, trevliga restauranger har bil och körkort. MEN, är inte det minsta intresserad av barn (kommer antagligen heller aldrig bli några heller), är mer intresserad av att uppfylla mig själv och kuska jorden runt för olika jobb och utbildningar samt spendera min lediga tid på mina fritidsintressen och kompisar än en partner. Har aldrig bott själv mer än under ett kort kurs utomlands, det var ok men föredrar definitivt att bo med andra. Älskar att bo med kompisar! Inser att om det överhuvudtaget blir en pojkvän nån gång kommer jag kanske aldrig vilja flytta ihop, än mindre skaffa barn. Jag trivs med min livsstil som den är just nu. Jag har utformat den och jag bryr mig faktiskt inte om andra tycker att jag ska göra nåt annat!

 

[Tender]

Sv: Åldersnoja före 25...

senast idag på jobbet (annan avdelning än den vanliga) fick jag frågan om jag var med i ungdomsprojektet (årskurs 8-9 Första ring)...
bor hemma, vägrar skaffa barn.
vill leva livet men svårt när man har häst.

 

[Ozarc]

Sv: Åldersnoja före 25...

Jag vet!

Det är därför jag inte har någon just nu.

Nästa sommar däremot...

Jag behöver dock inte stå ut med sånna kommentarer, tack och lov, ser nog ut att vara ungefär så gammal som jag är.

 

[Taxilock]

Sv: Åldersnoja före 25...

Jag anser mig själv som vuxen, bor inte kvar hemma hos föräldrarna var många år sedan jag flyttade därifrån, sköter min egen ekonomi, tar mina egna beslut. Jag har inget fast jobb men ett stadigt förhållande och bor tillsammans med min partner i en lägenhet som vi tillsammans köpt. Jag lockas inte av barn än så länge och är osäker på om jag någonsin kommer göra det.

Jag reser mycket både inom sverige och utanför, går på spelningar, åker på festivaler, är ut och umgås med vänner, gör saker jag tycker är roligt helt enkelt. Jag har sökt till högskolan till hösten för att jag vill ha en utbildning. Vill inte vara fast på samma lågavlönade jobb med sjukt dåliga villkor resten av livet.

Min poäng är att bara för att man blir vuxen behöver det inte innebära att man slutar med det man älskar. För mig innebär det att stå på egna ben och ta sina egna beslut. Jag älskar fortfarande att åka snowboard, gå på spelningar och läsa böcker. Att jag anser mig själv vuxen hindrade inte heller mig från att börja åka longboard för att jag tycker det verkade roligt.

Jag tror att livet blir vad du gör det till, det är ju ditt liv och dina beslut.

 

[Elina8]

Sv: Åldersnoja före 25...

Jag har inte heller läst alla svar, men det finns ju faktiskt de som bygger sin karriär i vuxenlivet på det du menar är ungdomskultur, dvs. gå på konserter. Finns ju massa människor som jobbar med musik på ett eller annat sätt, journalister, producenter, scenbyggare, managers....

Det finns inga regler, bara normer men det är ju ofta väldigt spretigt även inom normens ramar. Tittar man på dem som lever utanför normen förstår man snart att man kan leva väldigt olika och väldigt bra på många sätt.


Jag bor själv, har katt och häst. Skulle mycket väl kunna tänka mig att köpa en egen liten hästgård. Har i och för sig jobb, men skulle inte vilka jobba 7-4 eller liknande kontorstider. Jag jobbar kvällar, helger, nätter, dagar och dygn blandat, och har tre dagar ledigt i veckan. Passar mig utmärkt!

Har inga som helst drömmar om barn, men skulle mycket väl kunna tänka mig vara stödfamilj i framtiden när jag bor lite större. Kanske inte låter så kontroversiellt precis, men många kollar på mig som om jag hade sagt att jag åt hundskit till lunch.

 

[muppia]

Sv: Åldersnoja före 25...

Smart!


Det får mig att tänka på massor av citat om just det där, och jag tror att många egentligen känner så att man aldrig blir stor i sinnet så att säga. Men normen är ändå att man "ska" leva på ett visst sätt för att vara vuxen "på riktigt"


Alltså åh, vad otroligt skön inställning du verkar ha. Jag vill också kunna tänka så och skita totalt i vad "alla andra" tycker och tänker om det, men det är så svårt.


Samma här, alltså saft och bullar. Kolla disneyfilmer när man bor själv har jag tagit för givet att man får göra fast man är "vuxen" till och med

Citat och klyschor kan dra åt helvete. Det är så här man lever sitt eget liv. Dock kan man använda citat och liknande som nåt slags vägledning för hur man vill leva sitt liv. Jag har slutat oroa mig för hur livet ser ut sen, jag har börjat släppa mitt förflutna. Det på både gott och ont. Jag har (tyvärr?) fått en nihilistisk inställning till det hela och det har gjort att jag slappnat av ganska mycket och tar det som kommer. Jag orkar inte oroa mig för saker om ett år eller fem år. Däremot kan jag oroa mig för något som kommer till helgen men det är inom en rimlig tidsram kan vi säga.

Att jag skiter i vad andra tycker och tänker om mig har jag tagit till mig till fullo under min singeltid, jag har levt lite svinigt och precis som jag vill. I hela mitt liv har jag ändå trotsat en massa saker, det var bara det sista - att våga sluta bry sig så mycket om vad andra tycker men å andra sidan är jag en sån som inte värdesätter relationer så högt (inte ens till min pojkvän) att jag låter deras åsikt påverka mig. Jag är den jag är. Deal with it or leave. Enklare blir det inte. Och det gäller även mig gentemot mina relationer. Accepterar jag inte dem så ger jag fan i att ha någon relation till dem, det ger mig ingenting och det ger dem ingenting. Jag umgås bara med dem som inte vill ändra på mig och det ger mig så mycket mer glädje än att träffa dem som inte kan ta mig för den jag är, lika mycket som jag inte kan ta dem för de är. Alla människor passar inte varandra.

Kör på, lev ditt liv som du vill. Du har bara ett liv, utnyttja det precis som du vill!

 

[karamelldrottningen]

Sv: Åldersnoja före 25...

För det första: nej du är inte ensam med att känna så. För det andra: folk har ofta mycket med sitt och lägger inte ner några större analyser på andras val i livet. De som ändå gör det har väl nån grundtanke på vad lycka är. Då kan man fråga sig själv: blir jag lyckligare av parmiddagar? -varför/varför inte? Blir jag lyckligare av en avkomma? Varför/varför inte? Det är bara en själv som vet så ingen annan kan säga att såhär är det för det är individuellt. En del vill gå på konserter hela livet och de ska de få göra. En del vill satsa på hästarna och det ska de få göra. Andra vill göra alla möjliga saker och det ska de få göra.

Mycket bättre att göra det som känns meningsfullt än att följa en viss norm. Jag är inte rädd för att vara udda och det ska du inte heller behöva vara . Trist om alla levde likadana liv. Likadana hus, skor, intressen, hårfärg. Gäsp.

 

[Sandorami]

Sv: Åldersnoja före 25...

Har nu läst hela tråden och måste säga att jag blir lite förvånad över alla kommentarer folk tycks få? Jag är snart 26, ska börja plugga mitt tredje år på universitetet, singel, bor i en studentetta, inget körkort... ja, ganska ovuxen med andra ord Men jag kan inte minnas en gång någon har kommenterat på det, de flesta runtomkring mig verkar inte ens reflektera över det, varken äldre eller yngre. Mina föräldrar har aldrig påpekat någonting utan låtit mig flänga runt bäst jag vill för de litar på att jag klarar mig och försöker inte pusha mig till att göra något jag inte vill.

Eftersom många av mina vänner är 1-4 år yngre än jag kan jag väl ibland personligen känna mig lite smågammal, men har insett att om jag inte gör en stor grej av det så gör inte de det heller. Trivs man tillsammans spelar ju inte åldern någon roll! Samma med spelningar och konserter, man tycker väl inte mindre om ett band bara för att man blir äldre? Och vad spelar det för roll vad ANDRA tycker?

Jag vill absolut ha barn, helst innan 30-35 om nu den möjligheten skulle ges, men jag vill verkligen inte leva något Svensson-liv. Är alldeles för rastlös för att det skulle vara möjligt. Jag tänker lite att det som just är den stora fördelen med att vara vuxen är att man får bestämma över sitt eget liv, alltså bestämma precis hur man vill leva det. Om nu sedan andra har något att invända mot det, tja, då kanske de inte är så jäkla värda ändå? Haha, jag kanske är en av få som faktiskt inte vill vara 20 igen

 

[Miiikaela_]

Sv: Åldersnoja före 25...

Och jag kan inte förstå hur man kan vara så omotiverad och oambitiös. Och oavsett vad folk tycker så är det i min mening vad man är när man inte ens vill ha ett jobb. I mina ögon är det dels en skyldighet som man har gentemot samhället, att om man kan genomföra arbete så skall man göra det. Det är ingen annans jobb att försörja en annan frisk människa som kan genomföra ett arbete men avstår för att man inte kan stå ut med ett vanligt arbete. Då får man helt enkelt hitta ett arbete som man trivs med helt okej och se fördelarna med att jobba och ha en inkomst. Som att kunna resa, köpa nya spel, hänga på festivaler eller vad fan man nu vill göra oavsett ålder.

Sen kan jag heller inte förstår varför allt skall vara så antingen eller. Varför kan man inte vilja ha vissa bitar men andra inte. Varför måste man anses ha ett svenssonliv för att man vill ha villa, hund och sambo? Likväl som att man skall anses barnslig och omogen för att man vill hänga på festivaler/konserter? Kontraster, det absolut bästa som finns. Likväl som jag faktiskt vill ha villa inom en snar framtid och en hund tillsammans med min sambo så är jag inte alls intresserad av barn. Likväl som jag hoppar mig tokig på en festival ena helgen, hönger på kolmården som ett barn nästa och dricker vin på en parmiddag den tredje så kan jag inte förstå varför man skall hamna i ett fack. Gör vad fan du vill men ett jobb anser jag att man är skyldig att ha. Jag är inte intresserad av att försörja andra lata människor som inte kan "stå ut" med ett jobb för att jag själv vill arbeta, lyckas och tjäna bra med pengar så att jag kan resa, åka på festivaler, dricka vin, köpa hus och hund och fortsätta mitt vuxna svenssonliv med min underbara sambo!

 

[Riley]

Sv: Åldersnoja före 25...

Fast nu har ju Sparrisen inte skrivit att hon vägrar jobba, bara att hon tycker det är tråkigt, inte drömmer om ett fast jobb och satsa på karriär. Att man inte jobbar innebär ju nödvändigtvis inte heller att man går på bidrag.

Jag förstår inte varför man "ska" tycka att det är kul att arbeta. Ambitioner för mig innefattar så mycket mer än yrke. Personligen vore min största dröm att bli hemmafru och försörjd (bortsett från att jag är för ovuxen för att kunna ha en långvarig relation då, men, detaljer), så att jag aldrig skulle behöva jobba utan kunde ägna tid åt att utveckla tre av mina passioner: Att skriva, teckna och fotografera. Intressen är ambition för mig.

 

[Sparrisen123]

Sv: Åldersnoja före 25...

Håller med, med tillägget att några sådana skyldigheter mot samhället tycker jag inte att varken jag eller någon annan har.
Vill man jobba så kör hårt, behöver man jobba så självklart ska man göra det. Men kan man leva det liv man vill leva utan att jobba (och utan att gå på bidrag man egentligen inte ska ha, givetvis) så varför inte?
Skulle jag kunna leva som jag vill på arv/pappas pengar/gifta mig och bli hemmafru, så inte skulle jag jobba bara för att det "ska" vara så för det är min "skyldighet" mot samhället. Aldrig.

 

[Riley]

Sv: Åldersnoja före 25...

Jag håller med. "Det är ingen annans jobb att försörja en annan frisk människa" - det är ju verkligen upp till varje par/familj/whatever att själva avgöra. Jag vill inte heller indirekt betala lata människors bidragspengar, men kunde inte bry mig mindre om huruvida andra försörjer sig själva eller via sin partner eller föräldrar. Är alla berörda nöjda och gör det frivilligt och med glädje, så varför inte liksom? Jag vet ju att det sticker i ögonen på många men det är väl deras bekymmer då, det enda skälet till att det påverkar dem är ju för att de själva valt att bli upprörda över något som inte ens angår dem.

Om jag velat satsa på karriär och bli höginkomsttagare (eller bara blivit snorrik på Lotto) så hade jag mer än gärna försörjt både en partner och min pappa.

 

[Miiikaela_]

Sv: Åldersnoja före 25...

Fast hur länge har du tänkt att dina föräldrar skall kunna försörja dig? Och att dom aldrig behöver någon ekonomisk hjälp från dug, jag hoppas kunna stötta och ge tillbaka till mina föräldrar efter allt dom gjort för mig! Eller vara hemmafru, då kan ju ett med sambo vara bra ändå för annars kan det vara väldigt svårt. Att kunna leva på ett arv hela livet från att man är runt 20 är nog väldigt få förunnat, krävs ett stort jävla arv för det så jag anser visst att man har en skyldighet till samhället, för det är så samhället fungerar.

Sen inte sagt att man måste älska sitt jobb, även om det är en klar fördel om man gör det. Jag trivs med mitt jobb men inte sätter jag mig upp kl 06 i sängen på morgonen och tänker "yes, fan va gött nu får jag jobba". Tror alla njuter av ledighet, dock tror jag inte man kommer uppskatta ledighet om man aldrig jobbar. Sen inte sagt att man inte kan kombinera intresse med arbete. Finns det väldigt många som gör!

 

[Sparrisen123]

Sv: Åldersnoja före 25...

Nu är det här visserligen jäkligt OT, men ändå.
Menar du att även om man har föräldrar som vill försörja en/fett arv/annan lösning som gör att man kan leva utan att arbeta (just nu, hur livet ser ut om 30drygt år kan ingen säga, arbetande eller ej) så ska man ändå inte göra det, för att "samhället fungerar inte så"?
Jag känner att kan och vill någon leva så, varför i hela friden skulle de då låta bli? För att det är orättvist när inte alla kan?

Alltså rent hypotetiskt, jag har tyvärr ingen som kan och vill försörja mig.

 

[Riley]

Sv: Åldersnoja före 25...

Fast hur länge har du tänkt att dina föräldrar skall kunna försörja dig?

Försörjer mina föräldrar mig? Fan. Mycket man inte vet om sig själv.

Tror alla njuter av ledighet, dock tror jag inte man kommer uppskatta ledighet om man aldrig jobbar.

Jag gick hemma sysslolös i år i mina tonår och tyckte att det var underbart att inte ha ett schema, utan kunna lägga all tid på mina passioner. Om någon mångmiljonär satte en ring på mitt finger och sa att jag aldrig behövde jobba mer en dag i mitt liv, så skulle jag gladeligen kunna demonstrera exakt hur mycket en människa kan njuta av "ledighet" i 40 år framöver.

Sen inte sagt att man inte kan kombinera intresse med arbete. Finns det väldigt många som gör!

Jamen självklart. Men det finns också väldigt många som inte vill kombinera intresse med arbete. Jag är en av dem eftersom jag då börjar koppla ihop intresset med något negativt, kravfyllt och tråkigt, dvs. jobbet, och plötsligt är den där passionen ingen passion längre, utan ett måste.

jag anser visst att man har en skyldighet till samhället, för det är så samhället fungerar.

På vilket sätt anser du att samhället belastas och/eller lider av att några människor - som du själv säger är de knappast många - försörjs av pengar från föräldrar eller partner? Ska vi börja prata om att icke arbetande inte bör få utnyttja skattefinansierade tjänster (sjukvård etc.) för att arbetande människor faktiskt bidrar till det, så är vi inne på samma resonemang som i de förvånansvärt vanligt förekommande åsikterna á la "rökare/överviktiga/alkoholister borde inte få sjukvård" och "folk som inte donerar organ borde inte få ta emot heller". Och där säger jag tvärtemot dig: Det är, tack och lov, inte så samhället fungerar.

Gör vad fan du vill [...] Jag är inte intresserad av att försörja andra lata människor som inte kan "stå ut" med ett jobb för att jag själv vill arbeta och tjäna bra med pengar

Gör vad fan du vill, och låt de människor som kämpat minst lika mycket som du för sina pengar och förmögenheter, för att de själva vill försörja en partner eller ett barn, göra det.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Åldersnoja före 25...

Man kan ju välja att jobba en del av året. Tex säsongsarbete som skidlärare. Eller lägeransvarig. Sen sparar man resten och lever på lite pengar resten av året. Man kan bo i husvagn. Kanske väljer att leva i skogen. Fisk till middag. Äter insekter mm. Det kanske vore nått ?