Sv: Åldersnoja före 25...
KL
Jag lider också av åldersnoja, jag fyller 25 och vill inte bli äldre. Jag har löst det med att skaffa mig en 20 årig pojkvän
Eller nej. Jag flyttade hemifrån som 17-åring, bott själv i omgångar, redan varit sambo två gånger och haft hus ihop med ett av mina ex. Pluggar förnärvarande, påbörjar mitt sista år nu i höst. Jag är äldsta tjejen i klassen men känner mig inte ett dugg äldre än dem eftersom jag gör precis som jag vill. De andra verkar gå efter någon mall i hur man ska vara vuxen. Jag ser inte hur de lever sina liv precis som de vill, men det bekymrar mig inte, vill de upprätthålla en fasad om hur perfekt allt är så gör det. Jag visar att mitt liv inte är perfekt men att jag lever mitt liv precis som jag vill.
Mitt liv lever jag och alla kommentarer jag får om mitt liv svarar jag med "Dra åt helvete".
När jag var singel var det många som frågade om det inte var dags att skaffa en pojkvän redan efter ett halvårs singelskap. Jag svarade att jag trivdes bättre med att knulla runt än att sitta hemma ihop med en och samma snubbe varenda helg. Gissa vilket gensvar jag fick

Många gånger var det

men de förstod väl inte sarkasm så värst bra. Att jag var provokativ i mina svar var helt enkelt för att visa att jag skiter i vad andra säger.
1,5 år senare är jag plötsligt kär i någon, ingen i min närhet trodde att det fanns någon romantiker i mig, allvarligt
Jag kommer vilja klättra i karriären och göra allt som är vuxet (exklusive dricka kaffe!) men jag kommer alltid vara liten i sinnet och jag älskar det. Men folk som frågar får inte något vettigt svar av mig. Jag lever här och nu. Jag bryr mig inte om vad som händer sen. Jag pluggar idag, examen nästa år. Vad som händer sen vet jag inte. Jag vet inte om jag kommer att gifta mig med mitt lammkött. Jag vet inte om jag kommer vilja ha barn sen. Han vill ha, det vet jag. Men han vet att jag inte vet hur jag vill ha det och det får han finna sig i. Jag bryr mig inte och tänker inte fundera på hur livet ser ut sen.
För idag känner jag en berusande frihet i att göra det jag vill utan att oroa mig för vad andra gör. Och det älskar jag. Alla andra som kommenterar andras liv har uppenbarligen tid till att fundera över andras liv och glömmer bort att leva sina egna liv.
Det behöver inte vara vuxet att bo själv, jag tittar på disneyfilmer ibland även om jag bor själv. Jag fikar helst med saft och bullar om jag får välja, inte med kaffe, även om jag bor själv
