Nu på kvällen har Leon varit på valborgsmässofirande. Andra hundar, mycket folk och rörelse, eld, doft av korv överallt.
Det gick jättebra. Leon skötte sig exemplariskt.
Fram till att tätorten en halvmil bort började väsnas på håll med sina fyrverkerier.
Skotträdd som han är satte han igång att darra med hela kroppen, och ville dra hem. Så då fick han dra hem mig. Brasan var ändå på väg att brinna ned.
Och nu sover han i den mest undanskymda delen av huset, fem meter härifrån.
Annars har Leon varit gårdshund idag. Legat snällt på sin plats och halvsovit, tittat då vi burit ris till släpkärran, skällt på nån okastrerad hanhund som haft mage att gå förbi på vägen långt därborta.
Det här med bil är jobbigt. Att starta en sån betyder att nån ska åka bort, vilket kan betyda att jag blir ensam. Därför måste jag vara i bilen, när den åker iväg.
Den livsåskådningen blev besvärlig då riset skulle iväg med släpkärran till majbrasan. För fel bil var kopplad till släpkärra, och den hade inte Leon access till. Så då Jeffery satte sig i bilen fick Leon panik. Vi bestämde då att sambo och Leon går promenad bort mot majbrasa, och med lite fördröjning kör Jeffery dit. Lurad!
Se'n skulle det gås tillbaka för Leon och sambo - och bil och släpkärra skulle också tillbaks. Leon anade oråd, att den där bilen skulle käka upp husse, eller nåt ännu värre. Så jag fick följa med nåt hundratal meter över den öppna åkern. Började gå saktare. Stannade. Leon märkte plötsligt att husse sladdade betänkligt. Tvärnitade. Sambo försökte dra honom med sig. Gick sådär. Jag började gå tillbaks mot bilen. Leon börjar dra allt vad han orkar mot mig.
Då händer det. Kopplet går av.
Som tur var hade han inget annat i huvudet än att springa fram till mig.