M
mimmi_t
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.
Intressant inlägg, och visst kan jag hålla med här och där.
Jag rider, precis som du, en blandning som passar mig, kanske mer åt AR hållet på det mesta, annat är inspirerat hos dressyren. Jag vill dock inte ha ständig kontakt, ens lätt, med min hästs mun och har då aldrig sett någon energibrist. Jag tror att en häst klarar att gå i bra form utan någon som helst hjälp av vikt i tyglarna.
Jag tränar inte på stång och försvarar verkligen inte användningen av den om man inte kan hantera det hela. Jag önskar att min häst svarar på minsta lilla signal även på det mest simpla, mjuka bettet.
Fast om det nu inte är så prestationsinriktat, inte innefattar tvång etc.. Varför rider då så många på stång innan de eg klarar av det?
De signalerna om något är ju rätt skarpa.
Många rider ju på blank stång i kontakt på tygeln. Det är inte stången gjord för och formen blir därefter iom att hästen tar stryk i munnen.
De gamla mästarna ansåg att blank stång mer förstörde än hjälpte. Om inte ens de ansåg sig vara kunniga nog att kunna utföra vettigt arbete på det skarpa betslingen: hur ska då vanliga, dödliga hobbyryttare som rider någon häst om dagen ha känsla och timeing nog att inte sabba?
Och varför trampa hästar som inte ens går i normal grundform?
Det känns inte heller vare sig just eller ergonomiskt i min värld.
Nu kommer folk svara att de inte sett det jag pratar om. Men jag och fleeeera med mig har ju sett det, om och om igen. Så uppenbarligen existerar det ju.
Iom att du pluggar till vet så borde du också veta hur kroppen behöver varierad träning. Hur kan en ridstil vara optimal träning för en häst om det innebär ständig energibrist. För att bygga måste man ju ta i, bli lite trött någon gång. Och inte bara i de muskler som håller tillbaks, för en häst. Utan också i de som skjuter på. För att kraften ska gå fram till handen, från bakhoven, genom en välvd rygg och hals in i handen.
Jag tror inte heller på tryck i hästens mun. Jag tycker det är vidrigt. Det är ju någons mun vi har stoppat en järnbit i.
Men jag tror på kontakt i tygeln och ett sug framåt. Går hästen bara och slafsar får man aldrig rätt sug. Och buken aktiveras inte och drar in bäckenet och lyfter ryggen, som sen ska lyfta framdelen. Man är körd helt enkelt.
AR-hästar går inte sönder iom att hastigheten är så låg. Det är ju jättebra. Det drar ner antalet kotledsinflammationer. Men så himla atletiska tycker jag sällan jag sett AR-hästar som är. Just iom att man inte ber dem TA Iiiiii.
Visst nu kommer någon svara att de rider ju ut och hoppar etc. Men varför inte rida en inriktning där all träning hästen behöver KAN ingå i ett dressyrpass? Jag har ALDRIG sett ett rent AR-ekipage göra en mellantrav ens, inte ens en ökning, utan mellantrav.
Dock ska man vara på det klara med VARFÖR AR-hästarna inte går sönder. Och det är inte för att man är så mycket snällare mot dem i munnen, generellt. För det är såååå mycket mer blanka stångar i den kretsen än i vanlig dressyr. Det är för att hastighet i obalans dödar frambenen. Ju långsammare om man rider i obalans, desto bättre.
Men att utbilda en häst till balans på blank stång. Det blir överkurs för iaf de flesta av oss. Och nej, den sätts inte alltid på när ett ekipage är färdigt.
Hur många av de som har stång på sina slängde in dem då hästen var helt klar i hög form, var helt i balans och inte sköt någon kroppsdel hit eller dit? Och man själv garanterat kan göra olika saker med handen, kroppen och benen samtidigt? Testa göra olika saker med båda händer bara. Eller bara händerna och fötterna. Be någon kolla. Kan ni heeelt garantera att ni inte rör handen då ni rör foten och vice versa? För på stången kanske era handhjälper tredubblas. Medans ni känner en tredjedel så lite av hästens signaler till er.
Jag ser lika mycket brysk handridning inom AR som inom vanlig dressyr. Men på olika sätt. Inom AR är det en ryckigare hårdhet. Inom vanligt är det en stumhet och ett konstant tryck. Men det är ju faktiskt lättare att försvara sig mot ett konstant tryck än ett ryck man aldrig vet då det kommer, och inte kan spänna emot.
Tua, som rider dressyr, inte AR och inte vanligt - men en mix.
Jag ser fördelar med båda. Men också nackdelar.
Intressant inlägg, och visst kan jag hålla med här och där.
Jag rider, precis som du, en blandning som passar mig, kanske mer åt AR hållet på det mesta, annat är inspirerat hos dressyren. Jag vill dock inte ha ständig kontakt, ens lätt, med min hästs mun och har då aldrig sett någon energibrist. Jag tror att en häst klarar att gå i bra form utan någon som helst hjälp av vikt i tyglarna.
Jag tränar inte på stång och försvarar verkligen inte användningen av den om man inte kan hantera det hela. Jag önskar att min häst svarar på minsta lilla signal även på det mest simpla, mjuka bettet.