Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

[tuaphua]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Givetvis är det fel om hästen får hälta av träningen! Det är fel för att man försökt forcera. Det är också dålig ridning och fel ridning.

Har man kunskap nog inser man när man bör ta det lite piano. Och då slipper man överanstränga någonting. Det är ju vanlig träningslära som gäller även människor. Träning är bra. Överträning är det inte.

Givetvis är vissa individer mer i riskzonen för att få vissa skador/sjukdomar. Då får man ju från start behandla dem därefter.
Det är ju inte en slump att shettisar inte har kotledsproblem lika ofta som halvblod. Trots att de ungar som rider shettisarna ofta inte är toppryttare direkt.

Det är ingen som hädat att andra saker inte har någon som helst betydelse. Vi räknar in mödernets tillgång till foder under dräktighet, om hon var sjuk, hur hästen hade det som föl, hur den ridits in, vad den vistats i för hage, vad för underlag, sjukdomar, skador, exteriör, skoning, foder, bla bla.. Men ovanpå allt detta så kan man faktiskt rida hästar rätt för att ge dem en förutsättning att hålla. Ridning kan vara stärkande eller nedbrytande.

Jag hade idag en diskussion med en av Stockholms mest välansedda veterinärer/kiropraktorer kring detta. Jag har tidigare skickat dit elever som jag upplevt hästar jag inte velat träna pga orenheter. Nya hästar för mig där andra tränare hävdat rörelsestörningen vara svaghet. Jag vill inte gambla och vill ha dem okej:ade innan jag fortgår träningen. Jag har följt med en del(som jag känner privat eller haft lektioner för på andra hästar, så vi har en relation) och då vill hon alltid höra hur jag upplever hästarna i form och lydnad och utbildningsgrad, hur jag upplever ryttarnas förmåga att rida hästen för att sen hålla den frisk och ev hjälpa den ändra rörelsemönster etc. Har jag ridit dem vill hon veta om det.
Hon ser ju en del i deras muskulatur. Men vissa hästar har ju nyss köpts och då kan hon ju inte se i dem hur nyvarande ryttaren rider.
Dock verkar ju hon absolut tro att man i många fall kan rida hästarna friska eller skadade. Hon poängterar dock att det krävs rätt mycket av ryttaren. Och ev kanske de inte fixar det själva beroende på var de är.
Så där läggs ju verkligen fokus på hur ryttaren ska klara av att rida igång sen. Och hon frågar alltid mycket, mycket ingående hur jag som tränare upplever ekipaget. Så hon vill ju verkligen få en helhetsbild. Hon ordinerar ju även rörelse, sjukgymnastik till dem då de är redo och den akuta skadan är över.

Jag kom också på en story om en häst som helt plötsligt fick problem vid tränarbyte. Man har bytt till en B eller A-tränare, så ingen pellejöns utan utbildning. En gammal räv med bra rykte. Hästen började konstra och visa humör. Man såg ingen hälta. Till slut röntgade man igenom hela hästen då matte vägrade ge med sig trots att hästen ansågs frisk av vet. Den hade sammanväxningar på många, många ställen från nos till svans, svår KS. Hästen behandlades med mycket dålig prognos om att funka att rida på. Vet trodde ev på utdömning. Den fick vila och annan behandling. Sen började man jobba för hand a la AR när det akuta stadiet var över. Den hade lite stelheter som inte var smärtrelaterade som man på så sätt arbetade bort. Vet var hela tiden inblandad. Idag rids hästen igen och mår bra. Den har bara gått tillbaks till våra ordinarie tränare. Jag tror de tävlar msv.
Så visst fasen kan ridningen göra mycket.
Men visst, du kan rida som en gud, lägger du på en alldeles för trång sadel och skor den i helfel vinklar med för små dojor blir den säkert halt och knackar sönder i ryggen. Dock får man ju ge dem de bästa förutsättningarna i allt. Även i ridningen!

 

[mimmi_t]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Så du menar att man har för grova hjälper i den vanliga dressyren och att man är mer känslig i AR?

Hur skulle du beskriva AR? Anser du det vara en bra disciplin för alla typer av hästar? Även skadade? Hur skadade? Vad ser du är orsaken då ryttare rider på sin häst som är ngt halt i tron om att det skulle vara en rörelsestörning?

Verkar för övrigt som att ovanligt många hästar har "rörelsestörningar" inom AR. Undrar just vad det kan bero på...

...kan det vara så att man hellre vill att det ska vara just en rörelsestörning, än att börja tänka i banorna att det kan handla om hälta?

Jag menar om nu hästen inte känns fräsch, varför fortsätter man att att rida på samma sätt i hopp om att det ska bli bättre? Är det verkligen en risk man är villig att ta? Vet före ET -alltid!

Det gäller att göra sakerna i rätt ordning, annars får man garanterat ett långdraget problem.

Jag anser att de flesta som söker sig till AR är mer intresserade att få deras hästar att samarbeta utan tvång. Inom den vanliga dressyren kanske de "ideala", initiala hjälperna inte är så grova, men om hästen inte reagerar är följderna destu våldsammare än vad jag någonsin har sett inom AR. Sen tycker jag det är meningslöst att sitta och hålla i hästarna så som många gör inom den klassiska, det gör dem ju bara mindre känsliga i munnen. Menmen.

Vad jag vet har jag inte uttalat mig om hästar som är halta eller med rörelsestörningar. För där är mitt svart väldigt enkelt. Jag anser aldrig att man ska träna en häst som har ont. Punkt. Jag tar helt klart avstånd från detta, men kan ärligt säga att jag aldrig har träffat på människor som rider AR på halta hästar. (Och skulle jag gjort det hade jag anmält dom). Att koppla AR till att inte bry sig om att ta ut vet/ inte lita på deras omdöme/ inte anse deras jobb behövs tycker jag bara är absurt. Jag pluggar själv till vet.

Däremot anser jag att det sättet jag rider på nu är skonsammare för min häst. Jag sitter inte och nöter med ett bett i hans mun och jag pressar inte ihop honom.

Jag tror inte någon ridgren är lämpad för alla hästar. Jag tror dock definitivt att de flesta hästar som anses ridbara passar mer till Ar än till vad (jag har uppfattning att) dressyren är idag.

 

[mimmi_t]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Fast belastningen på hästens framben blir densamma i båda fallen, med skillnaden att den ena ryttaren har för mycket i handen jämfört med den andra ryttaren som inte har någon kontakt alls och inte fått igång bakbenen. Ingendera ridningen är bra för hästens fysik (om vi nu ska generalisera vilt angående inriktningarna).

Höh!? Har jag förstått rätt? - du menar alltså att en häst inte aktiverar sina bakben om man inte har konstant tryck i munnen?

 

[mimmi_t]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Men min uppfattning är att vissa lever i ett rosa moln och inte riktigt kan ta verkligheten för vad den är. Tex att man har en häst som man inte ska rida på och det rids minsann på den iaf. Man tar till alla möjliga sekundära metoder och utesluter helt att det skulle kunna vara så att hästen faktiskt har ont. Och har man då en häst som är väldigt snäll och inte visar det så tydligt så tar man det som en störning lr liknande. Man väljer med andra ord att "rida bort problemet" och sen undrar man varför man inte kommer längre inom sin utbildningsskala. Eller man kanske kommer en bit på själva skalan men kvalitén blir desto sämre.

Det känns som att dessa personer bara anser att en häst är halt när den är blockhalt. Allt annat är rörelsestörning .

De gör dem säkert. Men ska det kopplas till AR? Definitivt inte.
Hur många rider inte klassisk dressyr med hästar som vrider sig av smärta, bockar, stregrar osv och då jäklar visar man vart skåpet ska stå och tvinga hit och dit? Senast i ponnyakuten, det tog fleera träningar med kända tränare innan en(!) reagerade och sa att hästen skulle checkas! Då hade flera tränare rekommenderat att vara tuffare mot hästen.

Hur många gånger har man inte sett hästar som krånglar med bettet och tungan och då sätter man på en snokrem utan att kolla upp tänderna?

Det där finns i de flesta ridsporter.

 

[tuaphua]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Fast om det nu inte är så prestationsinriktat, inte innefattar tvång etc.. Varför rider då så många på stång innan de eg klarar av det?
De signalerna om något är ju rätt skarpa.
Många rider ju på blank stång i kontakt på tygeln. Det är inte stången gjord för och formen blir därefter iom att hästen tar stryk i munnen.
De gamla mästarna ansåg att blank stång mer förstörde än hjälpte. Om inte ens de ansåg sig vara kunniga nog att kunna utföra vettigt arbete på det skarpa betslingen: hur ska då vanliga, dödliga hobbyryttare som rider någon häst om dagen ha känsla och timeing nog att inte sabba?

Och varför trampa hästar som inte ens går i normal grundform?
Det känns inte heller vare sig just eller ergonomiskt i min värld.

Nu kommer folk svara att de inte sett det jag pratar om. Men jag och fleeeera med mig har ju sett det, om och om igen. Så uppenbarligen existerar det ju.

Iom att du pluggar till vet så borde du också veta hur kroppen behöver varierad träning. Hur kan en ridstil vara optimal träning för en häst om det innebär ständig energibrist. För att bygga måste man ju ta i, bli lite trött någon gång. Och inte bara i de muskler som håller tillbaks, för en häst. Utan också i de som skjuter på. För att kraften ska gå fram till handen, från bakhoven, genom en välvd rygg och hals in i handen.
Jag tror inte heller på tryck i hästens mun. Jag tycker det är vidrigt. Det är ju någons mun vi har stoppat en järnbit i.
Men jag tror på kontakt i tygeln och ett sug framåt. Går hästen bara och slafsar får man aldrig rätt sug. Och buken aktiveras inte och drar in bäckenet och lyfter ryggen, som sen ska lyfta framdelen. Man är körd helt enkelt.

AR-hästar går inte sönder iom att hastigheten är så låg. Det är ju jättebra. Det drar ner antalet kotledsinflammationer. Men så himla atletiska tycker jag sällan jag sett AR-hästar som är. Just iom att man inte ber dem TA Iiiiii.
Visst nu kommer någon svara att de rider ju ut och hoppar etc. Men varför inte rida en inriktning där all träning hästen behöver KAN ingå i ett dressyrpass? Jag har ALDRIG sett ett rent AR-ekipage göra en mellantrav ens, inte ens en ökning, utan mellantrav.
Dock ska man vara på det klara med VARFÖR AR-hästarna inte går sönder. Och det är inte för att man är så mycket snällare mot dem i munnen, generellt. För det är såååå mycket mer blanka stångar i den kretsen än i vanlig dressyr. Det är för att hastighet i obalans dödar frambenen. Ju långsammare om man rider i obalans, desto bättre.
Men att utbilda en häst till balans på blank stång. Det blir överkurs för iaf de flesta av oss. Och nej, den sätts inte alltid på när ett ekipage är färdigt.
Hur många av de som har stång på sina slängde in dem då hästen var helt klar i hög form, var helt i balans och inte sköt någon kroppsdel hit eller dit? Och man själv garanterat kan göra olika saker med handen, kroppen och benen samtidigt? Testa göra olika saker med båda händer bara. Eller bara händerna och fötterna. Be någon kolla. Kan ni heeelt garantera att ni inte rör handen då ni rör foten och vice versa? För på stången kanske era handhjälper tredubblas. Medans ni känner en tredjedel så lite av hästens signaler till er.
Jag ser lika mycket brysk handridning inom AR som inom vanlig dressyr. Men på olika sätt. Inom AR är det en ryckigare hårdhet. Inom vanligt är det en stumhet och ett konstant tryck. Men det är ju faktiskt lättare att försvara sig mot ett konstant tryck än ett ryck man aldrig vet då det kommer, och inte kan spänna emot.

Tua, som rider dressyr, inte AR och inte vanligt - men en mix.
Jag ser fördelar med båda. Men också nackdelar.

 

[tuaphua]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Kontakt är inte detsamma som tryck. Kontakt är en precis sträckt tygel. Inget tryck!

Bakbenen kan aktiveras på olika sätt. Men du kommer aldrig till maximal prestation när det gäller att utbilda en häst om du inte har kontakt(inte tryck) med dens mun. Snabba eftergifter och överstrykningar -ja jättebra! Men att helt släppa kontakten och ha det som grundläga och bara flaxigt korrigera ger en häst som inte släpper ut halskotorna ur manken. Sänder man energin måste man ha någonstans att fånga upp den. Man sänder energin från bakbenen in i handen. Har man rätt timeing och känsla behöver man inte ha många gram alls i tygeln, sytrådskänsla. Är man för långsam eller brysk blir hästen också långsam och brysk. Och då tappar man i bakbensaktivitet. För man låser bakbenen och ryggen då man inverkar kraftigt i bettet.
Dessvärre är det ju den effekten man får av att rida på blank stång med. Man låser hästen då man inverkar. Och man kan inte rida med kontakt. För det är sånna att de söker sig fram till ett stångbett. Man vill ju ha en framåtrörelse genom halsen så att den kommer ut ur manken. Man kan träna in den hyfsat med eftergiftssystem. Men man får aldrig den optimal. Det finns vissa hästar som är så jäkla avtrubbade och förstörda av oss i munnen att de dövar av nog att gå hyfsat så. Men det känns ju inte kul i hjärtat.

 

[Rider]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

ok, jag menar inte att du skulle skriva nått namn specifikt, jag har dock aldrig hört om det förrän nu därför undrade jag om det var något specifikt just för AR

 

[karamelldrottningen]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Hur menar du med "ryckigare hårdhet"? I övrigt håller jag med dig och vill ge dig en:

 

[karamelldrottningen]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Nej det vill inte jag heller, koppla det till AR. Men jag kan bara prata om min erfarenhet och den är att det tycks vara mer vedertaget att påstå att hästen har en rörelsestörning. Inom vd har jag inte alls märkt av det, och jo vist ser man ibland att det rids på hästar som borde vila även där, men att skylla på rörelsestörning har jag inte varit med om där.

 

[ginnies]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

De gör dem säkert. Men ska det kopplas till AR? Definitivt inte.

Jo för där är mindre hältor inte hältor utan otakt och det är Ok.

 

[ginnies]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Hur många gånger har man inte sett hästar som krånglar med bettet och tungan och då sätter man på en snokrem utan att kolla upp tänderna?

Bättre med en stång så skarp att de inte törs krångla för det gör ont?

 

[Boj]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Bättre med en stång så skarp att de inte törs krångla för det gör ont?

Ja alltså det är ju inte stången i sig som gör ont, utan handen bakom bettet.

En hård hand bakom ett vanligt tränsbett ger mer smärta än vad en snäll han i ett stångbett ger.

 

[Solis]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Nej i de båda fallen är ju inget bra, men när hästen är lätt i framdelen och igång med bakkärran, ihopkopplad. Då blir det bra. (det är ju bättre att ta med ett bra exempel också och inte bara två dåliga

Tack för "instruktionen"....

Ännu bättre blir det när man inte generaliserar genom att påstå att klassisk dressyr innebär "hård" ridning. Fast du säger säkert till dem som generaliserar på det viset, här eller via PM.

 

[mackan]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

japp, fast samma stång i samma hand som håller tränsbettet, blir ändå gravt mkt skarpare.

 

[axel]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Så man rider med kontakt på stången?
trodde att det var som i western lång tygel o sen den stora rörelsen som måste till för att få kontakt- som faktiskt Bent gör.- en okänslig kontakt eftersom hästen inte känner den finstämda skillnaden.
Vet att biggan hävdar att hon rider med kontakt.

Är ställning ngt som man pratar om alls?

hör bara om den sk. böjningen o var den sker verkar det vara lite si o så med eller tror man att hästen ställer i nacken av bara ryttarens säte??

Hela grejen med vilket bett man än använder är ju att man med hela sin ridning ska få hästen att ta förhållningen som en signal till bakbenen- inte bara i munnen.

 

[Solis]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Höh!? Har jag förstått rätt? - du menar alltså att en häst inte aktiverar sina bakben om man inte har konstant tryck i munnen?

Hästar som rids på ett inaktivt sätt utan kontakt med ryttaren, utan aktivitet och utan ihopkoppling. Nej, där är inte bakbenen med. Tycker du det är konstigt?
Idag tenderar många ryttare att befinna sig i två grupper, den ena har för mycket stöd medan den andra inte ens törs ha kontakt (eller inbillar sig att de inte behöver det för "hästen arbetar så fint av sig själv"). Ingendera sättet är bra.

Jag har inte pratat om "konstant tryck", var läser du det? Däremot behövs "kontakt" för att få ihopkoppling.

 

[Solis]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Ja alltså det är ju inte stången i sig som gör ont, utan handen bakom bettet.

En hård hand bakom ett vanligt tränsbett ger mer smärta än vad en snäll han i ett stångbett ger.

Och allra trevligast en snäll hand med vanligt tränsbett.

 

[axel]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Den där levande kontakten som man har går sen vidare genom ryttarens kropp- kentaur. För att precis som Thua skrev kanalisera energin till att mer gå uppåt- o i ökningar - längningar framåt- sträckning.

När hästen är ganska högt utbildad så kan man rida på kandar o hästen behöver inte stödet längre o kan bära sig o få små signaler- de nu flrfinade hjälperna- man behöver inte vara lika tydlig.

En elitryttare sa- att för att kunna utbilda en häst så måste man rida o slutmålet ska vara att det SER ut som man nästan inte gör ngt- inte klumpig ridning längre. Man är samspelta efter så många år OM man har ridskickligheten.

det går inte att åka runt o tro att hästen ska arbeta av sig självt.

Vår egen energi överförs till hästarna. Gissa hur mkt eget tryck man måste ha för att rida svår klass. Åker man- ja då blir det inte mkt. Flegmatisk matte- dito häst. Lufsen. som kanske kan ngn enstaka konst.

 

[Boj]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

japp, fast samma stång i samma hand som håller tränsbettet, blir ändå gravt mkt skarpare.

Har aldrig påstått motsatsen, eller hur. Men att förknippa enbart en stång med smärta, då känns det som man är hel fel ute.

Nu rids ju överlag AR med en lång tygel när stångbett används, så ska det ju göras även i western. Sedan kommer det alltid att finnas männiksor som har noll koll vad som är kontakt eller inte.

 

[Boj]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Och allra trevligast en snäll hand med vanligt tränsbett.

Vi kan ju istället säga så här, oavsett vilket skrot man väljer att placera i hästens mun så ska handen vara snäll.