Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Så du menar att man har för grova hjälper i den vanliga dressyren och att man är mer känslig i AR?

Hur skulle du beskriva AR? Anser du det vara en bra disciplin för alla typer av hästar? Även skadade? Hur skadade? Vad ser du är orsaken då ryttare rider på sin häst som är ngt halt i tron om att det skulle vara en rörelsestörning?

Verkar för övrigt som att ovanligt många hästar har "rörelsestörningar" inom AR. Undrar just vad det kan bero på...

...kan det vara så att man hellre vill att det ska vara just en rörelsestörning, än att börja tänka i banorna att det kan handla om hälta?

Jag menar om nu hästen inte känns fräsch, varför fortsätter man att att rida på samma sätt i hopp om att det ska bli bättre? Är det verkligen en risk man är villig att ta? Vet före ET -alltid!

Det gäller att göra sakerna i rätt ordning, annars får man garanterat ett långdraget problem.
 
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Därför att det finns en teori att vi genom träning kan påverka hållbarheten hos hästen på olika sätt. Den kan man säkert också. Men jag tror inte att majoriteten av hästarna som kommer in på en klinik kommer dit för att deras ryttare rider dem fel utan de är troligen där för att (delvis för att hästar inte är byggda för ridning att rida eller köra dem är en ökad belastning för hästens kropp hur vi än gör det) deras ryttare inte uppmärksammat en svaghet hos dem i ett tillräckligt tidigt läge. Jag tror visst att det är möjligt att med träning påverka en hästs hållbarhet, men jag tror inte att träningen är det avgörande problemet (möjligen att vi tränar dem överhuvudtaget då, lite som att kossor inte skulle få mastit i samma utsträckning om de inte var mjölkkor). Det avgörande problemet tror jag är att vi inte kollar upp våra hästar tillräckligt ofta för att kunna behandla små problem innan de blir stora problem (och ger sekundära ledinflammationer).

Det här är det närmaste jag kan hitta om träningens påverkan på hästens hållbarhet med någon form av vetenskaplig bakgrund (http://www.capactiva.se/artiklar/forskning.htm).

"Det är en smal stig mellan positiva träningseffekter och skador. Genom upprepad belastning orsakas mikroskador på cellnivå. Om dessa skador leder till anpassning och avläkning talar vi om träningseffekt. Om de däremot leder till förvärrad skada, som också kan gå vidare till kronisk skada, har träningen gett negativa följder, fel- eller överbelastningar. För att kunna hålla en bra balans mellan hållbarhet och prestationsträning är det viktigt att vi skaffar oss kunskap om hur olika faktorer påverkar hästen och att vi införlivar dessa kunskaper i våra träningsupplägg."

Jag tycker att det är intressant att så många här hävdar att de skulle kunna känna av det här "Genom upprepad belastning orsakas mikroskador på cellnivå" hos sin häst.

Med tanke på att vi tränar med vår häst ca 1h/ dag ca 6 dagar i veckan och att hästen resterande 23h/dag varav man kan förvänta sig åtminstone 8h utevistelse förhoppningsvis i lite terräng för den mentala hälsans skull, så är det intressant att det är den här timmen (på troligen välvalt underlag i sansat tempo) som ger mest påverkan på hästens hälsa. Det är ju minst lika troligt att hästen skaffar sig denna mikroskada på cellnivå när den skuttar runt i hagen med sin kompis förvisso med möjligheten att sedan nöta vidare på den den där timmen om dagen eller möjligen för att bralla vidare med kompisen i hagen.

"När ryttaren sitter upp ökar belastningen på frambenen. Den ökningen kan vi aldrig kompensera och återställa balansen till vad den är utan ryttare. Vår inverkan är mindre än vi tror, vi kan inte ändra viktfördelningen med mer än 6-7%, oavsett ridstil!"
 
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Fast det är väl belastningen när man sitter på hästen som är värst? Hästar belastar sig inte nämnvärt i hagen. Sååå mkt rör dom sig inte där. Tror du är helt ute och cyklar. Var är alla artiklar om att det INTE finns en koppling mellan dålig ridning och hältor, kan du ta fram dom är du snäll.
 
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Så du menar att man har för grova hjälper i den vanliga dressyren och att man är mer känslig i AR?

Hur skulle du beskriva AR? Anser du det vara en bra disciplin för alla typer av hästar? Även skadade? Hur skadade? Vad ser du är orsaken då ryttare rider på sin häst som är ngt halt i tron om att det skulle vara en rörelsestörning?

Verkar för övrigt som att ovanligt många hästar har "rörelsestörningar" inom AR. Undrar just vad det kan bero på...

...kan det vara så att man hellre vill att det ska vara just en rörelsestörning, än att börja tänka i banorna att det kan handla om hälta?

Jag menar om nu hästen inte känns fräsch, varför fortsätter man att att rida på samma sätt i hopp om att det ska bli bättre? Är det verkligen en risk man är villig att ta? Vet före ET -alltid!

Det gäller att göra sakerna i rätt ordning, annars får man garanterat ett långdraget problem.

Men vem gör det? Är det vanligt verkligen?
 
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Fast nu handlar det ju inte om att jag bara tycker att "vissa" enstaka fall rider på ett oönskvärt sätt inom klassiska dressyren. Det håller jag med om att det alltid kommer finnas människor som inom alla grenar och ridsätt rider på ett fult sätt.

Jag ser ryttare på olika nivåer, som rider för mer eller mindre bra tränare, som tävlar eller inte tävlar, som anses vara duktiga eller mindre duktiga, rida på ett sätt som jag inte anser är respektfullt mot en häst inom den klassiska dressyren. Det är i min uppfattning mer regel än undantag att se (ännu en gång i min uppfattning) en överdriven användning av tygel, skänkel (sporrar) och spö. Hästar som försöker lirka sig undan arbetet, hästar som gapar stort trots diverse remmar och mycket ridning utan egentligt mål. Det sägs att man inte ska ha mer än några gram i varje tygel, men hur många gånger ser man det i praktiken?

Och tyvärr är det ju så att för att gå frammåt och utvecklas personligt med sin häst, så behövs ofta en tränare. Jag har inte hittat någon klassisk som jag har trivts med, då det ofta kommer till den hårdare, tuffa ridningen som jag inte uppskattar. Det är däremot en bra anledningen till att sluta med ridsättet.

Jag instämmer.. Jag ser alltför ofta denna "hårda" ridning inom den klassika dressyren och därför har jag också gått över till ett annat ridsätt som passar hästen och mig bättre.
Det är inte alltför sällan man ser ryttare med hur mycket som helst i händerna utan någon som helst eftergift utan hästen går med ett konstant tryck i munnen..
 
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Det går inte att visa på varesig det ena eller det andra, det är min poäng. Det inte går att göra så stora undersökningar, det finns för många variabler. Det hela börjar ju redan innan hästen är född, det kan vara genetiskt bettingat, det kan vara utfodring av stoet, sedan utfodring av fölet, det kan vara fölets benställning (trots att den sedan rätats upp) det kan vara, hurvida fölet ansträngdes eller inte ansträngdes, det kan var inridning för sent eller förtidigt tagen, det kan vara en gammal skada som hästen fick tidigt i livet som sedan lett fram till en annan skada senare i livet, det kan vara utrustningen, det kan vara nuvarande utfodring, det kan vara ett nytt eller gammalt trauma som varit oupptäckt, det kan vara muskulärt, det kan vara ridningen, det kan var uppstallningen, det kan vara hagvistelse eller brist på hagvistelse osv. För att kunna göra den undersökningen så måste man följa flera hundra hästar från föl till död, titta på alla variabler, se när ledinflammationer dyker upp i deras liv, se vilka variabler bland de olika hästarna som stämmer överens (bara det faktum att vi ryttare är så olika, olika byggda, olika sneda, olika humör). Det kanske är så att de hästar som får mycket beröm visar sig inte få ledinflammationer i samma utsträckning som de som inte får beröm... Veterinärmedecinen har lite insyn i vad som händer hästen efter att den lämnat kliniken. Distriktarna har lite mer insyn men de har sämre möjligheter till undersökning.

Veterinären kan redogöra för vad som händer i hästens kropp. Men den kan inte redogöra för vad som händer hästen när den inte befinner sig på kliniken. Den enda insikt i vad som händer i hästens liv som kan ha lett fram till den skada som hästen visar upp på kliniken är de detaljer som hästägaren (eller vem som nu är där med hästen) väljer att delge veterinären vilket givetvis är ägaren/handhavarens egen tolkning av verkligheten. Sedan tolkar veterinären i sin tur det hästägaren har sagt och utifrån sina personliga erfarenheter drar den slutsatser om vad som kan ha lett fram till hästens skada (i de flesta fall gör dom inte det heller, utan nöjer sig med att se till det fysiologiska felet laga det efter bästa förmåga och sedan gå vidare med nästa fall). En veterinär träffar häst och ägare ca 2h totalt om ens det (även om man är där en hel dag för utredning springer han/hon fram och tillbaka mellan olika patienter vilket gör att den totala tiden som veterinären egentligen träffar häst och ägare är liten) på den här tiden skall hon/han lyckas få en helhetsbild av alla händelser i hästens liv fram till att den nu står där med sin skada. Hur skall hon eller han kunna få en helhets uppfattning om vad som kan ha lett fram till hästens skada?

Inte heller i någon statistik skulle det gå att få fram hur en skada uppkommit, för hur skall man kunna göra den bedömningen? Hästen kan inte själv tala om när den först började känna av något onormalt, stelhet eller smärta.
 
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Jag instämmer.. Jag ser alltför ofta denna "hårda" ridning inom den klassika dressyren och därför har jag också gått över till ett annat ridsätt som passar hästen och mig bättre.
Det är inte alltför sällan man ser ryttare med hur mycket som helst i händerna utan någon som helst eftergift utan hästen går med ett konstant tryck i munnen..

Fast belastningen på hästens framben blir densamma i båda fallen, med skillnaden att den ena ryttaren har för mycket i handen jämfört med den andra ryttaren som inte har någon kontakt alls och inte fått igång bakbenen. Ingendera ridningen är bra för hästens fysik (om vi nu ska generalisera vilt angående inriktningarna).
 
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Fast nu har ju boj länkat till massa artiklar och annat, alla här i tråden har ju läst och hört från vet. i evigheter att det är en ganska vanlig uppfattning inom både vet.kåren och ridsports-sverige att dålig ridning i obalans skapar kotledsinflammationer bla.

Du är faktiskt den enda jag har hört hävda att det inte är så, så var är dom artiklarna som stöder ditt påstående? Kan du länka till dom tack! Eller skall vi bara anta att du har hittat på detta för din egen skull?
 
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Monster1:
Jag håller med dig till 110%!!:bump: Du är helt inne på rätt spår, det finns såååå mycket mer än vad man kan tänka sig som bidrar till hälta.
Det är inte enbart ridningen, även om det är en bidragande faktor precis som allt annat.

Det hade förövrigt varit intressant med en sådan stor, omfattande vetenskaplig undersökning.

KL

"Välj att förstå" är ett väldigt bra uttryck. Man kan misstolka människor i oändlighet om väljer att inte förstå - men livet blir mycket lättare när man försöker förstå varandra och acceptera olika åsikter.

Man måste vara ödmjuk inför det man inte kan - och man kan aldrig allt. Man tror att man kan när man inte vet - när man väl vet förstår man vilken åsna man var när man trodde att man visste. Inget är svart eller vitt - inte ens orsaken till halta hästar.

För att bidra lite:
National Encyklopedin beskriver hälta så här "oregelbundenhet i benens rörelsemönster", vad är då en rörelsestörning?
 
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

I fritt tillstånd belastar hästen sin framdel med ca 60-63 %, sällan har hästar som inte rids problem med kotleder t ex. I undantags fall kan det ske om en skada har uppstått i te x ett bakben, koteledsinflammation är ju främst en secundärskada alltså ett kvitto på att det är fel någon annan stans.
 
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Ja, där är vi överens.

Frågan är om det finns en skillnad mellan bra och dålig ridning och hurvida det är den sk "dåliga" ridningen i sig som ger ledskador främst eller om det finns ytterligare en bakomliggande orsak som medfödd svaghet eller en skada orsakat av något annat. Är ledinflammationen primär eller sekundär vad är grundorsaken till inflammationen.

Med det vi vet så är ju egentligen ingen ridning av godo för hästen, så frågan är ju då om man verkligen kan dela upp det i bra och dålig ridning, när all ridning ökar risken för skador på leden.
 
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Tänker inte skriva ut namn här på vilka, är för övrigt inga kändisar ändå så det kanske inte spelar nån roll, men jo det förekommer. Huruvida det är vanligt eller inte vet jag inte. Hoppas såklart på att det är ovanligt.

Men min uppfattning är att vissa lever i ett rosa moln och inte riktigt kan ta verkligheten för vad den är. Tex att man har en häst som man inte ska rida på och det rids minsann på den iaf. Man tar till alla möjliga sekundära metoder och utesluter helt att det skulle kunna vara så att hästen faktiskt har ont. Och har man då en häst som är väldigt snäll och inte visar det så tydligt så tar man det som en störning lr liknande. Man väljer med andra ord att "rida bort problemet" och sen undrar man varför man inte kommer längre inom sin utbildningsskala. Eller man kanske kommer en bit på själva skalan men kvalitén blir desto sämre.

Det känns som att dessa personer bara anser att en häst är halt när den är blockhalt. Allt annat är rörelsestörning :grin:.
 
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Frågan man ska ställa sig är, varför detta intresse om det nu inte är så att ryttaren är en stor orsak till hältor på häst.

Ja, och frågan är ju dessutom besvarad i de artiklar och projekt och debatter som tagit fart senaste årtiondet, där svaret är att veterinärer och f-bolag sett en otrolig ökning av ridrelaterade skador hos häst i samband med hästsporten expanderat på hobbynivå, dvs en otroligt hög procent människor skaffar idag häst utan att ha så mycket erfarenhet med sig kunskapsmässigt - gällande både ridningen i sig men framför allt kunskap om vad som är stärkande och främjande arbete för hästen, vad man ska tänka på ang. underlag och slitage osv osv. Den riktigt stora debatten senaste åren har ju varit sambandet mellan ridrelaterade skador på häst och ägarbyte. Där hästen i samband med försäljning och nyköp ställs inför 1) en helt ny ryttare med ett helt nytt ridsätt 2) ändrat tränings och belastningsupplägg och 3) ofta ny utrustning (sadel) i ekvationen. De tre faktorerna har ju konstaterats vara en stor och markant anledning till många skador senaste åren sen f-bolag och kliniker kopplat ihop sambanden, och därför har det varit massor med skriverier just runt detta.

karamelldrottningen:
jag ställde frågan mycket tidigt i tråden vad skillnaden är mellan en hälta och en rörelsestörning, och hur man bedömer att det är en rörelsestörning som inte är en hälta.....
 
Senast ändrad:
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Det går inte att visa på varesig det ena eller det andra, det är min poäng. Det inte går att göra så stora undersökningar, det finns för många variabler. Det hela börjar ju redan innan hästen är född, det kan vara genetiskt bettingat, det kan vara utfodring av stoet, sedan utfodring av fölet, det kan vara fölets benställning (trots att den sedan rätats upp) det kan vara, hurvida fölet ansträngdes eller inte ansträngdes, det kan var inridning för sent eller förtidigt tagen, det kan vara en gammal skada som hästen fick tidigt i livet som sedan lett fram till en annan skada senare i livet, det kan vara utrustningen, det kan vara nuvarande utfodring, det kan vara ett nytt eller gammalt trauma som varit oupptäckt, det kan vara muskulärt, det kan vara ridningen, det kan var uppstallningen, det kan vara hagvistelse eller brist på hagvistelse osv. För att kunna göra den undersökningen så måste man följa flera hundra hästar från föl till död, titta på alla variabler, se när ledinflammationer dyker upp i deras liv, se vilka variabler bland de olika hästarna som stämmer överens (bara det faktum att vi ryttare är så olika, olika byggda, olika sneda, olika humör). Det kanske är så att de hästar som får mycket beröm visar sig inte få ledinflammationer i samma utsträckning som de som inte får beröm... Veterinärmedecinen har lite insyn i vad som händer hästen efter att den lämnat kliniken. Distriktarna har lite mer insyn men de har sämre möjligheter till undersökning.

Veterinären kan redogöra för vad som händer i hästens kropp. Men den kan inte redogöra för vad som händer hästen när den inte befinner sig på kliniken. Den enda insikt i vad som händer i hästens liv som kan ha lett fram till den skada som hästen visar upp på kliniken är de detaljer som hästägaren (eller vem som nu är där med hästen) väljer att delge veterinären vilket givetvis är ägaren/handhavarens egen tolkning av verkligheten. Sedan tolkar veterinären i sin tur det hästägaren har sagt och utifrån sina personliga erfarenheter drar den slutsatser om vad som kan ha lett fram till hästens skada (i de flesta fall gör dom inte det heller, utan nöjer sig med att se till det fysiologiska felet laga det efter bästa förmåga och sedan gå vidare med nästa fall). En veterinär träffar häst och ägare ca 2h totalt om ens det (även om man är där en hel dag för utredning springer han/hon fram och tillbaka mellan olika patienter vilket gör att den totala tiden som veterinären egentligen träffar häst och ägare är liten) på den här tiden skall hon/han lyckas få en helhetsbild av alla händelser i hästens liv fram till att den nu står där med sin skada. Hur skall hon eller han kunna få en helhets uppfattning om vad som kan ha lett fram till hästens skada?

Inte heller i någon statistik skulle det gå att få fram hur en skada uppkommit, för hur skall man kunna göra den bedömningen? Hästen kan inte själv tala om när den först började känna av något onormalt, stelhet eller smärta.

fast det du säger här stämmer inte och är inte grund för ditt argument. Det finns hästar som varit skadefria hela sin tid, som sen får ledinflammationer i samband med ny ryttare och nytt upplägg. Sen finns det hästar som får återkommande skador med ledinflammation på ledinflammation som härleds direkt till det arbete och den belastning hästen utför. (ledinflammation i bakknän på travare är allmänt vanligt för att inte säga standard - vad tror du det beror på, jo nämligen arbetet och belastningen den utsätts för).
veterinärer idag lägger mer och mer fokus på att sätta sig in i hur hästens vardag ser ut. detta har andra redan skrivit om i tråden - tex att det är vanligt att man anlitar testryttare, hästägaren visar hästen uppsuttet så att veterinärerna får koll på hur pass ryttaren rider sin häst i balans osv osv. Veterinärvården av idag är otroligt mycket mer helhetsbilds baserad än den var för 15 år sen, och det är mycket pga påtryckningar från f-bolag men även en ökad medvetenhet för hur man bäst håller hästar friska, dvs även på sikt handlar det om förebyggande veterinärvård.

att hästar skulle dra på sig merparten av ledinflammationer eller ens mer än en bråkdel av att gå i hagen är totalt absurt och att du ens argumenterar för detta gör det uppenbart att du faktiskt inte alls är insatt i veterinärvård av häst eller hur det ser ut på vare sig veterinärvårds planet eller f-bolags planet. Jag upprepar: oavsett vad du missat så kvarstår faktum att det är allmänt vedertaget att den överväldigande procenten av hälta på häst konstateras vara ridrelaterat! Det behövs ingen avhandling om detta, så häng inte upp dig på att såna stora undersökningar hittar du inte osv osv, veterinär kåren och f-bolags statistiken talar för sig själva.
 
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Var och en blir salig på sin tro.

Att en häst får ledinflammationer när den byter ryttare kan ju bero på att den nya ryttaren rider och därmed belastar annorlunda, det behöver inte nödvändigtvis vara fel. Det fungerar ungefär på samma sätt som när man köper ett par nya skor och får skavsår, skavsåren är inte nödvändigtvis där för att man de nya skorna är fel konstruerade utan för att fötterna inte hunnit med att vänja sig. Därmed kan det vara viktigt att ta det lugnt med en ny häst när man köpt den även om den säljs i tävlingskondition så den har chans att bygga upp sig efter den nya ägarens balans och ridstil. Men det behöver inte alls hänga ihop med hur vida den nya ägaren rider bra eller dåligt, det räcker med att det är lite annorlunda från vad hästen är van vid.

Många hästar säljs ju också för att deras ryttare anser att de "inte kommer längre" och anledningen till att de "inte kommer längre" kan vara en bakomliggande skada som man inte utrett ordentligt. Jag känner till några fall där man köpt en ny häst, efter ett tag börjar den nya ägaren ana oråd. Man utreder och finner diverse problem (KS, lösa benbitar eller dyl). När man sedan pratar med tidigare ägare så visar det sig att jo, man har tyckt att den varit lite stel i höger sida och påbörjat utredningar men inte funnit något, istället har man konstaterat att hästen inte kan klättra i klasserna och sedan sålt den vidare, först när ägare nummer två börjar rota dyker hästen upp i försäkringsbolagets skadestatistik.
 
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Jag är faktiskt lite med på hur du tänker. Att det är bara kvalificerade gissningar som vet och försäkringsbolag kan göra. Det är ju dock en väldigt utbredd åsikt att dålig ridning ger frambenshältor.

Jag ser många hästar som blir rätt dåligt ridna men inte får frambenshältor alls. Däremot de som blir "mittemellan" bra ridna, som tävlas på medelsvår nivå och har ganska duktiga ryttare, känner jag ett par som haft frambenshälta. Jag tror att en bra byggd häst klarar dålig ridning utan större problem! En häst med svagare konstitution går sönder. Men man kan ibland grunna om det beror på hovvinklar, utrustning, ridunderlag eller rent allmän "klenhet". En sån häst som får flytta till typ Hans Delling kommer ju att få alla aspekter förbättrade och då håller den.
Men precis som du säger kan man nog inte alltid skylla på bara ridningen- utan mer på dålig hästhållning.

Fatta hur många stora, framtunga hästar som harvar runt i obalans med tunga ryttare och inte blir halta! Varje gång en sådan häst blir böjd står jag där och tänker att nu jäklar ska vi se vad halt den kommer på bli när de böjer kotan- men icke...
Min häst ä ett köockrent exempel på en häst med dålig exteriör som blir riden i obalans på ibland himla kasst underlag- och hoppas dessutom- men varje gång vet. kollar den så är den helt klockren. Starka leder eller tur? Det är inte bra ridning i alla fall:o
 
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

fast förklaringen där är rätt uppenbar i mina ögon, och även detta har varit uppe på veterinärdiskussions tapeten många många gånger.

den riktigt basic ryttaren, åstadkommer inte så mkt skada just pga att den heller inte rider ihop hästen i ngn slags form som den lever efter föreställningen är en "korrekt arbetsform". Den största skadestatistiken ridrelaterat uppges ju många gånger komma från medelhobbytävlingsryttarna. dvs de som tränar och tävlar måttligt och rider "såpass" att de själva anser sig ha en uppfattning om hur form ser ut och hur hästen ska gå osv, för ögat. I den kombinationen - dvs förespeglingar om mål och bild, parat med ansträningning, går hästarna sönder.

skogskulle lisa som rider runt i paddocken i taskig form eller ingen form alls emellanåt, och däremellan går hästen i en öppen form lite för egen maskin ute i skog och mark, löper ingen skada, för där balanserar hästen upp sig rätt bra för egen maskin - även om balanseringen på intet sett ser rätt ut träningsmässigt för dressyr ryttar ögon.

detta är också en av de spådda anledningarna till den ökade ridrelaterade skadestatistisken, som jag nämnt tidigare i tråden. målgruppen för denna statistik anses vara medelhobbyryttaren, som tävlar och tränar. dvs den grupp som har mål och driv men ännu inte kommit så långt att de fullt ut rider sina hästar ergonomiskt eller har känslan för när det verkligen ÄR en bra arbetsform eller ej. Parat med bristande kunskap ang. träningsupplägg och hur hästen fungerar fysiskt och behöver fungera fysiskt för att hålla under ryttare.

sämre "enligt pappret" form med utrymme för egenbalans och men lägre intensitet, ger högre hållbarhet än en påtvingad falsk enligt pappret form där balans och rörlighet blir forcerat och låst, i kombination med högre intensitet. rätt logiskt.
 
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Visst låter det hur logiskt som helst.

Vill bara tillägga att det som jag menar dålig ridning är så dålig att hästen ser halt ut när ryttaren rider... D.V.s totalt stryper all framåtbjudning och sedan bankar på så hänsten blir framstupa i otakt.
Hästarna har noll muskler kanske, men lyckas klara vet. besiktning ua...

Jag tror- och det har nog ni alla redan sagt- att det handlar om helheten. Ridningen är en del i det, underlag är en, träningslära en, utrustning en, hovsagare en och utfodring en. Har man en häst som inte håller måste man ju undersöka alla dessa delar och inte bara skylla på ridningen och börja med AR...
 
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Fast belastningen på hästens framben blir densamma i båda fallen, med skillnaden att den ena ryttaren har för mycket i handen jämfört med den andra ryttaren som inte har någon kontakt alls och inte fått igång bakbenen. Ingendera ridningen är bra för hästens fysik (om vi nu ska generalisera vilt angående inriktningarna).

Nej i de båda fallen är ju inget bra, men när hästen är lätt i framdelen och igång med bakkärran, ihopkopplad. Då blir det bra. (det är ju bättre att ta med ett bra exempel också och inte bara två dåliga;)
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej! Jag har köpt en supersnäll 7 åring för 2 veckor sedan (24/8). 7 år, valack och importerad från Holland som 5 åring. Tidigare...
2
Svar
33
· Visningar
11 736
Hästmänniskan Gammal användare - nytt nick för att få helt utomstående åsikter på problemet, som inte grundar sig på inlägg jag skrivit tidigare...
2
Svar
38
· Visningar
12 338
Senast: QueenLilith
·
Dressyr Frågar här bland alla duktiga, fast jag rider islandshäst. Jag har köpt en ny islandshäst som i grund och botten är mkt välriden (7 år)...
2
Svar
27
· Visningar
4 539
Hästvård Hej! Jag har en 13 årig SWB valack som jag köpte för snart 2 år sedan som min satsning mot medelsvår dressyr. Direkt ifrån början när...
2
Svar
37
· Visningar
9 624
Senast: Bregen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp