Sv: Adoption

Vem tycker du har ratt att adoptera ett barn da?

De som redan har fatt barn pa naturlig vag?

Eller de som inte orkar med ivf och darmed gar direkt pa adoptionsrouten?

Eller kanske bara de som aldrig ens provat au naturel utan bara kan tanka sig att adoptera?

Om sa ar fallet sa utesluter du ju en STOR mangd potentiella foraldrar till varldens adoptivbarn.

Jag vagar pasta att om man i manga ar har tampats med ofrivillig barnloshet sa har man hunnit tanka efter MANGA ganger VARFOR man vill bli foralder, och vilken sorts foralder man vill bli. Har forhallandet klarat den harda ivf svangen, sa har man ett mycket starkt forhallande.
Till skillnad mot en del som ar totalt olampligt foraldramaterial, blir gravid pa forsta forsoket (bade en och sex ganger :crazy:), med en totalt olamplig pappa som kanske t.o.m. sticker innan barnet ar fott, osv osv - vilka problem medfor inte DET i skola etc? Engagerar du dig lika mycket i de situationerna, tycker du att det beror dig lika mycket?

Man ska INTE ta lattvindigt pa att adoptera ett barn, for ovrigt. Barnen har redan varit med om minst en separation och sarskilt de som ar nagot aldre har ofta fysiska/psykiska trauma med i bagaget. Det ar INTE som att fa en liten spadis som man sjalv formar fran borjan....
Och det ar just darfor som man maste ga igenom manga manader, ibland ar, av intervjuer och hembesok fran soc som fullstandigt vander ut-och-in pa ens liv. Vilket ar precis som det skall vara, for ovrigt, darfor att den processen ar till for barnens basta.

Tillika ar det ratt dyrt att adoptera. Medans iaf i Sverige sa kan man fa upp till 3 fria IVF.

Jag maste saga att jag tycker det ar skitelakt att sitta dar med tre (?) egentillverkade ungar och saga att ofrivilligt barnlosa som har gatt igenom ivf inte har "ratt" att adoptera darfor att det faktum att de har valt att ga igenom ivf betyder att de tycker att adoptivbarn ar nagon form av andrahandsval, och darmed ar de olampliga som foraldrar :mad:

Personligen - hade inte denna ivf funkat for oss sa hade vi paborjat adoptionsprocessen. Forresten, det kanske vi fortfarande gor om nagra ar darfor att det ar hogst osannolikt att jag orkar ga igenom ytterligare en ivf, och jag har alltid velat ha manga barn.
For mig skulle adoptivbarn och biologiska barn bli alskade lika mycket - finns det nagot annat satt??

Eftersom du ifragasatter detta sa mycket sa maste jag fraga - skulle DU alska dina biologiska barn MER an ev. adoptivbarn? Och isafall, varfor?
 
Senast ändrad:
Sv: Adoption

Ändå anser du att det bara är dom som kan skaffa barn som får lov att skaffa dom? Alltså om man inte rankar.
Ingen har någon rättighet när det gäller att få barn.
Däremot så kan man få gåvan barn om allt stämmer.
Och det gäller även gåvan adoptivbarn.
Och ingen bör ranka barn.

Men du som har egna barn har ju redan rankat, annars hade du ju bara kunnat låta bli.
Nej jag rankade inte.
Jag gjorde bara det som var enklast.
Och det sista barnet var göra själv eller inte få alls.
Eftersom jag då tyvärr var för gammal för att få adoptera.
Andra barnet tog sådan tid på sig att komma att jag redan då övervägde adoption i stället.
Jag ville ha barn och hur jag skulle få dem spelade inte så stor roll.
Skulle någon komma och ge mig ett barn i dag, så skulle jag tacksamt ta emot det.

Så någon som mår dåligt pga infertilitet är alltså inte värd att bli förälder? Om du får cancer och blir deprimerad, är du då inte värd att bota?
Där så finns det en stor skillnad.
Och det är att man använder någon annan, i detta fall barnet, för att må bra.
Jag anser att man skall se till att må bra först och bli förälder sedan.
Att skaffa barn för att det skall få en att må bra anser jag vara fel.
Även i alla de fall som man skaffar biologiska barn för att rädda äktenskapet/få mening med livet eller vad det nu är.
Barn bör få komma till föräldrar som mår bra.

Så vi som är infertila ska inte få adoptera eftersom vi inte har några rättigheter när det gäller att skaffa barn?
........
Återigen talar du tydligt om för alla här som inte kan få biologiska barn att de inte har rätt att bli föräldrar.
Man har aldrig någon rättighet att få barn.
De är alltid en gåva.
Och gåvor kan man inte kräva att få.


Men inte lika dåligt för flickan som sköt sig själv på grund av nioårs mobbing? Eller för alla i hennes omgivning? Värst var det för mobbaren...
Det är gräsliga saker som händer när barn (och vuxna) mobbar.
Men ALLA tjänar på att man får mobbarna att sluta mobba.
Ett mobbingoffer kan fly och komma undan, medan mobbaren fortsätter att sprida elände omkring sig.
Därför så måste mobbaren fås att sluta mobba.
Men det är fortfarande bra även för mobbaren att sluta mobba.
Så det är inget motsatsförhållande i det.

Jag anser inte på något vis att det är värst för mobbaren.
Men jag anser att det är bra även för mobbaren att den hanteras och tas om hand så att den lär sig att uppföra sig väl, må bra och sluta mobba.
 
Sv: Adoption

*kl*

När man får biologiska barn går man ju igenom en graviditet, vilket man "missar" om man adopterar. Framförallt är det nog omgivningen som pekar på att man "missar" något. Att man vill skaffa barn med den man älskar ser jag också som helt naturligt, även om det inte gäller alla. Att man kan behöva sörja ser jag som helt naturligt, eller att man vill prova om det inte kan gå med ivf istället.

Att man skulle "älska mindre" förstår jag inte alls, det adopterade barnet torde ju vara dubbelt efterlängtat, som jag ser det.
Det är också vad jag sett bland de bekanta jag har som är adopterade/har adopterat.

Exakt sa ar det :bow:
 
Sv: Adoption

Ingen har någon rättighet när det gäller att få barn.
Däremot så kan man få gåvan barn om allt stämmer.
Och det gäller även gåvan adoptivbarn.
Och ingen bör ranka barn.

Men hur menar du då?
Om man nu inte får gåvan biologiskt och genomgår IVF och inte heller då får man barn. Menar du då att man är utesluten från "gåvan adoptivbarn"? För att du anser att man redan "rankat" barnen? :confused:

Jag litar på att soc utredningar som bedömer vilka som ska få gåvan adoptivbarn är tillräckligt bra för att se till att barnen är välkomna och får bra föräldrar. Du kanske anser att de är otillräckliga?
 
Sv: Adoption

Okej. Men det är din åsikt att denna så kallade "ranking" påverkar barnet som sedan blir adopterat.
Jag tycker personligen inte om tanken på rankning.
Men jag vet inte hur mycket den påverkar det adopterade barnet.
Jag vet vissa exempel där den har gjort det.
Och det är när det sedan kommit egna (överraskande) biologiska barn.

Däremot så vill jag att denna ranking erkänns och att vi skall kunna diskutera den för att kanske få veta om den påverkar.
 
Sv: Adoption

När man får biologiska barn går man ju igenom en graviditet, vilket man "missar" om man adopterar. Framförallt är det nog omgivningen som pekar på att man "missar" något.

Det är inget att stå efter.
Graviditet är ett j-la skit.
För egen del så hade jag gärna sluppit.
 
Sv: Adoption

Men forstar du att man kan BLI deprimerad till foljd av ofrivillig barnloshet? Det ar en enorm sorg, man kanner sig otroligt vardelos som inte klarar av det mest naturliga i varlden - att reproducera. Man blir radd att ens partner skall lamna en. Man sorjer att man kanske aldrig kommer att fa se det dar plusset pa stickan, uppleva att vara gravid, fa halla en alldeles egen nyfodd i sina armar.... Sen finns det faktiskt en viss langtan att fa ett barn som har ens drag, kanske likadana ogon, eller leende osv osv.
Varfor ar det sa fel? Det ar en ratt naturlig reaktion, som de allra flesta slipper fundera sa mycket over darfor att de kan bli gravida pa naturlig vag.

De vill ha barn - sa de har sex och sa blir de gravida efter x antal manader.

Men for vissa funkar det inte sa enkelt, och det ar en sorg som man maste ta sig igenom.
 
Sv: Adoption

Det är inget att stå efter.
Graviditet är ett j-la skit.
För egen del så hade jag gärna sluppit.

DET ar ju latt for dig att saga!!

Jag ar 10 v gravid med tvillingar och har matt illa varje dag i flera veckor. Jag kan inte rida, eller trana, eller gora nagonting egentligen for jag anses vara en "hogriskgraviditet", sa jag ar valdigt forhindrad fran mitt dagliga, normala liv.

Jag ser det som en ynnest, faktiskt, att jag far uppleva detta.
 
Sv: Adoption

Däremot så vill jag att denna ranking erkänns och att vi skall kunna diskutera den för att kanske få veta om den påverkar.

OK, lat oss ta ett exempel. Angelina Jolie och Brad Pitt har 3 adopterade barn och ett biologiskt. Rankar de sitt biologiska barn hogre an de andra tre?

Katie Holmes & Tom Cruise har ett biologiskt barn, han har aven tva adoptivbarn. Rankar han sin nyfodda dotter hogre an sina andra tva barn, som nu ar i tonaren?

Vem vet - kanske kommer vi att fa hora sob stories i skvallerpressen framover...men jag tvivlar....

Daremot tror jag att det skulle kunna skapa osakerhet hos adoptivbarnet om det kom forst och ett biologiskt barn kom senare. Inte helt olikt en biologisk syskonsituation dock.

Forresten, om vi nu skall diskutera - alskar foraldrar som endast har biologiska barn alla sina barn exakt lika mycket och pa samma satt? Eller har man favoriter? Foredrar man kanske ett barn framfor ett anant? Varfor ar det sa, isafall?
 
Sv: Adoption

Vem tycker du har ratt att adoptera ett barn da?
Alla som rankar alla barn som lika mycket värda.
Och vill ha barn oavsett varifrån de kommer.

Jag är övertygad om att många infertila passar in där.
Men jag tror inte att alla gör det.
Och jag vill ha rätten att diskutera saken.

Eftersom du ifragasatter detta sa mycket sa maste jag fraga - skulle DU alska dina biologiska barn MER an ev. adoptivbarn? Och isafall, varfor?
Nej det skulle jag inte.
Men för mig så var heller aldrig just biologiska barn viktigt.
Utan bara barn, vilka som helst.
Och de biologiska kom liksom av sig själva.
 
Sv: Adoption

Ingen har någon rättighet när det gäller att få barn.
Däremot så kan man få gåvan barn om allt stämmer.
Och det gäller även gåvan adoptivbarn.
Och ingen bör ranka barn.

tänk vad du älskar dig själv som kan luta dig tillbaka och titta på de gåvor du fått och peka finger åt dem som inte kan få dessa gåvor.

Nej jag rankade inte.
Jag gjorde bara det som var enklast.
Och det sista barnet var göra själv eller inte få alls.
Eftersom jag då tyvärr var för gammal för att få adoptera.
Andra barnet tog sådan tid på sig att komma att jag redan då övervägde adoption i stället.
Jag ville ha barn och hur jag skulle få dem spelade inte så stor roll.
Skulle någon komma och ge mig ett barn i dag, så skulle jag tacksamt ta emot det.

Men du talar ju om för mig att jag rankar för att jag gör det som är enklast för mig och min man, nämligen IVF.
Om du var för gammal för att få adoptera så är du väl för gammal för att få lov att skaffa barn, eller?
Om det tog tid att skaffa ditt andra barn, så har du ju redan rankat att du vill ha ett biologiskt barn, före att adoptera.
Vad ger dig större rätt än de barnlösa att få ta emot ett barn?

Där så finns det en stor skillnad.
Och det är att man använder någon annan, i detta fall barnet, för att må bra.
Jag anser att man skall se till att må bra först och bli förälder sedan.
Att skaffa barn för att det skall få en att må bra anser jag vara fel.
Även i alla de fall som man skaffar biologiska barn för att rädda äktenskapet/få mening med livet eller vad det nu är.
Barn bör få komma till föräldrar som mår bra.

Du vet inte vad du pratar om. De som genomgått behandlingar eller en adoptionsprocess skaffar knappast barn för att lappa ihop ett äktenskap.

Man har aldrig någon rättighet att få barn.
De är alltid en gåva.
Och gåvor kan man inte kräva att få.

Jag har aldrig krävt att få barn. Till skillnad från många andra föräldrar så tackar jag gud varje dag genom denna graviditet för att jag får behålla mitt barn. Jag är mer tacksam än vad någon som blivit gravid under "normal" tid någonsin kan förstå. Jag är helt övertygad om att detta gäller alla som haft svårigheter att få barn oavsett om det skett naturligt, med IVF eller genom adoption.
 
Sv: Adoption

Men forstar du att man kan BLI deprimerad till foljd av ofrivillig barnloshet?

Ja det gör jag.
Men jag anser i alla fall inte att det är ett adoptivbarns uppgift att bota den depressionen.
Barn är inte till för att få vuxna att må bra.
Vuxna måste se till att må bra på egen hand.
 
Sv: Adoption

DET ar ju latt for dig att saga!!

Hur menar du nu?
Jag gillade inte att vara gravid.
Men jag ville ha barn.
Och då så var det mitt pris för det.
Jag hade inte saknat den biten om jag hade adopterat.
Då var mina graviditeter ändå ganska så enkla.

Jag ville bara ha barn.
Vilka som helst faktiskt.
Att ta sats för att genomföra en 3dje graviditet var faktiskt inte så himla roligt.
 
Sv: Adoption

Hur menar du nu?
Jag gillade inte att vara gravid.
Men jag ville ha barn.
Och då så var det mitt pris för det.
Jag hade inte saknat den biten om jag hade adopterat.
Då var mina graviditeter ändå ganska så enkla.

Jag ville bara ha barn.
Vilka som helst faktiskt.
Att ta sats för att genomföra en 3dje graviditet var faktiskt inte så himla roligt.

Så du menar att dina barn har det ättre än t.ex mina även om du tyckte illa om tanken på att skaffa dom? Du kunde bara låtit bli, och adopterat istället. Då kanske jag hade tagit dig och dina argument på allvar. Nu gör jag inte det, tyvärr. För mig låter du som en hycklare.
 
Sv: Adoption

Men det är väl därför man sörjer, kanske provar ivf mm.
Sedan mognar ett beslut om adoption fram.

Det är ju inte som att man beställer på måndag och hämtar ut på posten på onsdag mot 39:90:-+plus postförskott.

Med tanke på hur lång processen för adoption ändå är, så hinner man säkert vända in och ut på alla funderingar, och om/när barn kommer är de efterlängtade som alla barn, om inte mer.

Bra kan man säkert må även som ofrivilligt barnlös.

Men man kanske blir lyckligare av barn? I alla fall en del. Och barn blir nog lyckligare av föräldrar. Här inne hävdar ju alla konsekvent att barn är det bästa som hänt dem.
Varför neka föräldrar som verkligen vill och längtar möjligheten av de orsaker som du uppger?

Sen vet jag också att det finns fall som gått snett, osv.
Men majoriteten tror jag är lyckliga.

Biologi har lite med saken att göra, även om det säkert spelar roll. Men det viktigaste är ju trots allt vem som läser godnattsagor, plåstrar om och gnäller om läxor.
 
Sv: Adoption

Forresten, om vi nu skall diskutera - alskar foraldrar som endast har biologiska barn alla sina barn exakt lika mycket och pa samma satt?

Nej, föräldrar som rankar älskar sina barn olika mycket.
Min mormor älskade sina långa och blonda barn mest.
Och alla var inte långa och blonda.

Jag ogillar rankning i alla lägen.

Jag älskar mina barn lika mycket.
Jag rankar inte.

Jag känner inte Angelina Jolie och Brad Pitt eller Katie Holmes & Tom Cruise så jag kan inte bedöma deras familjeliv.
Vi har Madonna där också.
 
Senast ändrad:
Sv: Adoption

Ja det gör jag.
Men jag anser i alla fall inte att det är ett adoptivbarns uppgift att bota den depressionen.
Barn är inte till för att få vuxna att må bra.
Vuxna måste se till att må bra på egen hand.

Om det räcker med beskedet att få ett barn för att man ska må bra, ska man ändå inte få skaffa barn menar du? Som sagt, du vet inte vad du pratar om.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp