Sv: Adoption
Vem tycker du har ratt att adoptera ett barn da?
De som redan har fatt barn pa naturlig vag?
Eller de som inte orkar med ivf och darmed gar direkt pa adoptionsrouten?
Eller kanske bara de som aldrig ens provat au naturel utan bara kan tanka sig att adoptera?
Om sa ar fallet sa utesluter du ju en STOR mangd potentiella foraldrar till varldens adoptivbarn.
Jag vagar pasta att om man i manga ar har tampats med ofrivillig barnloshet sa har man hunnit tanka efter MANGA ganger VARFOR man vill bli foralder, och vilken sorts foralder man vill bli. Har forhallandet klarat den harda ivf svangen, sa har man ett mycket starkt forhallande.
Till skillnad mot en del som ar totalt olampligt foraldramaterial, blir gravid pa forsta forsoket (bade en och sex ganger ), med en totalt olamplig pappa som kanske t.o.m. sticker innan barnet ar fott, osv osv - vilka problem medfor inte DET i skola etc? Engagerar du dig lika mycket i de situationerna, tycker du att det beror dig lika mycket?
Man ska INTE ta lattvindigt pa att adoptera ett barn, for ovrigt. Barnen har redan varit med om minst en separation och sarskilt de som ar nagot aldre har ofta fysiska/psykiska trauma med i bagaget. Det ar INTE som att fa en liten spadis som man sjalv formar fran borjan....
Och det ar just darfor som man maste ga igenom manga manader, ibland ar, av intervjuer och hembesok fran soc som fullstandigt vander ut-och-in pa ens liv. Vilket ar precis som det skall vara, for ovrigt, darfor att den processen ar till for barnens basta.
Tillika ar det ratt dyrt att adoptera. Medans iaf i Sverige sa kan man fa upp till 3 fria IVF.
Jag maste saga att jag tycker det ar skitelakt att sitta dar med tre (?) egentillverkade ungar och saga att ofrivilligt barnlosa som har gatt igenom ivf inte har "ratt" att adoptera darfor att det faktum att de har valt att ga igenom ivf betyder att de tycker att adoptivbarn ar nagon form av andrahandsval, och darmed ar de olampliga som foraldrar
Personligen - hade inte denna ivf funkat for oss sa hade vi paborjat adoptionsprocessen. Forresten, det kanske vi fortfarande gor om nagra ar darfor att det ar hogst osannolikt att jag orkar ga igenom ytterligare en ivf, och jag har alltid velat ha manga barn.
For mig skulle adoptivbarn och biologiska barn bli alskade lika mycket - finns det nagot annat satt??
Eftersom du ifragasatter detta sa mycket sa maste jag fraga - skulle DU alska dina biologiska barn MER an ev. adoptivbarn? Och isafall, varfor?
Vem tycker du har ratt att adoptera ett barn da?
De som redan har fatt barn pa naturlig vag?
Eller de som inte orkar med ivf och darmed gar direkt pa adoptionsrouten?
Eller kanske bara de som aldrig ens provat au naturel utan bara kan tanka sig att adoptera?
Om sa ar fallet sa utesluter du ju en STOR mangd potentiella foraldrar till varldens adoptivbarn.
Jag vagar pasta att om man i manga ar har tampats med ofrivillig barnloshet sa har man hunnit tanka efter MANGA ganger VARFOR man vill bli foralder, och vilken sorts foralder man vill bli. Har forhallandet klarat den harda ivf svangen, sa har man ett mycket starkt forhallande.
Till skillnad mot en del som ar totalt olampligt foraldramaterial, blir gravid pa forsta forsoket (bade en och sex ganger ), med en totalt olamplig pappa som kanske t.o.m. sticker innan barnet ar fott, osv osv - vilka problem medfor inte DET i skola etc? Engagerar du dig lika mycket i de situationerna, tycker du att det beror dig lika mycket?
Man ska INTE ta lattvindigt pa att adoptera ett barn, for ovrigt. Barnen har redan varit med om minst en separation och sarskilt de som ar nagot aldre har ofta fysiska/psykiska trauma med i bagaget. Det ar INTE som att fa en liten spadis som man sjalv formar fran borjan....
Och det ar just darfor som man maste ga igenom manga manader, ibland ar, av intervjuer och hembesok fran soc som fullstandigt vander ut-och-in pa ens liv. Vilket ar precis som det skall vara, for ovrigt, darfor att den processen ar till for barnens basta.
Tillika ar det ratt dyrt att adoptera. Medans iaf i Sverige sa kan man fa upp till 3 fria IVF.
Jag maste saga att jag tycker det ar skitelakt att sitta dar med tre (?) egentillverkade ungar och saga att ofrivilligt barnlosa som har gatt igenom ivf inte har "ratt" att adoptera darfor att det faktum att de har valt att ga igenom ivf betyder att de tycker att adoptivbarn ar nagon form av andrahandsval, och darmed ar de olampliga som foraldrar
Personligen - hade inte denna ivf funkat for oss sa hade vi paborjat adoptionsprocessen. Forresten, det kanske vi fortfarande gor om nagra ar darfor att det ar hogst osannolikt att jag orkar ga igenom ytterligare en ivf, och jag har alltid velat ha manga barn.
For mig skulle adoptivbarn och biologiska barn bli alskade lika mycket - finns det nagot annat satt??
Eftersom du ifragasatter detta sa mycket sa maste jag fraga - skulle DU alska dina biologiska barn MER an ev. adoptivbarn? Och isafall, varfor?
Senast ändrad: