Sv: Äcklad och förtvivlad. Hjälp!
Min mor vill nu även försöka mata ihjäl min hund.
Vi var på besök igår. Vid middagen sade hon att "jag kunde ge honom en köttbit". Nej, sade jag, han äter sin egen mat och på bestämda tider, han behöver/ska inte ha någon köttbit. "Ni kan ju ge honom en bit potatis" sade hon en stund senare när bordet dukades av. Nej, sade jag, han ska inte ha någon potatis. Hunden tiggde inte alls under middagen, men hoppade runt medan bordet dukades av. "Stackars liten, är du huuuungrig?" sade mor. Han får vara hur hungrig han vill, sade jag, han äter på fasta tider och passar det inte så får han gå hungrig. Till efterrätt serverades vaniljglass. "Han skulle nog tycka om vaniljglass", sade mor. "Han ska inte ha någon jävla vaniljglass!!" sade jag.
"Du håller redan på att mata ihjäl min katt, du ska inte mata ihjäl min hund också!" sade jag vid ett tillfälle.
Det börjar så, och detta kommer senare att eskalera till tjat om hur "synd" det är om min stackars hund som "aldrig" får något att äta, skulle inte förvåna mig om hon senare kommer att försöka tjuvmata honom också.
Vad gäller Sheba så fungerade upplysningen om konsekvenserna av för lite Taurin. Katten får nu Mjau varvat med torrfoder. De har även skaffat en ny laserpekare och motionerar honom något mer än tidigare.