K
Kimz0r
Jag har en 5,5 år gammal kastrerad hankatt. Han och jag flyttade in hos mina föräldrar när han var två, och som vanligt, som med alla andra husdjur, så tog mamma över helt och körde över mig. Mina mattider, min uppmätta mängd mat, mitt sätt att sköta min katt gick inte alls för sig. Som med allting annat är det hennes sätt eller inget sätt. Hon ökade matmängden, tyckte han var så tunn, och började sticka åt honom smakbitar. Så länge jag bodde hemma så hade jag en viss kontroll och kunde till viss del sätta emot. Hon tyckte att det var så synd om honom som bara fick torrfoder, det var ju synd om honom när han tiggde utan att få något.
I maj förra året flyttade jag ihop med min man. Av olika anledningar följde inte katten med. När inte jag fanns i huset blev det många smakbitar från köket, från matbordet o.s.v. Katten gick upp i vikt. Jag kattvaktade ibland och justerade då kosten. Det senaste året har han legat runt åtta kilo, med mindre nedgångar under mina perioder som kattvakt.
Jag har skällt på min mor många gånger och hon säger att ja ja, hon ska skärpa sig, ja ja de ska dra ner på kattens matintag. Jag har beordrat att de inte ska ge honom grädde eller smakbitar, och det håller i två dagar... Senast jag beordrade var när de hämtade honom efter min senaste kattvakt.
Idag var jag och hälsade på katten igen och blev både förfärad, illamående och gråtfärdig. Jag skulle lyfta honom och tyckte att han kändes ovanligt stor och tung. Trodde att det kanske bara var jag som var ovan, har ju burit omkring på den lille behändige valpen. Jag vägde honom: Tio kilo. Katten har gått upp 2-2,5 kilo sedan jag kattvaktade senast, i mitten av september.
Han ser fruktansvärd ut. Han är en fetthög på fyra ben. Han vaggar fram, kan knappt springa.
Jag ringde genast upp min mor, som är bortrest för tillfället, och skällde ut henne. Hon bara skrattade bort det eller bytte ämne. Jag pratade med min far och gav instruktioner för nya matrutiner. Han lyssnade visserligen, men tyckte att det var en diskussion att ta med morsan, lämnade över ansvaret på henne. Han vågar inte sätta sig upp mot henne. Nu när han är ensam får katten "bara" fri tillgång på två sorters torrfoder och en ask Sheba om dagen... Plus grädde.
Vad ska jag göra?
Helst av allt vill jag ta hem katten till oss, så jag vill utreda den möjligheten ytterligare. Vi bor på två rum och kök och har hund. Katten är rädd för hunden; finns det något hopp om att de ska komma överens under samma tak? Hunden har kattvana och var bara glad och nyfiken på katten.
Min man är allergisk mot katter. Med receptfria mediciner får han allergin något under kontroll, förutsatt att han tar medicinen varje dag. Finns det någon effektiv, långvarig allergibehandling att ta till?
Hur får jag ner katten i vikt från de nuvarande tio till de 5,5-6 kilo som han som mest bör väga? Hur ska fodret doseras?
I maj förra året flyttade jag ihop med min man. Av olika anledningar följde inte katten med. När inte jag fanns i huset blev det många smakbitar från köket, från matbordet o.s.v. Katten gick upp i vikt. Jag kattvaktade ibland och justerade då kosten. Det senaste året har han legat runt åtta kilo, med mindre nedgångar under mina perioder som kattvakt.
Jag har skällt på min mor många gånger och hon säger att ja ja, hon ska skärpa sig, ja ja de ska dra ner på kattens matintag. Jag har beordrat att de inte ska ge honom grädde eller smakbitar, och det håller i två dagar... Senast jag beordrade var när de hämtade honom efter min senaste kattvakt.
Idag var jag och hälsade på katten igen och blev både förfärad, illamående och gråtfärdig. Jag skulle lyfta honom och tyckte att han kändes ovanligt stor och tung. Trodde att det kanske bara var jag som var ovan, har ju burit omkring på den lille behändige valpen. Jag vägde honom: Tio kilo. Katten har gått upp 2-2,5 kilo sedan jag kattvaktade senast, i mitten av september.
Han ser fruktansvärd ut. Han är en fetthög på fyra ben. Han vaggar fram, kan knappt springa.
Jag ringde genast upp min mor, som är bortrest för tillfället, och skällde ut henne. Hon bara skrattade bort det eller bytte ämne. Jag pratade med min far och gav instruktioner för nya matrutiner. Han lyssnade visserligen, men tyckte att det var en diskussion att ta med morsan, lämnade över ansvaret på henne. Han vågar inte sätta sig upp mot henne. Nu när han är ensam får katten "bara" fri tillgång på två sorters torrfoder och en ask Sheba om dagen... Plus grädde.
Vad ska jag göra?
Helst av allt vill jag ta hem katten till oss, så jag vill utreda den möjligheten ytterligare. Vi bor på två rum och kök och har hund. Katten är rädd för hunden; finns det något hopp om att de ska komma överens under samma tak? Hunden har kattvana och var bara glad och nyfiken på katten.
Min man är allergisk mot katter. Med receptfria mediciner får han allergin något under kontroll, förutsatt att han tar medicinen varje dag. Finns det någon effektiv, långvarig allergibehandling att ta till?
Hur får jag ner katten i vikt från de nuvarande tio till de 5,5-6 kilo som han som mest bör väga? Hur ska fodret doseras?