Äcklad och förtvivlad. Hjälp!

K

Kimz0r

Jag har en 5,5 år gammal kastrerad hankatt. Han och jag flyttade in hos mina föräldrar när han var två, och som vanligt, som med alla andra husdjur, så tog mamma över helt och körde över mig. Mina mattider, min uppmätta mängd mat, mitt sätt att sköta min katt gick inte alls för sig. Som med allting annat är det hennes sätt eller inget sätt. Hon ökade matmängden, tyckte han var så tunn, och började sticka åt honom smakbitar. Så länge jag bodde hemma så hade jag en viss kontroll och kunde till viss del sätta emot. Hon tyckte att det var så synd om honom som bara fick torrfoder, det var ju synd om honom när han tiggde utan att få något.

I maj förra året flyttade jag ihop med min man. Av olika anledningar följde inte katten med. När inte jag fanns i huset blev det många smakbitar från köket, från matbordet o.s.v. Katten gick upp i vikt. Jag kattvaktade ibland och justerade då kosten. Det senaste året har han legat runt åtta kilo, med mindre nedgångar under mina perioder som kattvakt.

Jag har skällt på min mor många gånger och hon säger att ja ja, hon ska skärpa sig, ja ja de ska dra ner på kattens matintag. Jag har beordrat att de inte ska ge honom grädde eller smakbitar, och det håller i två dagar... Senast jag beordrade var när de hämtade honom efter min senaste kattvakt.

Idag var jag och hälsade på katten igen och blev både förfärad, illamående och gråtfärdig. Jag skulle lyfta honom och tyckte att han kändes ovanligt stor och tung. Trodde att det kanske bara var jag som var ovan, har ju burit omkring på den lille behändige valpen. Jag vägde honom: Tio kilo. Katten har gått upp 2-2,5 kilo sedan jag kattvaktade senast, i mitten av september.

Han ser fruktansvärd ut. Han är en fetthög på fyra ben. Han vaggar fram, kan knappt springa.

Jag ringde genast upp min mor, som är bortrest för tillfället, och skällde ut henne. Hon bara skrattade bort det eller bytte ämne. Jag pratade med min far och gav instruktioner för nya matrutiner. Han lyssnade visserligen, men tyckte att det var en diskussion att ta med morsan, lämnade över ansvaret på henne. Han vågar inte sätta sig upp mot henne. Nu när han är ensam får katten "bara" fri tillgång på två sorters torrfoder och en ask Sheba om dagen... Plus grädde.

Vad ska jag göra?

Helst av allt vill jag ta hem katten till oss, så jag vill utreda den möjligheten ytterligare. Vi bor på två rum och kök och har hund. Katten är rädd för hunden; finns det något hopp om att de ska komma överens under samma tak? Hunden har kattvana och var bara glad och nyfiken på katten.

Min man är allergisk mot katter. Med receptfria mediciner får han allergin något under kontroll, förutsatt att han tar medicinen varje dag. Finns det någon effektiv, långvarig allergibehandling att ta till?

Hur får jag ner katten i vikt från de nuvarande tio till de 5,5-6 kilo som han som mest bör väga? Hur ska fodret doseras?
 
Sv: Äcklad och förtvivlad. Hjälp!

Fy, vad hemskt. :(
Det är faktiskt djurplågeri att göra sina djur ohälsosamt feta. Bara för att vi människor göder oss själva för mycket betyder inte det att vi ska göra detsamma med våra djur.
Har du sagt hur ohälsosamt det är, att han kan få diabetes m.m?
Förstår ditt dilemma, om inte din mamma slutar att övergöda honom får du väl hota med att ta hem honom, då borde hon väl ändå lyssna? :confused:
 
Sv: Äcklad och förtvivlad. Hjälp!

Hon vet mycket väl om att han riskerar att få diabetes och många andra fetmarelaterade sjukdomar. Har (o)vänligt upplyst om att det är en kostnad de får ta. Har hotat med att ta hem honom (trots omständigheterna här hemma; hund och allergi), hon bara skrattar bort det och byter ämne. "Det är ju bara några små smakbitar", "det är ju så synd om honom när han tigger och inte får något". Hon lyssnar inte. Hon skiter totalt i vad jag säger, vilket är än mer uppenbart med tanke på den senaste tidens enorma viktuppgång trots hennes "löfte" om skärpta matvanor.
 
Sv: Äcklad och förtvivlad. Hjälp!

Oj, oj. :crazy:
Ja, om hon är så respektlös så borde du ta hem katten eller omplacera honom.
 
Sv: Äcklad och förtvivlad. Hjälp!

Jag håller på att bearbeta min man för att kunna ta hem katten. Omplacera vill jag inte, han hade inte trivts någon annanstans. Hellre avlivning i sådana fall, för då "vet jag var jag har honom".

I teorin skulle han kunna leva under samma tak som vår hund, om de bara får befinna sig i samma rum när vi är hemma. Vi bor i en tvårummare med många dörrar och stora utrymmen så de kan hållas åtskilda när de är ensamma.

Väcktes av hunden och kan inte sova, är så arg så det bara blixtrar.

Skickade ett mail igår till min far där jag berättade hur jag ville ha det med begravning, ifall katten plötsligt skulle dö av njursvikt, hjärtattack eller något annat som ju i nuläget faktiskt är reella risker.
 
Sv: Äcklad och förtvivlad. Hjälp!

Helst av allt vill jag ta hem katten till oss, så jag vill utreda den möjligheten ytterligare. Vi bor på två rum och kök och har hund. Katten är rädd för hunden; finns det något hopp om att de ska komma överens under samma tak? Hunden har kattvana och var bara glad och nyfiken på katten.

Min man är allergisk mot katter. Med receptfria mediciner får han allergin något under kontroll, förutsatt att han tar medicinen varje dag. Finns det någon effektiv, långvarig allergibehandling att ta till?

Hur får jag ner katten i vikt från de nuvarande tio till de 5,5-6 kilo som han som mest bör väga? Hur ska fodret doseras?
Jag knuffar lite på ovanstående frågeställningar. :)
 
Sv: Äcklad och förtvivlad. Hjälp!

Jag tycker nog att du ska överväga att omplacera honom till någon annan så han kan få ett långt hälsosamt liv.
 
Sv: Äcklad och förtvivlad. Hjälp!

Gå till djuraffären och be dom hjälpa dig att hitta ett dietfoder, det finn flera olika sorter, de flesta märken har sin egen variant av dietfoder.
Själv har jag till min kastrerade 10-åriga honkatt provat med Hill`s variant och nu har vi RC Silhouett.
Hon håller hullet efter det att jag bantade ner henne med Hill´s, trots att hon går och knaprar av vovvans mat.
De godsaker som serveras här är matrester som sätts ner på golvet, sen får två katter och hunden dela på det bäst de vill. Hon äter dock endast om det är fisk eller kyckling (kräsen).

Sen tror jag inte du behöver oroa dig så mycket över att katten inte kommer överens med hunden, så länge den bara har möjlighet att komma undan när den vill.
Här är sängar och soffa "kattzoner".
En och annan "örfil" kommer nog valpen att få, den lär sig att gå omväg om katten :angel: :angel: så länge inte katten aktivt jagar och pryglar upp hunden så...

Min vovva går omväg runt gammelkattan och ligger och brottas med ungkatten (2 år).
 
Sv: Äcklad och förtvivlad. Hjälp!

Helst av allt vill jag ta hem katten till oss, så jag vill utreda den möjligheten ytterligare. Vi bor på två rum och kök och har hund. Katten är rädd för hunden; finns det något hopp om att de ska komma överens under samma tak? Hunden har kattvana och var bara glad och nyfiken på katten.

Min man är allergisk mot katter. Med receptfria mediciner får han allergin något under kontroll, förutsatt att han tar medicinen varje dag. Finns det någon effektiv, långvarig allergibehandling att ta till?

Hur får jag ner katten i vikt från de nuvarande tio till de 5,5-6 kilo som han som mest bör väga? Hur ska fodret doseras?

Usch, detta är ju en fruktansvärd situation. :( Jag tycker du ska försöka att ta hem honom faktiskt. Försök se till så att det finns en hundfri zon till katten så att den slipper känna att hunden är uppe i honom hela tiden. Det behöver inte vara någon stor son, ibland funkar badrummet strålande som "litet kattrevir". Du kan även försöka lätta upp med att ha en Feliway-adapter inkopplad i lägenheten.

Den enda långvariga behandling mot kattallergi som finns är hyposensibilisering. Man går till sin läkare och får lite allergen injicerat i sig under en längre period och det ska leda till att kroppen blir mindre känslig för allergenet. Be din man prata med en läkare om det.

För att banta katter funkar faktiskt vanlig burkmat väldigt bra tex. MJAUs burkmat. Katter går lättast ner i vikt av proteinrik och kolhyratfattig mat och då är burkmat bästa alternativet eftersom allt torrfoder innehåller mycket kolhydrater. Börja med att ge 250-300 g/dag och se vad som händer med vikten. Går han ner i vikt av det, bra. Går han upp eller står stilla i vikt kan du minska till att ge 200 g/dag. På det sättet anpassar du matmängd efter vikt ända tills du fått ner honom till idealvikt.
 
Sv: Äcklad och förtvivlad. Hjälp!

Detta fenomen känner jag igen! När farmor och farfar varit såväl katt och hundvakt så ökar djurens vikt betydligt. och INGET man säger verkar få dem att förstå, att det inte är "gulligt" med en fet katt/hund, utan hälsovådligt för djuret... Det är jobbigt när man försöker prata om det och förklara på ett trevligt sätt, utan att de kan ta till sig den informationen. Mina farföräldrar lever enligt principen att det är "synd om" djuret om den inte får smakbitar + hemlagad gourmetmat med grädde tills den nästan rullar fram. Alla djur som varit hos dem blir utan undantag feta...

Hoppas det löser sig, jag känner verkligen med dig i din situation!! :crazy:
 
Sv: Äcklad och förtvivlad. Hjälp!

Ta hem honom, det brukar gå att lösa att ha dem under samma tak.
Det fanns väl ett fall för något år sedan där en tax omhändertogs pga att den var så överviktig att det klassades som vanvård? Tror det stod i AB tom, skicka artikeln till din mamma om du hittar den. Ta katten (och din mamma) till vet, hon kommer bli utskälld så det liknar inget (framförallt om du talat om för vet hur läget är redan när du ringer).

Lightfoder från djuraffären kommer inte lösa något i det här fallet. Antingen ska det vara extremt lågkalorifoder från vet (jag har tyvärr bara dåligt resultat av den metoden) eller "atkinsbantning" med bara bra burkmat eller hemlagat. Det är enda sättet jag kan hålla vikten på min utan att han är konstant hungrig och risig i pälsen.
Ring för säkerhets skull vet och be om en lämplig viktnedgångsplan. De kommer propsa på att du ska använda bantningsfoder, men du måste inte lyssna på det. Min blev tyst först när han såg resultatet :smirk:
 
Sv: Äcklad och förtvivlad. Hjälp!

Stackars dig och katten, jag förstår att du är arg och frustrerad. :(
Om hon nu envisas med att skratta bort diabetesrisken och det faktum att hon håller på att mata ihjäl katten, vad skulle hon säga om du kommer med alternativet banta, annars avlivning? Det kanske ruskar om henne lite?
 
Sv: Äcklad och förtvivlad. Hjälp!

Tänk på att katter måste banta långsamt, annars kan de bli sjuka. Det fick vi veta när vår katt började väga för mycket (inte så överviktig som din, kanske 0.5 - 1 kg för mycket). Det som gav bäst resultat har varit Mjau burkmat i liten burk (mer smak mindre fett eller liknande står det på burken) två gånger om dagen (kanske 1/4 - 1/3 burk varje gång) och Royal Canin torrfoder för katter över 10 år som är ute. Lightfoder fick han dåligt päls av och han var dessutom alltid jättehungrig och åt upp allt torrfodret han fick. Med det här andra blir han inte lika hungrig och äter inte allt i skålen på en gång. Inga extra bitar, endast lite räkor om det är så att vi har det.
 
Sv: Äcklad och förtvivlad. Hjälp!

*knapplån och allmänt svar*

Då min mor anser att djur ska avlivas för allt och inget (senast var när katten hade lite problem med tänderna; "det är billigare med en spruta") och helst inte vill att djur ska kosta ö.h.t. så tror jag inte att "hot" om avlivning är så passande. :crazy: Det passar dock inte att han bor hos mig, tycker hon, för då skulle hon ju sakna honom för mycket. :smirk:

Jag blev bestämd mot min man i förmiddags och föreslog att katten iaf. skulle få bo hos oss ett litet tag, för att bli invand med nya rutiner. Jag förstår att min man inte vill egentligen, att vara allergisk är inte roligt, men han gick med på det på villkoret att katten skjutsades hit av min far och att jag tog ALLT ansvar.

Så jag ringde min far, som nekade till att skjutsa hit katten. Han hade ÄNTLIGEN insett allvaret och jobbar nu aktivt för att katten ska ner i vikt. Morsan är bortrest några veckor (låt oss hoppas att hon stannar borta riktigt länge) så han har lite tid på sig. Jag brukar inte sätta mig upp mot min far, men nu var jag tvungen, och var stenhård på att han måste sätta sig upp mot morsan. Han HAR tidigare försökt begränsa mängden mat hon ger katten, men så är hon ju som hon är.

Så nu måste han ner i vikt. Ett kilo till och avlivning blir förmodligen en nödvändighet. :( Om han sedan så mycket som stiger ett pyttelitet gram i vikt så ska morsan få veta att hon lever.

Jag är fortfarande så fruktansvärt arg. Jag vill inte ha med min mor att göra alls. Hon har en gång för mycket visat att hon inte går att prata med ö.h.t. och sådana människor har jag inte plats för i mitt liv. Helst av allt hade jag bara velat smälla till henne. Hårt!
 
Sv: Äcklad och förtvivlad. Hjälp!

Stackars dej, jag förstår precis hur du har det...

Jag har det likadant med min morsa... fast hon gör samma sak din gör mot din katt, det gör hon mot sej själv...

Och hon vägrar att lyssna, utan hon bara tar en "liten" smakbit och struntar i alla råden bara just denna gång för att... hon hittar på den ena anldningenefterd en andra för att kunna fortsätta äta allt hon inte ska pga sin diabetes... samtidigt så bara flinar hon och säger att hon sköter sej ju annars... allt är en stor lögn eftersom hon ALDRIG sköter sej...

Stackars pappa som måste leva med att hans fru håller på med ett långt utdraget självmord :crazy: :cry:
 
Sv: Äcklad och förtvivlad. Hjälp!

Jag tror min mor projicerar sitt eget matmissbruk på katten. Hon själv har av och till klagat på övervikt (ca. 12 kg.) och INGEN får vara smalare än henne. Om hon själv inte kan äta som hon vill, så kan hon ju i alla händelser mata katten. För han blir ju så glad när han får mat.

Det kanske han blir, för stunden, men i måndags såg jag bara en sjukligt fet, ledsen, miserabel katt som knappt kunde röra sig.
 
Sv: Äcklad och förtvivlad. Hjälp!

Håller fullständigt med dej.

Och stackars katt som måste leva på detta vis :cry:

Själv säger jag bara tack och lov att min morsa inte har några djur.

Hur går det med din pappa, kan han klara av din morsa, eller ska du ialla fall ta hem katten?
 
Sv: Äcklad och förtvivlad. Hjälp!

Pappa har insett allvaret och vet på ett ungefär hur upprörd jag är, varför jag tror att han nu ska klara av att sätta sig upp mot min mor. Hon är ju dessutom bortrest nu ett tag, så han hinner få ner katten lite i vikt och vänja in honom med nya rutiner. Jag hade helst tagit hem katten, men så har vi makens allergi, kattens ogillande av vår hund, och det faktum att pappa och katten är absolut bästa kompisar och nästan helt oskiljaktiga. Hade maken varit allergifri eller haft en mildare allergi hade jag tagit hem katten direkt, trots hunden. Så det är en svår situation för mig också, jag slits ju mellan tre djur/människor jag älskar - min katt, min hund, min man.
 
Sv: Äcklad och förtvivlad. Hjälp!

Håller tummarna HÅRT, och hoppas att det fungerar även när din morsa kommit hem.

Håll oss gärna uppdaterade om hur det går.
 
Sv: Äcklad och förtvivlad. Hjälp!

Jag skulle ta hem honom!
Katten och hunden kommer säkerligen inte bli kompisar (inte om katten får välja iaf), men de brukar acceptera varandra ganska fort ändå.

(såg inte att din man var allergisk...) Toppen av din pappa iaf!
 
Senast ändrad av en moderator:

Liknande trådar

Övr. Katt Jag leker rätt ofta med tanken på att köpa en katt. Jag har inte haft hund på två år, jag kommer inte köpa en ny hund och ingen häst...
2 3
Svar
56
· Visningar
5 588
Senast: cirkus
·
Katthälsa Mina små galenpannor är pigga och glada, bägge är nu kastrerade och i samband med kastreringen av den andra så tog vi bort fri tillgång...
Svar
16
· Visningar
1 226
Senast: Marvin
·
Övr. Katt Vi har problem med att Miss Li plockar in grodor, ibland flera varje dag. Hon bär dem försiktigt i munnen så som jag tänker mig att...
2
Svar
33
· Visningar
3 441
Senast: Mia_R
·
Hundhälsa Kortversionen: hunden har ätit Fodax (oftast vilt) i flera år och funkat jättebra på det. Nu har vi flyttat till Åland och här finns...
2
Svar
20
· Visningar
2 141
Senast: Myrten
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp