Acceptera deras sätt att leva men orolig för....

[Rurik]

Ryser av obehag av att läsa den här tråden då jag känner igen beskrivningen av familjen. Har ingen aning om hur det ser ut i TS fall men jag kan dra _stora_ paralleller till ganska precis samma beteende om än inte lika eskalerat under en period av min uppväxt, och där handlade det om tablettmissbruk och psykisk ohälsa med noll sjukdomsinsikt....
I detta fallet gjordes en (icke anonym) soc.anmälan som egentligen inte ledde till ett skit, men då jag var betydligt äldre så fick jag hjälp från annat håll att ta mig därifrån. Även om det i mitt fall inte handlade om min biologiska familj så kan jag säga att den perioden var den värsta jag genomlevt i mitt liv (därmed inte alls sagt att det är lika illa i TS fall), och jag tycker absolut att du skall göra en ny orosanmälan, samt finnas där så gott det går för pojken.

Tack för att du delade med dig

 

[Vallmo]

Men vad spelar det för roll exakt vad som är fel på mamman!? Varför hålla på och spekulera om missbruk och annat som varken vi kan veta något om eller gör någon skillnad förs situationen? Det låter som kaffestund hemma hos farmor...
..

Tänk vad olika man kan tycka.

Jag tycker det spelar väldigt stor roll att ta reda vad det är för "fel" på mamman.
Om man vet det så kan man ju också söka hjälp och få adekvat vård.
Missbruk är också en sjukdom och inget karaktärsdrag. Det finns bra behandling att få.
Dessutom var jag väldigt tydlig med att säga att jag INTE vet och inte spekulerar, utan att det bara var något jag tänkte kring.
Och det säger jag fortfarande, självklart kan jag inte veta det bara genom att läsa här.

Vi får utgå från att Ts bror och svägerska inte läser här eftersom Ts skriver rätt öppet om dom i tråden. Det skadar dom knappast att jag delar med mig om mina funderingar.
Det handlar om ett barn som blir försummat och där soc är inkopplat.
Det är väl självklart att hela familjen måste få hjälp så att alla mår bättre.

Om det jag skriver, på minsta lilla, lilla vis, kan vara med och leda till något bra som gör att pojkens liv blir mer drägligt så känner jag mig nöjd.
Det var den enda anledningen till att jag tog upp det.

 

[Vallmo]

Ja om pojken bad mig plocka ner månen och sätta tillbaka den så hade mer än gärna gjort det för honom, de gångerna jag är där så är jag ju uteslutande tillsammans med honom, och vi besöker både lekland och badhus, hämtar honom från skolan mm, och han har även följt med mig hem över Påsklovet och sedan nu under sommaren när jag har haft semester, ljust för att föräldrarna ska få avlastning, min förhoppning och det har jag även betonat åt min bror och sambon att de gångerna kanske passa på att ta hjälp av samhället och reda ut situationen, men då sover det bort tiden eller så jobbar brorsan ännu mer..

Jag tycker du verkar helt fantastisk som tar hand om pojken så mycket och gör roliga och meningsfulla saker med honom.
Jag tror det gör enorm skillnad för honom att få vara med dig och komma ut på lite kul grejer.
Verkligen jättefint!
Jag hoppas också att du känner dig uppskattad trots att din bror och svägerska kanske inte kan visa det på ett riktigt bra sätt.

 

[Monstermom]

Tänk vad olika man kan tycka.

Jag tycker det spelar väldigt stor roll att ta reda vad det är för "fel" på mamman.
Om man vet det så kan man ju också söka hjälp och få adekvat vård.
Missbruk är också en sjukdom och inget karaktärsdrag. Det finns bra behandling att få.
Dessutom var jag väldigt tydlig med att säga att jag INTE vet och inte spekulerar, utan att det bara var något jag tänkte kring.
Och det säger jag fortfarande, självklart kan jag inte veta det bara genom att läsa här.

Vi får utgå från att Ts bror och svägerska inte läser här eftersom Ts skriver rätt öppet om dom i tråden. Det skadar dom knappast att jag delar med mig om mina funderingar.
Det handlar om ett barn som blir försummat och där soc är inkopplat.
Det är väl självklart att hela familjen måste få hjälp så att alla mår bättre.

Om det jag skriver, på minsta lilla, lilla vis, kan vara med och leda till något bra som gör att pojkens liv blir mer drägligt så känner jag mig nöjd.
Det var den enda anledningen till att jag tog upp det.

Men TS är ju inte någon som ska behandla pojkens mor! Som har vårdkontakt, enligt vad TS skriver. Jag vet inte vad du gör för skillnad mellan ditt "tänker kring" och spekulerar, men oavsett ser det bara ut som osmakligt skvaller om någon vi vet väldigt lite om och som sannerligen inte har bett om någon "hjälp" från den här tråden! Du kanske ser det som att det inte skadar de berörda eftersom de ändå inte läser här (vilket är ett antagande som visat sig vara fel i en del andra trådar...), men förutom att det är en väldigt obehaglig sak att göra enligt mig så tycker jag också du har helt fel. TS har redan nu alltför mycket fokus på mammans diverse brister, sånt hjälper ju inte.

Givetvis spelar det roll för henne vad som felar, men det spelar ingen roll för någon i tråden.

Karaktärsdrag syftade på TS upprepade kritik om att mamman är lat.

 

[vallhund]

Men TS är ju inte någon som ska behandla pojkens mor! Som har vårdkontakt, enligt vad TS skriver. Jag vet inte vad du gör för skillnad mellan ditt "tänker kring" och spekulerar, men oavsett ser det bara ut som osmakligt skvaller om någon vi vet väldigt lite om och som sannerligen inte har bett om någon "hjälp" från den här tråden! Du kanske ser det som att det inte skadar de berörda eftersom de ändå inte läser här (vilket är ett antagande som visat sig vara fel i en del andra trådar...), men förutom att det är en väldigt obehaglig sak att göra enligt mig så tycker jag också du har helt fel. TS har redan nu alltför mycket fokus på mammans diverse brister, sånt hjälper ju inte.

Givetvis spelar det roll för henne vad som felar, men det spelar ingen roll för någon i tråden.

Karaktärsdrag syftade på TS upprepade kritik om att mamman är lat.

Är helt inne på din linje, hur mycket ens masken slingrar sig på kroken.
@Vallmo du drar alltför långtgående slutledningar av given information, o inte bara i den här tråden, utan i de flesta du är aktiv i när det gäller människor med problem, speciellt psykiska problem.
Inser du inte att ditt beteende kan göra mer skada än nytta i en del fall? I.o.f.s. kan en sådan insikt ta många år att uppnå o oftast krävs det avancerad handledning för att nå dit.

Ditt kväljande o till synes empatiska beteende kan för många uppfattas som uppmuntrande o cementera människor i destruktiva beteenden/relationer.

Kan du inte bara backa o sluta leka hobbypsykolog på buke?

 

[Vallmo]

Men TS är ju inte någon som ska behandla pojkens mor! Som har vårdkontakt, enligt vad TS skriver. Jag vet inte vad du gör för skillnad mellan ditt "tänker kring" och spekulerar, men oavsett ser det bara ut som osmakligt skvaller om någon vi vet väldigt lite om och som sannerligen inte har bett om någon "hjälp" från den här tråden! Du kanske ser det som att det inte skadar de berörda eftersom de ändå inte läser här (vilket är ett antagande som visat sig vara fel i en del andra trådar...), men förutom att det är en väldigt obehaglig sak att göra enligt mig så tycker jag också du har helt fel. TS har redan nu alltför mycket fokus på mammans diverse brister, sånt hjälper ju inte.

Givetvis spelar det roll för henne vad som felar, men det spelar ingen roll för någon i tråden.

Karaktärsdrag syftade på TS upprepade kritik om att mamman är lat.

Jag respekterar din syn på saken, men det ändrar inte min rätt att också skriva saker här. Vi tycker olika. Jag tror inte vi kommer längre......

Jag håller dock inte med om att Ts fokuserar på mammans brister. Jag tycker hon verkar fokusera på pojken.

Karaktärsdrag, som jag skrev, hade inte något att göra med vad som skrivits tidigare i tråden. Det relaterade jag till; citerar mig själv : " Missbruk är också en sjukdom och inget karaktärsdrag."
Vill bara klargöra det. Det blir lite konstigt annars.

 

[Christensen1]

Jag respekterar din syn på saken, men det ändrar inte min rätt att också skriva saker här. Vi tycker olika. Jag tror inte vi kommer längre......

Jag håller dock inte med om att Ts fokuserar på mammans brister. Jag tycker hon verkar fokusera på pojken.

Karaktärsdrag, som jag skrev, hade inte något att göra med vad som skrivits tidigare i tråden. Det relaterade jag till; citerar mig själv : " Missbruk är också en sjukdom och inget karaktärsdrag."
Vill bara klargöra det. Det blir lite konstigt annars.

Tycken och spekulationer är en sak. Fakta en helt annan. Jag kan inte se att det gagnar någon att spekulera (mer än möjligen den som utför detta, då det tycks finnas en ovilja att upphöra).
I övrigt kan jag enbart skriva att missbruk/beroende är ytterligt komplicerat när det gäller behandling.

 

[mandalaki]

Jag respekterar din syn på saken, men det ändrar inte min rätt att också skriva saker här. Vi tycker olika. Jag tror inte vi kommer längre......

Jag håller dock inte med om att Ts fokuserar på mammans brister. Jag tycker hon verkar fokusera på pojken.

Karaktärsdrag, som jag skrev, hade inte något att göra med vad som skrivits tidigare i tråden. Det relaterade jag till; citerar mig själv : " Missbruk är också en sjukdom och inget karaktärsdrag."
Vill bara klargöra det. Det blir lite konstigt annars.

Problemet är att du grottar ner dig och spekulerar om folk som du inte har en susning om. Du ser bara vad en anonym person skriver om dem på internet.

Dina gissningar är dessutom till ingen nytta. Även om du korrekt kunde klistra tre olika diagnosetiketter på den här mamman, vad hjälper det? Ts är varken hennes vårdare eller hennes målsman.

Genom en massa geggiga spekulationer om okända personer flyttar du fokus från det viktigaste som TS kan göra: en ny orosanmälan. Vilket hon borde göra NU, istället för att begrava sig i mammans tillkortakommanden på internet.

 

[Monstermom]

Jag kan inte se att det gagnar någon att spekulera (mer än möjligen den som utför detta, då det tycks finnas en ovilja att upphöra).

Verkligen, snacka om självförstärkande beteende...

Jag respekterar din syn på saken, men det ändrar inte min rätt att också skriva saker här. Vi tycker olika. Jag tror inte vi kommer längre......

Jag håller dock inte med om att Ts fokuserar på mammans brister. Jag tycker hon verkar fokusera på pojken.

Karaktärsdrag, som jag skrev, hade inte något att göra med vad som skrivits tidigare i tråden. Det relaterade jag till; citerar mig själv : " Missbruk är också en sjukdom och inget karaktärsdrag."
Vill bara klargöra det. Det blir lite konstigt annars.

Jag har inte försökt ta ifrån dig någon rätt, jag har kritiserat vad du gör. Då jag använde ordet karaktärsdrag i inlägget du citerade (om än du klippt bort den biten) verkade det ju något underligt om ditt påpekande att missbruk inte är ett karaktärsdrag kom helt ur tomma luften och inte hade något med det att göra, men OK.

En del (inte alla) saker TS skrivit om mamman:
pengarna rullar in, maten får hon serverad i sängen, samhället ställer ju inte krav på henne då hon sover bort dagarna och är uppe på nätterna...
en fasad min bor håller upp så det låter mycket finare i samhällets öron än ren pur lathet, inget missbruk som jag sett, eventuellt någon sorts socialfobi..
Han har kastat ut henne, men hon kommer tbx som en gummiboll
Sedan kan jag ju ställa mig frågan rent ironiskt om hon vill bli "frisk" från sin depression med tanke på hur bra hon har det där i sängen i sovrummet, svälta behöver hon inte och pengarna rullar ju oxå in per automatik

Att mamman inte låtsas om att TS är i lägenheten förstår jag faktiskt. Att hon inte är någon välkommen besökare trots att hon vill hjälpa pojken borde inte vara någon överraskning. Det TS vill göra för pojken är jättebra, och verkar väldigt angeläget! Men hon har inga rättigheter till barnet, enda chansen att komma in är att hon får komma in. Att föräldrarna, även om de kanske inte är jätteglada, anser att hjälpen med pojken är viktigare än att de får sig en eller annan känga. Den balansen tål inte vad som helst! Jag tycker det är direkt oansvarigt att som utomstående (som inte har någon relation till de här människorna och därför kan hålla huvudet mycket kallare) uppmuntra TS att spekulera ännu mer i mammans tillstånd - där de faktiskt dragit en väldigt tydlig gräns gentemot TS dessutom. Brodern säger att sambon står under läkarvård och vägrar diskutera henne vidare - men nog fan ska du stå där med en skyffel och säga "gräv du "?

När det slutar med att TS inte är välkommen tillbaka och pojken förlorar ljusglimten som är hans fasters besök, är det värt det då för att få ha en skvallerstund på nätet som inte skadar någon?

 

[mandalaki]

@Monstermom

 

[Lovisaleonora]

Jag tycker det spelar väldigt stor roll att ta reda vad det är för "fel" på mamman.
Om man vet det så kan man ju också söka hjälp och få adekvat vård.

Men hur konstigt är inte detta uttalandet?

VAD spelar det oss för roll vad som är fel på mamman? Det här är ju bara kladdigt, skvallrigt spekulationsdravel.

Och vem är MAN som ska söka hjälp och få adekvat vård? I den här tråden, i den här diskussionen?

Tråden handlar ju om pojkens perspektiv, inte en diskussionsklubb om vad som kan tänkas vara fel på en exempelperson. Fokus handlar om barnet, inte kletig spekulationslusta om andras misär och ev. vårdbehov.

Tycker det är rent av osmakligt faktiskt.

 

[Kattennizze]

Jag tycker du TS är helt amazing som bryr dig så mycket om barnet. Hoppas en ny anmälan till socialtjänsten ger bättre resultat. Heja dig! Du hjälper ett barn till en bättre framtid.

 

[Rurik]

Jag tycker du TS är helt amazing som bryr dig så mycket om barnet. Hoppas en ny anmälan till socialtjänsten ger bättre resultat. Heja dig! Du hjälper ett barn till en bättre framtid.

Tackar jag har pratat med soc igår igen..

 

[ajdidodii]

Jag tycker att spekulerandet om mamman i den här tråden är rent av skrämmande.
Det beror på att jag kan identifiera mig med mamman. Min sjukdom (ME/CFS) liknar utmattningsdeprission väldigt mycket och jag har dessutom en person på nära långt håll (svägerska som jag inte känner speciellt bra) som inte drar sig för att gå till min man och kritisera mitt beteende.
Jag deltar för mycket i saker, jag deltar för lite i saker och jag sover för länge på dagarna bland annat.

Det hon inte vet är att jag är sängliggande en vecka efter den där roliga festen där jag deltog för mycket. Att vi lämnade den trevliga middagen för att jag var så trött att jag var nära att kräkas och att jag sover länge på dagarna eftersom jag efter mycket om och men äntligen hittat en dygnsrytm som håller mig från sängen längre och som hindrar mig från att vara vaken ett helt dygn med regelbundna mellanrum.

I skrivande stund ligger jag i sängen och kämpar mot lusten att somna om. Eftersom jag har en krash (dålig period) just nu tappar jag ord och har svårt med meningsuppbyggnaden. Jag har dessutom haft svårt att läsa tråden då jag, eftersom det är så tidigt på dagen, har svårt att hålla ögonen öppna och blicken fokuserad. Därför vill jag passa på att be om ursäkt i fall att jag missförstått något eller skrivit något obegripligt.

Jag har också fått höra länge, både av läkare och personer i min närhet, att jag bara är lat och ska rycka upp mig. "Bästa" rådet jag har fått av en läkare är att jag ska äta ordentligt, sova mindre och motionera mer (de två sista kan vara direkt skadliga vid min sjukdom).

Faktum är att en osynlig sjukdom kallas osynlig av en anledning. Det man som närstående eller bekant ser som en sjuk människa är oftast det piggaste och gladaste människan kan frambringa.
Det gör det lätt att bli bitter och få taggarna utåt när någon ifrågasätter minsta lilla sak, eftersom så många misstror och om de inte misstror så är de experter på hur man kan bli frisk (med hjälp av allt från gurkmeja och aloe vera till akupunktur).

Jag vet inte varför mamman har det som hon har det, men jag tror att du, ts, får lita på din bror som säger att något är fel (och det är inte lathet!). Det är din bror som lever med sin sambo och det du ser är trots allt begränsat.
Att hjälpa pojken och göra orosanmälan till soc är helt rätt utefter hur han har det, han verkar behöva din hjälp. Men koncentrera dig på det och låt mamman, din bror och vården diagnocera och hjälpa henne.

 

[mandalaki]

Tackar jag har pratat med soc igår igen..

Lät det som att de förstod allvaret?

 

[Rurik]

Vi får utgå från att Ts bror och svägerska inte läser här eftersom Ts skriver rätt öppet om dom i tråden. Det skadar dom knappast att jag delar med mig om mina funderingar.
Det handlar om ett barn som blir försummat och där soc är inkopplat.
Det är väl självklart att hela familjen måste få hjälp så att alla mår bättre.

Om det jag skriver, på minsta lilla, lilla vis, kan vara med och leda till något bra som gör att pojkens liv blir mer drägligt så känner jag mig nöjd.
Det var den enda anledningen till att jag tog upp det.

Jag önskar att de läste det jag skriver och vad ni skriver för svar för det kanske kan ge dem en input om att faktiskt alltid handlar om min oro för pojken, för denna familj är denna situation en normalitet, det är deras vardag, och endel saker nämner de som deras "runtiner".
Jag står för min anmälan till soc, oavsett hur dumma i huvudet de och min familj tycker jag är

 

[Monstermom]

Jag står för min anmälan till soc, oavsett hur dumma i huvudet de och min familj tycker jag är

Och det är jättestarkt, inte alla orkar vara "den jobbiga". All heder till dig, verkligen!

 

[Rurik]

Jag vet inte varför mamman har det som hon har det, men jag tror att du, ts, får lita på din bror som säger att något är fel (och det är inte lathet!). Det är din bror som lever med sin sambo och det du ser är trots allt begränsat.
Att hjälpa pojken och göra orosanmälan till soc är helt rätt utefter hur han har det, han verkar behöva din hjälp. Men koncentrera dig på det och låt mamman, din bror och vården diagnocera och hjälpa henne.

Ja jag är och kan vara väldigt trångsynt i vissa saker och i denna sak är jag nog väldigt trångsynt, kanske för att jag har en så tät relation till familjen..
Sedan är min uppfattning av min brors sambon även innan denna historia uppdagades att hon är väldigt bekväm i sitt sätt att vara utan att gå in på detaljer... Och således kanske jag även tolkar hennes beteende som en ren lathet, och trådens fokus blir på henne och hennes sätt att vara gentemot sin son.

 

[Vinur]

Ja jag är och kan vara väldigt trångsynt i vissa saker och i denna sak är jag nog väldigt trångsynt, kanske för att jag har en så tät relation till familjen..
Sedan är min uppfattning av min brors sambon även innan denna historia uppdagades att hon är väldigt bekväm i sitt sätt att vara utan att gå in på detaljer... Och således kanske jag även tolkar hennes beteende som en ren lathet, och trådens fokus blir på henne och hennes sätt att vara gentemot sin son.

Men det kan du faktiskt inte veta. Det är toppen att du kan göra det som krävs för att pojken ska få det bra, men jag tycker att du ska släppa mammans situation och eventuella karaktärsdrag helt. Jag tror att det gör mer skada än nytta.

 

[ajdidodii]

Ja jag är och kan vara väldigt trångsynt i vissa saker och i denna sak är jag nog väldigt trångsynt, kanske för att jag har en så tät relation till familjen..
Sedan är min uppfattning av min brors sambon även innan denna historia uppdagades att hon är väldigt bekväm i sitt sätt att vara utan att gå in på detaljer... Och således kanske jag även tolkar hennes beteende som en ren lathet, och trådens fokus blir på henne och hennes sätt att vara gentemot sin son.

Fast det var just det som var poängen i mitt inlägg. Enligt mina egna erfarenheter är du inte så nära din svägerska som du tror när det gäller hennes sjukdom.
Jag har varit sjuk sen jag var 13 år, men när jag träffade min man som 20 åring hade jag ännu inte fått rätt diagnos och eftersom jag inte kunde förklara vad som var fel på mig hamnade jag i facket lat hos min svägerska, där har jag blivit kvar trots att hon numera vet exakt vad jag lider av.
Att du inte kände till hennes sjukdom för 9 månader sedan innebär inte att den inte fanns då, det innebär bara att du inte kände till den.