Acceptera deras sätt att leva men orolig för....

[Monstermom]

Tack för ditt svar.
Jobbig sits! Verkligen!
Hur var det förut?
Du säger att det pågått i 8 månader. Var hon uppe ur sängen och tog hand om barnet innan? Jobbade hon eller var hon hemma och var en närvarande förälder?

Angående hennes tillstånd,
Jag säger som de andra, lathet tror jag inte det är. Visst, det tar sig det uttrycket och hon kanske är lat också, men jag tror det är mycket mer komplext än så.
Att vara lat kan man vara, men ändå vara en bra förälder.
Men hon försummar sitt barn och det är något helt annat.

Du säger att det troligen inte är något missbruk inblandat.
Vet du om hon kanske knaprar piller? Då tänker jag smärtstillande eller ångestdämpande av något slag. Citodon till exempel är jättevanligt att folk blir beroende av.
Jag menar, det märks ju inte alls på samma sätt som droger och alkohol så det kan vara svårt att märka det.
Enligt min erfarenhet så kan personer med tablettmissbruk ofta bete sig som din brors sambo.
Just det där med att ligga i sängen och vara helt passiv och avtrubbad, sova mycket, vara aggressiv och att man släppt på de mentala spärrarna (ex skrika fula ord) är sånt beteende som kan tyda på det.
Jag ska också vara väldigt tydlig med att säga att jag naturligtvis inte vet det, utan det var bara något som jag funderar kring.

Det låter som hela familjen skulle behöva hjälp.
Inte minst pojken. Var finns han i allt det här? Hur påverkas han?

Din bror försummar ju också pojken genom att låta det här fortgå. Ett slags medberoende, skulle jag vilja säga.
Jag tycker det låter synnerligen opraktiskt att han arbetar eftermiddag-kväll eftersom pojken är hemma från skolan då och ensam med mamman.
Det hade ju varit mycket bättre om han kunde vara hemma när sonen är hemma och fixa med mat och hygien eftersom mamman inte gör det.
Är det något du skulle kunna föreslå till din bror? Eller slår han ifrån sig det, tror du.

Hursomhelst, jättejobbig situation!
Jag hoppas för pojkens skull att soc tar tag i det här.
Och jättebra att du engagerar dig.

Men vad spelar det för roll exakt vad som är fel på mamman!? Varför hålla på och spekulera om missbruk och annat som varken vi kan veta något om eller gör någon skillnad förs situationen? Det låter som kaffestund hemma hos farmor...

TS, det är faktiskt orimligt att tro att det handlar om lathet och att hon blir servad av samhället så hon kan gona sig i sängen - men det spelar inte heller någon roll (utom möjligen för att din attityd mot dem lär påverka hur villiga de är att släppa in dig), alldeles oavsett vad du får för dig ligger i botten så är ju inte det din sak. Där du har något du kan med rätta lägga dig i, är barnets situation (han mår förresten verkligen inte bättre av att känna att du dömer hans mamma heller). Fokusera på det, istället för på mammans sjukdom eller karaktärssvagheter. Att kontakta soc igen låter ju som ett väldigt rimligt nästa steg, och även att försöka träffa och hjälpa pojken när du kan och får. Håller du pojken i fokus blir det förhoppningsvis mindre tydligt hur starkt du ser ner på föräldrarna/mamman...

 

[Meggan]

Kanske jätte onödig fråga men har du satt dig ner m din bror någon gång i lugn och ro och på ettvälmenande och sansat sätt sagt typ " jag ser att ni har det tufft och att vardagen inte riktigt fungerar, kan jag hjälpa till på något vis? " . Försökt liksom få till en dialog där du konstaterar att tillvaron inte är ok men ändå är hjälpsam istället för kritisk så de kanske vågar bjuda in dig att vara med och lösa situationen

 

[Vallmo]

Det uppfattade inte jag det som utan som att de åt i föräldrarnas sängar allihop. Frågar @Rurik om jag har uppfattat fel?

En depression kan ge lika stora funktionshinder som grav smärta eller ett brutet ben. En depression kan fullständigt däcka en människa och göra henom sängbunden länge.

Jag uppfattade det som att pojken hade ätit i sin säng när @Rurik var där härom dagen, nåväl.... Det kanske inte spelar så stor roll.

Att en depression kan däcka en fullständigt är jag väl medveten om.
Det har jag nog själv skrivit här åtminstone en gång.
Jag jobbar också på en psykiatrisk vårdavdelning där det finns patienter med bland annat depression. Jag har haft möjligheten att följa flera av mina patienter under mina 8 år där och jag vet hur stor skillnaden kan vara från allra sämst till bra.

 

[TinyWiny]

Jag uppfattade det som att pojken hade ätit i sin säng när @Rurik var där härom dagen, nåväl.... Det kanske inte spelar så stor roll.

Att en depression kan däcka en fullständigt är jag väl medveten om.
Det har jag nog själv skrivit här åtminstone en gång.
Jag jobbar också på en psykiatrisk vårdavdelning där det finns patienter med bland annat depression. Jag har haft möjligheten att följa flera av mina patienter under mina 8 år där och jag vet hur stor skillnaden kan vara från allra sämst till bra.

När Ts var där gjorde han det ja men jag uppfattade det som att när familjen är samlad så äter de ihop men det kanske bara är för att det är så självklart för mig att en familj äter ihop när det går, alltså mina fördomar.

Och ändå skriver du att det är skillnad på ett fysiskt funktionshinder (ordet handikappad slutade användas för evigheter sedan) och "bara" en depression. Hur du kan tycka "bara" om en så allvarlig sjukdom förstår jag verkligen inte. Särskilt inte när du så ofta skriver att du jobbar inom psykiatrin.

 

[Vallmo]

När Ts var där gjorde han det ja men jag uppfattade det som att när familjen är samlad så äter de ihop men det kanske bara är för att det är så självklart för mig att en familj äter ihop när det går, alltså mina fördomar.

Och ändå skriver du att det är skillnad på ett fysiskt funktionshinder (ordet handikappad slutade användas för evigheter sedan) och "bara" en depression. Hur du kan tycka "bara" om en så allvarlig sjukdom förstår jag verkligen inte. Särskilt inte när du så ofta skriver att du jobbar inom psykiatrin.

Jag tror det blev helt fel där.
Med "bara" menade jag att det inte just inte var bara.
Jag menade tvärtom, men jag förstår nu att det uppfattades annorlunda.

Jag är väl medveten om att en depression inte är "bara".
Jag skrev dessutom att man kan bli fullständigt däckad av den också i inlägget ovanför.
Tycker det framgår för övrigt också hur jag menar och min ståndpunkt i frågan borde vara solklar för dig eftersom du läst mina inlägg i andra trådar där psykisk ohälsa kommit på tal.

Angående handikapp - fysiskt funktionshinder, ok jag förstår skillnaden.

För övrigt kan jag känna att om allt dras till sin spets så går det att missförstå allt, irritera sig på allt och anmärka på allt.
Gör inte det är du snäll! Jag tror att du är mycket bättre än så.

 

[TinyWiny]

Jag tror det blev helt fel där.
Med "bara" menade jag att det inte just inte var bara.
Jag menade tvärtom, men jag förstår nu att det uppfattades annorlunda.

Jag är väl medveten om att en depression inte är "bara".
Jag skrev dessutom att man kan bli fullständigt däckad av den också i inlägget ovanför.
Tycker det framgår för övrigt också hur jag menar och min ståndpunkt i frågan borde vara solklar för dig eftersom du läst mina inlägg i andra trådar där psykisk ohälsa kommit på tal.

Angående handikapp - fysiskt funktionshinder, ok jag förstår skillnaden.

För övrigt kan jag känna att om allt dras till sin spets så går det att missförstå allt, irritera sig på allt och anmärka på allt.
Gör inte det är du snäll! Jag tror att du är mycket bättre än så.

Jag tyckte väl att det var väldigt märkligt! Jag tänkte men va? Tur att det var ett missförstånd!

Nej det är inte min grej att försöka missförstå, irritera mig på eller anmärka. Verkligen inte. Jag blev på riktigt helt förfärad faktiskt så det var skönt att det inte var som jag trodde Just ordet handikapp är ett så vidrigt ord i mina öron och ögon och jag var så glad när det slutade användas i professionellt språkbruk och det är något jag verkligen stör mig på när det fortfarande används nästan tio år senare. Alla har vi våra grejer...

 

[Mirtai]

Men, oavsett om mamman är sjuk eller inte så verkar det ju som om pojken inte får den tillsyn han behöver? Det är väl ändå det som är det viktigaste? Hur dåligt man än mår kan det väl aldrig vara ok att låta ett barn komma i kläm?

Ett nytt samtal till soc är ju en bra start! Kanske också erbjuda dig att pojken kan få sova hos dig någon gång? Och då lägga upp det som att du faktiskt vill träffa barnet och umgås, snarare än att du gör det för att du tycker föräldrarna inte gör det de ska.

 

[a1agnlju]

Men, oavsett om mamman är sjuk eller inte så verkar det ju som om pojken inte får den tillsyn han behöver? Det är väl ändå det som är det viktigaste? Hur dåligt man än mår kan det väl aldrig vara ok att låta ett barn komma i kläm?

Ett nytt samtal till soc är ju en bra start! Kanske också erbjuda dig att pojken kan få sova hos dig någon gång? Och då lägga upp det som att du faktiskt vill träffa barnet och umgås, snarare än att du gör det för att du tycker föräldrarna inte gör det de ska.

Jag tror inte att man, som faster, har rätt att "kräva" umgängesrätt även om man såklart kan önska.

 

[Mirtai]

Jag tror inte att man, som faster, har rätt att "kräva" umgängesrätt även om man såklart kan önska.

Skrev jag kräva? Jag skrev ju att hon kan föreslå att få spendera mer tid med pojken. Det handlar ju inte om att kräva eller anse sig ha rätt till, utan vilja umgås med sitt brorsbarn

 

[Vallmo]

Jag tyckte väl att det var väldigt märkligt! Jag tänkte men va? Tur att det var ett missförstånd!

Nej det är inte min grej att försöka missförstå, irritera mig på eller anmärka. Verkligen inte. Jag blev på riktigt helt förfärad faktiskt så det var skönt att det inte var som jag trodde Just ordet handikapp är ett så vidrigt ord i mina öron och ögon och jag var så glad när det slutade användas i professionellt språkbruk och det är något jag verkligen stör mig på när det fortfarande används nästan tio år senare. Alla har vi våra grejer...

Det låter bra. Inser att det är väldigt lätt att det kan bli fel med det skrivna ordet.
Angående handikapp, jag håller med dig helt.
Fysiskt funktionshinder låter mycket bättre. Inser att jag inte kommit i kontakt med varken ordet eller den patientgruppen på väldigt, väldigt länge.
På den tiden jag jobbade inom somatisk vård sa man handikapp.
Kanske borde vidga mina vyer lite.

 

[TinyWiny]

Det låter bra. Inser att det är väldigt lätt att det kan bli fel med det skrivna ordet.
Angående handikapp, jag håller med dig helt.
Fysiskt funktionshinder låter mycket bättre. Inser att jag inte kommit i kontakt med varken ordet eller den patientgruppen på väldigt, väldigt länge.
På den tiden jag jobbade inom somatisk vård sa man handikapp.
Kanske borde vidga mina vyer lite.

Det jag egentligen reagerar på med ordet handikapp är att man då sa att "Xx är handikappad" som om den nedsättning någon har definierar personen. Som att någon är funktionshindret. Ett funktionshinder är något man har, det är en svårighet men det är inget som definierar personen utan något som beskriver just nedsättningen. Jag tycker att det är viktigt att människor inte definierar varken sig själva eller omgivningen utefter diagnos/sjukdom/nedsättning utan att man är människa i första hand och ska bli behandlad som en sådan.

2007 beslöt socialstyrelsen att sluta använda ordet handikapp och det är därför hög tid att gemene man också slutar använda det tycker jag.

 

[Vallmo]

Det jag egentligen reagerar på med ordet handikapp är att man då sa att "Xx är handikappad" som om den nedsättning någon har definierar personen. Som att någon är funktionshindret. Ett funktionshinder är något man har, det är en svårighet men det är inget som definierar personen utan något som beskriver just nedsättningen. Jag tycker att det är viktigt att människor inte definierar varken sig själva eller omgivningen utefter diagnos/sjukdom/nedsättning utan att man är människa i första hand och ska bli behandlad som en sådan.

2007 beslöt socialstyrelsen att sluta använda ordet handikapp och det är därför hög tid att gemene man också slutar använda det tycker jag.

Ja verkligen!
Håller med där när det gäller att definiera personen.
Ex är det många som säger "tiggare". Jag försöker alltid säga: en person som tigger.
Termen neuropsykiatriskt funktionshinder använder jag också ofta.
Nu ska jag lägga till fysiskt funktionshinder på min lista.

 

[a1agnlju]

Skrev jag kräva? Jag skrev ju att hon kan föreslå att få spendera mer tid med pojken. Det handlar ju inte om att kräva eller anse sig ha rätt till, utan vilja umgås med sitt brorsbarn

Ja men oj... Nu menade jag citationstecknen som ett uttryck och inte någon direkt citering. Så, nej, du skrev inte kräva, det var det jag som gjorde.

 

[Mirtai]

Ja men oj... Nu menade jag citationstecknen som ett uttryck och inte någon direkt citering. Så, nej, du skrev inte kräva, det var det jag som gjorde.

Men varför blanda in en ev umgängesrätt i det hela?

 

[a1agnlju]

Men varför blanda in en ev umgängesrätt i det hela?

Ja, det är väl det man brukar diskutera med soc, och det var väl soc du ansåg att ts skulle prata med ang. umgänget med barnet? Jag citerar ditt inlägg:

"Ett nytt samtal till soc är ju en bra start! Kanske också erbjuda dig att pojken kan få sova hos dig någon gång? Och då lägga upp det som att du faktiskt vill träffa barnet och umgås, snarare än att du gör det för att du tycker föräldrarna inte gör det de ska".
Om det inte var ämnat till soc. så är det ett syftningsfel i texten. Må så vara hänt och i så fall onödigt att fortsätta diskutera eftersom du i så fall (om det är ett syftningsfel i texten) inte menade det så.

 

[Mirtai]

Ja, det är väl det man brukar diskutera med soc, och det var väl soc du ansåg att ts skulle prata med ang. umgänget med barnet? Jag citerar ditt inlägg:

"Ett nytt samtal till soc är ju en bra start! Kanske också erbjuda dig att pojken kan få sova hos dig någon gång? Och då lägga upp det som att du faktiskt vill träffa barnet och umgås, snarare än att du gör det för att du tycker föräldrarna inte gör det de ska".
Om det inte var ämnat till soc. så är det ett syftningsfel i texten. Må så vara hänt och i så fall onödigt att fortsätta diskutera eftersom du i så fall (om det är ett syftningsfel i texten) inte menade det så.

Nja, samtalet till soc är ju en orosanmälan för att ett barn far illa. Har absolut inget med umgänge att göra.

Däremot föreslog jag att TS även kunde försöka få lite tid med barnet för att underlätta, och känna att hon gör något konkret förutom att anmäla till soc

 

[Rurik]

Det uppfattade inte jag det som utan som att de åt i föräldrarnas sängar allihop. Frågar @Rurik om jag har uppfattat fel?

En depression kan ge lika stora funktionshinder som grav smärta eller ett brutet ben. En depression kan fullständigt däcka en människa och göra henom sängbunden länge.

Svarar er båda @Vallmo I onsdags när jag kom på mitt oanmälda besök hade då pojken själv försett sig med både frukost och lunch och detta hade han ätit i sin säng, mamman i fråga hade nog inte varit upp ur sängen..De gångerna inte min bror är hemma då han jobbar, då äter det i mammans säng oftast två skålar popcorn, eller så äter pojken då den middagen pappan lagat oftast i sängen, mor och son..
Hur det är när pappan är hemma vid middagstid har jag inte riktigt kläm på...

 

[Rurik]

Kanske jätte onödig fråga men har du satt dig ner m din bror någon gång i lugn och ro och på ettvälmenande och sansat sätt sagt typ " jag ser att ni har det tufft och att vardagen inte riktigt fungerar, kan jag hjälpa till på något vis? " . Försökt liksom få till en dialog där du konstaterar att tillvaron inte är ok men ändå är hjälpsam istället för kritisk så de kanske vågar bjuda in dig att vara med och lösa situationen

Innan jag ringde soc försökte jag ha en diskution med min bror i en normal samtalstorn, jag är som sagt inte alltid den smidigaste, ganska rakt på sak, och berättade då om min oro för pojken, men då slog han i från sig detta ( finns att läsa i början av tråden) och även efter samtalet de fick av soc försökte jag än en gång förklara min anledning till anmälan men även det gick omstöpet så att säga..

 

[Fritidsryttare]

Ryser av obehag av att läsa den här tråden då jag känner igen beskrivningen av familjen. Har ingen aning om hur det ser ut i TS fall men jag kan dra _stora_ paralleller till ganska precis samma beteende om än inte lika eskalerat under en period av min uppväxt, och där handlade det om tablettmissbruk och psykisk ohälsa med noll sjukdomsinsikt....
I detta fallet gjordes en (icke anonym) soc.anmälan som egentligen inte ledde till ett skit, men då jag var betydligt äldre så fick jag hjälp från annat håll att ta mig därifrån. Även om det i mitt fall inte handlade om min biologiska familj så kan jag säga att den perioden var den värsta jag genomlevt i mitt liv (därmed inte alls sagt att det är lika illa i TS fall), och jag tycker absolut att du skall göra en ny orosanmälan, samt finnas där så gott det går för pojken.

 

[Rurik]

Nja, samtalet till soc är ju en orosanmälan för att ett barn far illa. Har absolut inget med umgänge att göra.

Däremot föreslog jag att TS även kunde försöka få lite tid med barnet för att underlätta, och känna att hon gör något konkret förutom att anmäla till soc

Ja om pojken bad mig plocka ner månen och sätta tillbaka den så hade mer än gärna gjort det för honom, de gångerna jag är där så är jag ju uteslutande tillsammans med honom, och vi besöker både lekland och badhus, hämtar honom från skolan mm, och han har även följt med mig hem över Påsklovet och sedan nu under sommaren när jag har haft semester, ljust för att föräldrarna ska få avlastning, min förhoppning och det har jag även betonat åt min bror och sambon att de gångerna kanske passa på att ta hjälp av samhället och reda ut situationen, men då sover det bort tiden eller så jobbar brorsan ännu mer..