Acceptera deras sätt att leva men orolig för....

[Alexandra_W]

Är så rekorderlig så jag presenterar mig med både namn , bostadsort och telefonnummer...

Lite beroende på kan det kanske vara ide att fundera lite på om du ska det. Inte för att jag anser man ska dölja sin identitet sådär generellt i sådana här frågar, men hur blir reaktionen från bror + sambon om de vet du anmält? Kan vara värt ta i beaktande kanske, den verkar ju skör reaktionen. Nu kanske de likväl kan räkna ut det ändå med en anonym anmälare, men... Tänker att pojken hjälps inte av att de blir förbannade och stänger dig ute.

 

[Rurik]

Lite beroende på kan det kanske vara ide att fundera lite på om du ska det. Inte för att jag anser man ska dölja sin identitet sådär generellt i sådana här frågar, men hur blir reaktionen från bror + sambon om de vet du anmält? Kan vara värt ta i beaktande kanske, den verkar ju skör reaktionen. Nu kanske de likväl kan räkna ut det ändå med en anonym anmälare, men... Tänker att pojken hjälps inte av att de blir förbannade och stänger dig ute.

Sist jag anmälde i julas och efter jag pratat med soc ringde jag upp min mor, dum som jag var och mor i sin tur ringde upp brorsan med orden "jag har hört att någon har anmält er till soc" , så det var ju inte så svårt att räkna ut vem som anmält dem, och då var de ( brorsan och sambon) mest arga för att jag "skvallrat" för mamma inte över själva samtalet till myndigheten, självfallet var det väl hot i stridens hetta att jag skulle få en motanmälan om att jag röker

 

[Rurik]

Det var lite det jag, men snällare, åsyftade ang jag tror inte mamman kommer bli bättre. Varför skulle hon? Och om hon är svårt kliniskt deprimerad, så går det tyvärr inte över av sig själv av att ligga i sängen och ja ligga i sängen. Tyvärr.

Så oavsett bekvämlighet eller svårt sjuk (jag tror elakt nog en hel del på bekvämlighet iom reaktionen på när du försöker hjälpa, skrika hora och fitta osv, särskilt med ett barn närvarande...) så kommer det nog inte bli minsta ändring ens till när pojken går på gymnasiet...

Har svårt att fatta varför brorsan låter det pågå, eller om det är den berömda förnekelsen ?
Förhoppningsvis har jag hunnit kidnappa den lilla gossen innan det är dags för gymnasium...

 

[Alexandra_W]

Har svårt att fatta varför brorsan låter det pågå, eller om det är den berömda förnekelsen ?
Förhoppningsvis har jag hunnit kidnappa den lilla gossen innan det är dags för gymnasium...

Förnekelse, normaliseringsprocess etc - finns nog många anledningar. Sen är väl lite frågan vad han har för val? Hon verkar inte direkt rar när hon blir upprörd, och skulle hon vara trevligare mot din bror om han slutade ställa upp på hur det är. Ställde krav på henne. Eller skulle hon skrika okvädningsord för honom och göra livet surt för honom med?

Och lämna henne - om man bortser från att han kanske inte vill det - men jag gissar att det ur hans synvinkel är svårt att se hur barnet skulle få det bättre om de separerade.

Det är nog inte jättelångsökt att gissa att brorsan känner sig rätt maktlös :S

 

[hvala]

En teori. Din bror är förmodligen rätt nertyngd av att ha en sjuk sambo och vara den som måste dra runt allt. Jag kan tänka mig att det är en väldigt otacksam börda. Han jobbar hårt men räcker inte till (?), sambon blir inte frisk och hans barn blir försummat. Han kanske gör det han känner (intalar sig) att han orkar just nu? Och sen får han kritik och orosanmälan till soc på sig. Ingen bekräftelse på det han gör bra. Jag kan tänka mig att det är lätt att bli defensiv då.

Hela familjen behöver stöd. Främst för barnets skull så klart, det är han som far mest illa. Och jag tror att man bäst når fram genom pappan, att pappan får (samtals)stöd och avlastning. Prata med pappan, inte över huvudet/bakom ryggen på honom. Få honom att förstå vad sonen behöver och hjälp honom hitta den avlastning som passar familjen bäst.

 

[Rurik]

Förnekelse, normaliseringsprocess etc - finns nog många anledningar. Sen är väl lite frågan vad han har för val? Hon verkar inte direkt rar när hon blir upprörd, och skulle hon vara trevligare mot din bror om han slutade ställa upp på hur det är. Ställde krav på henne. Eller skulle hon skrika okvädningsord för honom och göra livet surt för honom med?

Och lämna henne - om man bortser från att han kanske inte vill det - men jag gissar att det ur hans synvinkel är svårt att se hur barnet skulle få det bättre om de separerade.

Det är nog inte jättelångsökt att gissa att brorsan känner sig rätt maktlös :S

Svårt att ställa krav på någon som aldrig har behövt ha krav på sig, fått det mesta serverat på ett silverfat och ställer man krav som jag då gör då eller "vuxenvärldens" krav då är alla dumma i huvudet eller idioter enligt dem båda.. Och brorsans enda krav är att gå till jobbet tjäna pengar och sedan hem och sova för att stänga ute omvärlden som ställer krav

Ja troligtvis är det så ifall de diskuterar att som brorsan säger " hon tänder på alla cylindrar"

Han har kastat ut henne, men hon kommer tbx som en gummiboll

 

[Rurik]

En teori. Din bror är förmodligen rätt nertyngd av att ha en sjuk sambo och vara den som måste dra runt allt. Jag kan tänka mig att det är en väldigt otacksam börda. Han jobbar hårt men räcker inte till (?), sambon blir inte frisk och hans barn blir försummat. Han kanske gör det han känner (intalar sig) att han orkar just nu? Och sen får han kritik och orosanmälan till soc på sig. Ingen bekräftelse på det han gör bra. Jag kan tänka mig att det är lätt att bli defensiv då.

Hela familjen behöver stöd. Främst för barnets skull så klart, det är han som far mest illa. Och jag tror att man bäst når fram genom pappan, att pappan får (samtals)stöd och avlastning. Prata med pappan, inte över huvudet/bakom ryggen på honom. Få honom att förstå vad sonen behöver och hjälp honom hitta den avlastning som passar familjen bäst.

Tack det har inte jag tänkt på, är nog en sak jag måste jobba på är ju som sagt smidig som ett kylskåp att bekräfta , brorsan gör det ju j*vligt bra som fixar allt med sonen och det nämnde jag ju när jag diskuterade med honom att mitt mål är ju inte att pojken ska bli fosterhems placerad utan att det ska få hjälp i sin föräldrar roll genom samtal och avlastning, för det är ju toppen föräldrar men det är en bit kvar så att säga

Då vid sista diskussionen då fick jag brorsan att prata lugnt med mig, men det han ser är att JAG vill ändra på dem och deras sätt att leva och givetvis vill jag väl det för att pojken ska få det bra, och det är det brorsan inte vill acceptera

 

[purity_666]

Det finns ju också absolut en risk att din bror blir utbränd av sin situation också och vad händer då med barnet?
Sen som deprimerad själv vet jag att man inte blir bättre av att bara ligga. Ibland måste man tvinga sig till saker. Hur dåligt jag än mår ser jag till att släppa ut hundarna, även om det inte blir promenader, och ge dom mat. Hade jag haft ett barn hade jag åtminstone lagat maten och legat på soffan medan barnet kollade tv eller spelade spel eller nåt. Jag hade också tagit emot hjälp för man orkar inte bry sig om att protestera.

 

[Alexandra_W]

Det finns ju också absolut en risk att din bror blir utbränd av sin situation också och vad händer då med barnet?
Sen som deprimerad själv vet jag att man inte blir bättre av att bara ligga. Ibland måste man tvinga sig till saker. Hur dåligt jag än mår ser jag till att släppa ut hundarna, även om det inte blir promenader, och ge dom mat. Hade jag haft ett barn hade jag åtminstone lagat maten och legat på soffan medan barnet kollade tv eller spelade spel eller nåt. Jag hade också tagit emot hjälp för man orkar inte bry sig om att protestera.

Just den sista meningen är det som jag mycket gick på när jag tror att mamman inte själv har så mycket vilja att förändra. Nu kan ju mamman ha någon diagnos till som påverkar. Men är man så deprimerad att man inte orkar gå ur sängen ens, då har man väldigt lite ork att gorma och skrika och protestera med. (Jag har varit där själv, man hade i princip kunnat sälja mina hästar utan att jag orkat mer än säga "nej, det vill jag inte" men inte mer än så.) Även när jag var som sämst var jag för övrigt alltför väl medveten om att det gick ut över hästarna och att det inte var bra. Dvs mamman borde vara medveten om att sonen inte far väl och att hennes sjukdom går ut över sonen. Då brukar man uppskatta hjälp som minskar den skadan med. Typ att någon tar sonen till lekparken eller liknande.

Här verkar det inte riktigt finnas insikt om hur sonen faktiskt drabbas och att det inte är okej?

 

[Görel]

Har jag redan gjort en gång innan Jul, och funderade om jag bör ringa en gång till och påminna..

Det är redan hanterat, soc har två veckor på sig efter att en anmälan kommit in att göra en förhandsbedömning och besluta om utredning ska inledas eller inte.

Däremot kan du givetvis göra en ny anmälan.

 

[Görel]

Är så rekorderlig så jag presenterar mig med både namn , bostadsort och telefonnummer...

Vi som tar emot sådana samtal uppskattar sådant! Det blir mycket lättare eftersom det vid anonyma anmälningar brukar fastna i tankar kring vem som gjort anmälan och sedan kommer man inte längre.

 

[purity_666]

Här verkar det inte riktigt finnas insikt om hur sonen faktiskt drabbas och att det inte är okej?

Nej exakt. Man vet ju att det drabbar någon, men man orkar inte göra något åt det. När jag mådde skit var min mamma här och städade, inte kul men jag orkade inte annat än att låta henne hålla på.
De verkar inte ha någon koll alls på verkligheten tyvärr.

 

[Rurik]

Det finns ju också absolut en risk att din bror blir utbränd av sin situation också och vad händer då med barnet?.

Frågan är ju om han inte redan är eller håller på att bli utbränd, då han inte orkar vända på dygnet då han är ledig, utan sover bort dagen.. Där ligger ju även min oro
Detta med umgänge eller ett socialt liv, eller orka att aktivera sig och sonen är ju obefintligt, att det exempelvis aldrig besökt ett badhus tillsammans med sonen. Eller en kalas inbjudan, sonen gick aldrig på kalaset, då inte föräldrarna orkade..
Sedan tror jag i slutändan att det även handlar om ekonomin...

 

[Rurik]

Vi som tar emot sådana samtal uppskattar sådant! Det blir mycket lättare eftersom det vid anonyma anmälningar brukar fastna i tankar kring vem som gjort anmälan och sedan kommer man inte längre.

 

[Rurik]

Då ska jag putta upp denna tråd och be om ännu lite till hjälp..
Ska även uppdatera de nyfikna och ovetande..
I slutet på Juli fick jag ett sms och senare ett samtal av min bror, en mindre trevlig läsning, och då hade soc varit i kontakt med familjen. Enligt familjen hade soc tyckt min anmälan var töntig och de skulle genast kasta denna anmälan i soporna, och därefter anmäla mig för att jag röker, och dels inte släppa in en sådan ond människa som mig i deras hem.
Givetvis förstår jag ju deras ilska gentemot mig och lät det bero för att känslorna skulle svalna så att säga..
Idag passade jag på att gör mig ett oanmält besök hos min bror med familj, då pojken börjar i första klass i veckan och jag hade köpt en present åt honom.
Det jag möttes av fick mig att sätta kaffet i halsen, brorsan själv var på sitt jobb ( han har ett eller två förmiddags pass under sin 6 veckors period), sovrumsdörren var stängd, Pojken hade nog försett sig med både frukost och lunch alldeles själv då resterna av detta låg i och vid hans säng, ja resterande av hushållet var ingen uppmuntrande syn det heller. Nå jag började med det mest väsentliga att få pojken ren och påklädd, då kl var efter 13 innan vi öppnade presenter och dylikt, när vi skjutit och vänt och plockat undan från köksbordet, den enda någolunda rena platsen i denna lägenhet .
Mamman syntes inte till och sovrumsdörren öppnades inte trots mina högljudda harklingar och pojken själv var inte in till mamman heller.
Det var en mindre munter faster som lämnade lägenheten, pojken blev kvar i sin säng, och sovrumsdörren fortfarande stängd.
Ja kära vänner vad tror ni är det dags för ytterligare ett samtal till soc?

 

[TinyWiny]

Ja absolut! Stackars stackars barn

 

[Rurik]

Ja absolut! Stackars stackars barn

ja det är synd om grabben, tänkte vända om och kidnappa honom med mig

 

[TinyWiny]

ja det är synd om grabben, tänkte vända om och kidnappa honom med mig

Det förstår jag! Det måste skära i hjärtat att lämna ett barn i den miljön


Grattis på födelsedagen!

 

[cirkus]

Jag tycker absolut att det är dags för ytterligare ett samtal till soc. Du kan inte göra mer än orosanmäla dem igen. Jag är övertygad om att soc inte alls slängt anmälan, tyckt den är töntig och dessutom tagit en motanmälan om att du röker (!!!) på allvar.

 

[Vallmo]

Vilken förfärlig situation!
Förstår verkligen din frustration. Det måste vara fruktansvärt att stå vid sidan om och inte kunna göra mer än vad du gör.
Din rökning verkar minst sagt vara det minsta problemet. Bry dig inte om det!

Helt klart verkar det vara som mamman har ytterligare problematik förutom depressionen.
Hur länge har det här pågått? Vet ni ens om det är depression? Kan det vara något missbruk också? Har mamman någon sjukpenning eller lever hela familjen på din brors lön?
Och det viktigaste,hur mår barnet?

Många frågor , men du behöver inte svara om det känns obekvämt.

Håller med övriga om att anmäla igen.
Du gör absolut det rätta.
Jag tycker dessutom att du är fantastisk som engagerar dig i pojken och tar hand om honom så fint.
Det måste betyda jättemycket för honom.