Abort (långt)

[villvaraanonym]

Nu ändrade jag då jag insåg att inlägget var för luddigt.

Men ni som har gjort abort, hur har ni mått efteråt?

 

[Elisha]

Sv: Abort (långt)

Jag mådde jättebra hela tiden, både innan, under och efter aborten Gjorde en sen abort i vecka 14.

 

[Emmah.S]

Sv: Abort (långt)

Mådde bra både före och efter aborten. Anledningen till att jag valde abort var att jag och min sambo bara hade vart tillsammans några månader när jag upptäckte att jag var gravid. Drog dock ut på allt så jag gjorde en abort i sista minuten kan man säga. Blev igång satt och fick genom gå en miniförlossning. Det var som aldrig någon fundering på hur om vi skulle behålla eller ej, det fanns just då bara en väg.

Ja visst så här i efterhand ,när jag och sambon fortfarande är tillsammans, så har det väl hänt att man har tänkt på den lille som vi valde att ta bort men aldrig något som varken jag eller han har mått dåligt över. Däremot 6½ år senare var det dock lite enklare baslut, väntar vårt första barn i mitten av maj!

 

[Swat]

Sv: Abort (långt)

Jag "tvingades" göra abort pga att jag fått borelia och behandlats med en medicin med överhängade risk för att ge stora fosterskador.

Eftersom jag är ett kontrollfreak så valde jag att göra en kemisk-abort, dvs man genomgår en "mini-förlossning". Denna genomfördes på BB i ett rum förberett för nyblivna föräldrar! INTE kul!

En månad efter ingreppet genomfördes en rutinkontroll som visade att jag fortfarande var gravid... Korkad som jag var valde jag att upprepa tidigare behandlin...
Vid detta laget började jag må väldigt dåligt. Hela kroppen skrek och jag blödde från och till i flera dagar.

Efter drygt fjorton dagar följdes ingreppet upp och... Nej... Det hade inte fungerat!
Snabbt bokades en tid för en skrapning och när den var genomförd så var graviditeten slutgiltligt avbruten.

Jag tyckte det var VÄLDIGT jobbigt! Både mentalt och fysiskt!
För mej handlade det mycket om känslan att jag fattat "fel beslut" eftersom det var så svårt att "avsluta det hela". Jag fick svårt att sova i perioder och funderade mycket på om jag skulle kunna bli gravid igen osv.
Dessutom hade jag länge ont i "magen", blödde oregelbundet och fick väldiga kramper vid mens.

/Swat

 

[vindvissla]

Sv: Abort (långt)

Jag mådde jättebra, det var helt rätt beslut. Fysiskt hade jag ont ett par dagar och blödde i tio kanske. Jag har aldrig ångrat att jag gjorde abort.

 

[froppe]

Sv: Abort (långt)

Svar till alla:

Hur mår ni fysiskt och psykiskt med vetskapen att ni dödat en annan människa?

 

[Swat]

Sv: Abort (långt)

Märklig men kanske berättigad fråga...?

Jag tror INGEN fattar ett beslut om en abort utan att ha tänkt igenom vad det är man egentligen gör! Dvs fattar beslut att inte sätta ett nytt liv till värden baserat på många olika faktorer.

I många fall handlar det säkert om "misstag" där graviditeten är ett resultat av slarv, bristande komunikation, "tekniska missöden" osv.
I andra fall handlar det om att den aktuella graviditeten är en "högrisk-graviditet" vad gäller sjukdomar/missbildningar tex down syndorm eller annan utvecklingsstörning.
Sedan finns det säkerligen många andra vanliga och ovanliga orsaken till att man fattar beslutet att avsluta sin graviditet.

Att du sedan väljer att dra saken till sin spets och kalla det för mord får stå för dej!
Om vi skall gå "den vägen" kan vi ju kalla alla självtillfredställande män för potentiella mördare som slösar sina spermier till höger och vänster! Eller?

Eftersom du kallar det för just mord så utgår jag ifrån att du anser att aborter är fel?
Om så är fallet, vad baserar du den åsikten på?
Skall alla kvinnor som blir gravida tvingas föda fram sina barn oavsett vad?
Och i så fall vilken vintst skulle det vara med det? Och för vem?
Kvinnan som inte vill bli mamma, mannen som inte vill bli pappa, barnet som kommer till världen oönskad och oplanerad?

Nej! Det är nog svårt för många kvinnor att fatta detta beslut UTAN en massa idiotiska påhopp om mord och annat!

/Swat

/Swat

 

[Skumbananen]

Sv: Abort (långt)

Tack, du skrev det jag ville skriva.

 

[Skumbananen]

Sv: Abort (långt)

Jag mådde bra. Det kändes som det enda rätta att göra.

Hur mår du?

 

[vindvissla]

Sv: Abort (långt)

+ 1 på den

 

[villvaraanonym]

Sv: Abort (långt)

Jag mådde bra. Det kändes som det enda rätta att göra.

Hur mår du?

+ alla andra.

Tack så mycket för alla svaren.

Jag mår fortfarande otroligt dåligt över det hela och har en väldigt stark längtan efter att bli gravid igen. Kan tillägga att det är över 4 månader sedan jag gjorde min abort.

 

[Yrja]

Sv: Abort (långt)

Jag har gjort medicinsk abort och mådde jättebra både före, under och efter. Det beror nog på hur man känner själv inför det från början. För mig var det ett eget val och jag kände att det var helt rätt ur alla perspektiv.

 

[Elisha]

Sv: Abort (långt)

Anser inte att det är en människa när den endast är 14 veckor gammal så nej jag mår verkligen inte dåligt alls.

 

[rutans]

Sv: Abort (långt)


Bra skrivet!

 

[boccia]

Sv: Abort (långt)

Svar till alla:

Hur mår ni fysiskt och psykiskt med vetskapen att ni dödat en annan människa?

Svarar genom att motfråga:

När blir det en människa? Är det en människa? En cellklump/ett embryo som inte har någon chans whatsoever att överleva utanför sitt värddjurs kropp. Är det ett liv, en människa eller är det bara förstadiet till en människa?

Det finns många olika anledningar till att man beslutar sig för abort, vissa mer berättigade än andra i mina ögon. Hur ställer du dig t.ex. till de som blivit gravida genom våldtäkt? Ska de tvingas föda barnen alternativt bli betraktade som mördare i dina ögon? Har de inte genomlidit ett tillräckligt helvete redan som det är?


Till TS: Mådde bra precis efter aborten, troligtvis för att jag hade så mkt annat som hände samtidigt (en olycka kommer sällan ensam , och en av de olyckorna var direkt orsaken till att jag trots allt genomförde den abort som jag morgonen innan hade beslutat mig för att avboka), men sen blev det värre, dels när det närmade sig datumet då lill*n skulle fötts om jag hade valt att behålla, dels när jag 6 år senare blev planerat gravid.

 

[vindvissla]

Sv: Abort (långt)

Ville du göra abort när du gjorde den? Det gör ju hela skillnaden liksom.

Tråkigt att du känner att du ångrar dig.

 

[Swat]

Sv: Abort (långt)

4 månader är ingen tid alls när det gäller en så stor händelse!
Lite beroende på hur långt gången du var så har dina hormoner nätt och jämnt hunnit "landa" ännu!

Har du fått prata med någon kurator eller liknande?

Alltid när det handlar om livsavgörande beslut kan det vara bra att prata några gånger med en utomstående person som kan hjälpa till med att "sätta ord" på det man känner och även ge en rent fysisk förklaring till att man mår som man gör.

Bara för att graviditeten är avslutad så är ju inte kroppen "nollställd"! Tänk på det.

/Swat

 

[Skumbananen]

Sv: Abort (långt)

Det var tråkigt att höra
Just den graviditeten får du ju aldrig tillbaka men är det omöjligt att bli gravid igen?
Vad är det som gör att du ångrar dig?

Har du någon samtalskontakt så att du får prata om hur du känner?

Jag kan tänka mig att det tar tid för vissa som inte har varit helt självklara i sitt beslut. Jag var i en sådan sits att det inte fanns något som helst tvivel, hade det däremot hänt nu så hade det säkerligen varit en helt annan femma för min del.

 

[villvaraanonym]

Sv: Abort (långt)

Ville du göra abort när du gjorde den?

Jag tror att jag just då kände att jag bara ville få det hela överstökat så fort som möjligt. Dessutom gick allting verkligen snabbt, jag fick veta att jag var gravid på fredagen och fick tid hos abortmottagningen på tisdagen. Dagarna i mellan där mådde jag inte dåligt i överhuvudtaget, då kände jag mig verkligen säker på mitt beslut. Det var när allting var över som jag kände att jag ångrade mig men då var det ju redan försent.

 

[villvaraanonym]

Sv: Abort (långt)

Det var tråkigt att höra
Just den graviditeten får du ju aldrig tillbaka men är det omöjligt att bli gravid igen?
Vad är det som gör att du ångrar dig?

Har du någon samtalskontakt så att du får prata om hur du känner?

Jag kan tänka mig att det tar tid för vissa som inte har varit helt självklara i sitt beslut. Jag var i en sådan sits att det inte fanns något som helst tvivel, hade det däremot hänt nu så hade det säkerligen varit en helt annan femma för min del.

Vi har pratat en hel del om det men pojkvännen tror inte att han skulle bli en bra pappa, han var dessutom livrädd när jag blev gravid. Skäms för att säga det men vissa dagar mår jag så otroligt dåligt och känner en sådan stor längtan att jag funderar på att hitta någon annan, det känns som att jag och pojkvännen är på så olika nivåer i livet.

Angående om någon att prata med så har jag ingen. Fick prata lite snabbt med en kurator på abortmottagningen men då var det mest standardfrågor. Har tyvärr väldigt dålig erfarenhet av psykologer och liknande, men kanske borde ge det ett nytt försök.

Tack så otroligt mycket för alla svar, känns mycket lättare när man har någon att ventilera sig med och höra andras åsikter!