3-åring som vägrar kläder

[Lingon]

Det är direkt obehagligt att som förälder hota och tvinga barnen till lydnad och motivera det med att barnen måste lära sig att allt inte är roligt här i livet.

Vad ska man göra då? Låta barnet styra och ställa och vägra sånt som är ett krav för att kunna gå ut (varma kläder på vintern)?

 

[Lingon]

Det är direkt obehagligt att som förälder hota och tvinga barnen till lydnad och motivera det med att barnen måste lära sig att allt inte är roligt här i livet.

Och på tal om absurt blir det ju en värre i situationen att genomföra en ”mysig” aktivitet.

Det handlar inte om att hota utan om att ett barn inte kan bestämma vissa saker. En 3-åring vet inte vad som är bäst för hen. Det är föräldern som vet det. Om barnet vill gå utan kläder när man är hemma så visst skulle jag tycka att det var ok. Men i situationer som kräver kläder (utomhus vintertid) har barnet faktiskt inget val.

Är det ett specifikt plagg barnet inte gillar så ska det naturligtvis få slippa. Min dotter avskydde jeans i många år så då slapp hon det. Det finns ju många andra typer av byxor. Men kläder är faktiskt ett måste.

 

[Tassetass]

Min unge har under lång tid varit dötramsig med maten och hon är också väldigt noga med kläder (väldigt noga...) vilket kan utlösa diverse kriser. Det är dock, precis som för ts, sällan problem på förskolan. Hemma är hon värre med maten med mig, men värre med kläderna med pappan. Vi blir båda galna emellanåt, men känner ändå att så länge det funkar på förskolan så känner vi (läs: åtminstone pappan) lugnet.

Hade jag varit TS hade jag försökt se till att ongen inte fryser ihjäl innan det blir sommar (och det lär ju gå eftersom det inte är så länge kvar) och sen skitit i hela klädgrejen fram tills det blir kallare igen i höst. Om kläderna fortfarande är ett problem då hade jag tagit tag i det, men då med en unge som faktiskt är snäppet äldre, antagligen mer kommunicerbar och med några månader utan konflikter i ryggen.

 

[Petruska]

Jag vet inget mer om det här barnet än vad TS skriver. Och vet du mer så kanske du ska vara tyst om det. TS berättar nog det hen vill att forumet ska veta om hens barn.

Jag läser vad ts skriver. Det berättar ganska mycket för den som vill se. Till exempel att barnet mycket väl vet att allt inte kan vara roligt.

 

[Imogen]

Vad ska man göra då? Låta barnet styra och ställa och vägra sånt som är ett krav för att kunna gå ut (varma kläder på vintern)?

Man kan ju börja med att skippa inställningen att en 3-åring som vägrar att klä på sig gör det för att ”styra och ställa” och börja fundera på vad som orsakar denna vägran från första början. Och även skippa idén om att en treåring skulle lära sig att allt inte är roligt i livet av att föräldrarna med våld tvingar på den kläder.

 

[Lingon]

Man kan ju börja med att skippa inställningen att en 3-åring som vägrar att klä på sig gör det för att ”styra och ställa” och börja fundera på vad som orsakar denna vägran från första början. Och även skippa idén om att en treåring skulle lära sig att allt inte är roligt i livet av att föräldrarna med våld tvingar på den kläder.

Jag har inte sagt att man ska bruka våld. Säg det till någon annan som faktiskt sagt det.

 

[Kattennizze]

Kommer han få gå hem från skolan också när han inte vill?

Ja definitivt den dagen då hans behov inte blir tillgodosedda. Inget som varit aktuellt ännu eftersom hans lärare är fantastiskt empatiska i sitt bemötande av honom, man skulle rentav kunna säga att de curlar honom.

 

[Imogen]

Jag har inte sagt att man ska bruka våld. Säg det till någon annan som faktiskt sagt det.

Jag förstår nog inte hur man skulle få på en treåring kläder mot dess vilja utan att hålla fast barnet. Men byt ut det till att hota sig till att få på barnet kläder då. Precis lika obegripligt.

 

[Lingon]

Jag förstår nog inte hur man skulle få på en treåring kläder mot dess vilja utan att hålla fast barnet. Men byt ut det till att hota sig till att få på barnet kläder då. Precis lika obegripligt.

Vad har du för förslag till TS då?

 

[Petruska]

Vad ska man göra då? Låta barnet styra och ställa och vägra sånt som är ett krav för att kunna gå ut (varma kläder på vintern)?

Barnet styr och ställer inte. Barnet vägrar kläder. Ts verkar hantera det rätt inkännande. Det är ju inte så här i livet att det alltid är möjligt att på kort sikt få andra människor, inklusive barn, att bete sig som man själv skulle ha önskat. Många vuxna verkar ha lite svårt att lära sig det.

Självklart ska barnet inte tvingas mer än absolut nödvändigt. Där får ju de vuxna lägga band på sig och försöka förmå sig att se barnet, inte fullständigt tas över av sin vilja att ha makt över barnet.

Nu blir det ju varmare och ingen kommer att frysa ihjäl den närmaste framtiden. Mitt tips till ts skulle vara att ta tillfället i akt att andas ut lite nu efter vintern och att tala med både förskolepersonalen, bvc och möjligen även andra om situationen.

Jag hade också funderat över om jag kan relatera till vad barnet känner och kanske hitta en ingång där hon och barnet kan mötas i det. Och även prata med tex partner och ev syskon om de kan relatera.

 

[Kattennizze]

Att få ungar att lyda är inte svårt alls. Med hot, straff, ramar, konsekvenser, mutor, tvång, våld, rädsla, skam och skuld kommer man långt när det gäller lydnad. Jag tycker det är ett hemskt sätt atr behandla maktlösa barn på.

 

[Thera]

Att få ungar att lyda är inte svårt alls. Med hot, straff, ramar, konsekvenser, mutor, tvång, våld, rädsla, skam och skuld kommer man långt när det gäller lydnad. Jag tycker det är ett hemskt sätt atr behandla maktlösa barn på.

Så ramar är i samma kategori som våld, skam och rädsla?

 

[Thera]

Tillägg, det enda obehagliga i denna tråden är hur folk hintar om en diagnos hos barnet, det skulle jag aldrig få för mig att göra av ett okänt barn jag aldrig har träffat.
Och då har jag ändå en lärarexamen med specialpedagogisk inriktning.

 

[Raderad medlem 120709]

Tillägg, det enda obehagliga i denna tråden är hur folk hintar om en diagnos hos barnet, det skulle jag aldrig få för mig att göra av ett okänt barn jag aldrig har träffat.
Och då har jag ändå en lärarexamen med specialpedagogisk inriktning.

Och som vuxen som råkar ha diagnos och känner igen mig i några av inläggen här undrar jag faktiskt var det obehagliga ligger? Det är ju inte som att någon har pekat ut att TS barn är sämre på något vis, utan endast har skrivit i vad jag tolkar som ren välvilja eftersom de själva har barn med liknande problem som senare visat sig ha någon form av NPF. Att vifta bort ens tanken på något liknande som obehaglig tycker jag säger rätt mycket om den skrivandes inneboende fördomar, faktiskt...

 

[Eli]

Barnet styr och ställer inte. Barnet vägrar kläder. Ts verkar hantera det rätt inkännande. Det är ju inte så här i livet att det alltid är möjligt att på kort sikt få andra människor, inklusive barn, att bete sig som man själv skulle ha önskat. Många vuxna verkar ha lite svårt att lära sig det.

Självklart ska barnet inte tvingas mer än absolut nödvändigt. Där får ju de vuxna lägga band på sig och försöka förmå sig att se barnet, inte fullständigt tas över av sin vilja att ha makt över barnet.

Nu blir det ju varmare och ingen kommer att frysa ihjäl den närmaste framtiden. Mitt tips till ts skulle vara att ta tillfället i akt att andas ut lite nu efter vintern och att tala med både förskolepersonalen, bvc och möjligen även andra om situationen.

Jag hade också funderat över om jag kan relatera till vad barnet känner och kanske hitta en ingång där hon och barnet kan mötas i det. Och även prata med tex partner och ev syskon om de kan relatera.

Helt och hållet vad jag också tänker att jag måste göra. Får helt enkelt lägga ner min egen frustration och bara låta honom hållas.

 

[Thera]

Att vifta bort ens tanken på något liknande som obehaglig tycker jag säger rätt mycket om den skrivandes inneboende fördomar, faktiskt..

Du missförstår nog. En diagnos i sig är väl knappast obehaglig, det är däremot obehagligt att (som totalt outbildad) sitta och hinta om diagnoser på ett barn man aldrig ens träffat.

 

[Raderad medlem 120709]

Du missförstår nog. En diagnos i sig är väl knappast obehaglig, det är däremot obehagligt att (som totalt outbildad) sitta och hinta om diagnoser på ett barn man aldrig ens träffat.

Jag anser inte att personer som själva har NPF eller som har egna eller närstående barn inom det spektrumet räknas som totalt outbildade, faktiskt. Vi är en stor kunskapsbank som alltför sällan tas på allvar. Att du sitter och fnyser på det här viset när du har en specialpedagogisk utbildning och alltså borde veta hur viktigt det är med levda erfarenheter av NPF, det är beklagligt.

 

[Ninnurur]

Alltså, visst, man kan låta barnet välja, men då realistiska val.
Ex, inte äta tomat eller gurka annars får du inte bla bla bla. Säg istället "vill du ha en eller två tomater? Då får barnet känna att hen väljer men föräldern får det resultat som eftersträvas. Det går att applicera på mycket annat.
Jag är en sån som ställer för mycket frågor om saker barnet inte behöver välja om, då försöker jag formulera om frågorna helt enkelt.
Sen som vi vuxna säger, "ska vi ta och gå hem" tar ett barn som en fråga som de inte kan ta ställning till. Att säga "nu går vi hem" är inte mästrande eller så, det är en rak uppmaning som barnet förstår. För mycket val i livet skapar snarare osäkerhet än kännande av bestämmanderätt.
/Mamma som själv har adhd och som mår bäst av rak information och inte en massa val. Beslutsångest är mitt andranamn...

 

[förvirrad]

Tillägg, det enda obehagliga i denna tråden är hur folk hintar om en diagnos hos barnet, det skulle jag aldrig få för mig att göra av ett okänt barn jag aldrig har träffat.
Och då har jag ändå en lärarexamen med specialpedagogisk inriktning.

Talar du om mig nu? I så fall vore det trevligt om du kunde antingen citera mig eller tagga mig så jag vet att om det.
Jag har läst alla inlägg i tråden och ingen har vad jag sett sagt att barnet har en diagnos. Det enda som sagts är att beteendet kan bero på andra saker än att ungen är dum och vill behärska familjen vilket har varit ett av förslagen som förts fram. Vad dessa andra saker skulle vara låter iallafall jag vara helt osagt.

 

[Thera]

Jag anser inte att personer som själva har NPF eller som har egna eller närstående barn inom det spektrumet räknas som totalt outbildade, faktiskt. Vi är en stor kunskapsbank som alltför sällan tas på allvar. Att du sitter och fnyser på det här viset när du har en specialpedagogisk utbildning och alltså borde veta hur viktigt det är med levda erfarenheter av NPF, det är beklagligt.

Du tycker inte det är problematiskt med okända, outbildade människor på ett forum som hintar till en bekymrad förälder att det förmodligen ”ligger nåt annat bakom”?