3-åring som vägrar kläder

[Lingon]

Fast det handlar liksom inte om en stund. Han släpper det inte. Och vad gör jag när han tar av sig jackan efter jag tvingat på den?

Då står du bredvid med jackan beredd när han börjar frysa och bestämmer sig för att jackan är en bra idé. Du får ju inte ge dig innan han gör det. Var lugn, vänlig men bestämd. Barn mår bra av att ha tydliga föräldrar som sätter ramarna och som visar att de står pall för barnets humör. Barn mår bra när de känner att föräldrarna har kontroll över situationen så att barnet inte behöver ha det.

 

[em-pirre]

Ta hjälp av förskolepersonalen. De har specialpedagoger som kan hjälpa också.

Antingen är det en fix idé och då kan personalen ge dig verktyg (då kan det vara så lätt som att det är att säga stopp) eller så behöver ni ännu mer hjälp (det är inte en fix idé)

 

[Hyacinth]

Då får man väl sätta hårt mot hårt och ge ultimatum. Om du inte tar på dig kläderna nu så får du inte titta på tv ikväll/äta godis/leka med kompisen/eller annat som barnet tycker om att göra. Men man kan ju inte låta en 3-åring diktera villkoren för hela familjen för att han har fått en fix idé.

Och om barnet faktiskt har en anledning till sitt beteende?

 

[Lingon]

Och om barnet faktiskt har en anledning till sitt beteende?

Ge exempel på något som skulle göra det ok att låta en 3-åring diktera villkoren för en hel familj d.v.s. tvinga familjen att stanna inne hela vintern för att han vägrar ha på sig kläder? Som inte är en diagnos eller sjukdom. Då jag antar att pojken inte har det eftersom TS inte skrivit något om det.

Notera, att det inte verkar handla om att pojken vill ha den blå jackan istället för den gröna utan han vill inte ha jacka alls. Hade det handlat om klädernas utseende tar jag för givet att TS hade köpt de kläder som pojken ville ha och så hade problemet varit löst.

 

[stjarnhimmel]

Ge exempel på något som skulle göra det ok att låta en 3-åring diktera villkoren för en hel familj d.v.s. tvinga familjen att stanna inne hela vintern för att han vägrar ha på sig kläder? Som inte är en diagnos eller sjukdom. Då jag antar att pojken inte har det eftersom TS inte skrivit något om det.

Notera, att det inte verkar handla om att pojken vill ha den blå jackan istället för den gröna utan han vill inte ha jacka alls. Hade det handlat om klädernas utseende tar jag för givet att TS hade köpt de kläder som pojken ville ha och så hade problemet varit löst.

Har du läst @ameo inlägg?
Där man sen efteråt fick reda på att det berodde på andra saker.
Nu säger jag inte att det är samma saker för TS men jag tycker man inte ska vara så tvärsäker på att det är en fix idé om man aldrig ens träffar barnet eller vet något om familjen.

 

[Lingon]

Har du läst @ameo inlägg?
Där man sen efteråt fick reda på att det berodde på andra saker.
Nu säger jag inte att det är samma saker för TS men jag tycker man inte ska vara så tvärsäker på att det är en fix idé om man aldrig ens träffar barnet eller vet något om familjen.

TS har inte skrivit något om diagnoser så därför utgår jag i mina inlägg från att det TS skriver stämmer. Dessutom har ju TS skrivit att folk utanför familjen får klä på honom. Det är bara familjen som inte får. Det tokar jag som att det inte är kläderna i sig som är problemet.

 

[stjarnhimmel]

TS har inte skrivit något om diagnoser så därför utgår jag i mina inlägg från att det TS skriver stämmer. Dessutom har ju TS skrivit att folk utanför familjen får klä på honom. Det är bara familjen som inte får. Det tokar jag som att det inte är kläderna i sig som är problemet.

Återigen så tolkar jag ameo att de senare fick reda på att det var en diagnos. Efter problem med kläder startade.
Jag tycker bara att man ska vara lite ödmjuk för att detta kanske inte bara är typ "en tjurig unge med en fix idé" och att det kanske inte är så enkelt att det bara är att tvinga på ungen kläder.

Jag tänker att det vore bra om TS kan få hjälp. Det måste ju finnas folk som är specialutbildade inom detta? Och som kan ge vettiga verktyg?
En vän hade ett barn som vägrade äta annat än pannkaka. Det spelade ingen roll vad de gjorde eller hur de sa. Fick han inte pannkaka åt han inget på två dagar på en hel helg hemma men han åt på dagis. De fick bra hjälp från kommunen.

 

[Hyacinth]

Ge exempel på något som skulle göra det ok att låta en 3-åring diktera villkoren för en hel familj d.v.s. tvinga familjen att stanna inne hela vintern för att han vägrar ha på sig kläder? Som inte är en diagnos eller sjukdom. Då jag antar att pojken inte har det eftersom TS inte skrivit något om det.

Notera, att det inte verkar handla om att pojken vill ha den blå jackan istället för den gröna utan han vill inte ha jacka alls. Hade det handlat om klädernas utseende tar jag för givet att TS hade köpt de kläder som pojken ville ha och så hade problemet varit löst.

Dels kommer inte det hända, dels kan jag tycka att om detta är så svårt för barnet, ta de kläder som funkar och kanske försöka låta barnet välja själv i affären. Har man svårigheter med material och är känslig ser jag ingen vinst alls i tvång (när är tvång bra??). Jag avskyr bylsiga ytterkläder och har alltid valt att frysa framför att byltas på. Jag får kvävningskänslor och ångest.

 

[lilleknodd2]

Dels kommer inte det hända, dels kan jag tycka att om detta är så svårt för barnet, ta de kläder som funkar och kanske försöka låta barnet välja själv i affären. Har man svårigheter med material och är känslig ser jag ingen vinst alls i tvång (när är tvång bra??). Jag avskyr bylsiga ytterkläder och har alltid valt att frysa framför att byltas på. Jag får kvävningskänslor och ångest.

Som jag läst det är det inga ytterkläder alls som duger?

 

[Sedna]

Jag tycker det är lite beklämmande att läsa att så många ser ett auktoritärt föräldraskap som en enkel lösning på detta typ av problem.

Jag hade vänt mig till BVC för att få hjälp och stöd.

 

[Imogen]

Jag blir helt matt av (svaren i) den här tråden. Och som någon skrev, väldigt intressant att läsa skillnaden i svar mellan de som faktiskt har erfarenhet av barn med liknande ”problem” och de som bara tycker att det är att sätta hårt mot hårt...

Ni som tycker att det bara är vänta ute tills barnet fryser så mycket att det tillslut sätter på sig kläder. Tvingar ni också barnet att sitta kvar vid matbordet tills det ätit upp en portion mat som ni har bestämt och mätt upp storlek på?

Självklart ska man inte låta en 3-åring styra allt som händer i en familj. Men det är ju helt galet att tro att en liten 3-åring ”styr” på pin kiv för att göra livet surt för resten. En 3-åring agerar på sina impulser.

Där och då hade jag faktiskt sagt att ’nej, nu har vi förberett och packat för en mysig dag tillsammans, du har ett val, antingen klär du på dig eller får du frysa.

Det låter inte som en särskilt ”mysig” inställning. Föräldern har bestämt vad som ska göras och att det är ”mysigt” och när barnet inte ställer upp på föräldrarnas förväntningar ska man utöva sin maktposition till dess barnet ger sig? Och lägga skulden på 3-åringen för att det inte blev som föräldern föreställde och förväntade sig? Det låter ju verkligen som ultimata förutsättningar för att det ska bli mysigt.

Sannolikt är kläderna inte problemet egentligen utan ett symptom. Jag hade också vänt mig till bvc i första hand.

 

[Thera]

Det låter inte som en särskilt ”mysig” inställning. Föräldern har bestämt vad som ska göras och att det är ”mysigt” och när barnet inte ställer upp på föräldrarnas förväntningar ska man utöva sin maktposition till dess barnet ger sig?

Barnet har fortfarande ett val att göra, och framförallt är en treåring i de flesta fall så pass mogen att hen förstår kopplingen mellan vilka val man gör och utfallet som blir.

Så funkar hela livet, och något man måste lära sig, under förutsättning av barnen inte har speciella svårigheter.

Att vända hela familjen och gå hem är absurt. Hur är det för ev syskon som kanske sett fram emot en dag ute? Deras behov då?

 

[Teilani]

Vi har aldrig haft problem med kläder. Sonen, 6 år, har accepterat allt vi valt åt honom, han kunde inte bry sig mindre. Fast han har inte kläder på sig hemma... eller ja, kalsonger accepterar han.
Han är så glad nu när det är varmt och han kan gå naken ute.
Det första han gör när vi hämtar honom på förskolan är att klä av sig.

Kanske skulle han acceptera att vi tvingade honom eller så skulle vi ha dagliga konflikter. Jag vet inte jag har inte försökt.

Varma ytterkläder när det är kallt ute accepterar han, för han älskar att vara ute. Men det händer absolut att han smiter ut utan ytterkläder på vintern också, och vi har haft fighter om overallen.

På förskolan har han innetofflor för man får inte vara barfota där.

Hade han endast velat ha en sorts kläder hade han fått det. Det är viktigt för bådas vårat välbefinnande att vi minimerar konflikterna i vardagen.

 

[förvirrad]

Jag blir ledsen när jag läser era kommentarer om att tvinga på barnet kläder h*n inte trivs med. En sådan vägran som beskrivs här är inte normal så troligen finns något bakom som barnet inte kan beskriva vid sin nuvarande ålder. Självklart måste man hitta en lösning som inte låser in hela familjen men att tvinga på ett barn kläder som det kanske får oerhört ont av att bära är inte en sådan lösning.
Jag har länge haft stora problem med kläder. När jag var barn på det glada 80-talet så sydde mamma tack och lov alla våra kläder. Det var normalt att små barn hade mysbyxor konstant och så växte jag upp. Mina första jeans tvingade jag på mig i högstadiet för att kanske passa in lite bättre och det var en plåga. Jag föredrar fortfarande mysbyxorna men har sån tur att mina jobbbyxor är som gjorda för mig. Häromdagen fick jag ett samtal från en arbetgivare som jag tidigare varit hos ett tag med en lätt fråga om ifall jag var intresserad av att komma börja jobba där. Saken är idag inte aktuell och ett av de stora problemen är arbetskläderna som jag vet inte passar mig alls.
Enligt mig är kläder ett problem eftersom de stränar, trycker, är stela osv. Man sätter även i drivor av VASSA lappar som skär igenom allt. Även de lappar som känns mjuka då man tar i dem skär. En lapp i en collegetröja utanpå en T-shirt kliar genom T-shirten.
Till detta så vet jag inte vad olika kläder signalerar så jag har ingen aning om hur jag ska klä mig för att ge ett visst intryck. Just det är givetvis irrelevant för TS barn.
Jo jag fick en Aspergerdiagnos när jag var mellan 30 och 40

 

[Unafraid]

Jag tänker såhär, han är fäst vid sina leggings, går det att sy på svarta lappar på knäna i ett slitstarkt material? Så håller dom lite bättre. Kan han följa med och handla och välja en jacka som han tycker känns okej?
Jag kan ingenting om barn, men såg typ idag en video om autism och vad barnen själv tyckte, lite äldre barn. Just kläder var absolut ett problem/starka åsikter om. Så spontant så känns det inte som något man ska slåss om, oavsett vad som ligger bakom?

 

[susanne]

Det finns svarta leggings med hållbara knän från Ossoami, om du inte fått det tipset redan.

 

[kamomillo]

Jag var själv ett barn som styrde min familj...
Jag hade ALLTID "knöpigt" i skorna, så mamma tog tålmodigt av och på mina skor 100 gånger varje gång vi skulle ut, medans jag skrek så hela trappuppgången hörde det.
Jag minns att jag skämdes... även om jag inte var så gammal, men jag kunde inte sluta!
Då pappa var med, tog han mej bara under armen, och gick, och jag tyckte att det var SKÖNT, då jag slapp skrika. Märkligt? ja, jag vet, men så var det.
Pappa var tryggheten, som jag slapp styra, mamma var mesen, som det krävdes att jag skulle skrika och domdera över.
Hur blev det så? Ingen aning? Jag har haft underbara föräldrar, och senare i livet hade jag inga problem med att mamma också bestämde.
Mamma vill minnas att denna period var då jag var ca 3-5 år, och gick över genom ett trollslag en dag.
Hos Mormor och Farmor passade mina fötter i skorna, utan att de var "knöpigt" konstigt nog.

Maten likaså. jag bara måste bestämma.... Så, mamma lagade palt, spagetti, och pannkaka. Hos mormor skulle jag ha köttsoppa, och hos Farmor var det Våfflor....
Vilket handikapp det blev senare i livet. Jag är snart 53, och äter fortfarande inte fisk. =(
Och... Jag fick inga syskon heller Så besvärlig som jag var, är det inte ett dugg konstigt!

Jag hade önskat lite mer jävlar anamma hos mamma, då hade jag inte behövt använda hela min uppväxt till att skrika och trilskas.

* Jenny *

 

[Eli]

Oj oj vad folk drar på stora växlar här hela tiden. Antingen så curlar vi vårt barn eller så har han en diagnos

Jag blir helt matt av (svaren i) den här tråden. Och som någon skrev, väldigt intressant att läsa skillnaden i svar mellan de som faktiskt har erfarenhet av barn med liknande ”problem” och de som bara tycker att det är att sätta hårt mot hårt...

Ni som tycker att det bara är vänta ute tills barnet fryser så mycket att det tillslut sätter på sig kläder. Tvingar ni också barnet att sitta kvar vid matbordet tills det ätit upp en portion mat som ni har bestämt och mätt upp storlek på?

Självklart ska man inte låta en 3-åring styra allt som händer i en familj. Men det är ju helt galet att tro att en liten 3-åring ”styr” på pin kiv för att göra livet surt för resten. En 3-åring agerar på sina impulser.



Det låter inte som en särskilt ”mysig” inställning. Föräldern har bestämt vad som ska göras och att det är ”mysigt” och när barnet inte ställer upp på föräldrarnas förväntningar ska man utöva sin maktposition till dess barnet ger sig? Och lägga skulden på 3-åringen för att det inte blev som föräldern föreställde och förväntade sig? Det låter ju verkligen som ultimata förutsättningar för att det ska bli mysigt.

Sannolikt är kläderna inte problemet egentligen utan ett symptom. Jag hade också vänt mig till bvc i första hand.

Håller helt med här. Jag utövar inte makt över mitt barn på det sättet. Kommer bara skada vår relation.

Jag ska ta upp problemet vid nästa BVC-besök men tyvärr tror jag mig redan veta att svaret kommer bli som många andra föreslår här i tråden. Att vi ska sätta ner foten. Får nog mer stöd av förskolan i så fall.

Imorse när vi skulle gå ut i regnet gick det faktiskt förvånansvärt smidigt att få på överdragsbyxor och jacka. En liten diskussion bara sen gick det bra. Men då ville han verkligen gå ut och leka med en kompis också.

 

[Ray]

Mitt barn var oxå en tights unge i den åldern. Ständiga bråk tills jag accepterade faktum och rensade bort allt som inte var tights.
Idag har hon typ vad vi lägger fram.
Med detta vill jag bara ha sagt att barn är människor i utveckling. Som unghästar och valpar. Och utmaningen om man vill vara en bra vuxen är att förstå beteendet och "överlista " och förekomma. Att bestämt tvinga hamnar man ofta i som vuxen- men det löser sällan något tycker jag.

Ytterkläder är ett större problem såklart men jag vill råda ts att lägga krutet på att förstå och försöka hitta sätt som fungerar.
Ju äldre jag blir desto mer ser jag hur det där tuffa "jag bestämmer" gör en lite blind för enklare lösningar. Hästar som är dumma har en anledning - ibland en luddig ägare men ofta annat. Barn är likadana men ännu mer komplicerade.
Vanlig testning brukar snabbt ge sig om man är bestämd men detta verkar ju inte vara det.

 

[Eli]

Då får man väl sätta hårt mot hårt och ge ultimatum. Om du inte tar på dig kläderna nu så får du inte titta på tv ikväll/äta godis/leka med kompisen/eller annat som barnet tycker om att göra. Men man kan ju inte låta en 3-åring diktera villkoren för hela familjen för att han har fått en fix idé.

Sådana straff tycker jag heller inte är rättvist. För barnet finns ju ingen koppling alls mellan att inte vilja ha jacka på sig och sedan inte få titta på tv.