Trots och två trötta föräldrar

[Tilly_85]

Förbered i god tid på vad man ska göra tillsammans. Om man ska ta på sig kläder och gå ut dörren, börja prata om det redan ca 30 min innan man faktiska göra det, säg nått i stil med - nu ska vi snart ta på oss kläder och gå ut till förskolan, sen 10 min senare,... - börjar du bli klar, nu ska vi snart ut och gå till förskolan och upprepa så till ni ska gå. Hjälper små hjärnor i utveckling att förbereda sig på att man ska göra något.

Om det är mkt kniping och slåing, gå därifrån eller säga, aj, detta gör ont på mamma (lr vem det nu är), sluta, det är inte snällt, du vill väl inte mamma ska ha ont. Säg vad det är du vill istället. Förklara vad det är för mamma eller liknande. Jag får ofta mkt slag när jag sitter på "fel" ställe här hemma, försöker påminna mini om att man faktiskt kan säga -kan du flytta på dig , istället för att slåss

Kan det vara att han sover oroligt för att det är för mkt tv? Om ni lyckas få ner timmarna lite kanske det blir en god cirkel med bättre nattsömn? Mindre trött barn som lättare kommer ner i varv och har lättare för andra aktiviteter? Sover han något på dagen? När ni är hemma kommer ni er ut så han får frisk luft och fysisk aktivitet? Får han d-vitamin?

Kanske ni kan försöka hitta något som är roligare än tv tex måla, leka med lera, pussel, spela litet lekpiano, bok med klistermärken, läsa bok. Kanske han kan få läsa bok för sitt lillasyskon?

Hade också försökt hitta någon bra bok till er att läsa om det med självständighet och konflikter. Det är tufft när dom får egen vilja, utvecklas och sätter emot och att kunna få tips och fakta "gratis" genom en bok eller flera är ju trevligt

Kan även rekommendera sidorna Vi föräldrar och Rulla vagn på fb.

 

[lillsmurfagirl]

Är det roligare utan tvn? Ger ni han mest tillsägelser och mindre beröm?

Har ni testat ” tävla” om saker vid väl valda tillfällen? Exempelvis kläder.
Jag tror på kompromisser, uppmuntran och stöttning.

Ibland är barnen missförstådda. Min son vägrade ta på sig skorna en gång, visade sig han gillar inte dom. Ibland vägrar han när jag är stressad. Förebygg och uppmuntran.
(Inte så lätt alla gånger när man är trött och stressad)
Ang tvn. Försök hjälpa honom in i andra lekar. Exempelvis lek med honom en kvart så han kommer igång. Ge honom då odelad uppmärksamhet och han styr leken. Kanske rollspel hade varit något? Barn bearbetar mkt genom rollspel.

Om han ofta vägrar ex borsta tänderna. Ge beröm när ni får borsta några sek. Ge beröm direkt inte efteråt. Sånt som han tycker är jobbigt kan ni hjälpa halva vägen. Han kanske är trött och egentligen inte vill gå ut, kompromissa och sätt på ytterkläderna där han är just då. Sedan kan det vara en reaktion på han fått syskon. Alla barn vill göra rätt men dom har ännu inte alla verktyg för att kunna göra rätt. Därför måste vi vuxna balansera krav och stöttning.

 

[lillsmurfagirl]

Och om du på förhand vet att exempelvis påklädning tar tid, börja 5-10 min tidigare. Så blir inte du stressad
Jag gör numera så innan förskola. Alltid kaos. Nu tar jag initiativ till dags klä på oss mkt 10 min tidigare. Stressar inte och då går allt Såå mkt smidigare

 

[lillsmurfagirl]

Vi har en kille som blir 3 år i april och en bebis på 2 månader.

När sonen blev 2 år började han bli mer och mer trotsig och i höst nu har det verkligen eskalerat.

Han slåss, rivs, kastar saker och skriker när han inte får som han vill jämt. Han vägrar klä på sig, borsta tänderna, äta emellanåt går inte alls, byta blöja.. Allt vi gör är med stort motstånd och alltid bråk.

Vi försöker vara lugna med honom men erkänner att vi såklart inte alltid klarar det.

Det som tjatas mest om här hemma är tv, det är det enda han vill göra om dagarna. Det är de första han säger när han vaknar på morgonen och det första han säger när jag hämtar honom på förskolan.

Innan lillebror kom fick han titta efter förskolan för att "varva" ned och det blev 1-2 timmar framför tven.

Nu de senaste månaderna har han tittat på morgonen när han vaknat för att jag ska kunna amma, gå på toa osv,. Sen har vi försökt hålla det till att han får titta när det blir mörkt ute. Men det är inte alltid vi orkat hålla på det tills dess... När vi stänger av tven får han vredesutbrott.

Han är så duktig på att prata och säger ofta att vi är dumma för att han inte får titta tv när han vill.

Vi försöker vara ute mycket men så fort vi ska gå in är det första han säger "får jag titta tv".

Häromdagen grät han helt hysteriskt i 20 min för att han inte fick titta tv på dagen.

Vi känner nu att vi orkar inte hur mycket som helst. Vi sover redan dåligt med en bebis som ska amma 4-5 ggr per natt och min man sover med stora sonen och han sover väldigt oroligt, vaknar flera ggr per natt.

Vi bråkar ofta och det tar så mycket energi av oss. Vi vet inte hur vi ska bryta detta negativa mönster och komma in i en vardag utan massa bråk och vredesutbrott hela tiden.

När vi ska göra saker ensamma som handla, träna osv har vi konstant dåligt samvete för att vi lämnar varandra själva. Men det måste man ju ibland!

Någon som har gått igenom liknande eller har tips?

Tilläggas ska att jag har varit hos kurator på BVC och pratat om detta, fick bra tips som jag testat/testar.

Nyfiken vad ni fick för tips?

 

[Imogen]

En annan sak som inte löser situationen men som hjälper ens egen sinnesstämning är att försöka tänka bort det här med ”trots”.

Ett litet barn trotsar inte. Dvs syftet med barnets agerande är inte att göra tvärtemot och mot vad föräldrarna vill. Det är vuxenperspektiv.

Ett litet barn vill göra det den vill. Efter ett tag märker barnet att man kan protestera om föräldern vill annorlunda. Man kan till och med fortsätta göra det man håller på med trots förälderns tillsägelser. Men syftet är fortfarande att göra det man vill, inte att trotsa föräldern.

I situationen att en fyraåring vill titta på tv när föräldern säger nej är det två olika viljor som krockar. Den stora skillnaden är att barnet inte förstår varför skärmtiden ska begränsas, varför det är onyttigt osv. De märker bara att det som är allra roligast får man göra allra minst av någon obegriplig anledning.

Som sagt jag har ingen mirakelkur på lager. Men har också en fyraåring som gärna tittar på tv och jag tycker det är mycket lättare att hålla sig lugn och pedagogisk när jag fokuserar på hennes perspektiv och hur hon ser på saken.

 

[westernsuzie]

Vi har en kille som blir 3 år i april och en bebis på 2 månader.

När sonen blev 2 år började han bli mer och mer trotsig och i höst nu har det verkligen eskalerat.

Han slåss, rivs, kastar saker och skriker när han inte får som han vill jämt. Han vägrar klä på sig, borsta tänderna, äta emellanåt går inte alls, byta blöja.. Allt vi gör är med stort motstånd och alltid bråk.

Vi försöker vara lugna med honom men erkänner att vi såklart inte alltid klarar det.

Det som tjatas mest om här hemma är tv, det är det enda han vill göra om dagarna. Det är de första han säger när han vaknar på morgonen och det första han säger när jag hämtar honom på förskolan.

Innan lillebror kom fick han titta efter förskolan för att "varva" ned och det blev 1-2 timmar framför tven.

Nu de senaste månaderna har han tittat på morgonen när han vaknat för att jag ska kunna amma, gå på toa osv,. Sen har vi försökt hålla det till att han får titta när det blir mörkt ute. Men det är inte alltid vi orkat hålla på det tills dess... När vi stänger av tven får han vredesutbrott.

Han är så duktig på att prata och säger ofta att vi är dumma för att han inte får titta tv när han vill.

Vi försöker vara ute mycket men så fort vi ska gå in är det första han säger "får jag titta tv".

Häromdagen grät han helt hysteriskt i 20 min för att han inte fick titta tv på dagen.

Vi känner nu att vi orkar inte hur mycket som helst. Vi sover redan dåligt med en bebis som ska amma 4-5 ggr per natt och min man sover med stora sonen och han sover väldigt oroligt, vaknar flera ggr per natt.

Vi bråkar ofta och det tar så mycket energi av oss. Vi vet inte hur vi ska bryta detta negativa mönster och komma in i en vardag utan massa bråk och vredesutbrott hela tiden.

När vi ska göra saker ensamma som handla, träna osv har vi konstant dåligt samvete för att vi lämnar varandra själva. Men det måste man ju ibland!

Någon som har gått igenom liknande eller har tips?

Tilläggas ska att jag har varit hos kurator på BVC och pratat om detta, fick bra tips som jag testat/testar.

Känner igen mig väldigt mycket från den perioden med våra stora barn. Jag tror att väldigt många barn har en tuff period i den åldern och det blir inte lättare om de då också får ett syskon, vilket våra stora barn också fick. Jag tror att det är en enorm omställning för många barn att få syskon och de tar ofta ut det på just föräldrarna, genom att protestera på alla sätt de kan.

Jag tror att en av de viktigaste sakerna är att försöka förstå barnet, även om det verkligen inte är lätt alla gånger. Kom ihåg att en tvååring är ett väldigt litet barn fortfarande och just nu kanske han behöver extra mycket stöttning, uppmärksamhet och bekräftelse på att han är jätteviktig för er och älskad.

En sak jag har märkt är att våra barn blir extremt bråkiga om de kollar på tv direkt från morgonen ( japp det blir periodvis väldigt mycket tv här också när vi t.ex. vabbar/vobbar). Jag försöker därför in i det sista få ut barnen på förmiddagen och rasta av dem ordentligt (inte om de är supersjuk så klart). Har de varit ute ett antal timmar i friska luften kan de få titta på tv sen. Då blir de inte alls lika rastlöst bråkiga, och även nattning och nattsömn fungerar bättre.

 

[Kilauea]

Känner igen mig väldigt mycket från den perioden med våra stora barn. Jag tror att väldigt många barn har en tuff period i den åldern och det blir inte lättare om de då också får ett syskon, vilket våra stora barn också fick. Jag tror att det är en enorm omställning för många barn att få syskon och de tar ofta ut det på just föräldrarna, genom att protestera på alla sätt de kan.

Jag tror att en av de viktigaste sakerna är att försöka förstå barnet, även om det verkligen inte är lätt alla gånger. Kom ihåg att en tvååring är ett väldigt litet barn fortfarande och just nu kanske han behöver extra mycket stöttning, uppmärksamhet och bekräftelse på att han är jätteviktig för er och älskad.

En sak jag har märkt är att våra barn blir extremt bråkiga om de kollar på tv direkt från morgonen ( japp det blir periodvis väldigt mycket tv här också när vi t.ex. vabbar/vobbar). Jag försöker därför in i det sista få ut barnen på förmiddagen och rasta av dem ordentligt (inte om de är supersjuk så klart). Har de varit ute ett antal timmar i friska luften kan de få titta på tv sen. Då blir de inte alls lika rastlöst bråkiga, och även nattning och nattsömn fungerar bättre.

Upplever samma, tv på morgonen för dagen sämre. Nu händer det absolut han får kolla tv på morgonen ibland ändå, men har märkt ett samband mellan "bråkigare" dagar och tv på morgonen.

 

[westernsuzie]

Känner igen mig väldigt mycket från den perioden med våra stora barn. Jag tror att väldigt många barn har en tuff period i den åldern och det blir inte lättare om de då också får ett syskon, vilket våra stora barn också fick. Jag tror att det är en enorm omställning för många barn att få syskon och de tar ofta ut det på just föräldrarna, genom att protestera på alla sätt de kan.

Jag tror att en av de viktigaste sakerna är att försöka förstå barnet, även om det verkligen inte är lätt alla gånger. Kom ihåg att en tvååring är ett väldigt litet barn fortfarande och just nu kanske han behöver extra mycket stöttning, uppmärksamhet och bekräftelse på att han är jätteviktig för er och älskad.

En sak jag har märkt är att våra barn blir extremt bråkiga om de kollar på tv direkt från morgonen ( japp det blir periodvis väldigt mycket tv här också när vi t.ex. vabbar/vobbar). Jag försöker därför in i det sista få ut barnen på förmiddagen och rasta av dem ordentligt (inte om de är supersjuk så klart). Har de varit ute ett antal timmar i friska luften kan de få titta på tv sen. Då blir de inte alls lika rastlöst bråkiga, och även nattning och nattsömn fungerar bättre.

Vill bara tillägga att när det gäller det jag skrev om att förstå barnet upplever jag att det är väldigt mycket mer lugnande att säga något i stil med ”jag förstår, blev du arg/ledsen, jag förstår det. Är du jättearg på mig nu?” och andra saker som visar att man förstår barnets känslor. Och att sedan fortsätta att bara prata ur barnets synvinkel istället för att börja argumentera eller förklara saker ur ens egen synvinkel. Jag upplever att det ofta är betydligt mer effektivt, och sedan lugnar kanske situationen ner sig och man kan försiktigt försöka gå vidare.

 

[Araminta]

Vi har tidigare sagt "nu får du titta 1 avsnitt till" eller "när detta avsnitt är slut stänger vi av".
Fungerar bra ibland och ibland blir det stora utbrott ändå.
Ska köpa en äggklocka och ställa in så han ser den och hör när den ringer.

Alternativ till äggklocka är appen TimeTimer. Kräver ytterligare skärm men har fördelen av att vara visuellt mer distinkt. Gå igenom vad som kommer hända med timern innan teven slås på, berätta igen när timern sätts igång och påminn under tiden timern tickar ner (intervall beroende på inställd tid och mognadsgrad hos barnet). Används med fördel även omvänt: som positiv nedräkning i tråkiga situationer (tandborstning, bilresor, upptagna föräldrar).


För vardagliga rutiner kan bildscheman hjälpa. Googla bildstöd så får ni upp massor. Går att göra väldigt low-tech med egenritade "serieteckningar," eller lite mer hållbart med utskrivna och plastade bildert som fästs med häftmassa i enkelt rutnät. Börja i liten skala och jobba situationsspecifikt; tre-fyra bilder för dagliga göromål i badrummet, tre-fyra bilder för påklädning i hallen, tre-fyra bilder i köket. Välj de situationer där det finns behov. Gå igenom vad bilderna betyder i förväg, gå igenom dem igen innan ni påbörjar rutinen, tydliggör och påminn frekvent om vilket moment ni är på och vilket som kommer härnäst. "Bra! Då har vi tagit på fleece. Vad skulle vi göra sen? Titta på bilden. Vi ska ta på jackan" "Men du, nu tar vi ju på jackan. Ser du? Skorna är nästa bild". Att låta barnet stryka över/plocka bort avklarade moment kan fungera som en inbyggd morot.

 

[trofé]

Känner igen mig, vi har två barn på 4 och 2 år och det är verkligen kämpigt. Jag har varit ledig i drygt en vecka nu över jul medan min sambo har jobbat, känner mig helt slut vissa dagar.

Vår 2-åring är otroligt bestämd och skriker när hon inte får som hon vill och blir helt crazy ibland. Med henne hjälper det att fråga om allt, hon vill dessutom göra allt själv och det hjälper verkligen att ta ett steg tillbaka och låta henne göra det. Kör vi över henne då blir det kaos.

Hon hade väldiga sömnproblem som yngre, då pratade jag med en barnpsykolog som BVC tipsade om, det tyckte jag var otroligt hjälpsamt.

Förstår att det är svårt med en liten bebis också, när man så gärna vill finnas där för 2-åringen men samtidigt inte orkar för man är trött och sliten. När de är så små greppar de ju inte riktigt heller att en inte bara kan släppa bebisen och hjälpa till.

Ursäkta off topic, vad hade hon för sömnproblem och vad fick ni för support?

 

[Guldaskig]

Ursäkta off topic, vad hade hon för sömnproblem och vad fick ni för support?

Hon hade svårt att somna och sov sen oroligt, vaknade flera gånger varje kväll och var svår att söva om. Vägrade välling och napp så vi hade inga bra ”genvägar” att ta till. När sköterskan på BVC inte kunde komma på fler knep så rådde hon oss att ringa psykologen. Psykologen var framförallt helt fantastisk att bara få bolla problemen med, så oerhört lyhörd och verkligen bekräftade mina känslor angående sömnen och min egen sömnbrist.

Hon tipsade bland annat om en bok som vi köpte och faktiskt använde oss av. ”Somna utan gråt” hette den. Hett tips!

 

[Dorinda]

Hon hade svårt att somna och sov sen oroligt, vaknade flera gånger varje kväll och var svår att söva om. Vägrade välling och napp så vi hade inga bra ”genvägar” att ta till. När sköterskan på BVC inte kunde komma på fler knep så rådde hon oss att ringa psykologen. Psykologen var framförallt helt fantastisk att bara få bolla problemen med, så oerhört lyhörd och verkligen bekräftade mina känslor angående sömnen och min egen sömnbrist.

Hon tipsade bland annat om en bok som vi köpte och faktiskt använde oss av. ”Somna utan gråt” hette den. Hett tips!

Så jobbigt det låter!
Min baby sover helt ok, men jag lägger ju helt klart en del tid på att söva baby. Ska nog köpa somna utan gråt och se om jag får några bra tips

 

[Guldaskig]

Så jobbigt det låter!
Min baby sover helt ok, men jag lägger ju helt klart en del tid på att söva baby. Ska nog köpa somna utan gråt och se om jag får några bra tips

Det var hemskt Nu är det dock mycket bättre även om jag personligen sällan sover med henne då det visat sig att hon sover bättre med sin pappa. Inte mig emot

 

[trofé]

Hon hade svårt att somna och sov sen oroligt, vaknade flera gånger varje kväll och var svår att söva om. Vägrade välling och napp så vi hade inga bra ”genvägar” att ta till. När sköterskan på BVC inte kunde komma på fler knep så rådde hon oss att ringa psykologen. Psykologen var framförallt helt fantastisk att bara få bolla problemen med, så oerhört lyhörd och verkligen bekräftade mina känslor angående sömnen och min egen sömnbrist.

Hon tipsade bland annat om en bok som vi köpte och faktiskt använde oss av. ”Somna utan gråt” hette den. Hett tips!

Tack för tips, ska läsa!

Här har vi (barnet drygt 2 år) aldrig sovit en hel natt. Vanligen 5-10 uppvak, eller mer...

 

[Guldaskig]

Tack för tips, ska läsa!

Här har vi (barnet drygt 2 år) aldrig sovit en hel natt. Vanligen 5-10 uppvak, eller mer...

Usch, det låter hemskt. Jag var ett vrak när det var som värst, min sambo kan sova igenom stöket lite bättre så därför delade vi upp oss. Vi har fortfarande ett uppvak varje natt med båda barnen men de somnar om fort.