20 år gravid

[Zoo]

Fick igår reda på att jag är gravid, v17+2. Kom som en stor chock då jag har trott att jag har haft en tumör i magen eller liknande. Berättade flr min sambo som också blev chockad men också glad. Tyvärr fick jag inte samma reaktion av min mamma. Hon vill att jag ska göra abort. Står nu i ett vägskäl där jag vet varken ut eller in. Bråk med min mamma som vill att jag ska ta bort barnet då hon inte tror att det kommer få ett bra liv. Jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Känner mig otroligt vilsen och ledsen. Var på ultraljud idag där vi fick se hjärtat slå på vårat barn. Någon som har tips eller råd? Hur ska jag tänka? Börjar tvivla allt mer på mig själv om jag klarar av ett barn, men samtidigt känns det fruktansvärt att ta bort det när jag har sett hur den rör sig i min mage och att hjärtat slår. Hjälp mig snälla någon

 

[Flutterdash]

Det är DIN kropp, DITT barn och DITT liv! Du ska aldrig någonsin låta någon annan fatta ett så viktigt beslut åt dig.

Vill ni ha barnet? Låt då för guds skull inte låta någon övertala dig till abort.

 

[supersonic]

Instämmer med Flutterdash! Låt inte andra påverka ert (ditt) beslut att behålla/inte behålla!

 

[susanne]

Det är klart din mamma är chockad. Du är ju så ung.
Det är ändå inte hennes beslut att fatta.
Det finns bra samtalshjälp att få, prata med barnmoskan du var hos så förmedlar hon nog kontakten. Kom ihåg att det är bråttom, ring idag.

 

[ameo]

Fick igår reda på att jag är gravid, v17+2. Kom som en stor chock då jag har trott att jag har haft en tumör i magen eller liknande. Berättade flr min sambo som också blev chockad men också glad. Tyvärr fick jag inte samma reaktion av min mamma. Hon vill att jag ska göra abort. Står nu i ett vägskäl där jag vet varken ut eller in. Bråk med min mamma som vill att jag ska ta bort barnet då hon inte tror att det kommer få ett bra liv. Jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Känner mig otroligt vilsen och ledsen. Var på ultraljud idag där vi fick se hjärtat slå på vårat barn. Någon som har tips eller råd? Hur ska jag tänka? Börjar tvivla allt mer på mig själv om jag klarar av ett barn, men samtidigt känns det fruktansvärt att ta bort det när jag har sett hur den rör sig i min mage och att hjärtat slår. Hjälp mig snälla någon

Vad är det som gör att din mamma tror att barnet inte kommer få ett bra liv? Finns det fog för hennes oro? Vad har du för relation till din mamma i övrigt?

Du är myndig, så om du och sambon båda känner att det vore en bra grej att bli föräldrar nu och ni har möjlighet att ge barnet ett bra liv, så varför ens fundera på vad din mamma tycker? Det är DITT liv och DITT barn, inte hennes!

 

[Zoo]

Var hos både barnmorska och kurator idag. Fick en tid bokad hos sesam på tisdag. Kuratorn var positivt inställd till allt och då kändes allting bra tills min mamma skickade ett sms om att jag var egoistisk om jag behöll barnet osv osv. Det jag är rädd för är att jag ska tappa kontakten med min familj, skulle kännas lättare och göra en abort men vet inte om det är vad jag vill...

 

[Tassetass]

Var hos både barnmorska och kurator idag. Fick en tid bokad hos sesam på tisdag. Kuratorn var positivt inställd till allt och då kändes allting bra tills min mamma skickade ett sms om att jag var egoistisk om jag behöll barnet osv osv. Det jag är rädd för är att jag ska tappa kontakten med min familj, skulle kännas lättare och göra en abort men vet inte om det är vad jag vill...

Alla som skaffar barn är egoister, så där är du i gott sällskap med alla oss andra.

 

[ameo]

Var hos både barnmorska och kurator idag. Fick en tid bokad hos sesam på tisdag. Kuratorn var positivt inställd till allt och då kändes allting bra tills min mamma skickade ett sms om att jag var egoistisk om jag behöll barnet osv osv. Det jag är rädd för är att jag ska tappa kontakten med min familj, skulle kännas lättare och göra en abort men vet inte om det är vad jag vill...

Jag kan nog snarare tycka att det är din mamma som är egoistisk, är det möjligen så att hon vill vara den viktigaste personen i ditt liv och därför inte vill att du ska ha ett barn som blir ännu viktigare för dig?

 

[em-pirre]

Men herregud! Strunta i din mamma. Om hon tar sitt förnuft till fånga i nåt skede är det ju jättekul. Och om hon inte gör det så är det hennes förlust.

Du är inte alls så jätteung, och det blir säkert jättebra! Vill du behålla barnet så ska du göra det!

(Grattis!)

 

[nagelbitarn]

Fick igår reda på att jag är gravid, v17+2. Kom som en stor chock då jag har trott att jag har haft en tumör i magen eller liknande. Berättade flr min sambo som också blev chockad men också glad. Tyvärr fick jag inte samma reaktion av min mamma. Hon vill att jag ska göra abort. Står nu i ett vägskäl där jag vet varken ut eller in. Bråk med min mamma som vill att jag ska ta bort barnet då hon inte tror att det kommer få ett bra liv. Jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Känner mig otroligt vilsen och ledsen. Var på ultraljud idag där vi fick se hjärtat slå på vårat barn. Någon som har tips eller råd? Hur ska jag tänka? Börjar tvivla allt mer på mig själv om jag klarar av ett barn, men samtidigt känns det fruktansvärt att ta bort det när jag har sett hur den rör sig i min mage och att hjärtat slår. Hjälp mig snälla någon

Vill inte vara en tråkig jäkel, men om du är i v17+2 är du inne på sista tiden som abort är lagligt. Från v19 behövs särskilt tillstånd.

Jag tycker att du ska följa ditt hjärta, din ålder säger inget om hur lätt eller svårt det kommer bli, dessutom finns det alltid hjälp att få. Ring BVC eller kvinnokliniken och be om samtal med barnmorska och kurator så du kan få hjälp att reda ut alla känslor och allt praktiskt.

 

[MM]

Jag var 20 år när jag blev gravid första gången och visst är det ungt men inte så ungt!

Du är myndig, är tillsammans med barnets pappa och verkar vilja ha barnet. En bra start!

Låt INTE någon annan bestämma om du ska behålla eller inte. Det är DITT val och ingen annan har någon talan.

Stor kram och grattis!

 

[1887]

Nu är jag visserligen fem år äldre än du och graviditeten var planerad men min mamma blev inte heller glad när jag berättade att jag var gravid. Inte så att hon ville att jag skulle göra abort men, jag vet hur det känns att inte ha med sig sin mamma på din sida.

Jag tror att du skulle ångra dig mer om du väljer att ta bort ett barn som du känner att du vill ha kvar för att glädja din mamma än om du väljer att behålla barnet och får en sämre relation till din mor.

Lyssna inte på vad din mamma säger utan lyssna på dig själv, din sambo och barnmorska/kurator så kommer det lösa sig till det bästa.

 

[aprilmaj]

Jag uppfattar att du inte vet vad du vill. Därför är det jättebra att du har bokat tid hos sesam. Jag tycker att det är viktigt att du pratar med någon professionell, någon som inte är känslomässigt involverad i ditt liv. Det är bra att du får hjälp att tänka på vad ett barn innebär i ett längre perspektiv. Då kan du reda ut vad det är som DU vill.

Det är vanligt att en tjej som blivit gravid inte känner sig beredd att skaffa barn. Det kan t ex handla om att hon är ung, vill gå klart en utbildning eller att hon inte känner sig mogen. Det kan då vara en befrielse att veta att man har möjlighet att bestämma över sitt liv och sin framtid och slippa ta det ansvar som det innebär att skaffa barn.

Prata med professionella, fundera. Det är ditt val. Ingen annans.

 

[californication]

Fick igår reda på att jag är gravid, v17+2. Kom som en stor chock då jag har trott att jag har haft en tumör i magen eller liknande. Berättade flr min sambo som också blev chockad men också glad. Tyvärr fick jag inte samma reaktion av min mamma. Hon vill att jag ska göra abort. Står nu i ett vägskäl där jag vet varken ut eller in. Bråk med min mamma som vill att jag ska ta bort barnet då hon inte tror att det kommer få ett bra liv. Jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Känner mig otroligt vilsen och ledsen. Var på ultraljud idag där vi fick se hjärtat slå på vårat barn. Någon som har tips eller råd? Hur ska jag tänka? Börjar tvivla allt mer på mig själv om jag klarar av ett barn, men samtidigt känns det fruktansvärt att ta bort det när jag har sett hur den rör sig i min mage och att hjärtat slår. Hjälp mig snälla någon

Vad kände och ville du innan du berättade för din mamma?

 

[Madick]

Fick igår reda på att jag är gravid, v17+2. Kom som en stor chock då jag har trott att jag har haft en tumör i magen eller liknande. Berättade flr min sambo som också blev chockad men också glad. Tyvärr fick jag inte samma reaktion av min mamma. Hon vill att jag ska göra abort. Står nu i ett vägskäl där jag vet varken ut eller in. Bråk med min mamma som vill att jag ska ta bort barnet då hon inte tror att det kommer få ett bra liv. Jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Känner mig otroligt vilsen och ledsen. Var på ultraljud idag där vi fick se hjärtat slå på vårat barn. Någon som har tips eller råd? Hur ska jag tänka? Börjar tvivla allt mer på mig själv om jag klarar av ett barn, men samtidigt känns det fruktansvärt att ta bort det när jag har sett hur den rör sig i min mage och att hjärtat slår. Hjälp mig snälla någon

Skit i din mamma! Sluta prata med henne tills hon uppför sig som folk. Sådär gör/säger man inte!

Jag skulle lätt ha ett barn när jag var 20 (och ett när jag var 30 och ett när jag var 40) om jag fick göra om livet. Du kommer klara det galant! Särskilt som hästtjej måste jag tillägga.

 

[jerseyko]

Fick igår reda på att jag är gravid, v17+2. Kom som en stor chock då jag har trott att jag har haft en tumör i magen eller liknande. Berättade flr min sambo som också blev chockad men också glad. Tyvärr fick jag inte samma reaktion av min mamma. Hon vill att jag ska göra abort. Står nu i ett vägskäl där jag vet varken ut eller in. Bråk med min mamma som vill att jag ska ta bort barnet då hon inte tror att det kommer få ett bra liv. Jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Känner mig otroligt vilsen och ledsen. Var på ultraljud idag där vi fick se hjärtat slå på vårat barn. Någon som har tips eller råd? Hur ska jag tänka? Börjar tvivla allt mer på mig själv om jag klarar av ett barn, men samtidigt känns det fruktansvärt att ta bort det när jag har sett hur den rör sig i min mage och att hjärtat slår. Hjälp mig snälla någon

Vi har det otrolig bra i Sverige så jag vågar nog påstå att alla faktisk klarar av att få barn!

Att din mamma reagerar som hon gör är jättesorgligt men kanske för hon är den största egoisten av er och inte vill erkänna för sig själv att du är vuxen? Du gör något hon inte kan kontrollera.

Sen känslorna att man inte fattar vad man ger sig in i och hur man ska klara det tror jag alla har mer eller mindre, jag hade i alla fall de tankarna/känslorna när jag var gravid 1a gången (21 år) men även när jag väntade mitt 3e barn (27 år)

 

[MM]

Vi har det otrolig bra i Sverige så jag vågar nog påstå att alla faktisk klarar av att få barn!

Att din mamma reagerar som hon gör är jättesorgligt men kanske för hon är den största egoisten av er och inte vill erkänna för sig själv att du är vuxen? Du gör något hon inte kan kontrollera.

Sen känslorna att man inte fattar vad man ger sig in i och hur man ska klara det tror jag alla har mer eller mindre, jag hade i alla fall de tankarna/känslorna när jag var gravid 1a gången (21 år) men även när jag väntade mitt 3e barn (27 år)

Precis. Jag har inte fattat någon gång vad jag ger mig in på även om jag velat ha barnet.
Det är en så stor omställning och man är själv inte nr 1 i ens egna liv och barnets behov går alltid före.
Men just den biten brukar ge sig med tiden. Man KAN ha ett eget liv och samtidigt vara mamma
Första året får man dock vara beredd på att livet totalförändras.

 

[TinyWiny]

Det är ditt barn och din kropp. Det är du som kommer få ta hand om barnet om du väljer att föda det och det är du som får gå igenom aborten om du väljer att göra abort. Inget är mer rätt eller fel utan det är helt och hållet ditt val. Varför din mamma reagerar som hon gör har jag ingen aning om men det är väldigt elakt och egoistiskt av henne att bete sig så illa mot dig som hon gör nu. En förälder ska stötta sitt barn oavsett vad hen beslutar sig för, inte ge barnet dåligt samvete för att hen inte gör samma val som föräldern gör eller hade gjort. Visserligen så har din mamma rätt i en sak och det är att du är egoistisk om du vill behålla barnet och tur är väl det! Jag önskar verkligen att alla barn som föds har egoistiska föräldrar som skaffar barn enbart och bara för att de själva vill och inte för att någon annan vill det. Det vore ju fruktansvärt att skaffa barn för någon annans skull.

Jag fyllde 18 när mitt första barn var 6 dagar gammal. Mitt andra barn föddes 7 veckor innan jag fyllde 20. De var önskade och de är enormt älskade båda två. Mina barn är vuxna nu (23 och 25 år) och de har inte saknat något under sin uppväxt. De är framgångsrika och duktiga människor. Ålder är bara en siffra, det är hur man är som människa som räknas. Det är hur mycket man älskar sitt barn och hur väl man tar hand om sitt barn som spelar roll. Endel är mogna för barn när de är arton medans andra inte är mogna för barn förren de är trettiofem. Huvudsaken är att man kan ge sitt barn en bra barndom och uppväxt, att man finns där för sitt barn och har förmågan och möjligheten att ge barnet det hen behöver.

Jag förstår inte varför din mamma beter sig som hon gör? Har du några allvarliga sjukdomar? Svåra beroenden? Är du kriminell eller är det något annat i ditt liv som allvarligt skulle försvåra för dig att ge ditt barn en bra uppväxt? (Du behöver självklart inte svara på frågorna! Det är helt och hållet din ensak.) Isåfall kan jag förstå att din mamma reagerar som hon gör men har du inga sådana problem så är hon bara självisk och faktiskt riktigt elak. Kanske vill hon vara huvudpersonen i ditt liv?

Om du vill ha barnet så ska du självklart behålla det om du har möjlighet att ta hand om barnet. Om du inte vill behålla så ska du självklart göra abort. Jag förstår att bara tanken på abort känns jättejobbig när du redan har sett barnet och allt. Du måste göra det som är bäst för dig och ingen har rätt att döma dig för ditt val. Vi har tack och lov fri abort i Sverige fram till vecka arton så tyvärr måste du skynda dig att bestämma dig.

Jag önskar dig all lycka till!

 

[Hyacinth]

Att skaffa barn var för mig en jätteomställning, jag hade varit rätt usel som förälder vid 20, jag ville dansa, ha massa sex med olika människor och vara bakis en söndag. För andra funkar det bra. Det viktiga är att det är ditt beslut, men det finns inget rätt och fel.

 

[Zoo]

Jag tror att allting har varit en chock för alla. Och jag förstår att det har varit en jätte stor chock för mamma. Jag har några kurser kvar i gymnasiet och har änså länge bara ett vikariat jobb. Har nu i efterhand fått reda på att mamma är rädd för att det är hon som ska få ta hand om barnet för att jag inte kommer orka med allt. För ca 1 år sen gick jag in i depression och det är det dom är oroliga för, att jag ska falla tillbaka. Och jag förstår min familj till 100%, jag är också livrädd. Nu vet jag faktiskt inte vad som är rätt eller fel. För mig men jag vill också att det ska bli bra för alla. Men jag önskar också att dom var med på ultraljudet och se det lilla hjärtat slå, för att förstå hur det är för mig. Jag har ingen aning om hur det ska gå med allt. Som det är nu känns en abort som det lättaste och kanske rätta alternativet, för allas skull. Men känns också fruktansvärt, jag kommer döda mitt egna barn. Är så fruktansvärt ledsen över hela situationen att det gör ont i mitt hjärta. För det var inte så här jag ville eller ens kunde föreställa mig att det skulle bli den dagen jag kom hem och berättade att jag var gravid. Ögonen är svullna av gråt och nu kommer det inga tårar längre. Jag har varit hos en kurator och pratat som säger att man klarar allting om man bara vill. Men jag vet inte vad jag vill längre.