Sv: 14 barn!
Jag håller med dig Burton.
För det första skulle jag inte vilja ha 14 barn eftersom jag i ärlighetens namn inte skulle vilja gå igenom 14 graviditeter och förlossningar (liite rädd om kroppen är man väl och då menar jag inte estetiskt i första hand).
Sen måste det ju precis som du skriver vara omöjligt att kunna genomföra någon slags enklare aktivitet som tex att gå på bio, även om man bara tar med sig halva barnaskaran.
Jag tvivlar inte på att dessa människor älskar sina barn och tar bra hand om dem, men som sagt att hela tiden behöva köpa billiga storpack och aldrig kunna ha någon egen tid med varje barn det är nog inte så himla kul. Man har väl en familj för att man vill umgås med sina barn och lära dem saker, inte för att de ska vara som att driva ett företag (jag kan inte ens föreställa mig hur mycket människan måste tvätta, jag tycker att JAG tvättar mycket).
Det handlar inte om att man ska lära barnen att bli materialister, vår dotter har tex inte alls så många leksaker och har en del ärvda kläder och en del som är köpt på second-hand. Men jag vill också kunna känna att jag har råd att köpa nya grejer om det behövs. Lika så när jag handlar mat, jag skulle inte ha några problem med att dra ner på matkontot nån tusenlapp i månaden, vi skulle överleva alldeles utmärkt, men jag vill faktiskt inte föda upp mina barn på en massa skit som jag inte vet vare sig ursprung på eller hur det är hanterat. Jag vill inte låta bli att köpa färska grönsaker och närproducerat och ekologiskt bara för att det måste vara så billigt som möjligt. Detta ger inte bara att jag själv mår bra för att jag känner att jag gett mina barn så bra mat som möjligt, utan i ett perspektiv förhoppningsvis också dem en medveten syn på hur viktigt det är att tänka sig för vad man väljer i affären. Vi köper tex ägg av grannen, det är ju nåt som min tvååriga dotter har full koll på och tycker är roligt. Ägg är inte nåt som ligger i en kartong i affären utan kommer ifrån den bruna hönan som går på backen och sprätter.
Sen är ju det lustiga att alltid när de intervjuar sådana storfamiljer och frågar nåt av de större barnen hur många barn de kan tänka sig när de blir stora så säger de nästan alltid typ två. Jag har själv jobbat en del ihop med en tjej som har 11 syskon eller nåt sånt och hon vill absolut inte ha så många barn själv. Däri ligger nog svaret om huruvida det är så fantastiskt eller inte...
Plus att jag kan väl erkänna att jag är ego också. Mina hästar är viktiga för mig, jag behöver en paus i allt och bara göra nåt för mig själv en stund och dem har jag inte lust att göra mig av med.
Vildvittra
....nåt år gick hon tom, men nån eller några ggr fick hon tvilligar också...guds gåva du vet...
Jag är HELT enig med dig! Alla gör som de vill och ingen ska "lastas" för det.
