Sv: 11-orna version 2.0
Men fy far satan vad jag vet hur det känns!
Nu kommer ju alla mina minnen tillbaka... Usch, jag vet vad du går igenom, och jag har tänkt på dig massor sen du skrev om det första gången. Styrkekramar!
KL
Här är lilleman pigg och glad, äter och dricker och busar som den huligan han är. Igår gick jag ut i hagen med ett gammalt schabrak och tänkte "träna" lite på skrämmande saker. Småkillarna kom såklart först fram och försökte slita schabraket mitt itu...
Sen började jag fladdra med det, vika upp det hastigt och slänga runt med det, för att sedan när de blev nyfikna och kom framåt sluta fladdra och räcka fram det stilla. Koronn lärde sig direkt att det var ju faktiskt fortfarande samma tygbit som fladdrade runt, så han sprang efter mig i hagen när jag kastade runt det och fånade mig.
Storebror var betydligt tveksammare...
Farbror nordis kom också fram och tittade på mig som om han tyckte att jag nog var dummast i hela världen. Men Koronn hade skitkul och lärde sig som sagt leken direkt: Matte fladdrar - jag springer efter - matte slutar fladdra - jag får tugga!
Haha! Cooling!
Sen kunde jag lägga på schabraket både på rygg, över hals och rumpa utan att han brydde sig också! (Vilket även 10an gick med på, hellre det än att det fladdrade runt.
)
Han har blivit mycket mycket bättre runt öronen också, nu får man klappa nästan hela vägen upp, i pannan längst upp och så. Men det är en bit kvar tills jag får pilla på öronen...