Sv: 10rna del 4
Men ååååh vad han var söt när han var liten! Vilken fluffboll! Härlig sista bild!
bellabus: Vad roligt att äntligen få ha honom närmare! Jag har slutat med planering, det går bara i stöper så fort man börjar planera.
supercassie: GRATTIS! Vad kul! Var det inte den som vann förut? Eller har jag blandat ihop allt nu?
Ottilia: Vad kul att hon utvecklas så fint framåt!
KL
Ikväll sitter jag här med lite blandade känslor, å ena sidan är jag sprickfärdig av lycka, å andra sidan är jag orolig och - som vanligt - nojjig. Ungefär såhär:
Först tar vi:
och
Jag tog en kvällspromenad med min fina Kapten. Han fick på sig vuxenprylar, dvs sadel och träns med tyglar och jag utrustade mig med ridbyxor och hjälm. Så knallade vi iväg! Gick en rask promenad kanske 15 min förbi en stor bäck, läskiga brevlådor, massvis med stora stenar, några soptunnor osv. Han knallade på helt bekymmerslöst som om han aldrig gjort annat. Så kom vi till vändplatsen. Jag drog i stigbyglarna så hela sadeln gungade, hoppade i stigbygeln, ställde mig i den, gungade sadeln och sen satte jag mig. Han tittade bak på mig som om han ville säga: "Att det kan vara så svårt att bara sätta sig!?"
Sen åkte jag häst tillbaka! Han gick på precis lika bra hemåt, de gånger han klev lite långsammare för att kika på nånting behövde jag bara prata med honom och klicka lite med tungan för att han skulle hitta tillbaka till samma tempo igen. Han gick förbi alla saker som jag vet att han brukar snegla på bara jag uppmuntrade honom lite, och det kändes inte osäkert en enda gång! Åååh vilken underbar häst jag har!
Totalt åkte jag på honom max tio minuter, sen hoppade jag av och ledde honom hem. Han blev inte ett dugg trött och var precis lika vaken och glad när vi kom hem. Svullnaden var kall och hade gått ner ganska mycket.
Men så kommer ju den där andra biten:
Satt jag för länge? Var det för tidigt för ridning? Överansträngde jag benet? Var grusvägen för hård? Låg sadeln verkligen bra? Kommer benet vara stort som en ballong imorrn bitti? Jag kommer inte tordas kolla...
Hur som helst är jag nog ändå innerst inne jätteglad! Vi har varit på UTERITT helt SJÄLVA för FÖRSTA gången, och det kunde ju inte gått bättre! Det kändes att han vuxit, han var ju jättestor! Och det kändes tydligt att jag inte inbillat mig om hullet för han var väldigt mycket mindre i omfång än förut. Innan kändes det ju som att sitta på en ponny, men inte nu längre.
Apropå hullet så har han nu käkat upp sin lusernpellets två nätter i rad och smaskade glatt i sig även nu ikväll, duktig påni!