Sv: 10½ månad och slutar lyssna + börjar valla hästar!
Men det är det där man måste skilja åt. Det du beskriver är grunden. Att lära hunden förstå ditt komando. Vad betyder "hit". Sen kommer kravfasen. Jag skulle aldrig känga till en hund som inte ens kan ordet "hit" för att den inte kommer.
Mitt mål är att stå helt neutral och helt stilla och kunna säga ORD till min hund och de ska hon förstå. Det är jätteroligt för då kan även främmande och helt ovana människor bara ta min hund och säga kryp, framför, spela död, sök spår osv. Jag behöver inte olika koppel, halsband eller rutiner. Ordet sitter och det tar jag fram genom positiv förstärkning och efter det kommer kravfasen. Det ska heller inte vara situatonsbundet. Jag ska mitt under ett annat arbetsmoment kunna slänga in ett annat ord och kan hunden det även då vet jag att det är riktigt befäst.
Men ju mer jag tränar positivt ju mer följsam och lydig hund får jag och min insats i kravfasen blir mindre och mindre. Men man får för den skull inte glömma bort att det ska vara ett krav och hur man går tillväga med det är så olika från hund-ägare.
Oh ja, absolut! Jag skulle aldrig använda negativ förstärkning för att lära in ett moment vilket det vara må, dit når man med positiv förstärkning, Klickern är t.ex. ett fenomenalt och roligt hjälpmedel! Och självklart skulle jag aldrig ställa kravet att min hund ska begripa nåt han aldrig fått lära sig, det vore ju kriminellt!
I mitt fall handlar det hela egentligen bara om en enda sak, som blivit till ett hinder i vår träning - att han är för fixerad mot andra hundar och gör utfall framförallt mot vissa typer av hundar, om de kommer i närheten. Och det gör dom ju, framförallt om man tränar i grupp.
Jag har gått hundmöteskurs (!) med Klickertänket som modell, och där förekommer ju enbart positiv förstärkning, och det är också en metod som går extremt långsamt fram och där man steg för pyttesteg ska avprogrammera hunden så den enbart ser hundmötena som positiva och roliga. Då ska det positiva tränga undan de negativa känslorna som gör att hunden gör ett utfall.
Jag HAR kommit långt med min hund, men inte hela vägen. Vi har nått en vägg, kan man säga. Och jag känner, att han dels förmodligen får en liten kick av sina utfall, som han inte har någon som helst lust att byta bort mot ett slick på mjukosttuben. Jag känner också att det ibland blir till en bakvänd kedja i inlärningen: Han gör utfall, slutar med utfallet, sätter sig vid mig och tittar på mig, får ett klick och godis. Precis som jag lyckats lära honom att stjäla saker, komma med dem till mig, släppa av dem i min hand, få beröm och godis - jag trodde jag lärde honom att släppa av saker utan protest, men samtidigt har jag lärt honom att bli en glad tjuv!
Om jag skulle gå enbart på klicker-positiva metoden tror jag det skulle ta sån oändlig tid att träna bort hans beteende (vi lever ju i en icke arrangerad vardag också där mötena sker plötsligt och jag inte kan begära att den mötande hunden ska gömma sig bakom en skärm och enbart visa svanstippen medan jag klickar och berömmer) att hans normala livslängd inte skulle räcka till. Och jag vill gärna få bort hans beteende NU.
Därför har jag just nu frångått mitt hundraprocentigt positiva beteende mot honom, till att bli sträng, säga NEJ och faktiskt ge honom en koppelkorrigering när han ignorerar mig och gör ett utfall. Det kä nns inte kul, ska jag erkänna, men jag kommer ingen vart med någon annan metod. Fungerar denna metoden inte heller, vet jag faktiskt inte hur jag ska bära mig åt. Tips?