Sv: -07-ornas 15e tråd!
Alltså hahahahahahaha!

Nu har jag garvat mig igenom de sista inläggen, ni är för roliga!

Framför allt Hunter, "man känner sig lätt och smidig som en gasell, fast egentligen är man Frankensteins monster med korean huntington"!
Själv håller jag med Stjarnfrukt, jag måste ha sällskap för att ta mig iväg. Jag har alltid haft sjukt mysko stil när jag springer, lyfter typ inte fötterna, sätter ner tårna först och slår bara knut på mig själv.

Min pojkvän är supersmidig, nu är han visserligen också en latare version av sitt tidigare jag då han tränade både fotboll och innebandy samtidigt (nu sitter han vid datorn och dricker öl

), men skulle han få för sig att springa så ser det så jäkla lätt och smidigt ut.
KL
Idag var jag och ponnybusan ut på tur. Jag tog på gramanen och tur var nog det, vi stötte på grannen som var ute med en travhäst och Queenie blev plötsligt tre storlekar större och studsade på väldigt lätta ben.

Vi tog följe en bit tills han vände (en inkörningshäst). Sen ökade vi på takten och tränade på att göra galoppfattningar rätt, inte bara skjuta iväg. TRÅKIGT sa hon men vi fick till det rätt bra till slut. Vek av på en väg som var heeeelt orörd av annat än möjligen rådjur, och det var så underbart att galoppera i nästan en halvmeter pudersnö!

Tyvärr inte så jättelång väg men det var så mysigt! Det hann nog bli lite mjölksyra i benen för hon drog sig lååååångt ner med näsan och dippade ner på bogarna helt (jag hade släppt ut gramanen) så då fick vi träna motsatsen, hur man lyfter upp näsan.
Nästan hemma mötte vi en annan granne på skidor som jag stannade och pratade med en stund. På den lilla stunden hann visst pålle samla på sig enorma mängder energi igen och sen trippade hon på tårna hela vägen hem.