Sv: Ytter bak blir rakt och hamnar utanför kroppen
Vad skall du göra om det aldrig blir "det stora" leta fel i resten av hästens liv eller börja rida någongång?
Nej. Jag är väldigt petig, dels för att jag "är sån", dels för att jag fostrats så, dels för att jag lärt mig mer och mer att titta efter detaljer. Tittar man efter de små detaljerna har man lättare att få en reell bild av orsak och verkan och att förebygga de små sakerna från att bli stora betydande saker.
Grejen är dock att då gäller det ju först att hästen är fräsch nog att inte ha något "stort" att haka upp sig på, dvs som faktiskt redan betyder något. Skulle tro att gränsen för vart det lilla räknas som stort är den största skillnaden mellan hur olika ögon ser och bedömer vilket ju är rätt naturligt (man har olika erfarenheter, olika specialitet, olika med sig "i ryggsäcken" mao och olika grundinställning).
Men om man ser till en häst som "är fräsch" dvs inte har några stora saker ens enligt mig. Då skulle jag givetvis fortsätta hålla koll på de små sakerna och förebygga det som går för att dessa små saker ska kunna försvinna helt eller åtminstone hållas i schack för att inte bli stora. Däremot så KAN det ju även vara så att man felbedömt, att det faktiskt var småsaker som räknas för hästen och därmed inverkar negativt vid träningen. Stöter man då på hinder så har man det med sig i bakhuvudet och eliminerar inte som möjlig orsak tills att problemet blir löst och man har facit i hand. Typisk felsökning - uteslutningsmetoden.
I den "felsökningen" utesluter man såklart inte ridningen heller. Citatet från dig ovan blir mao väldigt missvisande - även om man "kommer till ridning" så kan man ändå i den aktiva ridningen vara lyhörd för hästen. Sen kan man behöva vara tydlig, konsekvent, noggrann med sig själv osv och hantera olika hästar och situationer olika, precis som sig bör inom ridningen. Det utesluter inte att man har fokus på både och.
Nu har ju jag själv såpass stort fokus på harmonin i ridningen och skiter högaktningsfullt i tävlingsresultat (nåja, skulle jag kunna komma till den nivån med befintlig häst utan att behöva kompromissa med det första så kanske jag inte tänkt likadant) och då kan man också tillåta sig att vara "bussig" mot hästen, rida icke-tvingande. Eller snarare så kan man hålla gränsen för tvång väldigt låg. Om jag skulle behöva "tjura" med hästen skulle gränsen för att jag skiter i det och inser att vi inte kan göra det på ett bra sätt just då (pga utbildningsnivå på mig eller hästen eller hästens fysik) förmodligen vara lägre än för många andra. Hästen kommer inte utnyttja det om det genomsyrar allting - hantering, träning och man ändå har ett konsekvent system, kanske med undantag för de som reagerar per automatik pga tidigare träning/erfarenheter/smärtminne.
Jag tycker det är MER än SÄLLAN hästar faktiskt bara är stela! Och att väldigt mycket kan lösas med rätt träning, problemet är bara att inte många kommer i närheten av rätt träning.
Och det menar inte jag. Se inlägget ovan angående att sätta ribban olika. Angående "bara" stel. Att däremot väl upplagd träning kan lösa mycket, det är jag med på. Dock är det ju toksvårt att verkligen veta hur hästen känner det och därmed toksvårt att lägga träningen på den nivå hästen pallar med rent mentalt utifrån sin fysiska status. En skicklig ryttare och tränare kommer defenitivt påverka hästens kropp bäst i längden och kommer ofta kunna förbättra hästens fysik, MEN det är ingen garanti för att det mentala inte får sig törnar på vägen. Den som är skicklig lyckas också ofta dölja hästens små signaler, helt beroende på individen hur denne lägger upp träningen, hur successivt man är beredd att ta det, och hur lyhörd denne är.
Jag menar att muskler per automatik påverkar mycket annat. Det är skillnad på att börja träna ett barn eller en tonåring till att bli en atlet och att denne upprätthåller sin fysik mot samma sak med en 50-åring som kanske visst har tränat en del i sitt liv men bara joggat regelbundet senaste decennierna. Den senare kommer ha hunnit "dra på sig" en del, även om det utåt sett bara skulle uttryckas som stelhet. Det behöver inte per automatik betyda att denne måste ha behandlingar av alla de slag för att kunna träna, det betyder "bara" att man kan behöva ta mycket mer hänsyn än man tror för att det inte ska göra ont eller slita på kroppen en massa under tiden man försöker bygga upp. I många fall skulle man även rent tidsmässigt tjäna på att göra annat -också- för fysikens skull, utöver träningen.
Och framförallt så arbetar inte hästarna korrekt gymnastiskt av sig själva även om många tror det! Så om det blir ett motstånd i början där så är det inget konstigt eller ovanligt ..... Eller så kan man i det skedet lägga ut 60 tusen i vet, utredning och alla röntgen som finns och ET som en väninna till mig gjorde för att konstatera att hästen enbart behöver gymnastiseras.
Absolut. Den gymnastiska biten (och ridskicklighet, åtminstone från en viss nivå) är viktigt för att inte -orsaka- hästen problem i längden. Och kan lösa mycket som sagt, rent fysiskt.