What-if-guy/girl

[kolblakkur]

Som en spinoff på tråden "Mitt livs stora kärlek" kom jag att tänka på det här med att ha en "what if guy/girl". Det syftar till att man har en person som man ibland funderar på hur det hade varit om man satsat på en relation med den just den personen. T.ex. någon gammal flirt som det aldrig blev något med på riktigt, att man funderar över hur det hade kunnat bli om det faktiskt blev ni.

Så till själva diskussionen: har ni en sådan person som ni funderar över ibland, dvs hur hade det blivit om det hade blivit ni?

 

[Mineur]

Ja gud ja! Jag har nog främst två som jag återkommer till i tankarna. Den ena för att jag är så otroligt lättad över att det aldrig blev något, vi är verkligen två helt olika sorters människor. Såhär i efterhand inser jag att mitt intresse för honom mest berodde på allmän desperation att hitta någon, och det hade blivit otroligt jobbigt om jag agerat vidare på det. Jag blir idag provocerad bara av att följa honom på Instagram

Den andra återkommer jag nog till mest för att jag kan tänka mig att om vi försökte idag hade det nog kunnat funka rätt bra. Då, för 4-5 år sedan, var vi dock på alldeles för olika plan här i livet för att det skulle fungera. Han var för omogen och osäker. Men jag minns honom fortfarande som en väldigt sympatisk person som jag hade massor gemensamt med, och vars sällskap jag uppskattade.

 

[cirkus]

Ja två stycken som jag fortfarande tycker jättemycket om. Det hade nog funkat med bägge två, om jag hade mognat till den jag är idag, jag var gräslig då.

 

[Miao]

Ja. En kille som jag nu eg är tacksam för att det inte blev något med (även om jag var enormt förälskad i honom då, och han i mig), men hela historian var så märklig att vare sig jag eller mina vänner som var med under den perioden fattar vad som hände (eller mer varför saker inte hände) och hur allt slutade.

Det är över ett deccenie sen men jag har fortfarande inte fått rätsida på det, och ibland så poppar tankarna om det året upp i huvudet. En mycket märklig passage i livet.

 

[tanten]

Ja och nej.

Det finns en man jag önskar att jag träffat tidigt i livet. Men då skulle han inte vara den han var då (rätt självgod och odräglig) utan den han är nu. Så klockrent önsketänkande alltså.

 

[Iamia]

Jag funderar ibland på en barndomskompis. Vi var grannar och bästisar tills jag flyttade när jag var knappt 6 och han typ ett år äldre. Av naturliga skäl var det ju aldrig nåt mellan oss, men vi hade sjukt kul ihop och ibland funderar jag faktiskt över hur det kunde ha blivit.

 

[Monifa]

OHJA! Är väl framförallt en. Tanken ploppar upp ibland, vi har fortfarande kontakt och är goda vänner. Jag är gift, har barn och nöjd över mitt liv så inte för den saken. Men livet hade nog sett väldigt annorlunda ut.

 

[Nenii]

Ja, det har jag. Det finns en person som dyker upp i tankarna med jämna mellanrum men vi var unga och fick inte till något bra när vi hade chansen. Vi har inte haft kontakt på snart 15 år.. det är lite sorgligt för vi var varandra nära under flera år
Den andre finns i min omgivning nu och jag önskar vi mötts under andra omständigheter och med andra förutsättningar för känslan med honom är galen. Men det kan inte bli mer än så och det är livet.

 

[Milosari]

Pappan till mitt barn är en person som jag försökte med en gång till. Det gick inte då heller . Men absolut värt ett försök!

 

[Calmiche]

Jag har en. Var en tokig situation då jag hade gått på typ 1-2 dejter med en annan kille(A), kändes inte riktigt rätt med denne även om det var trevligt... Så träffade jag en jättetrevlig, rolig kille(B) på en fest och vi började chatta ofta och prata om att se en film tillsammans. Helt plötsligt drog sig B undan o blev jättekortfattad, jag blev förvirrad men fortsatte träffa A som tidigare och föll efter ett tag för honom. Då visade det sig att A och B är bästisar sedan flera år Jag har funderat lite då och då över det dock, vad som hänt om jag nekat A och börjat dejta B direkt i början istället... B var mognare och vi hade mer gemensamt så det hade kanske funkat bättre än med A. Jag ångrar absolut ingenting med A men han var speciell, lite omogen och hade sina egna problem.

 

[Saigon]

Ja, jag funderar ganska ofta på vem jag hade varit och hur mitt liv skulle sett ut om jag hade fortsatt med min första stora kärlek. Jag är tämligen säker på att mkt hade varit rejält annorlunda mot vad det är idag. Det hade varit jätteintressant att få veta!

 

[Raderad medlem 6459]

Så till själva diskussionen: har ni en sådan person som ni funderar över ibland, dvs hur hade det blivit om det hade blivit ni?

Nej, faktiskt inte. Överhuvudtaget.

 

[tuaphua]

Jag hade en som jag liksom inte var säker på att han var mannen i mitt liv direkt. Men som jag lämnade för att jag blev rädd för mina känslor och sen inte träffade på evigheter. Men jag kunde tänka tillbaks någon gång på det fina vi hade. Sen träffade jag honom 10 år senare av en slump. Det var riktigt bra att det inte blev vi.
Jag har nog dock aldrig funderat så mkt på det som varit. Jag antar att ex blir just ex av en anledning.

 

[Bison]

Jag hade en som jag tänkt en hel del på.
Snokade upp honom på fb för ett tag sen och jag är inte ledsen att det tog slut

 

[IzeUnicorn]

Jag har en. När vi träffades var jag 17 och han 24, han hade en ledarroll. Så absolut helt fel timing. Men vi bara klickade och det kändes så naturligt mellan oss. Vi har samma efternamn men med olika stavningar, men han föredrog min stavning. På Facebook har han stavat sitt efternamn på ”mitt” sätt.

Såklart var det inget som faktiskt hände mellan oss (fast vi hade en del ”shippers”).

 

[Masqueradee]

Japp, en. Ska på hans bröllop i morgon

 

[EmmaBovary]

Jag har två ex som jag nog aldrig kommer komma över helt, men det kanske inte riktigt räknas som "what if guy/girl" eftersom att vi var tillsammans under en period.

 

[Red_Chili]

Faktiskt. En man som jag umgicks med och hade tät kontakt med för ca 10-11 år sedan. Han var mycket mer förtjust i mig än vad jag någonsin var i honom, men efter att ha träffat ett flertal riktiga as till män så upplevde jag honom som otroligt bra på alla sätt och vis. Han var snäll, trevlig, gillade hundar, skog och fint skrivna texter. Jäklar så mycket vi skrev till varandra...

Vi har hörts av någon gång då och då sen dess, ibland bara för att någon av oss råkat ringa fel. För ett tag sedan råkade jag också se att han fått jobb på en större tidning, för han hade skrivit någon av artiklarna i den. Jag kan inte riktigt låta bli att fundera på hur det hade kunnat bli om jag haft vett nog att gilla honom lite mer än vad jag gjorde. Det är dessutom väldigt typiskt mig att vara sådan.

Annars är jag expert på att fundera på hur det hade varit om folk jag träffar varit lite annorlunda. Framförallt när det är någon enstaka detalj som gör att jag inte blir intresserad av någon relation med dem, om den detaljen inte funnits där. Jag kan gilla att leka med tanken på att bli intresserad och charmad av någon, men det händer aldrig i verkligheten (och egentligen är det inget jag saknar heller).

 

[Dressyrtjejen_97]

Inte riktigt så i den bemärkelsen då jag inte tror på kärlek och tvåsamhet och aldrig riktigt gjort det. Däremot har jag tänkt tanken om "vad hade hänt om jag vågat ta ett steg till/visa vad jag kände/bekräfta intresset" där och då.

...En av mina närmaste barndomsvänner (kille) som jag känt i mer än halva mitt liv, och som bor rätt nära. Under en period umgicks vi nästan dagligen. Då när vi umgicks var vi för unga för det här med kärlek/känslor, men han har skrivit till mig nu under sommaren, senast för bara några dagar sedan, på ett "intresserat" sätt, där han bl.a. uttryckligen bjudit ut mig på dejt. Jag har fortfarande inte svarat.

...Min tidiga ungdoms stora "crush". (Innan jag blev mer/mindre rädd för killar). Hade snudd på känslor för honom, i ca. 2 års tid. Vi umgicks som vänner och det verkade underförstått bland hela den umgängeskretsen (fast jag aldrig sa det öppet till någon!) att jag gillade honom lite mer än bara som vän. Vet dock ej vad han kände.

...Killen i min parallellklass i 9an som lyckades med konststycket att både vara otroligt intelligent och därtill ansedd som en av hela ortens "snyggaste killar i årgång x". Som dessutom bjöd upp mig på en pardansträning inför hela resterande högstadiet, 1 månad före skolavslutningen.

 

[sthu]

Jag hade en what if guy. Nu är han min fästman