Perrito
Trådstartare
Så.
Efter ett antal månaders planering och förberedelser har jag tagit hem en 2-årig papillontik! Ja, jag beslutade mig för att byta ras efter noggrant övervägande men det är inte riktigt relevant för sammanhanget.
Den här lilla fröken har bott i kennelmiljö på landet i hela sitt liv. Jag bor mitt i stan, och det märks att allt nytt är jobbigt för henne. Jag räknade egentligen inte med något annat; det är ju helt förståeligt och kommer ta sin tid. Dock sätter det käppar i hjulet för rumsrenhetstränlngen eftersom hon har svårt att känna sig tillräckligt avslappnad för att göra ifrån sig ute. Hon har gjort det ett par gånger på ungefär samma ställe och jag trodde då att hon hade hittat en bra och trygg "toa" ute. Men nu vill hon inte göra något där längre, och ingen annanstans heller. Hon håller sig även om vi är ute länge, och till slut måste jag ju gå in, och ja... då sätter hon sig vartsomhelst (golvet, mattor, min säng, sin egen säng...).
Jag tog hem henne i onsdags kväll bör tilläggas så hela situationen är väldigt färsk. Jag förstår ju att det (förhoppningsvis) blir lättare med tiden. Men jag vet inte hur jag ska gå vidare riktigt. Det känns som att hon bara blir mer stressad ju längre vi är ute och att det därför är kontraproduktivt att vänta ut henne. Det jag undrar är väl egentligen hurpass mycket jag bör utsätta henne för nya miljöer (för att hon ska bli bekväm nog att kissa/bajsa ute)? Det känns inte bra att gå för hårt fram men samtidigt måste hon ju vänja sig eftersom hon ska bo här nu.
Jag skulle vara väldigt tacksam för alla tips och råd jag kan få!
Efter ett antal månaders planering och förberedelser har jag tagit hem en 2-årig papillontik! Ja, jag beslutade mig för att byta ras efter noggrant övervägande men det är inte riktigt relevant för sammanhanget.
Den här lilla fröken har bott i kennelmiljö på landet i hela sitt liv. Jag bor mitt i stan, och det märks att allt nytt är jobbigt för henne. Jag räknade egentligen inte med något annat; det är ju helt förståeligt och kommer ta sin tid. Dock sätter det käppar i hjulet för rumsrenhetstränlngen eftersom hon har svårt att känna sig tillräckligt avslappnad för att göra ifrån sig ute. Hon har gjort det ett par gånger på ungefär samma ställe och jag trodde då att hon hade hittat en bra och trygg "toa" ute. Men nu vill hon inte göra något där längre, och ingen annanstans heller. Hon håller sig även om vi är ute länge, och till slut måste jag ju gå in, och ja... då sätter hon sig vartsomhelst (golvet, mattor, min säng, sin egen säng...).
Jag tog hem henne i onsdags kväll bör tilläggas så hela situationen är väldigt färsk. Jag förstår ju att det (förhoppningsvis) blir lättare med tiden. Men jag vet inte hur jag ska gå vidare riktigt. Det känns som att hon bara blir mer stressad ju längre vi är ute och att det därför är kontraproduktivt att vänta ut henne. Det jag undrar är väl egentligen hurpass mycket jag bör utsätta henne för nya miljöer (för att hon ska bli bekväm nog att kissa/bajsa ute)? Det känns inte bra att gå för hårt fram men samtidigt måste hon ju vänja sig eftersom hon ska bo här nu.
Jag skulle vara väldigt tacksam för alla tips och råd jag kan få!