Vuxen och behöver inte bevisa nått.

[Suskiv]

Igår när jag promenerade hem efter att ha ridit medryttarhästen kom jag på den absolut största skillnaden på nu och för 10-13 år sen.

Jag är ny som medryttare på hästen och har inte ridit den mycket. Jag känner inte hästen så bra än och han känner inte mig. I alla fall igår blåste det som sjutton och hästen var hispig och stressig. Dansade mest runt med mig på ryggen. Jag valde att avsluta ridpasset och leda hem hästen istället för att fortsätta med det jag tänkt göra. Inte för att jag var rädd utan för att jag ansåg att det var onödigt att ta några risker med en häst som är hispig och som jag inte känner.

Hade detta skett för 10-13 år sen hade jag suttit kvar på hästryggen och fortsatt att rida oavsett vad som skett. Detta för att jag då fortfarande behövde visa att jag var "tuff och modig". Att jag kunde allt. Då kände jag mig som jag visste allt och kunde allt. Jag var ju så duktig och så mogen. En ganska typisk 15-åring med andra ord.

Idag som vuxen behöver jag inte bevisa nått. Jag kan inse att jag har en gräns på vad jag kan och fixar. Jag har lärt mig att "tuff och modig" egentligen betyder att man törs erkänna att man inte kan allt och att man faktiskt behöver hjälp. Det är inte ett dugg tufft med onödigt risktagande.

Nån som känner igen mönstret eller är det bara jag som gått från risktagande tonåring till riskmedveten vuxen.

 

[fluffig]

Sv: Vuxen och behöver inte bevisa nått.

Japp
Om jag känner att något inte stämmer så kan jag skippa det och hoppa till nästa steg. Jag utsätter mig inte för mer fara än jag själv anser nödvändigt, vill jag inte så slutar jag.

Det är väl en fördel att bli "vuxen" man blir mer medveten om sin egen dödlighet och att det är både jobbigt och dyrt att slå sig. Sen behöver jag inte bry mig om vad andra tycker.......

Synd bara att det tagit så många år och blåmärken (och en massa annat) att komma hit.

 

[dancehall]

Sv: Vuxen och behöver inte bevisa nått.

Konstigt nog är jag bara 16 ½ och känner likadant som ni "gamlingar" Jag känner inte heller att jag måste bevisa någonting. Kan tänka mig att jag är lite övermogen på den fronten. Eller så är det så att jag är lite rädd för att det ska gå illa? :P

 

[issikka]

Sv: Vuxen och behöver inte bevisa nått.

jag känner xakt lika. Jag har nog blivit bättre på att kalkylera riskerna som man utsätter sig för. Har alldrig behövt bevisa nått när jag var yngre då jag var den enda i mitt kompisgäng som red. Men jag tror att i mitt fall så handlar det mer om att tänka efter i dagens läge. Förr hoppade man upp på hästen barbacka i alla väder och for runt, nu har man skyddsväst och allavärldens säkerhets utrustningar på

 

[Chili]

Sv: Vuxen och behöver inte bevisa nått.

Jag börjar också känna samma sak... Var länge nertryckt av äldre i stallet så det var viktigt för mig att visa mig störst och bäst då. Envis till tusen var man ju också, och odödlig, såklart

Jag är väl mer riskmedveten nu, men den största skillnaden tycker jag ändå är att jag inte bryr mig om andra åsikter så hemskt nu för tiden. Jag kan filtrera bort skitsnacket, när nån besserwisser ska lägga sig i på beståndsdelar hur jag tar hand om min häst. Då kan jag säga nej - förr lydde jag blint vad de sa. För de var ju äldre...

Nu kan jag gå MIN väg, och göra det jag vill. Jag är ingen traditionell ryttare med fasta rötter i dressyr eller hoppning. Jag behöver inte bevisa att jag också kan rida min häst i en hög form på kort tygel, när jag mycket hellre rider i en lägre arbetsform på längre tyglar, även om dressyrfolk höjer på ögonbrynen Jag är iaf väldigt stolt att jag kan hitta min egen väg trots flera års nedtryckning, det är viktigt för mig.

 

[L8P8]

Sv: Vuxen och behöver inte bevisa nått.

Jag känner inte heller att jag behöver bevisa något, man kommer oftast mkt längre om man har en mer ödmjuk attityd (gäller även utanför hästvärlden ). Däremot känner jag mig oftast säkrare på hästryggen, än på marken!

 

[Vår_Vinter]

Sv: Vuxen och behöver inte bevisa nått.

Jag känner också så.

När jag avr 11 år så hade jag en medryttar häst, ett stort fullblod. Liten som man var så tog man stora rikser. jag flög nog av den hästen flera gånger per ridtur och jag gav inte med mig. Galopperade på hem vägen trots att jag visste att hon skulle sticka med mig. Man var väl mer dum dristig. Hände aldrig något med hästen förutom emd mig.

Likadant när det gällde hoppning vid 10-12 års åldern hoppade jag utan problem 1.20. Men nu så är jag livrädd för att ramla o slå mig, och satsar hellre på hinder osm är 70-80 cm (knappt det).

Man vågade nog mer på ett sätt, när man var liten, men man skulle även vara tuff och dum...

Nu är jag feg, rider en travare som är J*vligt het. Galopperar inte på ställen däär jag är säker, galopperar inte i skogen om det är för glest ( vilket jag gjorde tidigare), har inte ens galopperat honom på ridbanan då det går så jäkla fort. Är inte rädd för honom lr. galoppera är mer rädd för och ramla av.

Därför håller jag mig till dressyren, där jag har alla 4 ben på marken

Detta gäller även slalom som jag tidigare har tränatoch tävlat i, åkte i branta backar, tog dumma beslut, och gjorde rent av farliga saker. Nu tar jag det lugnt och satsar på backar jag vet att jag klarar av mm.

Iom att jag skadat mig så mycket, har bara brutit 2 ben i kroppen, men har fått problem med rygg,axlar, handleder, armar, nacken, ja du allt man kan hitta så är jag försiktigare i mina beslut ocj göra saker.

nä, oj va långt o svamligt det vart..

 

[Fyrfota]

Sv: Vuxen och behöver inte bevisa nått.

Jag känner igen mig!

För kanske sex-sju år sedan när jag red på ridskola och var medryttare så var det SÅÅÅÅÅ viktigt att det gick bra på ridlektionen, att hästen gick i form och att jag genomförde övningarna väl m.m. Gick det dåligt kunde jag må piss i flera dagar efteråt.

Nu har jag egna hästar hemma, tränar gärna för tränare, men ser det inte som världens undergång för att det går dåligt nån gång. Funkar inte nåt i ridningen så struntar jag i det ett tag istället för att haka upp mig på det. Jag gör det JAG vill och tycker är kul med mina hästar. Jag behöver inte bevisa för nån annan vad jag eller mina hästar kan.

Det finns så mycket annat som är viktigare... som att må bra och ha kul med hästarna

 

[nixa 324]

Sv: Vuxen och behöver inte bevisa nått.

Visst är det så!
Jag undviker tex att rida i paddocken, (där det ligger en pressening utanför), om det blåser. Eller om min lilla gubbe blir jätterädd, så kan jag hoppa av och leda honom fram till "faran", så han får nosa.
Men jag kastar mig inte av i första taget, om det är så att han inte vill gå fram på ett ställe, utan bara backar etc. Nej, då blir jag bestämd istället. Men det är bara för att han inte är en bråkig häst.
Om jag red en som slängde sig eller reste sig eller så, när man krävde något, så skulle jag inte stanna kvar där uppe.

 

[Lazio]

Sv: Vuxen och behöver inte bevisa nått.

Ja! När jag fick mitt sto var jag 17. Jag var ute och galopperade barbacka rätt över alla åkrar och fält, trots att hon jämt busade och bockade. Jag bara skrattade och lät henne springa.

Jag hoppade också över allt i skogen, var det en stock där så hoppade vi. Helt galen ju!
Fast kul hade vi.

Nu, 5 år senare vågar jag absolut inte göra sånt trots att pållan är lugnare.

 

[Dahlia]

Sv: Vuxen och behöver inte bevisa nått.

Hmmmm...jag känner också igen mig. Skulle alltid visa mig duktig och blev väldigt lätt arg när det inte gick som jag ville.

Senaste träningen så blev jag så arg som jag inte vart på flera år...
Jag hoppade av hästen efter 30 min och skrittade av honom istället. Det kändes så skönt att inte behöva bevisa att jag klarar allt!jag och pållen (inte min) var inte överens och den dagen hade jag inte orken att diskutera med honom. Det hade bara blivit pannkaka ändå:smirk:

 

[Fillifjonkan]

Sv: Vuxen och behöver inte bevisa nått.

Jag håller med dig totalt! Förut satte jag mig upp på vilken kuse som helst. No problem!
Tex en gång red jag iväg från östersundtravet, korsade en massa vägar med trafik, red under en tunnel under E14 med en 3 årig hingst som bara var sutten på två gånger tidigare. Hästen reste sig när det kom en buss, men det bekymmrade mig inte alls. HELT GALET!!!!

Nu tänker jag mig för en, två och tre gånger. Nästan så jag börjar gå åt andra hållet. Det har liksom hänt någon med mig sedan jag fick barn.