Spion
Trådstartare
Jag har läst på Buke i många år, men inte reggat mig förrän idag. Nu behöver jag hjälp med att tänka!
Jag har ofta tänkt att det inte skulle funka för mig att ha hund pga. att jag bor i en liten lägenhet, jobbar vanliga kontorstider och dessutom är lite lat och morgontrött. Ändå blir jag mer och mer övertygad om att jag MÅSTE ha en whippet. Frågan är om det över huvud taget är realistiskt för mig att planera för att skaffa hund, som förutsättningarna ser ut just nu.
Mitt jobb innebär att jag skulle vara beroende av hunddagis/dagmatte eller liknande, förutom att jag kan åka hem på lunchen enstaka dagar som nödlösning. Jag bor i Uppsala, så dagis verkar det finnas ganska gott om. Men tänk om hunden inte trivs på dagis, och tänk om jag inte hittar någon dagmatte... Hur tänker ni kring daglig passning? Hur lätt eller svårt är det vanligtvis att få till en lösning som passar hunden, om man bor ensam och jobbar heltid?
Så till mitt nästa problem: jag har nästan ingen hundvana, och det gör mig väldigt osäker på vad jag skulle klara av. Jag har lärt mig massor av er kloka människor här på hundforumet. Tyvärr ersätter det ju inte praktiska erfarenheter. Därför skulle jag gärna ta emot en vuxen omplacering, men det verkar inte vara någon som lämnar ifrån sig en whippet frivilligt... Hur smart är det egentligen att skaffa valp som nybörjare? Givetvis skulle jag gå kurser, men jag kanske ändå lyckas förstöra den stackars valpen på något vis.
Det är lätt att vara överdrivet optimistisk när man sitter och dagdrömmer, så jag vill gärna höra tankar utifrån. Är jag orealistisk som ens tänker tanken på att skaffa hund?
Jag har ofta tänkt att det inte skulle funka för mig att ha hund pga. att jag bor i en liten lägenhet, jobbar vanliga kontorstider och dessutom är lite lat och morgontrött. Ändå blir jag mer och mer övertygad om att jag MÅSTE ha en whippet. Frågan är om det över huvud taget är realistiskt för mig att planera för att skaffa hund, som förutsättningarna ser ut just nu.
Mitt jobb innebär att jag skulle vara beroende av hunddagis/dagmatte eller liknande, förutom att jag kan åka hem på lunchen enstaka dagar som nödlösning. Jag bor i Uppsala, så dagis verkar det finnas ganska gott om. Men tänk om hunden inte trivs på dagis, och tänk om jag inte hittar någon dagmatte... Hur tänker ni kring daglig passning? Hur lätt eller svårt är det vanligtvis att få till en lösning som passar hunden, om man bor ensam och jobbar heltid?
Så till mitt nästa problem: jag har nästan ingen hundvana, och det gör mig väldigt osäker på vad jag skulle klara av. Jag har lärt mig massor av er kloka människor här på hundforumet. Tyvärr ersätter det ju inte praktiska erfarenheter. Därför skulle jag gärna ta emot en vuxen omplacering, men det verkar inte vara någon som lämnar ifrån sig en whippet frivilligt... Hur smart är det egentligen att skaffa valp som nybörjare? Givetvis skulle jag gå kurser, men jag kanske ändå lyckas förstöra den stackars valpen på något vis.
Det är lätt att vara överdrivet optimistisk när man sitter och dagdrömmer, så jag vill gärna höra tankar utifrån. Är jag orealistisk som ens tänker tanken på att skaffa hund?