Vitaminer till barn

[Björk]

Sv: Vitaminer till barn

Men det behöver inte ha med smak att göra. Min ringa erfarenhet är att texturen är ännu viktigare. Sött i kombination med pureeform är en vinnare. Likaså kan jag lätt få min bebis att äta korv, tex, om den mixas i potatismos.

Visst kan det vara så! Vår dotter föredrar helt klart hela och "rena" bitar mer än puréform. Det är därför barnmatsburkarna inte funkar. Förhoppningsvis kommer hon äta mer och bättre när hon kan tugga bättre själv (finns bara två tänder nu).

Men nog tycker jag mig ändå ha märkt skillnad i smak hos olika barn.

 

[Sunshine]

Sv: Vitaminer till barn

Men nog tycker jag mig ändå ha märkt skillnad i smak hos olika barn.

Jag med. Mina tvillingar har alltid serverats exakt likadan mat och de har alltid haft olika preferenser. Aven som bebisar. Nu nar de ar 4 sa ater den ena all frukt och gront man kan tanka sig, den andra gillar bara vissa sorter. Den ena avskyr potatismos vilken ar den andres favorit. Och sa vidare...

 

[Hiddeous]

Sv: Vitaminer till barn

Visst kan det vara så! Vår dotter föredrar helt klart hela och "rena" bitar mer än puréform. Det är därför barnmatsburkarna inte funkar. Förhoppningsvis kommer hon äta mer och bättre när hon kan tugga bättre själv (finns bara två tänder nu).

Men nog tycker jag mig ändå ha märkt skillnad i smak hos olika barn.

Jag läste en intervju med en forskare som tittat på barns aptit och smakpreferenser och hon menade att det är naturligt för barn att vara skeptiska till allt som är nytt. Säkert är barn mer eller mindre negativt inställda till nyheter. Men det behöver som sagt inte alls härledas till enskilda smaker. Hur många bebisar slänger inte mat på golvet i protest utan att ens smaka på den? Vidare, hur den nya smaken tas emot kan hänga på hur hungrigt barnet är vid tillfället, om föräldern själv äter av maten, om det finns sås till fisken (vilket vissa barn går igång på). Sedan har vi vårt undermedvetna beteende - hur mkt anstränger vi oss att få barnen att tycka om ngt vi inte gillar själva? Jag tror föräldrar kan påverka den inlärningsprocessen massor.

 

[Björk]

Sv: Vitaminer till barn

Jag läste en intervju med en forskare som tittat på barns aptit och smakpreferenser och hon menade att det är naturligt för barn att vara skeptiska till allt som är nytt. Säkert är barn mer eller mindre negativt inställda till nyheter. Men det behöver som sagt inte alls härledas till enskilda smaker. Hur många bebisar slänger inte mat på golvet i protest utan att ens smaka på den? Vidare, hur den nya smaken tas emot kan hänga på hur hungrigt barnet är vid tillfället, om föräldern själv äter av maten, om det finns sås till fisken (vilket vissa barn går igång på). Sedan har vi vårt undermedvetna beteende - hur mkt anstränger vi oss att få barnen att tycka om ngt vi inte gillar själva? Jag tror föräldrar kan påverka den inlärningsprocessen massor.

Jag hänger med i ditt resonemang och instämmer till stor del. MEN; om nu t ex den där såsen är något som krävs för vissa barn för att "gå i gång" och andra inte behöver den; vad skulle det då handla om ifall det inte är en viss skillnad i individernas smak?

Dessutom är ju många syskon så totalt olika vad gäller den här processen. Självklart påverkar ju föräldrarna och visst är samma föräldrapar inte exakt likadana i beteenden kring mat (eller annat) till olika syskon. Men sådär värst extremt olika borde t ex vi inte ha agerat kring mat till våra två. De har båda ammats fritt och fått börja prova mat i samma ålder. Och vi föräldrar har inte förändrat vår personliga kost något mellan barnen. Ändå slukade vår äldsta i princip all mat direkt från start. Medan tvåan är mycket mer "svår".
Till viss del kan det säkerligen härröras till personligheterna; de är ganska olika i detta också. Men varför skulle inte "matintresse" hos ett litet barn också kunna vara en del av deras personlighet? Och att smak skulle kunna hänga ihop med det? Även om det kanske definitivt inte är de största bakgrundsfaktorerna till om ett barn älskar eller hatar fisk när det sen är 6 år gammalt. Allteftersom barnen blir större kommer ju förstås de sociala faktorerna att spela en stor roll. När kompisarna säger att något är "äckligt" så är det bara så, även om man gillade det veckan innan.

 

[Sar]

Sv: Vitaminer till barn

*kl*

Jag har svårt att förstå att det inte skulle gå att dölja ex.vis fisk i någon annan smakrik rätt (ex.vis köttfärssås). Istället för att behöva kämpa med vitaminer.

 

[Hiddeous]

Sv: Vitaminer till barn

Jag hänger med i ditt resonemang och instämmer till stor del. MEN; om nu t ex den där såsen är något som krävs för vissa barn för att "gå i gång" och andra inte behöver den; vad skulle det då handla om ifall det inte är en viss skillnad i individernas smak?

Jag tänker mest att både fisk och kött tenderar att bli ganska torrt utan sås. Fett fungerar som smakbärare och maten blir helt enkelt saftigare och godare då. Självklart är säkert många barn knussligare än andra, några är mer finsmakare än andra. Vissa vägrar barnmatsburkar helt och hållet, har jag förstått. Men det finns ju mycket man kan göra för att maten ska bli mer tilltalande så att även små barn kan lära sig att uppskatta grönsaker, kött och fisk. Men om man själv spyr vid blotta tanken ligger det kanske lägre bort att experimentera med olika smakkombinationer.

 

[Badger]

Sv: Vitaminer till barn

Självklart har barn olika smak! Vuxna har ju det. Bara en sådan sak som att det finns åtminstone tre olika genetiska kombos för hur man tål bittert. Man kan vara supersmakare och vara extremt känslig för bittert -dvs kan knappt få ned broccoli ens eller apelsiner. Man kan vara känslig för bittert och ha stora problem med brysselkol. Och så kan man vara helt okänslig för bittert och se helt frågande ut när tex jag påstår att brysselkol är fruktansvärt bittert.

Man kan tydligen till och med se skillnader i mängd smaklökar på tungan.

Även om man är supersmakare för bittert så kan man såklart lära sig gilla maten-dvs lära sig uppskatta det bittra. Men det tar nog ett tags övning.

Verkar väl extremt sannolikt att liknande gäller andra smaker än bittert.

 

[Hiddeous]

Sv: Vitaminer till barn

Självklart har barn olika smak! Vuxna har ju det. Bara en sådan sak som att det finns åtminstone tre olika genetiska kombos för hur man tål bittert. Man kan vara supersmakare och vara extremt känslig för bittert -dvs kan knappt få ned broccoli ens eller apelsiner. Man kan vara känslig för bittert och ha stora problem med brysselkol. Och så kan man vara helt okänslig för bittert och se helt frågande ut när tex jag påstår att brysselkol är fruktansvärt bittert.

Man kan tydligen till och med se skillnader i mängd smaklökar på tungan.

Även om man är supersmakare för bittert så kan man såklart lära sig gilla maten-dvs lära sig uppskatta det bittra. Men det tar nog ett tags övning.

Verkar väl extremt sannolikt att liknande gäller andra smaker än bittert.

Det är inte jag så säker på. Den bittra smaken kan vara en signal på att något är giftigt. Medan söta frukter, tex, mycket sällan är det. Jag tror att få människor över huvud taget gillar bittra smaker. Några kanske tolererar det bättre än andra, men att laga mat som man bara med nöd klarar av att svälja verkar inte som en särskilt klipsk målsättning vid matlagning... Jag tycker att de som ropar "självklart är barn olika!" kanske borde fundera på varför det känns så viktigt att påpeka att det är slump eller gener som ligger bakom, och ingenting som man bör/kan påverka?

 

[Badger]

Sv: Vitaminer till barn

Vad är det du inte är så säker på?

Supersmakare finns, bitterhet är indelat på sättet beskrivet ovan.
http://matalskaren.blogspot.com/2006/11/r-du-en-supersmakare.html
finns källor i länken.

Det handlade alltså inte om att gilla eller inte gilla bittra smaker utan om att kunna eller inte kunna känna smaken av ett visst bitterämne som finns i många grönsaker.

Om man sedan är en sådan person som kan känna smaken, kan man lära sig uppskatta den.

Det är inte en omöjlighet att det finns andra olika skillnader i hur människor känner smak. Det behöver inte vara just sött. Det behöver inte vara så, men det kan vara så.

Jag tycker att de som ropar "självklart är barn olika!" kanske borde fundera på varför det känns så viktigt att påpeka att det är slump eller gener som ligger bakom, och ingenting som man bör/kan påverka?

Fundera snarare över varför du verkar tycka att det känns viktigt att få skylla på föräldrarna om barnet är petigt. Det är fullt möjligt att vara bra pedagog, kock, älska mat och ha tre barn varav två äter allt och en är petig (minns inte vad hon/han heter, en kändiskock).

Däremot finns det väl ingen i tråden som säger att man inte bör/kan försöka påverka. Alla är väl överens om att barn ska få testa mat och att det är bra att kunna äta allt.

Själv har jag en tvååring som är matglad, men inte äter allt jämt, eftersom han äter så bra så får det vara så. Han behöver då inte äta allt på tallriken, däremot dyker även det han inte gillar upp igen på tallriken, åter och åter igen. Utom räkor som vi faktiskt tror han blir dålig av och tomater som ger utslag. Numera sorteras tex inte alltid champinjonerna ut längre. Truga hjälper inte ens på honom, hur skulle det då kunna hjälpa på ett petigt barn.

Visst vore det urmysigt för mig att kunna stolt säga -jag är en så god och fin mor och pedagog att mitt barn äter allt. -Men så är det ju inte, jag hade lika gärna kunnat få ett petigt barn. Speciellt om jag hade varit petig själv och barnet ärvt min petighet. Gener påverkar!

Kort sagt så är skiljevägen inte
Barn har olika smak så det är bäst att de bara äter det goda.

utan, barn har olika smak och är olika petiga, så det är svårare för vissa föräldrar än för andra att få barnen som äter allt.

 

[Hiddeous]

Sv: Vitaminer till barn

Fundera snarare över varför du verkar tycka att det känns viktigt att få skylla på föräldrarna om barnet är petigt.

Inte om barnet är petigt. Det har jag aldrig skrivit, hoppas jag. För barn ÄR ofta petiga, och SKA vara det. Men ett barn som inte "äter fisk" - i kombination med en mamma som inte heller gör det - hur stor slump är det? Och om det skulle vara "genetik" - hur troligt är det? VS: Hur viktig är mammans inställning? Hur viktigt är det hur maten presenteras och lagas? Hur viktigt är det ur hälsosynpunkt att göra en stor ansträngning?

Jag vet att föräldrar (inklusive mig själv) inte gärna vill känna skuld och ansvar när det gäller hur våra barn formas. Men jag tror att barnen vinner på att vi självreflekterar mer.

När jag var liten var det många barn i min klass som inte åt fisk. Jag fick inte fisk hemma och det var inte lika känt hur pass nyttigt det var. I dag vet man ju mer och jag tror att det är mer ovanligt i dag att barn inte får fisk regelbundet än motsatsen. Trots samma gener.

 

[Hiddeous]

Sv: Vitaminer till barn

Visst vore det urmysigt för mig att kunna stolt säga -jag är en så god och fin mor och pedagog att mitt barn äter allt. -Men så är det ju inte, jag hade lika gärna kunnat få ett petigt barn. Speciellt om jag hade varit petig själv och barnet ärvt min petighet. Gener påverkar!

Ja, barn är olika petiga. Men hur kopplar du petighet till smak ? jag tycker ofta man hör "det där gillar hon och han, ge det" när jag tycker att det är viktigare att erbjuda saker som är svårare att tycka om, som kräver mer träning, än att förstärka gillandet hos barnen när det gäller mat som är lättare att vänja sig vid, exempelvis sött. Och små barn svälter sig väldigt ogärna, så hungern är en bra motivation.

Ja, det kan vara jobbigt att vara förälder. Det finns barn som inte sover heller, tex. Men då måste man hitta sätt att hantera det på.

 

[Björk]

Sv: Vitaminer till barn

Men det finns ju mycket man kan göra för att maten ska bli mer tilltalande så att även små barn kan lära sig att uppskatta grönsaker, kött och fisk. Men om man själv spyr vid blotta tanken ligger det kanske lägre bort att experimentera med olika smakkombinationer.

Absolut. Och jag är övertygad om att de flesta gör så mycket de bara kan för att få barnen att äta allsidigt och sunt. Speciellt en person som TS som ju faktiskt ger sitt barn vitaminer för att kompensera något som hon tror/vet är en brist i kosthållningen. Den som struntar i det går väl knappast ens in i såna här trådar skulle jag tro.

Och visst är det väl längre bort från en själv att laga mat man själv inte äter; det är t ex lätt att glömma bort grönsaker om man inte äter det själv. Lätt att glömma fisk på menyn när/om ingen vuxen gillar det.

Man kan dock inte dra slutsatsen att alla små eller större barns lust till mat bara har med föräldrarnas attityder eller ansträningar att göra. Jag vet åtskilliga syskon (t ex jag och min lillebror) som under uppväxten haft väldigt olika preferenser. Jag åt i princip "allt", lillebror var väldigt liten i maten och hade i perioder svårt för vissa typer av mat. Och såhär långt ser jag ju skillnader även mellan våra två. Även mellan sambon och hans syskon ser jag skillnad i matpreferenser och hur benägna de är även som vuxna att gilla nya matupplevelser.

Grejen är väl att jag tycker det kan påverka negativt om man tror att individens egna smak inte har (nästan) någon betydelse alls. Som vuxen bestämmer jag ju själv vad jag ska äta, vad jag gillar och inte. Varför skulle inte barn också kunna göra det. Om det nu bara handlade om ren "vana" så skulle det i förlängningen kunna rättfärdiga såna hemskheter som en del blivit utsatta för som barn; tvingats äta något de hatar "för att de ska lära sig". De jag träffat som råkat ut för sånt har i princip allihop berättat "och sen dess har jag ALDRIG ätit lappskojs/spenat/blodpudding/fisk igen". Mat ska vara lustfyllt och gott, inte en plågsam upplevelse av tvång.

 

[Hiddeous]

Sv: Vitaminer till barn

Varför skulle inte barn också kunna göra det. Om det nu bara handlade om ren "vana" så skulle det i förlängningen kunna rättfärdiga såna hemskheter som en del blivit utsatta för som barn; tvingats äta något de hatar "för att de ska lära sig".

Jag har sett skräckexempel på både tvångsmatande och bristande engagemang eller vilja att styra barnens matvanor. Problemet är, att om man väntar tills barnet är äldre än ca 2 år att introducera nya smaker, kan det vara mycket svårt att ändra beteendet. Det finns skräckexempel där barn bara vill äta pommesfrites och ketchup och vägrar smaka något annat. Handlar det om gener, smak, dålig uppfostran?

Självklart är inte tvångsmatande någon lösning.

 

[Badger]

Sv: Vitaminer till barn

Ja, barn är olika petiga. Men hur kopplar du petighet till smak ? jag tycker ofta man hör "det där gillar hon och han, ge det" när jag tycker att det är viktigare att erbjuda saker som är svårare att tycka om, som kräver mer träning, än att förstärka gillandet hos barnen när det gäller mat som är lättare att vänja sig vid, exempelvis sött. Och små barn svälter sig väldigt ogärna, så hungern är en bra motivation.

Ja, det kan vara jobbigt att vara förälder. Det finns barn som inte sover heller, tex. Men då måste man hitta sätt att hantera det på.

Tja där predikar du för kören

Ägnade halva sommaren åt att fundera över varför inte ett par kusiners barn lika gärna kunde äta grillat kött och potatis (serverades de vuxna) som korv och makaroner. Vi kommer nog att få problem i år eftersom vi föredrar när A äter riktig mat tillsammans med alla. Om inte annat är det oändligt mycket lättare att hålla ett öga på ett barn som äter vid bordet samtidigt som man själv än på ett som springer runt.

Barnmatsburkar som inte gick ned kryddades med chili då brukade de ätas glatt.

Till och med min man-som är den som kryddade barnmat med chili tvekar ibland att servera tex sås eller gryta med lite väl mycket kryddor i (han kan plocka undan innan han kryddar). Men även dessa brukar A och jag kunna äta till lördagslunch dagen efter utan problem, hehe.

Är förundrad över hur många som inte gillar fisk och lamm. Är övertygad om att det kan vara inlärt från föräldrar. Speciellt lamm finns det folk som hatar passionerat utan att någonsin ha ätit det. -smakar kofta! Jaha, och om det gör det, vad är det för fel på koftor?

Däremot, äter han inte så trugas det inte (potatismos tex är helt omöjligt men vi bryr oss inte nu, en vacker dag så går det ned).

 

[Badger]

Sv: Vitaminer till barn

Tja petighet och smak. Om barnet är känsligt för smak så kan det lätt verka petigt?

Jag håller alltså med om allt om smakinvänjning och att vuxna bör äta allt, om de blir bjudna, oavsett om det gör dem illamående eller ej. Det enda jag påstår är att det behöver inte vara föräldrarnas fel om barnet är försiktigt med mat, det kan vara dess hm natur. Det behöver inte heller vara föräldrarnas förtjänst om det äter allt.

Sedan går det väl självklart att påverka och folk får ofta trist uppfattning om petiga barn vid bordet. Det är lite trist med sådant gny.

 

[Hiddeous]

Sv: Vitaminer till barn

Det enda jag påstår är att det behöver inte vara föräldrarnas fel om barnet är försiktigt med mat, det kan vara dess hm natur. Det behöver inte heller vara föräldrarnas förtjänst om det äter allt.

Nej, jag säger inte att det är deras fel. Barn ska vara försiktiga. Men om man inte äter fisk själv tror jag att utsikterna är noll att barnen ska göra det, om de redan fått intrycket att sådan mat är äcklig. Jag är inte jätteförtjust i fiskpinnar, men med lite remouladsås kan jag peta i mig det. Men behöver jag äta för att min son ska äta, så smaskar jag glatt i mig pinnar även utan sås. Annars torde det ju vara lögn att få honom intresserad.

Jag tror absolut att mina vanor är helt eller i alla fall starkt avgörande för vad han kommer ha för inställning till mat. Kanske var han tillvand på "mina" val redan i livmodern? Men därutöver kommer han säkert att få influenser från andra håll också, i positiv och negativ bemärkelse.

 

[PopcornPlayer]

Sv: Vitaminer till barn

Enligt expertis tar det tid att vänja sig vid olika smaker. Det krävs upprepade försök. Jag tycker det är märkligt- om det nu handlar om smakpreferens - att barn i delar av världen där man bara äter fisk, i stort sett, överlever. Dessutom är inte fisk EN smak, utan en gigantisk grupp smaker, som givetvis även kan lagas till på olika vis. Jag tror att föräldrarnas preferenser är en mycket stor influens.

Jag förstår inte riktigt vad det är du vill få fram. Att barn överlag inte är så förtjusta i fisk är väl ingen nyhet. När jag gick i skolan, åts det väldigt dåligt i matsalen den dagen det var fisk. Likaså är det på dotterns dagis. Jag tror helt enkelt att det är så att fisk har en smak som barn oftare kan ha svårt för. Jag tyckte själv inte om fisk som liten.
Jag lagat mycket olika sorters fisk, strömming, lax, torsk etc. Dottern tycker inte om något utav det. Förutom fiskpinnar, som hon o sambon glatt smaskar i sig (men det är knappast fisk).

Kaffe och whiskey är väl typexempel på saker som barn tycker smakar och luktar äckligt. I vuxen ålder tycker man ofta det är gott. Kan det inte vara lite likadant med fisk? Ingen av mina syskon åt fisk som små heller. Trots att morsan var kock, med fisk som specialite. Idag älskar vi alla hennes fisk.

 

[Mabuse]

Sv: Vitaminer till barn

Nja, jag vet inte. Jag tror snarare det handlar om att fisk är en ganska känslig råvara, som lätt blir väldigt tråkig och man tillagar den fel. Som barn tyckte jag väldigt illa om fiskbullar och torskblock med äggsås och liknande - men det gör jag fortfarande, det är inte gott, helt enkelt. Däremot äter jag med förtjusning färsk fisk som tillagats på något trevligt sätt.

När det gäller mitt eget barn har jag aldrig testat med fiskbullar och torskblock eftersom vi av förklarliga skäl inte serverar det hemma, men han äter utan knot färsk torsk och färsk lax. Kanske inte med samma entusiasm som köttbullar eller pannkaka, men det går ner i alla fall. Den fisk han gillar bäst är nog inlagd sill, det äter han med stor förtjusning.

Jag tycker det är svårt att förutse vad barn kommer tycka om, jag hade ju inte tippat på inlagd sill som fiskfavorit för ett småbarn, t ex.

 

[Badger]

Sv: Vitaminer till barn

Jooo fast det där med fiskpinnar har jag funderat över. Nästan alla barn äter det. Det är fortfarande definitivt fisk i, det är frysta små fiskblock, det smakar fisk.

Vad jag funderat över är, varför i helsike går fiskblocken ned i praktiskt taget 90% av barnen när de kallas fiskpinnar? Men praktiskt taget alla barn hävdas avsky fisk. Det går bara inte ihop. Fiskpinnar är definitivt fisk.

Jag tror också det kan vara misslyckad tillagning eller helt enkelt att föräldrarna serverar fisk med tydlig min av att jo barn brukar hata det här .

Torskblock till exempel-för torsk med äggsås är väldigt enkla att mörda till total oätbarhet, det är bara att koka dem på full temperatur i några minuter. Fisksoppa, alla föräldrar till mina klasskamrater verkade slänga i fisken och koka den till suddgummi samtidigt med tomaterna och grönsakerna. När man egentligen ska slänga i den tre sekunder innan servering.

(Jag gillade fisk eftersom mamma slängde in hela (urtagna iofs) foreller i ugnen i foliepaket, det blir super. Men de flesta verkar göra sitt bästa för att totalmörda de stackars djuren. Och fisk som luktar fisk, akvarium osv är väl helt enkelt ofta gammal och bör inte ätas alls.)

 

[Petruska]

Sv: Vitaminer till barn

Jag blir nyfiken på det här med de två första åren och smaksinnet, och hur barn sedan blir mer försiktiga, eller hur det nu var.

Min erfarenhet är att just att barn som är två år och nedåt glatt äter både sill och oliver och gärna smuttar på både Gammel Dansk och whisky om man inte hindrar dem, men något/några år senare är de betydligt mer återhållsamma med smaker.

Med lite tur, eller vad det nu kan vara, kan man sedan vidga deras kulinariska värld igen sådär framåt tolvårsåldern, och som vuxna är de praktiskt taget tillbaka i samma preferenser som de hade som ettåringar - sill och nubbe!

Kan det vara så att de barn som faktiskt serveras sill och oliver som riktigt små, med större sannolikhet sedan äter det igen efter de där (enligt min erfarenhet mycket vanliga) åren av kräsenhet? Medan de som inte fick oliver och sill som ettåringar knappast spontant kommer att börja äta det som trettonåringar heller?