Vitaminer till barn

Sv: Vitaminer till barn

Om barnen vanjs redan i livmodern vid smaker sa ar det val markligt att mina tvillingar har olika preferenser. De har ju dessutom alltid serverats samma mat, fran fodseln. Jag tror absolut att barn har smakpreferenser men jag tror ocksa att foraldrarnas attityd spelar stor roll. Och som sagt, koper man sldrig hem fisk eller vet hur man tillagar fisk for att det ska bli gott, sa ar det ju inte sa konstigt om barnen inte tycker om det.
 
Sv: Vitaminer till barn

Och fisk som luktar fisk, akvarium osv är väl helt enkelt ofta gammal och bör inte ätas alls.)

Ja, precis. Sen finns det vissa fiskarter som luktar mer fisk, även som pinfärska (abborre, t ex), men fiskar som röding, lax, torsk osv luktar absolut inte fisk om de är färska, utan lite friskt, på sin höjd. Men ju äldre fisken blir, ju mer fisk luktar den.

Jag intervjuade en fiskhandlare för någon vecka sen, som berättade att fisk räknas som färsk i 14 dagar, så länge får man sälja den utan att det är någon risk att förgifta kunderna, om den förvaras kallt under tiden, förståss.

Men även om fjortondagarsfisken inte är dålig, så är det ju en väldig skillnad på att äta den, och nyfångad fisk.
 
Sv: Vitaminer till barn

Mamma och pappa älskar fisk, jag har ALDRIG ätit det..
Det går bara inte svälja!
det är inget jag valt, de har bara blivit så.
Ingen ska skylla mamma och pappa för att inte försökt, men nu när jag snart är 46 år har dom accepterat det.
MEN dom har gjort min son till en fiskälskare, och storfiskare:love:
Min man äter också gärna fisk....
Så visst är vi olika, och några piller har jag inte fått, jag har ätit allt annat.

* Jenny *
 
Sv: Vitaminer till barn

Min dotter har ALDRIG stoppat vad som helst i munnen. ALDRIG. Hon har varit extremt noga med vad som är värt att smaka på. Ingen napp, inget uppenbart sugbehov.

Det finns personer som har en medfödd ovilja eller kanske överkänslighet mot smaker/lukter/texturer.

Bry dig inte om de "dumma" kommentarerna du får.

Jag har själv troligtvis ett barn med förhöjd känslighet, jag VET att jag själv var likadan. Jag har alltid luktat och smakat på i stort sett allt och jag har förståelse för både mina egna och andras barn som inte VILL. :)

Nu är mina äldre, men jag har avdramatiserat allt genom att ofta påtala att smak är något som förändras över tid, att sånt man gillar som bebis kanske man inte gillar som lite större barn för att sen älska som vuxen. Eller tvärtom.

Jag tycker du gör rätt, jag ger också mina extra omega 3, fast i flytande form. Jag köper Friggs Omega 3, man märker direkt på smaken om den är färsk eller inte och jag tar den själv. Jag varken gillar eller litar på kapslarna.

Och jag ger dessutom barnvitaminer, faktiskt påhejad av äldste sonens specialistläkare. Jag ger båda två extra D-vit (de är snart 3 o snart 6).
 
Sv: Vitaminer till barn

Kan det vara så att de barn som faktiskt serveras sill och oliver som riktigt små, med större sannolikhet sedan äter det igen efter de där (enligt min erfarenhet mycket vanliga) åren av kräsenhet? Medan de som inte fick oliver och sill som ettåringar knappast spontant kommer att börja äta det som trettonåringar heller?

Kanske, men det verkar ändå finnas någon sorts slumpartad medfödd preferens. Vi har erbjudit både sill och oliver, och barnet grinade illa åt oliverna men slukade sillen med förtjusningen - jag ser ingen riktig logik i det, vi vuxna är lika förtjusta i bägge.

Det som verkar ha en tendens att gå i "arv" (jag tror att det är mer miljö som spelar in, men som del av det sociala arvet då) om jag ska gå till mig själv är om föräldrarna har en utpräglad aversion mot något. Jag äter idag en massa saker som aldrig någonsin serverades hemma när jag var liten, och som jag upptäckt och lärt mig tycka om som vuxen, men det fåtal saker som vi inte fick därför att min mamma tycker de är direkt äckliga (blekselleri och kålrötter) äter jag fortfarande inte gärna, jag tycker inte alls om smaken på dem.

Likadant har jag så länge jag kan komma ihåg tyckt illa om välling, och mitt barn tycker inte heller om välling, fast vi har erbjudit det flera gånger.
 
Sv: Vitaminer till barn

VS: Hur viktig är mammans inställning? Hur viktigt är det hur maten presenteras och lagas.

Jag avskyr fisk. Jag lagar dålig fisk och vår son är uppvuxen på fisk från burk.

Jag har alltid jublat över att han får fisk på förskolan för då får jag lite mindre dåligt samvete.

Men han älskar fisk. I alla former och slag. Så mycket så jag efter nästan 3 år lärde mig laga fisk och nu äter vi det varje till varannan vecka.

Dottern som är uppvuxen med den "goda" fisken gillar inte fisk alls :) Jag borde kört burk med henne med ;) (Fast hon vägrade burk ö h t...)
 
Sv: Vitaminer till barn

Ojoj 14 dagar. Jag trodde att man inte åt fisk som fångades senare än igår. (jisses inte underligt att mammas alla fiskkrav sällan uppfylls om man kikar i disken, som ok ögon och kött som sitter fast i benen, och så lukten då).
 
Sv: Vitaminer till barn

Likadant har jag så länge jag kan komma ihåg tyckt illa om välling, och mitt barn tycker inte heller om välling, fast vi har erbjudit det flera gånger.

Våra stora tjejer tokvägrade välling trots flera försök. Tills en kväll då de antingen var nog hungriga (eller kanske hade vant sig vid smaken efter flera försök) och sedan dess var det en stor favorit.
Jag är själv inte speciellt förtjust i varken välling eller gröt men det är klart, är det det som bjuds så äter jag ju.
 
Sv: Vitaminer till barn

Jag måste säga att vi inte envisades med vällingen, det finns ju mycket annat man kan äta. Vi provade mest för att det ju är normen i Sverige att små barn ska dricka välling, men jag har full förståelse för att den inte gillades vidarevärst. Och nu tycker jag det är rätt praktiskt med ett barn som äter en kvällssmörgås, istället för att behöva fixa med vällingflaskor varenda kväll.
 
Sv: Vitaminer till barn

Jag avskyr fisk. Jag lagar dålig fisk och vår son är uppvuxen på fisk från burk.

Jag har alltid jublat över att han får fisk på förskolan för då får jag lite mindre dåligt samvete.

Men han älskar fisk. I alla former och slag. Så mycket så jag efter nästan 3 år lärde mig laga fisk och nu äter vi det varje till varannan vecka.

Dottern som är uppvuxen med den "goda" fisken gillar inte fisk alls :) Jag borde kört burk med henne med ;) (Fast hon vägrade burk ö h t...)

Alltså, många påpekar att barn och vuxna har olika smak. Det känns inte som något nytt eller kontroversiellt. Ofta kan man anpassa maten lite så att den passar de flesta. Ändra smakbalanser, konsistens etc etc. Det jag finner märkligt är, precis som i seniortråden, när vuxna menar att de inte kan äta en hel grupp livsmedel med hänvisning till smak. Då tycker jag att det inte längre handlar om preferenser, för fisk är inte EN smak. Jag känner bara en vuxen person av alla i min bekantskapskrets som inte äter FISK. Men jag kan slå vad om, att även han hade gjort det i en blindstudie, där smaker blandades så att han inte kunde orientera sig bland dem. Det händer nämligen titt som tätt att ha äter något, gillar det, och sedan blir lite misstänksam och säger: "är det där fisk? Då gillar jag inte det."
För det handlar inte om smak eller illamående, det handlar om att han aldrig har lärt sig att äta fisk - och väldigt få andra maträtter heller, för den delen. Så att han skulle ha en genetisk defekt är simply bullshit. Han har heller aldrig hävdat något sådant.

Utan att ha gjort någon studie på TS flickas DNA, skulle jag kunna tänka mig att samma fenomen gäller även där.

Är man uppvuxen med fisk på burk, och aldrig har fått något till livs som verkligen smakar riktigt gott, kan jag förstå att man avskyr fisk. Man avskyr helt enkelt den fisk man har blivit serverad. Sådant man inte har smakat kan man väl omöjligen refusera på förhand?...
 
Sv: Vitaminer till barn

Du missförstod mig. Min son är uppvuxen på smaklös burkfisk och han gillar all sorts fisk i alla former.

Själv är jag uppvuxen på fjällröding och det älskar jag. Men övrig fisk, eller ve och fasa, odlad röding. Tack men nej tack. Jag kan dock äta tex skolans panerade fiskbitar.

Sen undrar jag om alla måste äta allt? Jag kan tänka mig att många inte äter blodpalt, men för den skull ifrågasätter jag inte deras föräldrar eller analyserar sönder deras liv.
 
Senast ändrad:
Sv: Vitaminer till barn

Om barnen vanjs redan i livmodern vid smaker sa ar det val markligt att mina tvillingar har olika preferenser. De har ju dessutom alltid serverats samma mat, fran fodseln. Jag tror absolut att barn har smakpreferenser men jag tror ocksa att foraldrarnas attityd spelar stor roll. Och som sagt, koper man sldrig hem fisk eller vet hur man tillagar fisk for att det ska bli gott, sa ar det ju inte sa konstigt om barnen inte tycker om det.

Nej, inte alls. Att barn föds med preferenser som skapats pga. av de smaker de fått känna i livmodern är inte detsamma som att de är färdigprogrammerade när de kommer ut.
 
Sv: Vitaminer till barn

Nej, inte alls. Att barn föds med preferenser som skapats pga. av de smaker de fått känna i livmodern är inte detsamma som att de är färdigprogrammerade när de kommer ut.

Fast jag har anda lite svart att tro helt pa det dar pastaendet. Jag har en vaninna som spydde sig igenom bada sina graviditeter - fran borjan till slut. Hon at inte mycket kan jag saga, det mest avancerade var nog rostat brod med smor och kopiosa mangder te - och hon lag inne med dropp i perioder for att fa i sig tillrackligt med naring. Hennes barn kan ju inte rimligen ha "utsatts" for sa manga olika smaker i livmodern, ytterst begransat skulle jag vilja saga, och borde isf ha valdigt restriktiva matvanor. Och anda ater de barnen det mesta utan att knota.

Och en annan vaninna ar indiska som alskar mat och matlagning framforallt fran sin kultur. Men hennes dotter ar sa enormt petig i maten att hon var tunn som en sticka de forsta 6-7 aren, gillar inte alls det som serveras hemma. Sonen som ar tre ar yngre ater daremot allt och har alltid gjort.

Sa jag tror nog anda pa att det mest har att gora med individen, snarare an vad fostret "smakat" i livmodern..
 
Sv: Vitaminer till barn

Du missförstod mig. Min son är uppvuxen på smaklös burkfisk och han gillar all sorts fisk i alla former.

Själv är jag uppvuxen på fjällröding och det älskar jag. Men övrig fisk, eller ve och fasa, odlad röding. Tack men nej tack. Jag kan dock äta tex skolans panerade fiskbitar.

Sen undrar jag om alla måste äta allt? Jag kan tänka mig att många inte äter blodpalt, men för den skull ifrågasätter jag inte deras föräldrar eller analyserar sönder deras liv.

Personligen tycker jag att det är viktigt att mitt barn får i sig fisk, med tanke på alla näringsämnen, men också för glädjen i att uppskatta mat. Tycker du att det är att äta 'allt'?
 
Sv: Vitaminer till barn

Brustabletter är väl det som kan funka då, om man nödvändigtvis vill ge sitt barn vitamintillskott! Annars skulle jag se till att barnet får i sig frukt, grönt och andra naturliga nyttigheter! Får de inte fisk i skolan?
 
Sv: Vitaminer till barn

Fast jag har anda lite svart att tro helt pa det dar pastaendet. Jag har en vaninna som spydde sig igenom bada sina graviditeter - fran borjan till slut. Hon at inte mycket kan jag saga, det mest avancerade var nog rostat brod med smor och kopiosa mangder te - och hon lag inne med dropp i perioder for att fa i sig tillrackligt med naring. Hennes barn kan ju inte rimligen ha "utsatts" for sa manga olika smaker i livmodern, ytterst begransat skulle jag vilja saga, och borde isf ha valdigt restriktiva matvanor. Och anda ater de barnen det mesta utan att knota.

Och en annan vaninna ar indiska som alskar mat och matlagning framforallt fran sin kultur. Men hennes dotter ar sa enormt petig i maten att hon var tunn som en sticka de forsta 6-7 aren, gillar inte alls det som serveras hemma. Sonen som ar tre ar yngre ater daremot allt och har alltid gjort.

Sa jag tror nog anda pa att det mest har att gora med individen, snarare an vad fostret "smakat" i livmodern..

Det är summan av kardemumman som gör individen. All miljöpåverkan (samt genetisk predisposition), även den i livmodern kommer forma ett barns smakpreferenser. Det går inte att säga att det ena är viktigare än det andra.
 
Sv: Vitaminer till barn

Det är summan av kardemumman som gör individen. All miljöpåverkan (samt genetisk predisposition), även den i livmodern kommer forma ett barns smakpreferenser. Det går inte att säga att det ena är viktigare än det andra.

Ja, jag har lite svårt för de här hundraprocentiga sambanden som många söker. Handlar det inte mer om att skapa bra förutsättningar? Tittar man på få individer som de flesta gör här, nämligen att 'jag gillar inte fisk och jag fick minsann gourmetmat när jag var liten' kan allt tolkas som antingen slump eller absolut samband. Nu har jag inte koll på vetenskapen i det här fallet, men det torde vara rimligt att det finns en föräldrapåverkan. På samma sätt som en familj som rör sig mycket borde kunna skapa större sannolikhet att även barnen gillar motion, osv. Jag tror att de flesta föräldrar - även om deras påverkan är begränsad- vill göra vad de kan för att barnen ska äta rätt och röra på sig. Sett till större populationer har det definitivt en positiv effekt, exvis med avseende på fetma.
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Fy tusan vad det tar emot att skriva detta men jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag känner inte igen mig själv sen jag blev gravid...
2 3
Svar
47
· Visningar
8 078
Senast: Bapelsin
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok När jag jobbade med att stärka min självmedkänsla så var det vissa saker som fick mig att titta tillbaks på min barndom. Annars har jag...
Svar
12
· Visningar
2 302
Senast: cassiopeja
·
Hundhälsa Min 14 veckors valp är en kräsen individ. Det är min teori iallafall. När hon kom hem fick hon bozita robur för valpar. Kräktes av...
2 3 4
Svar
71
· Visningar
7 231
Senast: isafore
·
Övr. Hund Min hund fyller sju år i mars. Han är en blandras mellan 75% Jack russel och 25% Dansk-svensk gårdshund. Han är en fantastiskt snäll och...
Svar
11
· Visningar
6 127
Senast: paradiset
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp