Vissa har svårt att förstå!?

[PIRU]

Sv: Vissa har svårt att förstå!?

Men kläm då fram din fenomenala metod som du inte vill delge till alla andra. En metod har blivit beskriven och den förkastar du, men kommer inte med något annat smart...?

du är att satans otrevlig ibland du jag har aldrig sagt att jag är fenomenal på nåt vis.

 

[Jadzia]

Sv: Vissa har svårt att förstå!?

Jag tycker det är lika tokigt oavsett åt vilket håll man är låst. För egen del med sin egen hund kan man vara hur låst man vill men ska man snacka i generella termer eller kunna hjälpa andra ekipage måste man kunna tänka utanför lådan. Jag är inte helt emot klicker, men heller inte frälst. Jag tar till det som passar hunden och ekipaget. Däremot tar jag starkt avstånd ifrån att klicker och shaping är det enda och bästa för alla typer av hundar, lika mycket som jag tar avstånd ifrån att femtiotalsdressyr är det enda och bästa.

Klicker är bra, ibland. Femtiotalsdressyr är bra, ibland. Ingetdera är någon mirakelmetod. Själv väljer jag dock hellre femtiotalsdressyr om jag nu har en hund som passar för det och det är vad jag föredrar att testa först. Det har dock med min filosofi att göra och eftersom det fungerar tänker jag inte byta.

Min lilla vän Piru kan verka enkelspårig och totalt emot allt vad operant träning heter, men det stämmer inte riktigt. Han har bara lite svårt att uttrycka sig i skrift. Dessutom utgår han hela tiden från sig själv och de hundar han stöter på och då är det femtiotalsdressyr som gäller(och det borde han ha lite smisk för ). Klicker kommer inte att fungera i alla lägen där.

För min del får folk använda klicker och shaping och all korv i världen. Det stör inte mig. Däremot blir jag numera rent förbannad när klicker-profeterna börjar häva ur sig att allt annat är djuplågeri, förlegat, onaturligt, ovetenskapligt och fan och hans moster. Då är det dags att kliva ur lådan och börja se sig om i världen. Om man tror att alla hundar kan tränas lika är man illa ute.

 

[Jadzia]

Sv: Vissa har svårt att förstå!?

Just det där med mungipan kan jag intyga fungerar. Det är på något konstigt vis både lugnande och korrigerande. Hunden anstränger sig för att hålla sig i skinnet, men får samtidigt trygghet och stöd av handen på kinden. Min egen väljer numera själv att vid vissa tillfällen trycka kinden och mungipan mot min hand om det skulle bli lite jobbigt.

Men rappa med koppel på rädd hund är inget jag skulle göra i första taget. Det är inte helt uteslutet, men heller inget förstaval.

 

[Tippan]

Sv: Vissa har svårt att förstå!?

Jag trodde jag var liten och söt.

 

[PIRU]

Sv: Vissa har svårt att förstå!?

Jag trodde jag var liten och söt.

ja det kanke du också är ena ute sluter ju inte det andra!

 

[Grana]

Sv: Vissa har svårt att förstå!?

Nu ska jag bara fråga en sak, inget kritik eller få dig att försöka fixa det jag skriver om. Men skulle vara kul att höra vad du skulle gjort.

Jag hade ju en cockerhane här före jul. En hund som morrade för minsta lilla om den inte ville vara med. Det kunde vara allt från det man ska nej, eller råkade klappa honom för länge, råkade pilla på örat. Ja allt.
Jag skulle tex ta hans matskål, eller rättare sagt, han gick och åt ur mina hundars matskål, då blev han helt galen och flög på mig. Han slutade heller inte fast man visade vem som bestämde, utan det slutade med att jag fick ta en stor hink (som tur var stod i köket), och få honom mellan mig och hinken.
En gång höll han på en hel dag med att bara försöka jaga en av katterna jag har, tillslut blev jag arg och följde efter honom och sa ifrån. Då "ställer" han mig och är rejält förbannad. Då fick jag också ta hinken, sen jagade jag ut honom ur rummet. Men du ska ju inte tro han slutade, utan ...ja, jag minns faktiskt inte hur vi fick honom att sluta. Tror jag tog vattenflaskan, även om han knappt brydde sig om den. Men han blev iallafall distraherad så man kunde bryta honom.
En annan gång skulle svärfar gå fram till honom när han skällde på honom. Fast jag hade sagt till svärfar, så måste han ju försöka så klart
Jag insåg direkt att detta går inte, utan gick mellan dom och bad hunden flytta på sig. Då flög han på mina fötter och högg hej vilt.
Nu hade jag så bra skor så jag kände inget, så jag kunde stå kvar och fortsätta säga till honom att backa. Till slut vände han, men det tog tid.
Eftersom han var tovig så åkte jag till veterinären och skulle ge lugnande så jag kunde hålla på med honom utan att bråka. När jag skulle lyfta honom blev han galen igen. Han var som en ål, så ta tag i honom var inte det lättaste. och ta i nån mungipa var det inte ens att tänka på, han högg som en tok.
Jag fick iallafall ner honom på golvet, och fick stå så ett tag, hade jag släppt honom hade han flugit på mig. Jag fick ett nytt grepp över nacke och rygg, sen lyfte jag upp honom och vet fick ge sprutan under tiden jag höll, sen fick jag hålla så tills hunden "somnade"

Hur hade du gjort, ja ni andra får också komma med råd?
Avlivar man direkt, eller ska man testa och se vad hunden "går för" (kommer inte på något annat ord).
Nu var inte detta min hund, men familjen som hade honom hade tröttnat. De orkade inte med honom mer. Så jag skulle ha honom för se om det gick omplacera honom.
Nu har väl familjen låtit honom vara, så de har sluppit alla konflikter, även om de haft stora problem fast de inte riktigt sett det så.
Jag märkte redan att hunden var sån här som valp. När jag trimmade honom första ggn (7 mån tror jag), så morrade han redan då.

Jag tog iallafall hit en som jag tycker är duktig, sen testade vi honom. Säkert djurplågeri tycker många, så som vi gjorde. Men, inte gav han sig.
Så jag fick familjen att ta beslutet att avliva hunden. Vilket jag sen åkte och gjorde hos vet. Även då var det ju problem, för hur skulle vvi få honom på bordet.
Så jag fick lugnade som jag fick gnida in på slemhinnorna (vid tänderna), och inte ens det var kul, men det gick. Så fast han sen knappt kunde röra sig så det sista han gjorde var att morra när jag lyfte upp honom på bordet.

Jag tror ju hunden hande lynnesfel från början, men var en jättego hund när han ville. var väl därför ägarna hade svårt att ta beslutet.

Ja, är jättesvårt att förklara hur hunden var. Jag hade ju inte ens låtit hunden leva så länge. och hade det varit min hade jag inte bett någon testa honom, men eftersom jag ville ha nån mer som såg hur han var, så fick det blir så. För ägarnas skull.

Så vad hade ni gjort. Ta tag i hunden är uteslutet, om man inte hade handskar. Hunden var snabb och som en ål, det gick blixtsnabbt (som en orm hugger)
Men även om man hade handskar, så är man oskyddad i ansikte mm.
Jag har aldrig träffat på en sån hund, och när han var här sa jag ofta *jag träffar hellre en galen rottwailer *

 

[prinsessfeminist]

Sv: Vissa har svårt att förstå!?

*kl*

Jag har med intresse följt denna tråd, men inte känt att jag haft så mycket att tillägga - utan att bli kallad för diplomatisk mespropp, vill säga.

Jag tror inte på en metod, och det tror jag inte ni andra gör heller, men jag (och jag tror att det gäller er andra också) har ett par metoder som passar mig själv och - förhoppningsvis - min hund.

Jag inser värdet av den sk 50-tals dressyren (vad den nu är - jag tycker bruksgubbarna på brukshundklubben kan variera en hel del i intensitet och krav och ålder och gud vet vad) och jag ser också fördelar med den operanta inlärningen.

Huvudsaken för hunden tror jag dock är att man tror på sin egen metod och inte "går på" vad andra har sagt utan att själv verkligen vara övertygad om att man VILL testa en ny metod. Velande mår varken matte/husse eller hund bra av.

Personligen är jag en mjukare person än vad som ryms i 50-tals stuket. Jag är inte så beroende av total kontroll, vilket innebär att jag passar bäst ihop med hundar som av naturen är mer följsamma.

Men när det krävs så kan jag inte lalla runt och tro att fostran sker genom att ropa glatt "hit" och sedan slå frivolter för att vara spännande. När rustika rottis-damen funnit en övergiven delikatess i form av en soppåse finns ingen matte som är roligare - utan det är en riktigt fast hand och ett ovillkorligt nej som gäller.

Att ständigt ha kontroll gör att jag tröttnar på att vara hundägare - det blir inte lika roligt då, även om visst - kul att ha en hyfsat lydig hund, men det är ingen relation jag uppskattar.

Jag testade aldrig klicker på rottisen, jag kunde säkert lära henne en del tricks med den, men hon var ganska lätt att lära ändå med hjälp av lite korv. Korven var dock mindre betydelsefull i pressade situationer när hon ansåg sig vara kung i kvarteret. Då hade jag hellre fått äta den själv...

Jag kan ärligt och uppriktigt säga att min rottis hade blivit en kanonhund i rätt 50-tals händer. Hon tog sällan eller aldrig vid sig, blev inte dämpad av en ordentlig åthutning och hon älskade att arbeta. När hon visste sin plats var hon underbar, men tyvärr (för oss) var inte hennes plats självklar, vilket innebar ett ständigt påminnande om vem som bestämde. Jag tror att hon hade blivit toppen hos någon som Jadzia eller Piru som verkar vara lugna och helt igenom konsekventa och inte rädda för att ta i. Hon visade största respekt för dem som vara lika tuffa som hon och inte darrade på manschetten.

Husse hade hon en otrolig respekt för och han är helt igenom svart/vit. Han kan gulla men alltid på sina villkor och med rottisdamen var det viktigt att vara tydlig även i de mest gosiga stunder. Ledarskapet ifrågasattes alltid och det var inte möjligt att ha henne över midjehöjd (i knäet eller liknande) utan att hon skulle bli ful och testa.

Så det jag vill säga med detta långa inlägg är att INGEN metod är fullständig eftersom alla hundar och förare är individer. Man måste anpassa sin träning efter den hund man har - och jag tror som du- Jadzia - att klickerentusiasterna har erfarenheter som baseras på "klickervänliga" hundar såsom vallhundar, mjukare spaniels osv.

Likaså ligger PIRUs övertygelse i det faktum att rottweilertypen är de enda hundar han träffar, tränar ihop med etc. Jag hade säkert också fnyst åt vissa mjukare metoder om rottisen var den enda hund jag haft.

Hemligheten med all fostran och inlärning ligger i att man är observant på den hund man har och anpassar träningen/fostran så att den passar. Om typen av hund står allt för lång ifrån den egna personligheten så blir inte hundägandet den glädje som det kan vara.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Vissa har svårt att förstå!?

Hur hade du gjort, ja ni andra får också komma med råd?
Avlivar man direkt, eller ska man testa och se vad hunden "går för" (kommer inte på något annat ord).
Nu var inte detta min hund, men familjen som hade honom hade tröttnat. De orkade inte med honom mer. Så jag skulle ha honom för se om det gick omplacera honom.
Nu har väl familjen låtit honom vara, så de har sluppit alla konflikter, även om de haft stora problem fast de inte riktigt sett det så.
Jag märkte redan att hunden var sån här som valp. När jag trimmade honom första ggn (7 mån tror jag), så morrade han redan då.

Här är svårt att veta vad som är hönan eller ägget anser jag. När vår rottis skulle få sin första vaccination så morrade hon från tårna och jag upplevde inte att det berodde på osäkerhet från henns sida. Hon morrade sig igenom hela livet för att se om hon kunde skrämmas.

De som hoppade till eller tyckte att hon var obehaglig blev skojiga "offer" att pressa lite.

Att diskutera din spanielbekantskap blir nog bara lösa spekulationer eftersom vi inte har en aning om hur familjen hanterade dessa tidiga tecken. På din beskrivning verkar hunden ha mått riktigt dåligt mentalt och om han gjorde det för att han hade ett medfött allvarligt lynnesfel eller en medfödd dominans som krävde dressyr à la tuffare typen av rottis är givetvis omöjligt att avgöra.

Men du undrar hur vi hade gjort med en sådan hund, avlivat eller frågat efter expertråd...

Jag är absolut inte rätt kvinna att säga "den skulle åka direkt". Jag är både blödig och alltför envis för att ge upp, men om all min kreativitet är uttömd, alla kontakter är tagna osv - då hade jag gjort som du, låtit hunden slippa lidandet.

För visst led hunden av dessa ständiga känslostormar...

 

[PIRU]

Sv: Vissa har svårt att förstå!?

Varför ens fråga hahahahahah

Jag hade testat några veckor max om det hade hjäpt med o tala om för han att det där är inte acceptabelt. funkar det inte nej då är det ju givet, dom åker bort direkt.

Jag vill ha en hund som har pondus o som KAN svara upp om jag ställer för höga krav på dom.
Men aldrig en hund hemma som inte är i någon form av arbete där det kan hända såna grejer.

Sen vill jag ju ha en hund som testar mig rejält en gång o försökre ta över iaf speciellt hanar. Annars i mina ögon är det en dålig hund med lite pondus men sen att han bara försöker en gång är okej.

så enkelt svar blev det

Nej nu väntar träningskläderna

 

[Grana]

Sv: Vissa har svårt att förstå!?

Fast jag ser det inte som att klickervänliga hundar är just mjuka hundar. Som jag skrev tidigare, så har jag sett det både på schäfer, hovawart, terrier mm där det används klicker.
Jag tror inte alls det har med rasen att göra. Utan hur hunden är.
Och testar man när huden är ung, innan man lärt den för mycket att inte tänka själv (eller hur jag nu ska förklara), så tror det det fungerar med de flesta hundar. Sen finns det undantag, men det finns det i allt.



PIRU, vad skrattar du åt? Var en seriös fråga.
Men du verkar skratta åt det mesta som du inte tycker är ok...

 

[Grana]

Sv: Vissa har svårt att förstå!?

Fast iofs, jag tycker ju schäfer är ganska så mesiga

 

[prinsessfeminist]

Sv: Vissa har svårt att förstå!?

Jag instämmer delvis, men jag tycker inte heller att schäfrar är särskilt hårda hundar.

Visst kan du vänja hunden vid operant inlärning oavsett ras, men jag vet inte om resultaten alltid är lika goda beroende på hundens inneboende drifter, miljön och rasen. Jag skall erkänna att jag ingen expert är på vare sig klicker eller gammaldags hunddressyr.

Jag sysslade med shaping (med pipa) på min schäfer och det fungerade utmärkt vid inlärning av småtricks, men gav noll resultat när jag försökte få bukt med hundens enorma jaktlust. Korv funkade jättebra på rottisen så länge inte ett härligt slagsmål eller soppåse stod på agendan.

Med lilleman schnauzern fungerar klickern alldeles utmärkt. Jag har tex. lärt in fria följet med hjälp av klickern. Så jag är absolut inte emot klicker-träningen som metod. Jag vet att den fungerar med rätt hund.

 

[Grana]

Sv: Vissa har svårt att förstå!?

Här har du en till som inte är proffs med varken klicker eller nåt annat. Men är ju kul att prova nya saker

 

[Aliide]

Sv: Vissa har svårt att förstå!?

Så vad hade ni gjort. Ta tag i hunden är uteslutet, om man inte hade handskar. Hunden var snabb och som en ål, det gick blixtsnabbt (som en orm hugger)
Men även om man hade handskar, så är man oskyddad i ansikte mm.
Jag har aldrig träffat på en sån hund, och när han var här sa jag ofta *jag träffar hellre en galen rottwailer *

Du är inte säker på att det var min hund du hade?

 

[PIRU]

Sv: Vissa har svårt att förstå!?

PIRU, vad skrattar du åt? Var en seriös fråga.
Men du verkar skratta åt det mesta som du inte tycker är ok...

Det Jag skratta åt att med största sannolikhet vet du mitt svar redan innan du ens ställer frågan det var det jag skratta åt.

Jag skrattar väl inte åt det mesta??

o var är det för fel på ett skratt då? det förlänger livet sägs det

 

[Jadzia]

Sv: Vissa har svårt att förstå!?

Nej, en hund som fungerar enbart med operant behöver inte vara en mjuk eller vek hund. Däremot har de operant körda hundar jag sett enbart varit sådana som legat lågt eller medel i vissa egenskaper/drifter. Aldrig har jag stött på någon hund med mycket stor jaktlust, försvar eller liknande där det räckt med att enbart förstärka det positiva. Nu kommer säkert någon och påstår att de visst sett sådana hundar, men jag vidhåller att hunden endast haft en medelstark drift. Det finns inte så många hundar som har stort av något. Min gamla Tasse fick bedömningen måttlig skärpa på korningen och då tände han verkligen på allt och blev förbannad för det mesta. Tänk då hur en hund med stor skärpa är. Samma gäller en hund med jaktlust ihop med viltintresse. Det ser man sällan hos SBK-hundar eller vanliga svensson-hundar. Man kan tro att man sett det därför att en hund skiljer sig såpass mycket från det man är van vid, men oftast handlar det bara om en "medelmåtta" igen. När man väl träffat en hund med riktigt mycket av något så vet man skillnaden. De hundar jag stöter på är extrema i mina ögon, men rätt lagom enligt deras förare. Då brukar jag tänka " herregud, det finns alltså hundar av ännu värre slag". Dessa hamnar inte hos klickerfolk och inte heller hos deras tränare.

Så visst, det har inte med rasen att göra utan mer med linjer och individ. Ju mindre hunden har av vissa egenskaper och ju mer förighet desto enklare att köra klicker.

I ren inlärning av moment fungerar klicker precis lika bra på vilken hund som helst. Det är i steget därefter, när hunden ska fås att alltid utföra/välja bort en handling som shaping kan brista. Den som påstår att man alltid kan shapa bort ett beteende har aldrig träffat Freja, en belgare med både enorm jaktlust och viltintresse. För henne var jakten allt, till och med när hon åkte bil.

 

[PIRU]

Sv: Vissa har svårt att förstå!?

Nu har jag en fråga till dig, Chillamuffins o de andra då givetvis de som gillar det mjuka o bra metoderna, hur ni skulle lösa en hund som det är ett problem med.


Låt mig förklara Herrn (Tarras) det är en Schäfer hane en allvarsam herre på 9år. han är inte alls speciellt samarbetsvillig på plan, ställer Rikard för höga krav då kan han lika gärna klippa Rikard med utan o blinka 2ggr, han är Väktarhund, en kanon hund i tjänst. Med stort försvar o stor skärpa. O den har ett märkligt problem, står det folk för nära bilen när Rikard tar ut hunden så blir han totalt rabiat o kommer o tugga upp folk om de är för nära.räcker med folk som är typ 10m från bilen. Hur skulle ni nu lösa den hunden då?

givetvis håll undan folk från bilen men så enkelt gör vi det inte hur ska vi få han lugn om det står nån för nära.

 

[Tippan]

Sv: Vissa har svårt att förstå!?

Det skulle man nog löst redan när han var valp och innan beteendet var befäst. Skulle jag gjort med min hund (efterklok) men hon var nog strax över 2 när det började.

Enligt klickermetoden så skulle man klicka varje gång han ser på en människa. Till slut så blir det en reflex att varje gång han ser en människa så tittar han på sin förare. Antar att han sätter igång redan i bilen eller? Men jag gissar att man ska göra det innan utfallet sätter igång. (Medhjälpare i baksätet?) Jag skulle kunna testa på min hund för att se om det fungerar för hon gör likadant, men hon är tyvärr inte hemma. Jag får återkomma med utvärderingen om jag får hem henne igen!

Men man kan väl säga att skrika och gapa åt hunden fungerar inte. För då skulle inga hundar göra så. En bekant till min bror byggde nån slag lina i bilen som han kunde rycka i, men det fick inte tyst på hunden.

Alltså sjag tänker mer på den hunden varförhan gör så. Att min hund gör så tycker jag är självklart för hon är så nervös så hon plockar ju fram skärpan hela tiden. Men varför gör en stabil hund det??

 

[Gnist]

Sv: Vissa har svårt att förstå!?

Nyfiken som jag är, så undrar jag då Varför har hundens förare tillåtit ett sådant beteende både vad det gäller i bilen och på planen?

 

[PIRU]

Sv: Vissa har svårt att förstå!?

Hunden kom till Rikard när hunden var för 3år för de rede inte ut den ett äldre par.

sen o sätta lina i den o rycka ja då lär du då väcka FAN det kan jag lova, detta är en hund som man inte korrigerar o han tar det på ett önskvärt sätt för det finns nog inga korrigerings metoder han tar på ett bra sätt, Våld på en sån här hund föder ju bara mer våld i hunden, o det bara ökar för smärta är inget som existerar igentligen för han.

De har provat i ärmbevakning o spotta vatten på han när han tjafsar i ärmen, andra gången då skulle han klippa Figuranten i ansiktet.

o skrika går han i gång på o bara accelerar o blir mer förbannad, så det är ju som du säger.

sen i bilen då är han hyffsat lugn, men direkt bakdörren öppnas då drar han i gång som en bulldozer o är helt vansinnig o bara rikard kan vara bak i bilen då.

jag gissar på att han har fått vinst i det genom folk har ryggat tillbax o det är det som driver han o flytta på folk.

Och denna hund är tryggheten själv han är testad med mycket stor dådkraft, +2 på nerverna.

Kent o Dan sa till mig o gå 150m bort med ärmen, o så skicka Rikard
hunden mot mig bevaka klockrent, sen skulle jag belasta han i ärmen med både knytnävs slag o sparkar o dessto mer vi "slogs" så öka svans viftningarna hela tiden, rusa med han igenom ris o snår o sen stannar jag då vrålar rikard "loss" han släppr direkt bevakar lika fint ändå. Så trygg är han,jag menar han sänds på ett långt håll o biter gott, släpper o bevakar lika fint även om jag har varit jäkligt hård med han.

det är en kanon trevlig hund bara han inte är i buren eller i kring bilen.

en skön hund med sina egensinnigheter.