Vinterföräldrartråden 2017/18

Status
Stängd för vidare inlägg.
Hittade ditt inlägg från imorse sen, jag som läst slarvigt. Vad bra att ni åkte in! Riktigt läskigt, men så skönt att allt såg fint ut! :heart

+ @pollex

Ja, det var verkligen läskigt, just det där att han bara "tvärdog". Från att vara en väldigt livlig kille som alltid reagerar när man försöker stimulera honom till att inte röra sig alls och vägra reagera. Men på sitt sätt var också det här skönt, hur sjukt det än låter. Det triggade mammainstinkter i mig och hjälpte mig att knyta an mer. Tidigare har jag känt mig lite likgiltig till det hela och faktiskt även till ett missfall, för det har varit så svårt att känna att man kan sörja något man inte haft. Nu när jag pratade med vårdpersonalen blev han verkligen min son och någon som måste överleva till varje pris (även om det inte alls var allvarligt men det var så det kändes när dom blev så oroliga :p).
 
Vilken rackarunge :D Jag blir typ rädd var och varannan dag för jag inte tycker han rör sig särskilt mycket sen poff hittar han på att göra nånting ordentligt så man ser hela magen hoppa till :eek:

Hehe, så är det för mig med.. Men så alltid när jag tänker "nu har jag inte känt honom på jättelänge!! :nailbiting:" så vaknar han till, så dom kanske kan känna av när vi oroar oss. :p
 
Hehe, så är det för mig med.. Men så alltid när jag tänker "nu har jag inte känt honom på jättelänge!! :nailbiting:" så vaknar han till, så dom kanske kan känna av när vi oroar oss. :p

Så när det är första så har man ju aldrig upplevt det tidigare så blir väl extra mycket "är det normalt eller inte?"
 
Nu var läkaren inne. Dom hoppas att det ska sätta igång ordentligt av sig självt pga infektionen. Gör det inte det och värdena blir sämre (vilket dom blivit vid alla tidigare prover) så kommer dom snitta. Så det känns just nu som att vi kommer landa på 26+4

Lycka till med allt! När är 26+4? Idag? Håller alla tummar och tår jag kan för er! :heart
 
Tack snälla! :heart

Det ÄR jättejobbigt. Och det ÄR sent tycker jag också. Jag vet att jag också kände mig väldigt vuxen vid 11 och hade egen häst som jag tog ansvar för osv. Vi ser det istället i 9-åringen som är väldigt självständig och kan ta ansvar utan problem. 11-åringen är mycket mer "barnslig" på det sättet.

Jag såg att någon föreslog lite "KBT"-inspirerad taktik. Det har vi varit inne på och också kört, vilket fungerade till en viss gräns. Sen sa han att han bara kände sig mer otrygg med det och vi fick också höra från samtalsterapeuten på BUP att det var fel taktik. Att otrygga barn bara ska tryggas gränslöst tills dom själva känner sig redo att ta steget. Inte att man ska hjälpa dom genom att "pusha", även om det är i små små steg.

Men det är såååå svårt och såååå frustrerande. Nu har han vaknat två nätter i rad vid 03-04 och säger att han är för pigg för att sova. Han väcker då både pappan och mig. Sen stressar han upp sig så otroligt mycket över att han inte ska kunna somna och att vi ska somna innan honom, vilket ALDRIG har hänt. Men han blir ändå så stressad att han gråter, trots att vi lovar och lovar att inte somna innan han gör det. Man vet liksom inte vad man ska göra?! Och det är klart att man lätt blir lite kort i tonen när han efter en halvtimme för 100:e gången kollar av att man är vaken och frågar om man är nära på att somna. :banghead:

Det funkar inte att sätta honom vid tvn en stund när han vaknat mitt i natten. Tänker för att ladda om för sömn?
 
Det funkar inte att sätta honom vid tvn en stund när han vaknat mitt i natten. Tänker för att ladda om för sömn?

Inte med mindre än att vi alla måste titta på tv.. Han kan inte vara vaken själv. Vi har ganska precis lyckats komma dit att han törs gå på toa själv på natten. Det är till och med så att det fram till nyligen var svårt för honom att vistas på ett annat våningsplan än resterande familjemedlemmar, även mitt på ljusa dagen och även om det var en sån kort stund som att springa upp på sitt rum och hämta en tröja.
 
Gårdagens risiga mående visade sig bero på att förkylningen(som jag tyckte var på väg att ge sig) uppgraderat sig till version 2.1:yuck:

Nu är det slut på det kalla vädret för några dagar för nu vräker det ner. Älskar annars när det är minusgrader, är verkligen tokvarm som gravid. Igår när det var -4 på morgonen njöt jag utomhus med bara collegetröja. Händerna pulsar nästan av värme. Tacksam över att inte behöva vara höggravid på sommaren!
 
Inte med mindre än att vi alla måste titta på tv.. Han kan inte vara vaken själv. Vi har ganska precis lyckats komma dit att han törs gå på toa själv på natten. Det är till och med så att det fram till nyligen var svårt för honom att vistas på ett annat våningsplan än resterande familjemedlemmar, även mitt på ljusa dagen och även om det var en sån kort stund som att springa upp på sitt rum och hämta en tröja.

Ah. Jag tänkte annars att man plockade bort nu måste du sova delen.
Men då funkar inte det heller. Förstår att det är väldigt jobbigt.
 
Tack snälla! :heart

Det ÄR jättejobbigt. Och det ÄR sent tycker jag också. Jag vet att jag också kände mig väldigt vuxen vid 11 och hade egen häst som jag tog ansvar för osv. Vi ser det istället i 9-åringen som är väldigt självständig och kan ta ansvar utan problem. 11-åringen är mycket mer "barnslig" på det sättet.

Jag såg att någon föreslog lite "KBT"-inspirerad taktik. Det har vi varit inne på och också kört, vilket fungerade till en viss gräns. Sen sa han att han bara kände sig mer otrygg med det och vi fick också höra från samtalsterapeuten på BUP att det var fel taktik. Att otrygga barn bara ska tryggas gränslöst tills dom själva känner sig redo att ta steget. Inte att man ska hjälpa dom genom att "pusha", även om det är i små små steg.

Men det är såååå svårt och såååå frustrerande. Nu har han vaknat två nätter i rad vid 03-04 och säger att han är för pigg för att sova. Han väcker då både pappan och mig. Sen stressar han upp sig så otroligt mycket över att han inte ska kunna somna och att vi ska somna innan honom, vilket ALDRIG har hänt. Men han blir ändå så stressad att han gråter, trots att vi lovar och lovar att inte somna innan han gör det. Man vet liksom inte vad man ska göra?! Och det är klart att man lätt blir lite kort i tonen när han efter en halvtimme för 100:e gången kollar av att man är vaken och frågar om man är nära på att somna. :banghead:

Usch så jobbigt för både honom och er, förstår verkligen frustrationen (jag kan vara otroligt ilsk om nätterna för betydligt mindre än sådär :o).

Det var jag som funderade på om KBT kunde vara till hjälp och jag blir faktiskt lite förvånad över att BUP låtit så avvisande, men det ät förstås de som är proffsen och som dessutom träffat honom och pratat med honom!
 
+ @pollex

Ja, det var verkligen läskigt, just det där att han bara "tvärdog". Från att vara en väldigt livlig kille som alltid reagerar när man försöker stimulera honom till att inte röra sig alls och vägra reagera. Men på sitt sätt var också det här skönt, hur sjukt det än låter. Det triggade mammainstinkter i mig och hjälpte mig att knyta an mer. Tidigare har jag känt mig lite likgiltig till det hela och faktiskt även till ett missfall, för det har varit så svårt att känna att man kan sörja något man inte haft. Nu när jag pratade med vårdpersonalen blev han verkligen min son och någon som måste överleva till varje pris (även om det inte alls var allvarligt men det var så det kändes när dom blev så oroliga :p).

Så bra att du känner att det kom något gott ut av det också! (Utöver då det lugnande beskedet att han bara lagt sig annorlunda :))
 
Usch så jobbigt för både honom och er, förstår verkligen frustrationen (jag kan vara otroligt ilsk om nätterna för betydligt mindre än sådär :o).

Det var jag som funderade på om KBT kunde vara till hjälp och jag blir faktiskt lite förvånad över att BUP låtit så avvisande, men det ät förstås de som är proffsen och som dessutom träffat honom och pratat med honom!

Ja, man är inte sitt mest pedagogiska och mjuka jag sådär mitt i natten tyvärr. :angel:

Ja, vi blev också jätteförvånade för vi tyckte spontant att det var det bästa sättet att hjälpa honom på, och som sagt, det fungerade bra till en viss gräns men sen fungerade det inte alls. Tror att det kanske hade fungerat bättre om det inte var så att han varannan vecka "börjar om" helt då han sover med mamman på mammaveckor.

Man vill ju så gärna hjälpa honom, om ett år ska dom åka till Danmark med klassen och bo över på en skola där. Han är jätteorolig för att han inte ska kunna åka för att han inte ska ha lärt sig att sova själv då. Och snart kommer han vara så pass gammal att hans kompisar och flickvänner tycker att det är märkligt att han sover med mamma och pappa. Så jag hoppas verkligen att vi kommer tillrätta med det, vet bara inte hur. :cry:
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kultur JUNI 24/6 Annie Lööf, före detta partiledare, jurist 25/6 Renée Nyberg, programledare 26/6 Axel Gordh Humlesjö, journalist 27/6...
13 14 15
Svar
294
· Visningar
22 097
Senast: Rie
·
Gravid - 1år Fy tusan vad det tar emot att skriva detta men jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag känner inte igen mig själv sen jag blev gravid...
2 3
Svar
47
· Visningar
7 972
Senast: Bapelsin
·
Tjatter I denna evighetslånga vinter så måste det vara fler än jag som längtar efter våren. Och vad passar då bättre än en omgång med Secret...
23 24 25
Svar
482
· Visningar
17 404
Senast: Barbabelle
·
  • Artikel Artikel
Dagbok 28. juni.... Telefon från Rehabiliteringsscentret Vintersol på Teneriffa... "Du fick mejl från oss igår, kan du läsa igenom och svara...
Svar
5
· Visningar
1 046

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp