Ja, det kändes så skönt att bestämma mig för att sluta med amning och pumpning - har nog aldrig känt mig så värdelös som kvinna! Jag hade redan innan bestämt att om amningen inte funkade så skulle det bli ersättning pga har ändå aldrig haft någon stark känsla av att vilja amma, men jag sögs ändå ner i ”breast is best”-träsket.Gav också upp amning och pumpning med min första efter 2 veckor. Vilken lättnad det var! Hittills fungerar det löjligt bra och enkelt med lillebror dock, tänk så olika det kan vara. Jag hoppas att jag kommer kunna pumpa och ge flaska vid behov framöver dock för att få den frihet jag önskar.
Så jobbigt med allt fostervatten. Lillebror svalde också en väldans massa som kom upp första dygnen. Mannen vågade inte sova när jag sov pga det.
Räknar nu med att de första veckorna kommer vara slitiga med två barn, gård och hästar att rodda runt. Men sova kan väl göra i ett annat liv?
Vi fick jättefin hjälp på familje-bb (de var väldigt måna om att vi skulle få till amningen) men det var inte förrän vi träffade en amningsspecialist som jag fick frågan ”Vill du amma?” vilket fick mig att inse att Nej, jag vill inte amma om; det ska vara en kamp/ bebis är missnöjd och svälter/ jag ska sitta och gråta vid amningen för att det gör så ont/ det är en källa till stress och ångest.
Det hade varit trevligt att kunna kombinera flaskmatning och amning men tycker det funkar riktigt bra med flaska! Funderar dock på att skaffa en babybrezza (trots priset!) då hon fortfarande äter varannan timme och det verkar himla smidigt att bara trycka på en knapp och ha maten färdig