Vinterföräldrar 21/22 del 2

[Imogen]

Vi har städat undan hennes bedside crib nu när vi haft visningar, och dessutom varit i stugan en vecka där ingen spjälsäng finns så hon sover i sängen. HERREGUD vad hon sparkas, och tar plats. Nu vet jag inte hur vi ska göra för jag är inte säker på att hon får plats i sin bedside crib längre och vi har inte plats för något större. 3 månader kvar i denna lägenhet nu och vet inte riktigt hur vi ska lösa det

Risken/chansen är ju också att hon lär sig sätta sig upp under dessa månader och då funkar ju inte bedside crib längre ändå

Har tyvärr inga bra tips förut att passa på att njuta för det blir värre

/Agerat trampdyna åt en fyraåring i natt

 

[Voeux]

Risken/chansen är ju också att hon lär sig sätta sig upp under dessa månader och då funkar ju inte bedside crib längre ändå

Har tyvärr inga bra tips förut att passa på att njuta för det blir värre

/Agerat trampdyna åt en fyraåring i natt

Det går att fälla upp så det blir 4 väggar och så kan man sänka botten, så det blir som en liten spjälsäng. Men, fortfarande för liten tror jag Hon får ju plats, men som hon sparkar runt lär hon göra sig illa.

I framtiden skulle jag vilja ha en sån ”floor bed”. Alltså typ madrass/sängbotten på golvet, och så kan man ha fluffig matta under i händelse av att hon rullar ur. Men, jag gissar att det är en tid bort och att vi ändå kommer behöva skaffa en ordentlig spjälsäng emellan?

 

[Imogen]

Det går att fälla upp så det blir 4 väggar och så kan man sänka botten, så det blir som en liten spjälsäng. Men, fortfarande för liten tror jag Hon får ju plats, men som hon sparkar runt lär hon göra sig illa.

I framtiden skulle jag vilja ha en sån ”floor bed”. Alltså typ madrass/sängbotten på golvet, och så kan man ha fluffig matta under i händelse av att hon rullar ur. Men, jag gissar att det är en tid bort och att vi ändå kommer behöva skaffa en ordentlig spjälsäng emellan?

Ah fattar!

Skulle säga att det beror lite på hur barnet är ifall det behövs en spjälsäng där emellan. Med en del barn går det utmärkt! Men har man en 1,5-åring som vaknar i ottan och går upp själv och börjar leka är det nog lugnast med spjälsäng

 

[gulakatten]

Känner också igen detta!! Pluttan växte ur sin bedside crib för ett tag sen och sover nu i spjälsängen som vi sänkt ena sidan på, så den står intill vår säng. Har gått toppen! Nu har hon dock börjat krångla på nätterna på olika sätt, vänder sig, ålar omkring och babblar och håller på. Inatt började hon också typ gråta halvt sovandes var 5:e minut i nästan 1 timme. Så av olika anledningar slutar det alltid med att jag får flytta henne in mellan oss, då sover hon som en prinsessa minsann. Härom natten på mage med sitt huvud på MIN kudde, mysigt men trångt!

Hoppas hon börjar sova lite djupare igen snart..

Vår dotter gör exakt samma sak nu! Vi är helt slut . Hon gråter i sömnen, typ snyftar, och knorrar och ålar runt, lägger sig på mage, brottas med sovormen mm mm. Hon har alltid sovit jättebra så vi fattar inte vad som hänt . Vissa nätter funkar det när vi lägger henne hos oss, andra (som i natt) sover hon bara om min man oavbrutet ligger och buffar henne på rumpan .

Precis som du säger så sover hon ytligt liksom. Typ halva natten .

 

[PathOfClovers]

Vi var på sen 6 månaderskontroll igår och allt var toppen förutom när läkaren lyssnade på hjärtat. Hon höll på i vad som kändes som en evighet så jag blev helt svettig. Till slut frågar hon ssk som satt vid datorn om hon skrivit nåt om blåsljud på förra läkarkollen. Nej sa ssk och det var inget hon sa till mig heller då. Mitt hjärta for ner i golvet och tankarna hann fara iväg 10 tusen mil på 1 sekund. Hon sa att det är inte så mycket och säkert bara fysiologiskt men hon ville skicka remiss för ultraljud för att vara helt säker. Och att hon är ju pigg och glad och följer sin kurva helt perfekt, så inget att oroa sig för. Men ja, ni vet ju..

Bestämde mig direkt för att inte googla (!) men läste på 1177 och det stod att drygt hälften av alla barn har det nån gång men vanligast vid 2-4 år och att de flesta kan läkaren höra om det är nåt att kolla upp eller inte, om de är erfarna.

Försöker tänka att det är såklart bättre att kolla och att hon mår ju prima på alla sätt så inget tyder ju på att något är fel men blir ju ändå jobbigt att vänta på UL. De borde ju också sett på UL under graviditeten om det var nåt allvarligt? Var ju dessutom på ett extra UL i v. 28.

69,4 cm och 8,27 kg.

 

[Human]

Vi var på sen 6 månaderskontroll igår och allt var toppen förutom när läkaren lyssnade på hjärtat. Hon höll på i vad som kändes som en evighet så jag blev helt svettig. Till slut frågar hon ssk som satt vid datorn om hon skrivit nåt om blåsljud på förra läkarkollen. Nej sa ssk och det var inget hon sa till mig heller då. Mitt hjärta for ner i golvet och tankarna hann fara iväg 10 tusen mil på 1 sekund. Hon sa att det är inte så mycket och säkert bara fysiologiskt men hon ville skicka remiss för ultraljud för att vara helt säker. Och att hon är ju pigg och glad och följer sin kurva helt perfekt, så inget att oroa sig för. Men ja, ni vet ju..

Bestämde mig direkt för att inte googla (!) men läste på 1177 och det stod att drygt hälften av alla barn har det nån gång men vanligast vid 2-4 år och att de flesta kan läkaren höra om det är nåt att kolla upp eller inte, om de är erfarna.

Försöker tänka att det är såklart bättre att kolla och att hon mår ju prima på alla sätt så inget tyder ju på att något är fel men blir ju ändå jobbigt att vänta på UL. De borde ju också sett på UL under graviditeten om det var nåt allvarligt? Var ju dessutom på ett extra UL i v. 28.

69,4 cm och 8,27 kg.

Jag vet inte om min erfarenhet kan vara till hjälp, men H fick konstaterat blåsljud på hjärtat redan på BB. Han fick göra EKG samma dag (en liten nyfödd 2,5 kg-kropp helt täckt av elektroder ) och har varit på två ultraljud sedan dess plus träffat hjärtläkare. Vi har lyckats undvika att bli oroliga, dels på grund av bra bemötande från vården, dels pga att vi har (barn)läkare i familjen som varit väldigt lugna.

Ska jag försöka kört sammanfatta vad de har sagt så är det ungefär att blåsljud är vanliga, och beror på att det finns något litet hål i hjärtat som inte vuxit ihop (än). De brukar växa igen under de första åren och även om de inte gör det så är det oftast inget som på något sätt påverkar barnet eller barnets fysiska förmåga. Massa vuxna människor har små hål i hjärtat utan att veta om det, eller påverkas alls av det. På små barn är det som förälder lätt att hålla koll för det handlar framförallt om mat. Ett barn som äter och går upp i vikt är inte påverkat. Och då menar jag inte att ett barn som mitt ex som är svår med smakportioner skulle vara påverkat, utan det man inte vill se är ett barn som inte orkar äta (eller amma/ersättning), som alltså uppfattas som orkeslös.

Vården har varit jättefin med oss och H och de har varit tydliga med att de inte är oroliga men att man vill kolla upp blåsljud och veta vad de beror på. För H:s del blir det ny kontroll när han är tre år och vi känner oss helt lugna. Jag hoppas att ni får ett fint bemötande och vill du ta något på PM med någon annan som också kör blåsljudsträsket så är det bara att skicka

 

[PathOfClovers]

Jag vet inte om min erfarenhet kan vara till hjälp, men H fick konstaterat blåsljud på hjärtat redan på BB. Han fick göra EKG samma dag (en liten nyfödd 2,5 kg-kropp helt täckt av elektroder ) och har varit på två ultraljud sedan dess plus träffat hjärtläkare. Vi har lyckats undvika att bli oroliga, dels på grund av bra bemötande från vården, dels pga att vi har (barn)läkare i familjen som varit väldigt lugna.

Ska jag försöka kört sammanfatta vad de har sagt så är det ungefär att blåsljud är vanliga, och beror på att det finns något litet hål i hjärtat som inte vuxit ihop (än). De brukar växa igen under de första åren och även om de inte gör det så är det oftast inget som på något sätt påverkar barnet eller barnets fysiska förmåga. Massa vuxna människor har små hål i hjärtat utan att veta om det, eller påverkas alls av det. På små barn är det som förälder lätt att hålla koll för det handlar framförallt om mat. Ett barn som äter och går upp i vikt är inte påverkat. Och då menar jag inte att ett barn som mitt ex som är svår med smakportioner skulle vara påverkat, utan det man inte vill se är ett barn som inte orkar äta (eller amma/ersättning), som alltså uppfattas som orkeslös.

Vården har varit jättefin med oss och H och de har varit tydliga med att de inte är oroliga men att man vill kolla upp blåsljud och veta vad de beror på. För H:s del blir det ny kontroll när han är tre år och vi känner oss helt lugna. Jag hoppas att ni får ett fint bemötande och vill du ta något på PM med någon annan som också kör blåsljudsträsket så är det bara att skicka

Åh tack för att du delar med dig, det hjälper absolut! Förstod det samma att det märks om de är påverkade av det, och det är ju verkligen inga problem nu iaf, skönt att H också mår bra!

Det känns också bra att få det kollat av proffs, och tacksam att de tar minsta avvikelse på allvar och fångar upp eventuella problem tidigt. Det var ju som då förut med hörseltesterna vi fick göra om flera gånger, tyckte det var jobbigt då men så bra vi har det som har vård där de liksom inte ger sig utan vill gå till botten med det man hittar.

Hoppas nu bara att vi får tid hyfsat snart. Hon sa att de brukar vara snabba, men eftersom hon inte verkar påverkad så blir hon ju inte så högprioriterad.

 

[Human]

Åh tack för att du delar med dig, det hjälper absolut! Förstod det samma att det märks om de är påverkade av det, och det är ju verkligen inga problem nu iaf, skönt att H också mår bra!

Det känns också bra att få det kollat av proffs, och tacksam att de tar minsta avvikelse på allvar och fångar upp eventuella problem tidigt. Det var ju som då förut med hörseltesterna vi fick göra om flera gånger, tyckte det var jobbigt då men så bra vi har det som har vård där de liksom inte ger sig utan vill gå till botten med det man hittar.

Hoppas nu bara att vi får tid hyfsat snart. Hon sa att de brukar vara snabba, men eftersom hon inte verkar påverkad så blir hon ju inte så högprioriterad.

Vi sa det, att vi (som knappt aldrig varit i kontakt med vården tidigare) får se en sån bra sida av den. Engagerad personal som du säger som tar minsta avvikelse på allvar och utan att oroa oss har varit noga med att utreda, förklara och prata med oss föräldrar. Vi är jättenöjda!

Hoppas ni får en tid snart

 

[Hedinn]

Har ni med bebisar runt 7 månader-ish märkt skillnad i barnets humör? Här har herrn gråtit betydligt oftare än normalt - men då har vi ju haft en riktig solstråle hittills och jag hade nog inte räknat med att det skulle vara för evigt. Han har ju krupit i en månad nu och antar att det är mycket som händer i huvudet också. Oftast kommer gråtattackerna (som han gråter när han får ont) i lägen där man förstår sammanhanget, t.ex en förälder lämnar rummet eller han blir fråntagen en leksak/något han har (som idag då elaka morsan inte lät honom äta upp en toarulle). Men emellanåt kommer det också i lägen där inte jag kan se någon orsak. I och med utvecklingen tänker jag att det är normalt, men man blir ju ändå lite orolig och fundersam kring om det är något som borde kollas upp? Om han har ont nånstans och därför blir mer ledsen för småsaker? Han är absolut inte otröstlig eller gråter värst länge, utan det går enkelt att distrahera bort. Därför tänker jag att det inte borde bero på smärta, eller?

 

[Voeux]

Har ni med bebisar runt 7 månader-ish märkt skillnad i barnets humör? Här har herrn gråtit betydligt oftare än normalt - men då har vi ju haft en riktig solstråle hittills och jag hade nog inte räknat med att det skulle vara för evigt. Han har ju krupit i en månad nu och antar att det är mycket som händer i huvudet också. Oftast kommer gråtattackerna (som han gråter när han får ont) i lägen där man förstår sammanhanget, t.ex en förälder lämnar rummet eller han blir fråntagen en leksak/något han har (som idag då elaka morsan inte lät honom äta upp en toarulle). Men emellanåt kommer det också i lägen där inte jag kan se någon orsak. I och med utvecklingen tänker jag att det är normalt, men man blir ju ändå lite orolig och fundersam kring om det är något som borde kollas upp? Om han har ont nånstans och därför blir mer ledsen för småsaker? Han är absolut inte otröstlig eller gråter värst länge, utan det går enkelt att distrahera bort. Därför tänker jag att det inte borde bero på smärta, eller?

Ja, Ebba är onekligen inne i en kinkig period just nu. Dels alla nya tänder, hon hugger på allt omkring sig. Sen har hon inte lyckats börja krypa ännu men vill så gärna. Hon vill uppåt, framåt, men fastnar och blir jättearg. När hon ska vila på dagen kan hon få världens utbrott som väldigt tydligt är övertrötthet.

Jag tänker att det händer jättemycket just nu både i kroppen och huvudet. Allt hon vill men inte lyckas med, väldigt intensiv tid när hon är vaken och ont i munnen. Jag hade också varit ledsen.

Där emellan är hon dock en riktig solstråle som alltid glittrar i ögonen och har ett stort leende på läpparna. Väldigt hastiga svängningar just nu Jag tycker inte det låter som att han har ont. Övertrött eller överstimulerad kanske? En del barn har ju stort behov av närhet också och kanske bara behöver kramas lite en stund.

 

[PathOfClovers]

Vi sa det, att vi (som knappt aldrig varit i kontakt med vården tidigare) får se en sån bra sida av den. Engagerad personal som du säger som tar minsta avvikelse på allvar och utan att oroa oss har varit noga med att utreda, förklara och prata med oss föräldrar. Vi är jättenöjda!

Hoppas ni får en tid snart

Så skönt att ni upplevt det så! Jag har också känt att det är helt rätt personer på rätt plats tex på hörselvården där vi var flera gånger. Otrolig personal verkligen.

Tack snälla och tack igen för din input

 

[PathOfClovers]

Har ni med bebisar runt 7 månader-ish märkt skillnad i barnets humör? Här har herrn gråtit betydligt oftare än normalt - men då har vi ju haft en riktig solstråle hittills och jag hade nog inte räknat med att det skulle vara för evigt. Han har ju krupit i en månad nu och antar att det är mycket som händer i huvudet också. Oftast kommer gråtattackerna (som han gråter när han får ont) i lägen där man förstår sammanhanget, t.ex en förälder lämnar rummet eller han blir fråntagen en leksak/något han har (som idag då elaka morsan inte lät honom äta upp en toarulle). Men emellanåt kommer det också i lägen där inte jag kan se någon orsak. I och med utvecklingen tänker jag att det är normalt, men man blir ju ändå lite orolig och fundersam kring om det är något som borde kollas upp? Om han har ont nånstans och därför blir mer ledsen för småsaker? Han är absolut inte otröstlig eller gråter värst länge, utan det går enkelt att distrahera bort. Därför tänker jag att det inte borde bero på smärta, eller?

Vi upplever vår tjej tvärtom nästan lite gråt i sömnen som jag skrev förut nån gång, som vi inte känner igen. Men dagtid är hon mycket mer tillfreds och har fått humor på riktigt liksom. Hon fattar om jag tex kollar på henne med stone Face och viftar med ögonbrynen upp och ner, då garvar hon Men som du är inne på, hon har ju haft grinig/otålig som default-läge sen födseln typ men blir mer och mer harmonisk. Så beror säkert mycket på utgångsläget också.

Tror inte heller att ni behöver oroa er, händer ju så mycket nu både motoriskt, tänder och mentalt. Så länge han äter och allt basalt och är glad emellan så kan man nog ha lite is i magen, så har vi resonerat när det svänger lite. Är ju svårt när de säger att man ska kontakta vården om barnet beter sig som de inte brukar, när det händer nya saker hela tiden!

 

[Hedinn]

@Voeux och @PathOfClovers Ja, tänder kommer det för fullt här, så det är mycket pill i munnen i samband med gnäll (speciellt vid uppvaknande), så det är garanterat bidragande. Sen gråter han ju absolut inte extremt mycket, vi har varit bortskämda med en bebis som inte ens gråtit en gång om dagen som standard… Så nu är det väl säkert på nivå som en ”normal” bebis. Men det är ju just det där, att man ska reagera om bebisen inte beter sig som den brukar. Å andra sidan borde väl magkänslan säga att nåt är fel om nåt faktiskt är fel och det gör den inte nu. Jag är bara rädd att jag ska vara för chill.

 

[PathOfClovers]

@Voeux och @PathOfClovers Ja, tänder kommer det för fullt här, så det är mycket pill i munnen i samband med gnäll (speciellt vid uppvaknande), så det är garanterat bidragande. Sen gråter han ju absolut inte extremt mycket, vi har varit bortskämda med en bebis som inte ens gråtit en gång om dagen som standard… Så nu är det väl säkert på nivå som en ”normal” bebis. Men det är ju just det där, att man ska reagera om bebisen inte beter sig som den brukar. Å andra sidan borde väl magkänslan säga att nåt är fel om nåt faktiskt är fel och det gör den inte nu. Jag är bara rädd att jag ska vara för chill.

Tror inte du är för chill som du skriver, magkänslan! Skulle jag också lita på. Finns ju en anledning att man "kommit på" det här med sprången tex, önskan att få en förklaring när deras humör plötsligt ändras. Är nog helt naturligt och i sin ordning!

 

[Human]

@Voeux och @PathOfClovers Ja, tänder kommer det för fullt här, så det är mycket pill i munnen i samband med gnäll (speciellt vid uppvaknande), så det är garanterat bidragande. Sen gråter han ju absolut inte extremt mycket, vi har varit bortskämda med en bebis som inte ens gråtit en gång om dagen som standard… Så nu är det väl säkert på nivå som en ”normal” bebis. Men det är ju just det där, att man ska reagera om bebisen inte beter sig som den brukar. Å andra sidan borde väl magkänslan säga att nåt är fel om nåt faktiskt är fel och det gör den inte nu. Jag är bara rädd att jag ska vara för chill.

Jag är nog lite som du, större risk att vara för chill än tvärtom. Men det jag har tagit till mig är att det man vill ha koll på är typ att de äter och går upp i vikt och lär sig nya färdigheter ungefär när de ska (men med felmarginal pga individer). Dvs egentligen det som BVC kollar av.

Sen gissar jag att det säkert inte är så kul att vara en växande bebis alla gånger, och att det säkert är flera saker som gör ont eller är obekväma, typ som vid tandsprickning. Även väldigt ogråtande bebisar lär ju ledsna ibland på att kroppen och hjärnan plötsligt funkar annorlunda än häromdagen. Det är ju helt sjukt hur fort de utvecklas ändå, det lär vara slitigt.

 

[Human]

Alltså VARFÖR kommer inte alla tänder bara samtidigt så man är av med skiten?! Tycker vi har tandsprickning hela tiden, vilket definitivt är en överdrift då han bara fått fyra tänder än så länge... Men nu är i alla fall tand fem och sex på väg och humöret på unge herrn är inte att leka med. Tycker väldigt synd om honom, och om mig själv!

 

[Voeux]

Alltså VARFÖR kommer inte alla tänder bara samtidigt så man är av med skiten?! Tycker vi har tandsprickning hela tiden, vilket definitivt är en överdrift då han bara fått fyra tänder än så länge... Men nu är i alla fall tand fem och sex på väg och humöret på unge herrn är inte att leka med. Tycker väldigt synd om honom, och om mig själv!

Håller med. Tycker att så fort hon dreglar eller tuggar så säger någon ”då kanske det är tänder på gång!” och jag känner bara.. när är det INTE tänder på gång? Så fort de första börjar titta fram så kommer de ju efter varandra en bra tid framöver.

 

[Hedinn]

Alltså VARFÖR kommer inte alla tänder bara samtidigt så man är av med skiten?! Tycker vi har tandsprickning hela tiden, vilket definitivt är en överdrift då han bara fått fyra tänder än så länge... Men nu är i alla fall tand fem och sex på väg och humöret på unge herrn är inte att leka med. Tycker väldigt synd om honom, och om mig själv!

Har funderat på samma sak. De två första kom relativt smärtfritt (för mig då, främst). Det var lite smågnäll och mycket pill i munnen men inte mycket mer än så och det pågick några få dagar/nätter. Tand 3+4 var betydligt värre, och trots att de tittat ut verkar det inte ge sig? Så vet inte om det är de som fortfarande känns eller om det är ytterligare nya på g… Ska det fortsätta såhär med alla tänder kommer det dock bli en jobbig tid framöver.

Här är för övrigt bästa lindringen att bita i mammas haka. Inte skönt, men gör jag ljud då han biter skrattar han halvt ihjäl sig. Värt den smärtan för en glad bebis.

 

[Human]

H blev åtta månader förra veckan och i måndags kom bvc på hembesök. 70 cm och 8 940 g. Trots att han fortfarande envisas med att bara amma och vägrar äta annat så följer han sina kurvor så bvc konstaterade att han får ju uppenbarligen i sig vad han behöver. Vi pratade en del om maten men bvc sa att det låter ju som vi testat allt och då är det nog bara att fortsätta kämpa på och ge honom lite tid.

 

[Hedinn]

Nån som har förslag på alternativ frukostmat till en unge som inte är förtjust i gröt (plus om det är glutenfritt, men inte nödvändigt)? Han älskar typ all annan mat, så oklart om det egentligen är gröten han inte gillar eller om han bara tycker att man ska äta mjölk på morgonen, men testar gärna alternativ oavsett om det finns.