Vi har nyss gått igenom en sån fas. Tror den höll på ungefär en vecka med väckningar varannan/varje timme.Ja det var ju klart man skulle få äta upp de orden...
L är mer aktiv och pratgladare än någonsin på dagarna nu (extra glad över att maken gått på semester och är hemma med oss nu?) men tyvärr är sömnen om möjligt ännu sämre. De senaste nätterna har hon vaknat ungefär varannan timme - oftast ledsen - vilket resulterat i myyycket trötta föräldrar. Att muta med bröstet funkar inte varje gång heller, ibland är hon pigg och kräver underhållning och ibland är hon bara arg/ledsen och vill inte äta.
Sen släppte det och vi återfick till och med en timme på kvällen innan vi skulle lägga oss.
Så det finns ljus i tunneln, det känns bara långt, långt borta när en är uppe i det och det känns som att kroppen och huvudet går sönder. Skickar styrkekramar.