Vinterföräldrar 2016/17

Den senaste veckan har jag råkat ut för situationer på jobbet som ger mig så himla dåligt samvete. En kollega är också gravid, med sitt första precis som jag, hon är ca 6 veckor före mig. Men jag upplever att jag får så mycket mer omtanke av de andra kollegorna, frågor om avlastning o.s.v. även om vi båda gravida t.ex. sitter vid samma fika/lunchbord så är det bara jag som får denna omtanke. Det gör mig så illa till mods att jag börjat undvika att vara i lunchrummet, och att umgås med den andra gravida. Någon som kan tipsa om hur jag ska hantera detta?

Tuff situation.
Jag personligen hade antagligen fått världens utbrott och sagt som det är; "lägg lika mycket fokus på min gravida kollega som ni lägger på mig!!!". Sen hade nog många av mina kollegor suttit tysta resten av den dagen - och jag med efter att ha tömt mig själv på all energi.
Men ett lite lugnare sätt kanske kan vara att börja nämna kollegan varje gång du blir erbjuden avlastning? T ex om du blir erbjuden lyfthjälp, tacka ja/nej för den och säg sen att kollegan nog också blir glad för samma erbjudande.
Eller nåt.
Typ?
 
Vaknade imorse av att jag kände typ som lock för öronen..
Det har fortsatt hela dagen o gått över till riktig ont värk.. :(
Aldrig haft nåt liknande...
Är öroninflammation ännu en härlig åkomma man får som gravid?! :mad:
 
Vaknade imorse av att jag kände typ som lock för öronen..
Det har fortsatt hela dagen o gått över till riktig ont värk.. :(
Aldrig haft nåt liknande...
Är öroninflammation ännu en härlig åkomma man får som gravid?! :mad:

Alltså immunförsvaret är ju något nedsatt under graviditeten för att hjälpa fostret att stanna kvar. Så det kanske är därför? Eller bara ren otur. Svägerskan hade öroninflammation med sin sida och maginfluensa samtidigt :p

Jag hade halsfluss men tror de va ren slump bara.
 
Varit på RUL idag och livmodern är väl i kant med naveln ungefär men den lille parveln ligger ihoprullad långt låååååååångt ner så bm fick köra geggan i mitt könshår stackarn :o Svårt att komma åt och se allt så bm fick dra och trycka och vara med i svängarna när den lille rullade runt därinne. Fick se att det var en liten påg och jag måste säga att jag faktiskt blev besviken, hur dumt det än låter så blev jag besviken och sen skuldmedveten för att ens ha tänkt tanken eftersom allt såg bra ut. Jag ville ju liksom ha en flicka till men så blev det alltså inte. Sjukt jobbigt att ha de tankarna men de finns där.

Nu börjar det sjunka in och förhoppningsvis försvinner tankarna så småningom. Men allt såg iaf bra ut och det känns skönt åtminstone.
 
Varit på RUL idag och livmodern är väl i kant med naveln ungefär men den lille parveln ligger ihoprullad långt låååååååångt ner så bm fick köra geggan i mitt könshår stackarn :o Svårt att komma åt och se allt så bm fick dra och trycka och vara med i svängarna när den lille rullade runt därinne. Fick se att det var en liten påg och jag måste säga att jag faktiskt blev besviken, hur dumt det än låter så blev jag besviken och sen skuldmedveten för att ens ha tänkt tanken eftersom allt såg bra ut. Jag ville ju liksom ha en flicka till men så blev det alltså inte. Sjukt jobbigt att ha de tankarna men de finns där.

Nu börjar det sjunka in och förhoppningsvis försvinner tankarna så småningom. Men allt såg iaf bra ut och det känns skönt åtminstone.
Det var en artikel i Vi Föräldrar för ett tag sedan om att det är väldigt vanligt (i Sverige) att önska sig flickor och att det är väldigt vanligt att känna skuldkänslor över det. Tänkte att det kanske kunde vara en tröst att veta att det inte är något konstigt att känna så. Vi tog inte reda på könet och jag hoppades så mycket på en flicka, men utan att våga erkänna det, jag tyckte att det kändes otroligt "fult" att önska på det sättet. Det blev en flicka och första tiden efter att hon var nyfödd kände jag att "nu spelar det absolut ingen roll vad det är för kön på eventuella syskon" men nu när ett år gått hoppas jag på fler flickor... Men det är ju inget att göra något åt :p

/Sommarförälder -15
 
Varit på RUL idag och livmodern är väl i kant med naveln ungefär men den lille parveln ligger ihoprullad långt låååååååångt ner så bm fick köra geggan i mitt könshår stackarn :o Svårt att komma åt och se allt så bm fick dra och trycka och vara med i svängarna när den lille rullade runt därinne. Fick se att det var en liten påg och jag måste säga att jag faktiskt blev besviken, hur dumt det än låter så blev jag besviken och sen skuldmedveten för att ens ha tänkt tanken eftersom allt såg bra ut. Jag ville ju liksom ha en flicka till men så blev det alltså inte. Sjukt jobbigt att ha de tankarna men de finns där.

Nu börjar det sjunka in och förhoppningsvis försvinner tankarna så småningom. Men allt såg iaf bra ut och det känns skönt åtminstone.

Det behöver du absolut inte ha skuldkänslor för!! Jag önskade också en flicka och ut kom världens finaste pojke. Och idag är jag såå glad att det blev en pojke (fast jag tittar alltid lite extra på flickkläderna när vi handlar ;) )
 
Varit på RUL idag och livmodern är väl i kant med naveln ungefär men den lille parveln ligger ihoprullad långt låååååååångt ner så bm fick köra geggan i mitt könshår stackarn :o Svårt att komma åt och se allt så bm fick dra och trycka och vara med i svängarna när den lille rullade runt därinne. Fick se att det var en liten påg och jag måste säga att jag faktiskt blev besviken, hur dumt det än låter så blev jag besviken och sen skuldmedveten för att ens ha tänkt tanken eftersom allt såg bra ut. Jag ville ju liksom ha en flicka till men så blev det alltså inte. Sjukt jobbigt att ha de tankarna men de finns där.

Nu börjar det sjunka in och förhoppningsvis försvinner tankarna så småningom. Men allt såg iaf bra ut och det känns skönt åtminstone.

Det är nog vanligt att känna så. Jag önskade en flicka och det var det vi fick också. Jag hade nog blivit extremt besviken om vi fått en pojke faktiskt, i början iaf. För syskon känner jag dock att det inte spelar någon roll, fast vi har inga bra pojknamn på lager så det kan bli problem ;)
 
Både jag och egentligen främst maken hoppas på en flicka, men efter allt kämpande är vi glada bara det är ett friskt barn. Har tagit emot kläder för båda könen och har sedan tidigare filtar utan könsspecifika färger - dessutom kommer vi ha både rosa och blå kläder på ungen, oavsett kön. ;)
 
Två veckor kvar till RUL. Jag går in i vecka 19 denna vecka. Ska verkligen ta vara på sista semesterveckan och försöka orka få bättre ordning här hemma, för jag lär inte orka med så mycket de första jobbveckorna sen.
 
För övrigt har BM inte hört av sig om mina provsvar än. Känslan av hopplöshet och att återigen inte bli trodd växer.
 
Tuff situation.
Jag personligen hade antagligen fått världens utbrott och sagt som det är; "lägg lika mycket fokus på min gravida kollega som ni lägger på mig!!!". Sen hade nog många av mina kollegor suttit tysta resten av den dagen - och jag med efter att ha tömt mig själv på all energi.
Men ett lite lugnare sätt kanske kan vara att börja nämna kollegan varje gång du blir erbjuden avlastning? T ex om du blir erbjuden lyfthjälp, tacka ja/nej för den och säg sen att kollegan nog också blir glad för samma erbjudande.
Eller nåt.
Typ?

Jag önskar att jag vore lite mer rivig och kunde säga ifrån ordentligt men det är inte riktigt sån jag är.
Idag körde jag mer på taktiken du skrev, att nämna den andra kollegan vid erbjudanden, och det var en annan kollega som uppfattade vart jag ville komma och hjälpte mig på traven :)
 
Varit på RUL idag och livmodern är väl i kant med naveln ungefär men den lille parveln ligger ihoprullad långt låååååååångt ner så bm fick köra geggan i mitt könshår stackarn :o Svårt att komma åt och se allt så bm fick dra och trycka och vara med i svängarna när den lille rullade runt därinne. Fick se att det var en liten påg och jag måste säga att jag faktiskt blev besviken, hur dumt det än låter så blev jag besviken och sen skuldmedveten för att ens ha tänkt tanken eftersom allt såg bra ut. Jag ville ju liksom ha en flicka till men så blev det alltså inte. Sjukt jobbigt att ha de tankarna men de finns där.

Nu börjar det sjunka in och förhoppningsvis försvinner tankarna så småningom. Men allt såg iaf bra ut och det känns skönt åtminstone.

Det är otroligt vanligt att man önskar ett "visst" kön, jag bröt nästan ihop när bebisen i magen 2013 visade sig vara en pojk. För mig i mitt huvud va det nämligen en tjej, jag kunde väl inte få något annat.

När han sen kom ut, vilken otrolig lycka och idag skulle jag inte byta honom mot någon flicka i hela världen.

Därför tänkte vi att vi denna gången inte skulle fråga, dels för att den känslan jag kände vid förlossningen tog bort känslan av att vilja ha ett visst kön. Snopp eller snippa, när bebisen väl är ute spelade de ingen roll.

Dock sa bm att det denna gången är en flicka, men vi tar de med en nypa salt. Det blir en bebis och bebis såg ut att vara fullt normal. De är viktigast.

Men summan av allt: jag förstår känslan.
 
Började om med min yoga för 3 veckor sedan när jag hade huvudvärk, var stel i ryggen och vaknade flera gånger varje natt med ryckningar i vaderna som gjorde ont. Magen kändes också enormt tung när jag skulle vända mig i sängen, om så bara ett kvarts varv.
Bara väldigt mjuk och försiktig pre-natal yoga via YT på en kvart per pass.
Har väl lyckats få till cirka 5 pass i veckan och börjat känna att "ja kanske har det gett mig lite mer energi". Efter 2 veckor slutade det helt rycka i benen på nätterna.

Nu gjorde jag inget fre-sön och har haft riktiga skräpnätter igår och idag med konstiga mardrömmar, stel i ryggen och varit ack så trött.
Känns ju bra att det lilla funkar, trodde bara effekterna av det skulle hålla längre. :cautious: Men jag verkar få ha som mest en dag utan mitt miniyoga-pass.

Sitter också och väntar på 2 gravidjeans från Bonprix i två olika storlekar (:nailbiting:) då storlekarna kändes konstiga till måtten på hemsidan. Får se om ett par eller båda får åka på retur för byte av storlek.
Någon som har köpt därifrån tidigare?
 
Jag vet ju att kommer det ut ett friskt barn så är jag nöjd, egentligen. Men just nu är allt jag känner en stor besvikelse, känslan är större än lättnaden över att allt såg bra ut. Men jag har iaf fått en (frisk) flicka redan så jag får väl vara glad för det :p;)

Det kommer säkert att ge sig med tiden, det är bara mitt huvud som snöat in lite.
 
Jag vet ju att kommer det ut ett friskt barn så är jag nöjd, egentligen. Men just nu är allt jag känner en stor besvikelse, känslan är större än lättnaden över att allt såg bra ut. Men jag har iaf fått en (frisk) flicka redan så jag får väl vara glad för det :p;)

Det kommer säkert att ge sig med tiden, det är bara mitt huvud som snöat in lite.

Ville bara hoppa in lite. Vi hängde väl i samma tråd -14? :o
Jag är i v.39 nu med andra barnet. Också en pojke. Första blev ju en tjej. Känner så väl igen känslan efter Rul. Hoppades i hemlighet och trodde på en tjej men visade sig vara en lillebror. Blev nästan besviken och skämdes dessutom över det. Jättejobbig känsla som dessutom känns väldigt tabu. Har haft jättesvårt att titta på och köpa killkläder osv. Nu känns det dock bra igen och jag ser fram emot att få en liten grabb, men det tog lång tid att vänja sig vid tanken. Huvudsaken är ju egentligen att han mår bra. :love:
 
:love: <- Varför kan man inte ta bort smileys från telefonen?!! :arghh:
Ville bara hoppa in lite. Vi hängde väl i samma tråd -14? :o
Jag är i v.39 nu med andra barnet. Också en pojke. Första blev ju en tjej. Känner så väl igen känslan efter Rul. Hoppades i hemlighet och trodde på en tjej men visade sig vara en lillebror. Blev nästan besviken och skämdes dessutom över det. Jättejobbig känsla som dessutom känns väldigt tabu. Har haft jättesvårt att titta på och köpa killkläder osv. Nu känns det dock bra igen och jag ser fram emot att få en liten grabb, men det tog lång tid att vänja sig vid tanken. Huvudsaken är ju egentligen att han mår bra. :love:

Visst gjorde vi det :p

Skönt att man inte är ensam iaf. Jag vet ju att när jag väl fått ut barnet och får hålla i honom kommer jag aldrig vilja byta bort honom mot en flicka men det är ändå jobbigt att känna så här, speciellt när det verkar vara helt friskt. Kände mig så fjantig efteråt när jag kände att jag lika gärna kunde sätta mig ner och gråta för att det inte blev en flicka... Jag skrämde nog mig själv lite där också. Jag gillar inte alls mitt hormonella jag :cautious:
 
:love: <- Varför kan man inte ta bort smileys från telefonen?!! :arghh:


Visst gjorde vi det :p

Skönt att man inte är ensam iaf. Jag vet ju att när jag väl fått ut barnet och får hålla i honom kommer jag aldrig vilja byta bort honom mot en flicka men det är ändå jobbigt att känna så här, speciellt när det verkar vara helt friskt. Kände mig så fjantig efteråt när jag kände att jag lika gärna kunde sätta mig ner och gråta för att det inte blev en flicka... Jag skrämde nog mig själv lite där också. Jag gillar inte alls mitt hormonella jag :cautious:

Som sagt vi är fler med dig och skäms inte. Man kan inte styra över sina känslor ❤️

Finns tex en anledning till att jag inte vill ta åt mig att bm tror det är en flicka i magen. Detta för min egen skull då jag troligtvis skulle bli ledsen och lite besviken OM de ändå kommer ut en pojk.
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Då har vi nått 2003 inlägg i första vinterföräldrartråden så gör jag en ny :) December: 6/12 - Karolajna, andra barnet, flicka 7/12 -...
99 100 101
Svar
2 007
· Visningar
89 024
Senast: malumbub
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp