Vinterföräldrar 2016/17

[malumbub]

Skit oxå. Eventuellt har en av ungdomarna på mitt jobb tuberkulos. Skit.

 

[Bella02]

Jag hoppar in lite här sålänge, har bf 1/3 tänkte starta vårtråden framöver med mitt riktiga nick, men vi har inte berättat än för våra päron! Vill att dom ska veta först innan jag går ut med mitt riktiga nick hur ska ni berätta? Eller har berättat? Lider med er som mår dåligt, jag har bara lite småsymptom men är en piss i havet mot er som mår illa och spyr... Men gick in i v7 idag, illamående och sånt kan ju komma som ett brev på posten...

 

[hera_]

Vi har inte berättat för någon än förutom min mamma, jag är i v 8.
Hade aldrig kunnat dölja det för henne så var lika bra o berätta
En vän vet också men det är för hon också försöker bli gravid så vi har bollat så mkt om stickor, mens, symptom mm.
Resten av familjen tänkte vi berätta för efter KUB
och beroende på hur mkt det syns så kanske vi väntar tills efter RUL innan "vi går ut med det"

Jag hoppar in lite här sålänge, har bf 1/3 tänkte starta vårtråden framöver med mitt riktiga nick, men vi har inte berättat än för våra päron! Vill att dom ska veta först innan jag går ut med mitt riktiga nick hur ska ni berätta? Eller har berättat? Lider med er som mår dåligt, jag har bara lite småsymptom men är en piss i havet mot er som mår illa och spyr... Men gick in i v7 idag, illamående och sånt kan ju komma som ett brev på posten...

 

[MEJ84]

Jag har verkligen njutit av senaste tiden, men nu när vi närmar oss ultraljud (KUB-test) blir jag nervös igen för att nåt ska ha hänt... Ska det vara så här inför alla ultraljud eller kommer jag kunna andas ut nu om vi får se ett friskt foster i vecka 13?! Suck

 

[Ravishing]

@MEJ84 hoppar in från hösttråden, om man andas ut eller inte är nog väldigt individuellt. Jag började göra det först när jag började känna rörelser dagligen! Men då blir man ju nojig för att det känns för sällan tex.

 

[supersonic]

@Halali jag känner igen det där med vad man kan tänka sig att äta från dag till dag. Senast imorse klämde jag i mig lite vaniljglass med saltlakritssås. Vissa dagar får bara tanken på mat mig att vilja springa in på toa... En morgon kunde jag öht inte dricka, allt kom upp igen. Går in i vecka 13 idag men äter fortfarande mina Lergigan comp. Försökte låta bli imorse men hann knappt upp ur sängen innan jag kände illamåendet komma krypande och jag fick snällt svälja en pilla.

De på jobbet vet, lite svårt att dölja dels när jag mått så fruktansvärt dåligt och dels är magen stor som sören. Mina grannar vet. Ingen i våra familjer vet, ska på UL i helgen och efter det ska vi berätta.

 

[Karolajna]

Var på UL idag, allt såg normalt ut och blev flyttad från den 3/12 till den 6/12 så har haft hyfsat rätt från början.
Och det är med 90% säkerhet en tjej där inne återstår bara att se vad storebror säger när han får veta, han vill ha en lillebror (eller en storebror )

6/12 - Karolajna, andra barnet, flicka
7/12 - cute_beast, första barnet
13/12 - LillaMy84, tredje barnet
15/12 - Solvind, andra barnet
16/12 - et_flickan
Januari:
17/1 - malumbub, första barnet (tror dock att det kommer justeras till närmare 22/1)
18/1 - supersonic, andra barnet
19/1 - *gotlandsrusset*
20/1 - MEJ84, första barnet
25/1 - Lady_A 31 år, första barnet
Februari:
10/2 - megin, första barnet
12/2 - Halali, första barnet
19/2 - Iglatjarn, andra barnet
22/2 - Hera_ 30 år, första barnet

 

[malumbub]

Inskrivning idag. Hon kollade blodtrycket. Mest repetition av hälsosamtalet, men den här gången kommer jag förhoppningsvis ihåg bättre vad hon har sagt. Bokade tid för RUL i vecka 19, "lyssna på hjärtat" vecka 25 och vad-det-nu-var vecka 29. Och så skrev hon en remiss till dietist p g a min övervikt...och uppmanade mig att börja med stödstrumpor redan nu.

Tyvärr glömde jag ta upp detta med risk för tuberkulos-smitta. Får nog ringa nån istället.

 

[hera_]

Var också på inskrivningssamtal idag
Gick smidigt o lätt med en gullig, positiv barnmorska
Blodprov för sköldskörteln o lite snack om kost osv så gick snabbt, 30 min.

 

[cute_beast]

Var också på UL igår och allt såg så bra ut!
Jag har känt svagt sprattel sen jag gått klart vecka 16, och karln har kunnat känna utanpå nu i en vecka vilket ändå gjorde mig ganska trygg inför UL. Och självklart sprattlade det ganska bra när läkaren försökte få till bra bilder.
Blev inte flyttad tidsmässigt, datumet stämde väl.

Fick dock nytt graviditetssymtom nu på morgon med att ena bröstet körde ett beta-test på mjölkproduktionen. Vaknade av att det droppade på mig, från mig själv.

 

[*Gotlandsrusset*]

Förra graviditeten brydde jag mig inte ett smack om vikten. Jag åt det jag va sugen på helt enkelt. Gick upp ca 25 kilo (minst vägde mig aldrig på förlossningen). 1 månad efter att sonen va ute hade jag 5 kilo kvar till startvikten och dessa gick jag sedan aldrig ner.

Denna gången började jag då på 55 kilo, har redan gått upp 3 kilo och är i vecka 13. Jag står knappt ut, vill helst inte gå upp ett gram ( helt ologiskt med tanke på att det är en bebis som ska växa i magen). jag funderar på om man kanske skulle strunta i att väga sig? Eller är de kanske än mer osmart ifall man rusar iväg i vikt?

Hur tänker ni andra?

 

[cute_beast]

Förra graviditeten brydde jag mig inte ett smack om vikten. Jag åt det jag va sugen på helt enkelt. Gick upp ca 25 kilo (minst vägde mig aldrig på förlossningen). 1 månad efter att sonen va ute hade jag 5 kilo kvar till startvikten och dessa gick jag sedan aldrig ner.

Denna gången började jag då på 55 kilo, har redan gått upp 3 kilo och är i vecka 13. Jag står knappt ut, vill helst inte gå upp ett gram ( helt ologiskt med tanke på att det är en bebis som ska växa i magen). jag funderar på om man kanske skulle strunta i att väga sig? Eller är de kanske än mer osmart ifall man rusar iväg i vikt?

Hur tänker ni andra?

Väg dig max en gång i månaden. Då det du om det drar iväg alltför mycket, men du triggar inte ångesten. Väg dig också samma vecka varje månad.

Jag har haft ångest för min vikt för väldigt många år sen som jag kom över. Men för att inte trigga mig själv igen in på det spåret så väger jag mig nu en gång i månaden, och då räknas vägning hos BM också.
Jag får alltså inte väga mig sen en vecka senare hemma.
Annars vägde jag mig normalt en gång i kvartalet/halvåret för att hålla koll på vikten innan graviditeten.

 

[vinkelina]

Förra graviditeten brydde jag mig inte ett smack om vikten. Jag åt det jag va sugen på helt enkelt. Gick upp ca 25 kilo (minst vägde mig aldrig på förlossningen). 1 månad efter att sonen va ute hade jag 5 kilo kvar till startvikten och dessa gick jag sedan aldrig ner.

Denna gången började jag då på 55 kilo, har redan gått upp 3 kilo och är i vecka 13. Jag står knappt ut, vill helst inte gå upp ett gram ( helt ologiskt med tanke på att det är en bebis som ska växa i magen). jag funderar på om man kanske skulle strunta i att väga sig? Eller är de kanske än mer osmart ifall man rusar iväg i vikt?

Hur tänker ni andra?

Jag har valt att inte väga mig hos bm. (Till hennes stora förträt) känns ok att väga mig hemma, men inte att någon annan vet min vikt. Man lär märka på kroppen om man skenar iväg viktmässigt tänker jag. Är dock bara plus ca 2 kg nu i vecka 21. Har rejäl övervikt att börja på så hoppas de hålls så.

 

[lytesout95]

Jag har valt att enbart väga mig hos bm, men jag tittar inte och hon säger inget till mig. Det kan vara bra för bm att veta om jag börjar samla mkt vätska.

 

[malumbub]

Jag trodde BM skulle väga mig i torsdags, men jag fick bestämma min vikt själv. Blev lite besviken - hur ska vi då kunna veta om jag gått ner eller upp vid nästa vägning om jag inte stått på den vågen tidigare?!?
Nåja, kanske blir det vägning på onsdag, när jag ska träffa dietisten.

Jag vill absolut inte gå upp mer i vikt. Jag har kämpat med min övervikt hela mitt liv och ingen och ingenting har lyckats hjälpa mig. Med tanke på mina hormonproblem är det egentligen inte så konstigt. Lyckades gå ner några kg under vårens hormonbehandling (Provera under hösten och Pergotime under våren) och blev jätteglad...och sen blev jag gravid och gick upp allt över en natt... Nu kämpar jag med att orka röra på mig mellan illamående och trötthet, så att jag inte går upp mer.

 

[supersonic]

Gick upp 12 kg förra gången. Har generellt väldigt svårt för att gå upp i vikt. Nu är jag i v 13 och har gått upp 1, 5 kg. Gick först ner ett kg för att jag spydde så mycket. Ställer mig inte gärna på vågen för att jag vet att den alltid visar för lite. Har aldrig haft ätstörningar, utan har bara väldigt svårt för att öka i vikt.

Vart på UL idag, kubtest! Fick se att hjärtat slog som det skulle, magsäcken innehöll fin mängd med fostervatten, urinblåsan var ua och navelsträngen innehöll tre blodkärl. Fick en risk på 1 på 354 men allt såg så bra ut så inget indikerade på att det skulle finnas någon kromosomavvikelse, och vi blev inte rekommenderade att gå vidare. Det såg ut som om fostret hade en liten snopp men bm sa att det lika gärna kunde vara en klitoris så hon vågade inte säga något bestämt. Men det var iaf skönt och mamma fick veta direkt efteråt. Nu kan vi berätta för alla och det är så skönt att inte behöva hålla det hemligt längre! Sprallade på fint så vi såg armar, ben, händer och fötter tydligt!

 

[*Gotlandsrusset*]

Funderar just nu starkt på om man skulle byta sitt namn från *gotlandsrusset* till *gnälligastpåbuke*.

Men är de någon mer än jag som har ont i ljumskarna?

Annars går de rätt bra, fortfarande lite orolig för bebis men mår inte riktigt lika illa längre *peppar peppar*.

Längtar till rul nu, när har ni fått tider?

 

[malumbub]

Funderar just nu starkt på om man skulle byta sitt namn från *gotlandsrusset* till *gnälligastpåbuke*.

Men är de någon mer än jag som har ont i ljumskarna?

Annars går de rätt bra, fortfarande lite orolig för bebis men mår inte riktigt lika illa längre *peppar peppar*.

Längtar till rul nu, när har ni fått tider?

Hugger till i sidorna ibland, alltså typ ljumskarna, om jag vänder på mig fel. Och kan känna molande mensvärk en stund eller två om dagen.

Ultraljud bokat i vecka 19, alltså om 7 veckor. Första rutinkollen av fostret här där jag bor. Förstår att många under 35 väljer att göra KUB här...

Vi fick ju en bonustitt hos Specialistmödravården för några veckor sedan, så jag försöker leva på glädjen över att redan ha sett hjärtat, men hade önskat att få ett UL tidigare än september...men försöker släppa oron. Antar att alla år av resultatlösa försök gör det svårt för mig att fortfarande fatta att jag faktiskt är gravid.

 

[supersonic]

Funderar just nu starkt på om man skulle byta sitt namn från *gotlandsrusset* till *gnälligastpåbuke*.

Men är de någon mer än jag som har ont i ljumskarna?

Annars går de rätt bra, fortfarande lite orolig för bebis men mår inte riktigt lika illa längre *peppar peppar*.

Längtar till rul nu, när har ni fått tider?

Handuppräckning på den! Oftast inte så farligt och det mesta har avtagit men då och då drar det som sören i vänster ljumske. Då växer det ju åtminstone

@malumbub det finns ingen möjlighet att få något privat tidigare?

 

[hera_]

Jag känner mig också väldigt "klagosam"...
Alltså jag är så TRÖTT...
orkar ingenting.
Gör det jag måste med hästarna men orkar inte rida el nåt...
Bara att gå o ta en dusch är jobbigt
Hatar o klaga men jag får så dåligt samvete över allt jag borde göra

O detta lakrits sug.
Har googlat massa o enligt dem nyaste studierna är det inte alls bra med lakrits för gravida
Det är nästan allt jag tänker på..
Jag googlar o försöker hitta kryphål men får nog börja inse att jag inte kommer kunna äta det.
Varför blir man så j-kla sugen på nåt man inte bör äta?!