Vinterföräldrar 2015-2016 #4

[YaHilweh]

Ja jag funderar också en del över nästa graviditet/förlossning... Blev ju aldrig nån uppföljning efter förlossningen men vill nog prata med nån både ang hälsa, risker och förlossning innan jag vågar mig på att (försöka) bli gravid igen.

Kan man ringa Mvc om det?
Jag vet att jag säkert skulle klara av det igen, samtidigt som jag är osäker. Som det känns idag är snitt enda lösningen, speciellt då jag vill att Havanna ska få ett syskon. Men sedan mådde jag otroligt dåligt psykiskt under hela graviditeten samt under amningen och funderar på om det är värt det. Men jag vet att det är det för jag älskar dottern över allt annat

Men jag var tvärusel som gravid och hatade var stund och var cm jag blev bredare. Då gick jag ändå bara upp totalt 11kg, så jag har inte så mycket att bråka om egentligen. Men jag vantrivdes i min kropp, trots att jag var pigg i v38 så jag kunde klättra i träd och leka med motorsågen (tills min bm fick veta då fick jag sluta med allt, typ).
Amningen bara stressade mig och gjorde att mitt blodsocker var åt helsike! Likadant graviditeten, tror mycket av min ågren för en ny grav är oro för diabetesen. Det är så mycket som ska hållas koll på. En kollega blev igår av med körkortet pga pendlande bls och förändring i ögonbotten. Risken för förändringar under grav är ännu högre än vanligt.
Så min största skräck handlar nog om just det, strulet som var med diabetesen.

Fick totalpanik när jag gjorde ett cellprov efter grav och fick lustgas.. Knappt det gick ens då..

 

[YaHilweh]

Men sedan går jag inte på något p-medel, kondom ibland när vi kommer ihåg typ. Blev som en rabbiat kärring när jag gick tillbaka på cerazetten och jag vägrar sätta in spiral då jag redan som det är får panik vid gynundersökningar.

 

[BernT]

Här händer allt på en gång, lill-tjejen vill inte släppa taget helt men promenerar obehindrat i en hand. Ur lycklig när hon kan ta saker med sig
På lördag fyller hon 1år, vad tiden går fort! Mvc sa att jag skulle glömma förlossningen, man jag kan inte släppa det. Funderar allvarligt på att kontakta mvc igen för att få prata med BM och kanske förbereda mig för en graviditet till (kan man ens det?) var rädd för FL innan FL men det har absolut inte blivit bättre nu efter. Bebistillverkningen är annars planerad att starta i början på Juli igen (jag tänker inte vara gravid när jag gifter mig 8/7).
Hon äter ALLT! hundmat, plast, sten.. allt som man missat, som ligger på golvet..

Bokade precis en hotellnatt 29/6 i Stockholm och håller alla tummarna för att det blir en sväng dit för Guns N' roses. Biljetterna släpps på fredag. Farmor har redan lovat att vara barnvakt och vi får ändå inte tag på något hotell för bröllopsnatten, så vi kör sista festen innan allvaret börjar typ

Vi hade väl lite liknande förlossningar, för visst fick du också sövas "mitt i"? Jag kan inte heller glömma, fick svår blodförgiftning + barnsängsfeber och min bm sa på återbesöket att jag antagligen inte hade överlevt om vi hade lyssnat på bm som sa åt oss att avvakta när vi ringde, tur att vi åkte in ändå.

Har blivit lovad snitt för nästa men vet inte ändå, tänk om de ändrar sig? Tänk om det 2018-19 (då vi tänkt kiddo 2) inte går att få snitt längre? Kanske blivit såna nedskärningar att man slutat snitta? Har noll belägg för mina katastroftankar men är ändå ibland lite orolig.

 

[Balahé]

@YaHilweh och @BernT kolla upp Aurora-mottagningar. Kanske kan man få komma dit och prata med dem även innan man blir gravid. Om inte vet de kanske vart ni kan vända er. Låter jobbigt och jag hoppas att ni kan processa era upplevelser så pass att det inte är de som avgör om det blir fler barn.

 

[Balahé]

Lilla gumman har börjat gå mer nu. Har hon bråttom är det fortfarande kryp som gäller, men hon strosar runt i sakta mak överallt här hemma.

Idag trillade hon ner från sängen för första gången när hon busade. Jag hann precis få fatt i hennes ben men inte stoppa fallet. En smäll i huvudet blev resultatet. Givetvis skulle hon ovanpå det sätta sig för nära bordet och slog i skallen där också

 

[Jenka]

Kan man ringa Mvc om det?
Jag vet att jag säkert skulle klara av det igen, samtidigt som jag är osäker. Som det känns idag är snitt enda lösningen, speciellt då jag vill att Havanna ska få ett syskon. Men sedan mådde jag otroligt dåligt psykiskt under hela graviditeten samt under amningen och funderar på om det är värt det. Men jag vet att det är det för jag älskar dottern över allt annat

Men jag var tvärusel som gravid och hatade var stund och var cm jag blev bredare. Då gick jag ändå bara upp totalt 11kg, så jag har inte så mycket att bråka om egentligen. Men jag vantrivdes i min kropp, trots att jag var pigg i v38 så jag kunde klättra i träd och leka med motorsågen (tills min bm fick veta då fick jag sluta med allt, typ).
Amningen bara stressade mig och gjorde att mitt blodsocker var åt helsike! Likadant graviditeten, tror mycket av min ågren för en ny grav är oro för diabetesen. Det är så mycket som ska hållas koll på. En kollega blev igår av med körkortet pga pendlande bls och förändring i ögonbotten. Risken för förändringar under grav är ännu högre än vanligt.
Så min största skräck handlar nog om just det, strulet som var med diabetesen.

Fick totalpanik när jag gjorde ett cellprov efter grav och fick lustgas.. Knappt det gick ens då..

Min plan just nu är att ringa mvc när det närmar sig. En del av mina frågor kan de kanske svara på, och annars vet de väl säkerligen var jag ska vända mig. x

 

[Evenstar]

Jag hoppas få planerat snitt vid en eventuell ny graviditet, då jag dels gick över 16 dagar och sen hade en tuff förlossning som slutade med akutsnitt. Tar inte för givet att jag blir gravid igen (min syster fick aldrig fler trots ivf), vet att vi prickat flera äl redan nu men jag verkar inte ha superlätt att bli gravid (även A tog sin lilla tid). Men vi hoppas på ett syskon till A.

Han går runt med sin gåvagn, klättrar på allt!
Jag har jobbat min första vecka, nytt jobb, och A är hemma med pappa fram till i vår. Har fått plats på den förskola vi önskat vilket är skönt!

 

[Maja_Kandi]

Här verkade det nästan som om promenaderna kom och försvann typ lika fort. Han blev försiktigare och har gått över till det lite mer normala att gå mellan oss föräldrar, vilket jag ändå tycker är rätt så skönt. Han behöver lite uppmuntran och bli distraherad för att våga släppa taget och samtidigt börja röra på fötterna, men när han väl kommit igång och har gått ett par gånger själv så vill han inte sluta. Blir riktigt arg om man sen lägger ner honom eller helt enkelt byter aktivitet. Favoriten är fortfarande att springa i hundra knyck medan man håller i händerna!

 

[Riru]

Cold turkey med amningen nu, det går inte längre. Fy sjutton vilken jobbig natt och morgon det varit. Känner mig som en så elak mamma och höll på att börja gråta själv imorse när han var så ledsen

 

[Positron]

Cold turkey med amningen nu, det går inte längre. Fy sjutton vilken jobbig natt och morgon det varit. Känner mig som en så elak mamma och höll på att börja gråta själv imorse när han var så ledsen

Jag vet att det är grymt jobbigt när de blir så ledsna
Men det ändras fort bara man är konsekvent!

Jag brukade sätta i hölurar och dra på musik på hög volym (gör fortfarande om det är väldigt ledset när han och pappan grejar med något) eller så gick jag ut på en promenad. På nätterna var det öronproppar och kudde på huvudet. Jag mår liksom illa av när det är väldigt ledset, verkar vara väldigt känslig för det (speciellt enligt utomstående)

 

[Jenka]

Här har vi en riktigt jobbig period! V har hittat rösten och börjat gallskrika. Och gör det titt som tätt hela dagarna- mer än lagom påfrestande för sambon som är hemma. Han är inte nödvändigtvis ledsen utan mest skriker för skrikandets skull, ev kombinerat med att han vill ha konstant uppmärksamhet. Toppat med tänder, att han inte alls kan sova om man inte ligger bredvid och har nyss varit förkyld.
Jag är dessutom borta för mycket känner jag, känner mig rejält otillräcklig för tillfället

 

[YaHilweh]

Vi hade 1års kalas i helgen. Hela släkten var där kändes det som, 11 personer som firade den där lilla mini människan
Hennes mormor och morfar tänkte att vi kommer aldrig få igen det, så vi köper saker som låter.
Hennes ena farbror tänkte att vi köper inget som låter, för vi kommer få igen det när vi får barn.
Den andra farbrorn köpte något som låter massor och de ska få barn nu vilken dag som helst, så den 1års presenten är redan utvald

Vi går lite mer för var dag, står ganska stadigt och går ganska bra med en hand. Börjar bli en monster att ha med för det enda hon vill är att promenera Så sambon jagade runt henne på restaurangen på Gekås i dagarna Hon charmar alla!
Kom i helgen på att kastar jag ned saker och stirrar på dom en stund, då plockar någon upp dom. Kastar jag ned det igen så plockas det upp igen... Och cirkeln är sluten

Nätterna är blandade, vaknar på rutin en gång mellan 3-4 men sover annars ganska bra fram till 7-9 beroende på vilken förälder som har natten (jag är den lite mer morgonpigga och som anser att vi måste börja ta tag i våra liv och kliva upp, om 3v börjar inskolningen)

Dagmamma inskolas 11/1 och sedan börjar vi på riktigt 25/1 Det är lite läskigt att lämna över henne till någon annan. Men jag är säker på att hon kommer må så mycket bättre när hon får lite mer liv och rörelse om dagarna.

Sitter även och funderar på om jag ska anmäla till minisim, vi har dock inte gått babysim, men känns som det hade vart kul att göra något sådant med henne. Eller om hunden ska få en kurs i sök.. Har inte bestämt oss där, båda behöver stimuleras

 

[YaHilweh]

@Jenka Den där skrikperioden var ingen höjdare, vi hade oxå den. Men den gick över ganska fort för oss, hoppas desamma hos er!

 

[Balahé]

Här har vi en riktigt jobbig period! V har hittat rösten och börjat gallskrika. Och gör det titt som tätt hela dagarna- mer än lagom påfrestande för sambon som är hemma. Han är inte nödvändigtvis ledsen utan mest skriker för skrikandets skull, ev kombinerat med att han vill ha konstant uppmärksamhet. Toppat med tänder, att han inte alls kan sova om man inte ligger bredvid och har nyss varit förkyld.
Jag är dessutom borta för mycket känner jag, känner mig rejält otillräcklig för tillfället

Ooo ja. Den perioden är kul. Inte. Här skriks det också för full hals. Det är oftast en missnöjesyttring. Maten tar för lång tid, jag vill inte sitta i stolen, jag vill upp ur vagnen osv. Jag blir helt galen på det ljudet, det är vidrigt. Pga det har jag svårt att bara ignorera det vilket jag tror kanske varit bäst. Såklart inte ignorera hennes känsla, men uttrycket för den.

Hur fick ni slut på eländet @YaHilweh?

 

[YaHilweh]

Ooo ja. Den perioden är kul. Inte. Här skriks det också för full hals. Det är oftast en missnöjesyttring. Maten tar för lång tid, jag vill inte sitta i stolen, jag vill upp ur vagnen osv. Jag blir helt galen på det ljudet, det är vidrigt. Pga det har jag svårt att bara ignorera det vilket jag tror kanske varit bäst. Såklart inte ignorera hennes känsla, men uttrycket för den.

Hur fick ni slut på eländet @YaHilweh?

Vi bytte det med ord som arg, mamma, titta, kisse, glenn, dagny och grr

 

[Balahé]

Vi bytte det med ord som arg, mamma, titta, kisse, glenn, dagny och grr

Menar du att hon slutade skrika så när hon hittade orden för det hon ville? Eller missförstår jag?

 

[YaHilweh]

Menar du att hon slutade skrika så när hon hittade orden för det hon ville? Eller missförstår jag?

Hon låter bli de höga tonerna och kör istället typ mamamamamama.... Vet dock inte om det tjatet är bättre men det är en bättre ljudnivå på det

 

[Jenka]

Mammamama är definitivt bättre men här kör vi båda.
Låter skönt om den går över fort @YaHilweh (haha att släppa ner saker och få upp de har vi hållt på med i flera månader. går det för långsamt så skriks det. också.)
(eeeh jag började prata när jag var 4. hoppas han INTE skriker på samma sätt till dess).

 

[Maja_Kandi]

Åh den där skrikperioden hade vi också. Skriker fortfarande ibland men mest för att tala om vad han vill. Eller inte vill...

Här lossnade det lite igen med att gå igår! Hans kompis på en månad äldre var här, han har precis börjat gå lite men springer annars upprätt på knäna fort som attan! Det var en himla boost för herrn som genast skulle härma och gick runt i hela huset! Han har verkligen bra balans när han vill! Oftast har han ju för bråttom.

 

[Riru]

Vi har slutat amma!!!!
Och för första gången i sitt liv så kan han nu sova en hel natt, tänk vad amningen egentligen har förstört mycket.