Vinterföräldrar 2015-2016 #3

[Positron]

Just nu tänker jag mycket på de förväntningar på mammarollen/föräldralivet under graviditeten kontra hur det faktiskt har blivit. Överlag är jag väldigt positivt överraskad. Jag märker att jag ofta tänkte/sa "jag ska/ska inte göra si eller så" men att jag nu ser det som en helt oviktig grej medan något helt annat känns väldigt viktigt att hålla på.
Det som jag känner skiljer sig mest från mina förväntningar är att jag hade tänkt att sambon skulle ta bebis betydligt mer än vad det blivit men det handlar om en väldigt matglad bebis så då är det bara jag som gäller då varken jag eller sambon är beredd på (i våra ögon sett) krånglet som kommer med pumpning/flaskor. Vi tänker som så att det är så kort tid sett ur helhetsperspektivet som unge Herrn helammas så det bekommer oss inte så mycket. Han kan t.ex. ta introduceringen av vanlig mat.

Hur har det blivit för er? Blev det som ni förväntade er?

 

[Balahé]

Man kan ju göra flera rätter när man gör storkok? Och frysa in så att man kan plocka fram lite då och då så behöver man inte tröttna.
Ett annat alternativ (som jag förvisso aldrig hade orkat med eftersom jag är kvällstrött) är att laga mat på kvällen när bebis sover (vet inte vad ni har för kvällsrutiner?) till dagen efter. Mycket mat vinner ju på att stå till sig.

Vi har alltid nödmat i frysen som man kan värma och bara göra sallad/pasta/ris/whatever till. Vi får nog ihop så att vi äter hemlagad mat till både lunch och middag minst 6 dagar/vecka. Sambon behöver ha lagad mat till både lunch och middag men jag äter grna macka eller gröt ett av de målen.

Visst, laga flera rätter kan man ju göra, men det är svårt nog att få ihop en rätt att göra storkok av Vissa maträtter som passar bra att värma blir sambon kass i magen av och vill då såklart inte äta dem. Han är lite som ett barn vad gäller mathållningen, gärna samma 4 rätter som man varvar om och om igen. Korv, färdiga köttbullar, köttfärssås, kycklingfilé i kombination med pasta, ris eller pulvermos. Det hade han kunnat klara sig på länge. Sedan äter han i stort sett vad som helst, men får han välja blir det gärna något av det. Skall det till någon fantasi är det upp till mig, tyvärr.

Nej, att laga mat på kvällen funkar inte riktigt för oss. Dels är jag i stallet en del av kvällen och dels har lilla fröken som "rutin" att somna någon gång mellan 20 och 22 så det blir väldigt sent om man skall laga mat och äta då. Vi har också haft mat i frysen tidigare men den har liksom gått åt nu.

Hoppas att det blir lite roligare att laga mat igen när bebis också skall äta. Det börjar ju närma sig nu. Vi är iaf medvetna om problemet och har diskuterat det ett par gånger. Nu återstår bara att försöka ta tag i förändringen. Att införa nya goda vanor är ju så lätt.....

 

[Maja_Kandi]

Hur har det blivit för er? Blev det som ni förväntade er?

Både ja och nej. Den här överväldigande kärleken och alla moderskänslor var jag visserligen beredd på, men hade aldrig kunnat ana vidden av dem. Att jag liksom är ännu mer orolig än vanligt och letar faror i alla hörn, drömmer mardrömmar och ser skräckscenarier framför mig är plötsligt vardag. Jag försöker att inte oroa mig men det är svårt. Har alltid varit en sån som lätt målar fan på väggen, min sambo säger åt mig att lämna paraplyet hemma.

I fråga om relationen har det som sagt inte blivit som jag trodde. Den där fantastiska familjebilden var med alldeles i början, sen gled den iväg nånstans. Nu känns det mest jobbigt. En del bär sambon skuld för, han ser inte att jag tar allt ansvar själv utan han bara däckar när han kommer hem och suckar om jag ber om hjälp, typ. Han kan åka iväg på roliga grejer medan jag är hemma med liten, när man varit själv med bebis en hel dag längtar man lite efter vuxet sällskap men han är trött och less och vill bara spela på sin telefon eller se på tv.
En annan del i det är att jag känner mig allt annat än snygg. Min kropp är långt ifrån vad den varit och det alla sagt, att man ammar bort allting, stämmer inte över huvud taget på mig. Det känns snarare som om jag går upp i vikt. Jag trivs inte i mig själv så som jag ser ut idag, jag känner mig ful. Då är det inte så lätt att ens försöka göra sig fin för att locka fram nåt mysigt. Det enda jag själv ser är hur jag ser ut och det dödar allt innan det ens kommit igång. Jag har aldrig varit utseendefixerad så det här är nytt för mig. Jag kommer inte banta eller nåt så länge jag ammar, men sen gissar jag att jag kommer ta till rätt drastiska åtgärder för att få komma i mina kläder igen. Jag är spyless på att inte kunna klä mig som jag vill...

 

[Positron]

Visst, laga flera rätter kan man ju göra, men det är svårt nog att få ihop en rätt att göra storkok av Vissa maträtter som passar bra att värma blir sambon kass i magen av och vill då såklart inte äta dem. Han är lite som ett barn vad gäller mathållningen, gärna samma 4 rätter som man varvar om och om igen. Korv, färdiga köttbullar, köttfärssås, kycklingfilé i kombination med pasta, ris eller pulvermos. Det hade han kunnat klara sig på länge. Sedan äter han i stort sett vad som helst, men får han välja blir det gärna något av det. Skall det till någon fantasi är det upp till mig, tyvärr.

Nej, att laga mat på kvällen funkar inte riktigt för oss. Dels är jag i stallet en del av kvällen och dels har lilla fröken som "rutin" att somna någon gång mellan 20 och 22 så det blir väldigt sent om man skall laga mat och äta då. Vi har också haft mat i frysen tidigare men den har liksom gått åt nu.

Hoppas att det blir lite roligare att laga mat igen när bebis också skall äta. Det börjar ju närma sig nu. Vi är iaf medvetna om problemet och har diskuterat det ett par gånger. Nu återstår bara att försöka ta tag i förändringen. Att införa nya goda vanor är ju så lätt.....

Min sambo har också känslig mage. Och det hade mitt ex också. En killgrej?

Men lite inspiration till bra frysmat/storkok kanske kan hjälpa på traven ni får väl ta en halvdag när båda är lediga och fylla upp frysen igen! (Här hemma tycker bebis just nu att det är toppen att ligga på en filt på köksgolvet och kolla när man grejar och har musik på men ni kanske inte är i det stadiet för tillfället )
Lasagne (går ju att variera)
Moussaka
Pajer (köttfärsfyllning, skinkfyllning, lax, vegetarisk osv.)
Korv stroganof/biff stroganof
Kycklinggryta i olika former
Soppor (där har jag en ny favorit i form av majssoppa med tacokrydda)
Pastasåser färdigt i frysen är toppen! Bara att värma och koka pasta till

Hm. Nu blev jag ju hungrig när jag tänkte på en massa god mat

 

[Positron]

Både ja och nej. Den här överväldigande kärleken och alla moderskänslor var jag visserligen beredd på, men hade aldrig kunnat ana vidden av dem. Att jag liksom är ännu mer orolig än vanligt och letar faror i alla hörn, drömmer mardrömmar och ser skräckscenarier framför mig är plötsligt vardag. Jag försöker att inte oroa mig men det är svårt. Har alltid varit en sån som lätt målar fan på väggen, min sambo säger åt mig att lämna paraplyet hemma.

I fråga om relationen har det som sagt inte blivit som jag trodde. Den där fantastiska familjebilden var med alldeles i början, sen gled den iväg nånstans. Nu känns det mest jobbigt. En del bär sambon skuld för, han ser inte att jag tar allt ansvar själv utan han bara däckar när han kommer hem och suckar om jag ber om hjälp, typ. Han kan åka iväg på roliga grejer medan jag är hemma med liten, när man varit själv med bebis en hel dag längtar man lite efter vuxet sällskap men han är trött och less och vill bara spela på sin telefon eller se på tv.
En annan del i det är att jag känner mig allt annat än snygg. Min kropp är långt ifrån vad den varit och det alla sagt, att man ammar bort allting, stämmer inte över huvud taget på mig. Det känns snarare som om jag går upp i vikt. Jag trivs inte i mig själv så som jag ser ut idag, jag känner mig ful. Då är det inte så lätt att ens försöka göra sig fin för att locka fram nåt mysigt. Det enda jag själv ser är hur jag ser ut och det dödar allt innan det ens kommit igång. Jag har aldrig varit utseendefixerad så det här är nytt för mig. Jag kommer inte banta eller nåt så länge jag ammar, men sen gissar jag att jag kommer ta till rätt drastiska åtgärder för att få komma i mina kläder igen. Jag är spyless på att inte kunna klä mig som jag vill...

Jag håller helt klart med om den överväldigande kärleken. Alla har berättat om den och sagt typ "vänta tills du själv får barn så fattar du". Och ja, jag fattar nu. Jag älskar den där klumpen. Är så stolt och mallig över att jag lyckats skapa något så vackert. Och jag måste typ hejda mig för att inte prata om honom med allt och alla hela tiden. Sån skulle jag ju aldrig bli, som bara pladdrar bebis

Katastrofkänslor har jag haft en del av, vissa hänger kvar men kanske inte så mycket. Tror att det till viss del är helt naturligt och sunt. En instinkt att skydda det lilla livet till varje pris liksom.

Tråkigt att läsa om din sambo, vad säger han när du tar upp det med honom? Fattar han grejen? Vilket ansvar du tar 24/7? Du kan ju försöka förklara skillnaden på hans jobb när han har sina raster, möjlighet till toabesök när han vill (eller ja, de flesta jobb är det ju så med) osv och jämföra med hur du kan ha det på dagarna. Du får ju hela tiden anpassa dig efter bebis.

Och när det gäller ditt utseende är jag helt säker på stt du är jättefin! Det är så lätt att hänga upp sig på saker som andra kanske inte ens märker. Men även här tycker jag att din sambo har ett stort ansvar. Han ska ju få dig att känna dig fin och vacker!

 

[Milosari]

Just nu tänker jag mycket på de förväntningar på mammarollen/föräldralivet under graviditeten kontra hur det faktiskt har blivit. Överlag är jag väldigt positivt överraskad. Jag märker att jag ofta tänkte/sa "jag ska/ska inte göra si eller så" men att jag nu ser det som en helt oviktig grej medan något helt annat känns väldigt viktigt att hålla på.
Det som jag känner skiljer sig mest från mina förväntningar är att jag hade tänkt att sambon skulle ta bebis betydligt mer än vad det blivit men det handlar om en väldigt matglad bebis så då är det bara jag som gäller då varken jag eller sambon är beredd på (i våra ögon sett) krånglet som kommer med pumpning/flaskor. Vi tänker som så att det är så kort tid sett ur helhetsperspektivet som unge Herrn helammas så det bekommer oss inte så mycket. Han kan t.ex. ta introduceringen av vanlig mat.

Hur har det blivit för er? Blev det som ni förväntade er?

Jag trodde att det skulle ta några månader innan jag knöt an till barnet eftersom jag inte hade så mycket känslor för honom när han låg i magen. Men det gick typ direkt. Han känns som en lika naturlig del av mig själv som en arm eller ett ben och jag känner mig inte hel när han inte är med.

Jag känner mig såklart orolig för allt hemskt som kan hända honom, men jag skiter samtidigt i allt annat så den totala mängden ångest är nog konstant.

Det var rätt mycket fokus på alla problem man kunde stöta på vid amning på föräldrakursen så jag var beredd på det. Men det har verkligen funkat hur bra som helst.

Överlag så har det hittills varit mycket enklare än jag trodde. Med ett undantag; jag var inte alls beredd på att jag skulle ha så ont efteråt. Jag har ätit smärtstillande varje dag tills för ett par dagar sedan.

Relationen är satt på paus verkar det som, men jag är helt okej med det just nu. Samarbetet funkar bra och han är bra med barnet. Vi får se vad som händer lite längre fram.

 

[Milosari]

Ingen BVC idag heller. Det var inte bara läkaren utan även BM som var sjuk. Har ingen aning om när nästa besök blir men hoppas det blir den här veckan! Vi hoppade ju över besöket förra veckan för att läkarbesöket var redan på måndagen.

Jag har lyckats pumpa ut en del mjölk och vill komma igång med matningen så fort som möjligt men vill prata igenom detta med BVC först. Funkar det så blir det kanske konsert för mig näst-nästa helg! Det är gångavstånd hemifrån och en av mina favoriter att se live så det känns synd att missa! Tanken är sedan att sambon ska kunna mata 2-3 ggr i veckan så jag kan komma iväg lite med hundarna själv.

Ni som matar med flaska ibland, hur lång tid har det tagit för era barn att lära sig? Jag har en nappflaska från Medela (Calma) och en unge med stark sugreflex. Hur lång tid bör jag minst räkna med?

 

[queeniida]

Ingen BVC idag heller. Det var inte bara läkaren utan även BM som var sjuk. Har ingen aning om när nästa besök blir men hoppas det blir den här veckan! Vi hoppade ju över besöket förra veckan för att läkarbesöket var redan på måndagen.

Jag har lyckats pumpa ut en del mjölk och vill komma igång med matningen så fort som möjligt men vill prata igenom detta med BVC först. Funkar det så blir det kanske konsert för mig näst-nästa helg! Det är gångavstånd hemifrån och en av mina favoriter att se live så det känns synd att missa! Tanken är sedan att sambon ska kunna mata 2-3 ggr i veckan så jag kan komma iväg lite med hundarna själv.

Ni som matar med flaska ibland, hur lång tid har det tagit för era barn att lära sig? Jag har en nappflaska från Medela (Calma) och en unge med stark sugreflex. Hur lång tid bör jag minst räkna med?

Hej!
Vår lilleman gick ner 12% på BB så vi fick börja med ersättning, dom rekommenderade koppmatning för att inte förstöra amningen. När vi kom hem så började vi med flaska istället (olycklig bebis med kopp) och det har fungerat superbra! Han tar lika gärna bröstet som flaskan och han gråter i princip aldrig nu när han är mätt. Han har precis som din ett stort sugbehov så när han är klar med flaskan så stoppar vi helt enkelt en napp i munnen på honom och det är han nöjd med. Jag gör samma sak när jag ammar, 25 min på varje o sen får han nappen för annars så snuttar han bara och jag blir knäpp...

Han har anti-kolik flaska och napp från mam, minsta storleken både på flaska och napp. Han är nu 6 veckor och 5,2 kg tung och det har aldrig varit problem med att kombinera amning med ersättning (äter både kall o varm o just nu äter han en tetra om dagen, 2dl).

Tror att det kommer gå super för er att kombinera amning med flaska

 

[queeniida]

Jag känner också igen mig med det här med relationen, inte är det som innan direkt. För min del är det hårdaste att min pojkvän inte är intresserade av mig på det sättet längre, jag får en kram och en puss men sen är han inte intresserad av mer. Är hårt att bli ratad på det viset! Vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska hantera det

 

[Jenka]

Ni som matar med flaska ibland, hur lång tid har det tagit för era barn att lära sig? Jag har en nappflaska från Medela (Calma) och en unge med stark sugreflex. Hur lång tid bör jag minst räkna med?

V tog flaskan direkt utan konstigheter.

 

[Milosari]

Låter ju lovande att det gått enkelt med flaskmatning . Hur mycket äter de/hur mycket ska man erbjuda? Tror han väger strax över 6 kg nu.

 

[queeniida]

Jag pumpar ju inte ut utan ger ersättning för att han inte blir mätt och nöjd annars. En vanlig dag utan förmiddagsaktiviteter (vi är bara hemma, utan tider att passa) så ammar han enbart fram till lunch, därefter kompletterar jag amningen med ersättning. Då får han amma 25 min på vardera tutte, är han fortfarande inte nöjd så blir det ersättning. Jag märker att han inte är nöjd genom att han direkt efter avslutad amning spottar ut nappen, tar sig mot munnen med händerna o att jag inte kan lägga ifrån mig honom. Är han mätt så älskar han att le mot figurerna i babygymmet o han tycker även det är helt ok att ligga i nestet när jag duschar eller sitta i babysittern när jag fixar i köket eller när vi äter. Ska vi iväg på morgonen/förmiddagen så ger jag honom ersättning innan vi åker också just för att vara säker på att han är mätt o nöjd. Han äter sista omgången med ersättning innan 20.00 o sen ammar han enbart resten av kvällen o natten fram tills nästa dag (han brukar sova 20-21 fram till 23-00). Han äter mellan 40-90 ml per gång, vissa gånger mer om han är superhungrig men det är inte alls ofta det händer.,

 

[Lilltess]

Köper snart sömnmedel till ungen. Varannan jävla timme ska han upp!

 

[Milosari]

Köper snart sömnmedel till ungen. Varannan jävla timme ska han upp!

Upp? Ligger han i egen säng? Min vill också äta varannan timme men det är inget problem när han ligger bredvid. Bara att rätta till tutten och det går snabbt att somna om för oss båda när vi förblir liggande. Om du inte vill samsova så kanske babynest i sängen kan vara ett alternativ?

 

[MM]

Köper snart sömnmedel till ungen. Varannan jävla timme ska han upp!

Såvida inte pappan har ett jobb där han behöver sin sömn för att vara alert på jobbet så tycker jag han ska börja avlasta dig lite mer för nu har du haft det så här sen A föddes!
Min man har ett jobb där han absolut inte får vara trött eller seg i huvudet på jobbet men är det kris så väcker jag honom och så får han ta lillan ändå. Jag väcker honom, sätter ungen i hans famn och säger att nu är det min tur att sova och sen vänder jag mig om och somnar.
Jag klarar mycket sömnbrist men är det kris för mig så vet min man att jag menar allvar och då får han ta henne. Punkt.
Får du ingen avlastning på nätterna? Pappan kan ge ersättning i flaska så du får sova om A blir hungrig.

 

[Evenstar]

Idag var jag tillbaka på SöS igen och fick uppföljning av min bäckenröntgen. Det var normal storlek, så en vaginal förlossning ska vara möjligt vid en ny graviditet. Dock sa läkaren att man kan ta ett samtal/rådgivning kring vaginalt vs snitt i nästa graviditet, och det kändes skönt att hon sa så. Även om det nu inte finns några fysiska hinder och det inte alls behöver bli likadant så skulle det nog ändå kännas bättre med planerat snitt nästa gång. Det var så lugnt och fint och avslappnat med kejsarsnittet. Om jag jämför med det jävliga dygnet med värkar var snittet att föredra alla gånger. Nu låg han ju i och för sig fel så det skulle ju inte blivit så långdraget om allt var som det skulle, men ändå.

A somnade i bilen på väg in och sov i 4 (!) h, käkade lite och har nu somnat om igen

 

[Evenstar]

Det här med förväntningar. Jag försökte nog vara ganska öppen för att det kunde bli lite hur som helst efter att A kom, kunde inte riktigt föreställa mig. Det jag inte var beredd på var att han verkligen satt fast vid bröstet konstant första månaden eller mer! Han äter fortfarande väldigt ofta vilket kan vara lite tärande. Jag hade någon bild av att de brukar äta ungefär var tredje timme, det gör han bara på natten. Jag trodde också att bebisar sov mer än vad A normalt sett gör. Ofta är han vaken nästan hela dagen. Somnar kanske när man kör honom i vagnen eller kör bil men då kan jag ju knappast vila

Sambon är en klippa när det gäller att ta hand om oss. Han kommer inte hem förrän ca 18 varje dag men då fixar han mat och tar oftast diskmaskinen och städar hjälpligt i köket. Han tar A en stund också så att jag kan fixa med annat eller ta en dusch osv. Jag skulle gärna se att det var lite renare i köket eller i huset generellt kanske men jag är lite mer pedantisk än vad sambon är
Men så mycket samvaro/mys blir det ju inte... Nu ska ju A vara på mig dygnet runt fortfarande men om man någon gång lyckas lägga ner honom vill jag gärna vara för mig själv en stund utan någon som klänger eller tar i mig. Vi har inte fått till det än sen A föddes men vi är nog rätt trötta och halvslitna båda två så ingen har tagit initiativ heller... Men man får försöka tänka att det är en kort period, det kommer ju inte vara såhär för alltid.

 

[Balahé]

Tack för alla mattips @Positron, vi får ta oss i kragen en dag och ladda frysen igen.

Om saker och ting blivit som förväntat? Både och. Jag har tyvärr inte begåvats med den omedelbara och allt överskuggande moderskärleken. Jag hade verkligen hoppats på det och är ganska avundsjuk på er som har fått den lyxen. Jag har kontaktat en psykolog som jobbar på mödrahälsovården så jag hoppas att hen kan hjälpa oss.

Sen hade jag även hoppats på en bebis som ville sova i vagnen så att jag skulle hinna rasta hästen på dagen, men det är bara att glömma. Å andra sidan sover hon oförskämt bra om nätterna istället. Vi var oroliga över hur katterna skulle ta det hela, men det har gått så bra.

Att bli stram där nere pga ärr hade jag inte direkt räknat med, inte heller att jag skulle gå upp i vikt igen pga att jag inte hinner röra mig tillräckligt. Att tillbringa så många kvällar själv med bebis trodde jag inte heller att jag skulle. Nu är det inte jag, sambo och bebis utan jag och bebis eller sambo och bebis. Det är lite tråkigt tycker jag. Jag ser mycket mer av min soffa än jag skulle önska.

 

[Jenka]

Idag var jag tillbaka på SöS igen och fick uppföljning av min bäckenröntgen. Det var normal storlek, så en vaginal förlossning ska vara möjligt vid en ny graviditet. Dock sa läkaren att man kan ta ett samtal/rådgivning kring vaginalt vs snitt i nästa graviditet, och det kändes skönt att hon sa så. Även om det nu inte finns några fysiska hinder och det inte alls behöver bli likadant så skulle det nog ändå kännas bättre med planerat snitt nästa gång. Det var så lugnt och fint och avslappnat med kejsarsnittet. Om jag jämför med det jävliga dygnet med värkar var snittet att föredra alla gånger. Nu låg han ju i och för sig fel så det skulle ju inte blivit så långdraget om allt var som det skulle, men ändå.

A somnade i bilen på väg in och sov i 4 (!) h, käkade lite och har nu somnat om igen

Jag funderar lite på nästa eventuella graviditet och förlossning. Tanken är att det ska dröja några år men i alla fall, det pratades på BB om att jag borde ha något samtal efter förlossningen då jag tyckte den var väldigt jobbig, men det rann ut i sanden. Kanske borde ha tagit tag i det men lär vilja ha något innan nästa (eventuella) gång i alla fall.

 

[Jenka]

Hur har det blivit för er? Blev det som ni förväntade er?

Ja, någorlunda. Tycker det har gått bättre än jag vågade hoppas på; V är oftast nöjd och sover bra på nätterna (bortsett från uppvak för mat några gånger men vi somnar snabbt om båda två). Funkar rätt bra med djuren också.
Jag tycker inte jag oroar mig så mycket heller. Inte för olyckor etc i alla fall, snarare att jag stressar lite över (min) skärmtid osv

Relationen är fin, sambon knöt an snabbt till sonen och att se de ihop är det finaste jag vet. Tycker inte så mycket har förändrats faktiskt. Däremot har sambon lite för mycket på jobbet och är slutkörd när han kommer hem medan jag längtar efter sällskap vilket kan bli lite fel.
Överlag kämpar jag lite med dagarna hemma. Har bokat in mer senaste veckorna och det känns bättre, men försöker hitta balans på sociala aktiviteter/aktivering av hundar/boka in lagom mycket utan att bli stressad när man blir avbruten eller får planera om. Lilleman går såklart först.