Vinterföräldrar 2015-2016 #3

[YaHilweh]

Men vilken kärring!

Jag hade faktiskt väntat mig att bli mer bedömd av "äldre" men hittills har det inte varit så farligt. Sambons mamma har väl kommit med lite korkade kommentarer, typ att "sover han redan i eran säng?! Då blir ni aldrig av med honom" och så varje gång unge Herrn blir lite ledsen så är det "åh har du ont i magen" som att det är enda anledningen till att bebisar är ledsna

Min farmor har alltid vart sådan, jag kunde simma när jag var 4 år för att hon tvingat mig torrsimma på en jäkla bänk varje sommar. Fick inte följa med ut och fiska om jag inte kunde simma, kan förvisso köpa argumentet, men än då.

Min kusin har en son som föddes i Januari även hon känner sig totalt värdelös när farmor är i närheten. Frågar kusinens mamma om hon sjunger och pratar med sitt barn osv. där är pappan otroligt blyg och sonen har fått mycket an hans gener. men vilket litet charmtroll
Samma att han inte går riktigt än, men han kommer gå när han är redo för det. Några steg i taget! Kommentarer som "han får väl välling sedan" när han inte åt potatisgratängen.. Lite som att "du klarar inte av att ta t´han dom ett barn" osv.

Att jag serverade tårta på mitt barns dop var nog att jämnställa med mord tror jag. Speciellt då jag har diabetes (hon bakade sockerfria maränger när jag fick diagnosen).

Nej, jag är inte så värst förtjust i min farmor. Men jag får väl vara glad att hon ändå finns där på något sätt

 

[Imogen]

N

Det går inte att vabba för barn under 8 månader. Men om den föräldralediga sjukskriver sig så kan ju den andra föräldern ta föräldraledigt.

Man kan ta dubbeldag också (om man har såna kvar)

 

[Mois]

Tack @Maja_Kandi Jag håller tummarna för det också och väljer att försöka att inte spekulera/googla vad det annars kan bero på.

 

[Maja_Kandi]

@YaHilweh
Men fy vilken tråkig tant! Jag har inte stött på så mycket sånt där faktiskt, mest mormor som ska tycka lite men inte så farligt. Hon sa typ "Men har du verkligen nån mat i de där små brösten?" första gången vi träffades sen han kom, och gången efter när vi sågs undrade hon "får han bröstet nånting alls?". Hon tar för givet att jag inte ammar honom för att jag tydligen har "för små" tuttar.

 

[Maja_Kandi]

Tack @Maja_Kandi Jag håller tummarna för det också och väljer att försöka att inte spekulera/googla vad det annars kan bero på.

Ja google är bra till mycket med ibland ska man låta bli. Ett blåmärke kan innebära en säker död inom två timmar om man googlar för mycket.

 

[Maja_Kandi]

Är det ingen annan som fått lite ansträngd relation med partnern hemma? Jag tycker knappt att vi pratar med varandra längre sen Edvin kom... I början gick det bra men nu känns det mest skit om jag ska vara ärlig... Jag kanske har för mycket tid för att grubbla, inte vet jag...

 

[YaHilweh]

Ja google är bra till mycket med ibland ska man låta bli. Ett blåmärke kan innebära en säker död inom två timmar om man googlar för mycket.

Jag googlade mina symptom en gång, då hade jag prostata cancer..

 

[YaHilweh]

Är det ingen annan som fått lite ansträngd relation med partnern hemma? Jag tycker knappt att vi pratar med varandra längre sen Edvin kom... I början gick det bra men nu känns det mest skit om jag ska vara ärlig... Jag kanske har för mycket tid för att grubbla, inte vet jag...

Jag känner så till och från oxå, känner även att jag blir mer och mer svartsjuk när jag går hemma och han är iväg och träffar folk. Jag känner ju inte så många som bor här så jag gör inte så mycket när jag är hemma. Träffar inte så mycket folk heller.

Han kommer hem och är trött och gnällig, jag är trött och gnällig då jag vart vaken sedan fem osv.. Dock har vi börjat ta tiden från att hon lägger sig vid 19-20 fram till 22-23 för oss. Det är sällan hon vaknar då och vi kan krypa upp framför en film, ta en öl eller bara vara. Den tiden är otroligt viktig för mig, för att vår relation ska fortsätta leva och utvecklas. Är livrädd för att vi ska sluta bry oss om varandra.

 

[Balahé]

Är det ingen annan som fått lite ansträngd relation med partnern hemma? Jag tycker knappt att vi pratar med varandra längre sen Edvin kom... I början gick det bra men nu känns det mest skit om jag ska vara ärlig... Jag kanske har för mycket tid för att grubbla, inte vet jag...

Jo, visst har det blivit annorlunda mot innan. Det är inte lika lätt och smidigt att göra saker vilket tär på oss som båda är vana att vara aktiva. Är ett jäkla pusslande för att hinna med våra respektive intressen mellan amningarna. Även om vi såklart minskat ner en del. Tror nog att det blir bättre med tiden, när lillan inte är så beroende av mammas tuttar längre.

 

[Balahé]

Jag har inte några gamla släktingar i livet längre (en knalldement mormor kvar men det räknas knappt) så deras idéer slipper vi att höra. Däremot fick jag höra av en syster till svärmor att hon minsann inte gillade att folk födde med kejsarsnitt eller inte ammade sina barn. Lite som att de skulle vara sämre mammor då.

Vilken tur att jag födde vaginalt och både vill och kan amma. Annars skulle det ju aldrig bli folk av dottern Obs! Ironi!

 

[YaHilweh]

Jag har inte några gamla släktingar i livet längre (en knalldement mormor kvar men det räknas knappt) så deras idéer slipper vi att höra. Däremot fick jag höra av en syster till svärmor att hon minsann inte gillade att folk födde med kejsarsnitt eller inte ammade sina barn. Lite som att de skulle vara sämre mammor då.

Vilken tur att jag födde vaginalt och både vill och kan amma. Annars skulle det ju aldrig bli folk av dottern Obs! Ironi!

Haha, ja det där med att jag inte ammar har jag fått höra mycket om.
Men jag ser hellre att både dottern och jag mår bra än att jag mår pyton.

 

[YaHilweh]

Idag hade vi föräldragrupp på biblioteket, var kanske inte den mest intressanta gång. Men kul att träffa de andra mammorna. Igår kom bönan på hur man rullar från rygg till mage, så det var vad hon ägnade den timmen till..

 

[Maja_Kandi]

Jag känner så till och från oxå, känner även att jag blir mer och mer svartsjuk när jag går hemma och han är iväg och träffar folk. Jag känner ju inte så många som bor här så jag gör inte så mycket när jag är hemma. Träffar inte så mycket folk heller.

Han kommer hem och är trött och gnällig, jag är trött och gnällig då jag vart vaken sedan fem osv.. Dock har vi börjat ta tiden från att hon lägger sig vid 19-20 fram till 22-23 för oss. Det är sällan hon vaknar då och vi kan krypa upp framför en film, ta en öl eller bara vara. Den tiden är otroligt viktig för mig, för att vår relation ska fortsätta leva och utvecklas. Är livrädd för att vi ska sluta bry oss om varandra.

Åh vad skönt att höra det där... För det är precis så här. Han åker sex-sju på morgonen, kommer hem typ 17, trött och gnällig och dimper ner i soffan med sin telefon. Jag får då laga mat och fixa med det, han äter, leker med liten, kanske byter nån blöja. Vi tittar på tv från varsitt hörn av soffan tills E blir trött och vi går upp och sover. Jag försöker uppmuntra till nån form av gemensam aktivitet, typ bygga ihop ett skåp, men det är suck och pust och blä så jag blir bara galen...

Jag saknar oss. Hoppas E kan somna lite tidigare så vi kan få nån timme själva på kvällen. Som det är nu är jag så rädd att vi ska glida isär helt.

 

[Bluefish]

Är det ingen annan som fått lite ansträngd relation med partnern hemma? Jag tycker knappt att vi pratar med varandra längre sen Edvin kom... I början gick det bra men nu känns det mest skit om jag ska vara ärlig... Jag kanske har för mycket tid för att grubbla, inte vet jag...

Räcker upp en hand. Vi har haft det askämpigt, mycket på grund av att sambon flytt in i sina jobb när det blivit tungt. Sedan är jag frustrerad och lättantändlig, hjälper föga. Vi går på familjerådgivning sedan ett par månader vilket funkar bra, det går åt rätt håll.

 

[Maja_Kandi]

Jo, visst har det blivit annorlunda mot innan. Det är inte lika lätt och smidigt att göra saker vilket tär på oss som båda är vana att vara aktiva. Är ett jäkla pusslande för att hinna med våra respektive intressen mellan amningarna. Även om vi såklart minskat ner en del. Tror nog att det blir bättre med tiden, när lillan inte är så beroende av mammas tuttar längre.

Ja jag hoppas också att det blir bättre framöver när liten är äldre och man har lite mer fasta rutiner så att vi har tid för varandra. Nu blir det mest att jag blir sur på sambon när han är trött och inte orkar nånting och då blir jag avig och vill inte prata för jag är bara rädd att fräsa. Så då hamnar vi i soffan på varsitt håll...

 

[Maja_Kandi]

Räcker upp en hand. Vi har haft det askämpigt, mycket på grund av att sambon flytt in i sina jobb när det blivit tungt. Sedan är jag frustrerad och lättantändlig, hjälper föga. Vi går på familjerådgivning sedan ett par månader vilket funkar bra, det går åt rätt håll.

Hur kom ni fram till att gå på familjerådgivning? Tanken har slagit mig men jag har en allt annat än samarbetsvillig sambo när det kommer till att be om hjälp...

 

[Bluefish]

Hur kom ni fram till att gå på familjerådgivning? Tanken har slagit mig men jag har en allt annat än samarbetsvillig sambo när det kommer till att be om hjälp...

Det har varit på tapeten länge att han ffa borde prata med någon eftersom han är väldigt introvert och har en historik med depressioner. Så när jag kände att det kommer ta slut om ingenting förändras blev det av, fast för båda då. Han vill till varje pris rädda relationen och inser att han kanske gjort bort sig i flera avseenden, så han behövde inte övertalas.

Jag tycker det varit mest jobbigt att det där lyckliga familjelivet liksom uteblev, istället har det varit prövning efter prövning känns det som. Men det verkar ha vänt vad gäller samarbete och förståelse för varandra sedan vi började gå. Väldigt skönt!

 

[Positron]

När sambon började jobba efter sina tio dagar drog han igång någon bantningshysteri och då tyckte jag att det var riktigt jobbigt. Han började gå till och från jobbet varje dag vilket gjorde att han var hemifrån mer än 1.5 h extra per dag och ville absout inte äta några kolhydrater. Han har vanligtvis noll fantasi vad gäller middagsmaten så det blev rätt jobbigt när man var tvungen att tänka ytterligare nr maten skulle lagas (han lagade iprincip alltid den men den eviga frågan "vad ska vi äta" kan tära rätt bra) och sen tyckte han att jag kunde hänga på hans nyttiga trend. I vanliga fall skulle jag mer än gärna gjort det men just då behövde jag all energi jag kunde få och sparkade bakut rätt ordentligt. När jag meddelade att jag tre veckor efter förlossning låg under min inskrivningsvikt insåg han att jag gjorde av med väldigt mycket energi.
Promenaderna höll i sig i tre veckor tills han bröt ihop för att han inte kunde trösta unge Herrn och då sa jag bara att han kunde lägga den tiden han promenerade på att umgås med sin son istället så kanske det blev bättre. Då fattade han.
Så när jag skriver detta inser jag att vi inte har det så pjåkigt.
Men visst är det annorlunda, jag har haft perioder när jag knappt orkat med fysisk kontakt eftersom jag ammar så mycket som jag gör. Och vi sitter också ofta i varsitt hörn av soffan när bebis sover. Skönt med lite andrum. Men så faller andan och lusten på och då är det så skönt att unge Herrn gärna går och lägger sig vid 19 för då har vi ett par timmar för oss själva, så vill man mysa till det går det oftast att planera tills dess.
Sambon säger själv att han nu insett att föräldraledigt inte är ledigt utan snarare är jobbigare än att gå till jobbet. Han har varit en klippa med markservicen och ställer inga krav på att det ska vara städat, maten lagad eller så.

 

[Balahé]

Här tar jag, bebis och katterna soffan. Sambon sitter i fåtöljen eller ligger på golvet... Det där med att få mat på bordet är ett ständigt dilemma för oss. Jag vill och behöver äta riktig mat minst en gång per dag och blir less på att äta samma rätt mer än tre dagar i rad. Sambon däremot kan leva på mackor morgon, middag, kväll i flera dagar utan problem. Det gör ju att hans inspiration att fixa mat ofta är noll och hans lösning är att vi kan göra storkok en gång på helgen så att jag har rester att värma till hela veckan. Kan väl säga att jag mer än en gång slängt mat efter ett par dagar för att det står mig upp i halsen. Hur vi ska lösa det vet jag inte riktigt. Ska jag ha maten klar när han kommer hem är det ju ändå jag som får planera, handla och laga. Väntar vi tills han kommer blir det väldigt sent och ställer till kvällen för bebis iom att jag inte kan rida annat än kvällstid.

 

[Positron]

Här tar jag, bebis och katterna soffan. Sambon sitter i fåtöljen eller ligger på golvet... Det där med att få mat på bordet är ett ständigt dilemma för oss. Jag vill och behöver äta riktig mat minst en gång per dag och blir less på att äta samma rätt mer än tre dagar i rad. Sambon däremot kan leva på mackor morgon, middag, kväll i flera dagar utan problem. Det gör ju att hans inspiration att fixa mat ofta är noll och hans lösning är att vi kan göra storkok en gång på helgen så att jag har rester att värma till hela veckan. Kan väl säga att jag mer än en gång slängt mat efter ett par dagar för att det står mig upp i halsen. Hur vi ska lösa det vet jag inte riktigt. Ska jag ha maten klar när han kommer hem är det ju ändå jag som får planera, handla och laga. Väntar vi tills han kommer blir det väldigt sent och ställer till kvällen för bebis iom att jag inte kan rida annat än kvällstid.

Man kan ju göra flera rätter när man gör storkok? Och frysa in så att man kan plocka fram lite då och då så behöver man inte tröttna.
Ett annat alternativ (som jag förvisso aldrig hade orkat med eftersom jag är kvällstrött) är att laga mat på kvällen när bebis sover (vet inte vad ni har för kvällsrutiner?) till dagen efter. Mycket mat vinner ju på att stå till sig.

Vi har alltid nödmat i frysen som man kan värma och bara göra sallad/pasta/ris/whatever till. Vi får nog ihop så att vi äter hemlagad mat till både lunch och middag minst 6 dagar/vecka. Sambon behöver ha lagad mat till både lunch och middag men jag äter grna macka eller gröt ett av de målen.