Sv: Vinterföräldrar 2013/2014
KL
Kanske dags för min förlossningsberättelse nu. Har vart rejält fullt upp här hemma och minimalt med sömn. Just nu undrar jag hur jag ska klara av vardagen själv när sambon ska börja jobba
Den 25 feb vid 4 tiden på morgonen hade jag första känningen och vid 6 tiden så hade jag 10 minuter emellan värkarna. En timme senare låg de på 7minuter emellan. Under förmiddagen klockade jag värkar som oftast låg på 4-12min emellan, men några få som var uppåt 20min.
På natten (vid 1-tiden) den 26:e ringde jag in till förlossningen för jag hade svårt att andas genom värkarna. Jag var helt slut i hela kroppen och värktopparna gjorde väldigt ont.
Pratade med en väldigt otrevlig tant som sa att jag absolut inte kunde åka in nu, "de är bara att andas genom värkarna och så kan du ta alvedon och ett bad". Blev helt förstörd av hennes nonchalans och grät mig igenom värkarna resten av natten. Vid 3-4 tiden gick slemproppen också och det kändes som det sipprade lite fostervatten. Vid 5 klarade jag inte av att vara hemma längre så försökte ringa in till förlossningen igen, men båda deras nummer bara kopplades ner, så vi åkte in utan att ringa.
När vi väl kom in blev jag kopplad till ctg. Jag försökte förklara för bm att jag vart känslig att ligga på rygg och att jag lätt svimmar då, men han viftade bort de och kopplade på dosan ändå. Efter bara någon minut snurrade hela rummet, jag blev kallsvettig och höll på att spy.
Jag hade inte så jättemycket värkar just när ctgt kopplades på, men fick stanna kvar ändå iom min önskan i jornalen att inte bli hemskickad.
Var nu öppen 3 cm, och jag kan säga att han inte var försiktig i huvudtaget när han kände efter och det ilade i hela tappen och jag låg och vred mig för att det gjorde så ont.
Vi fick ett rum och jag framförde mina önskemål att jag ville sova, jag skakade av illamåendet och tröttheten. Bm tyckte väl att vi skulle sätta igång förlossningen med värkstimulerande och sätta epudralen. Han kunde inte alls förstå vad jag ville.
Fick tillslut 2 citodon att sova på. De gav ingen effekt alls och jag kunde inte sova en blund. Efter 2-3 timmar gav jag upp och ringde in bm igen.
Fick testa tens apparaten, men han lyckades inte få omkopplaren att fungera så hade ju ingen effekt iallafall när värkarna kom när jag inte kunde öka styrkan. Sen saknades värkregistreringsdosan till ctg:n på rummet vi hade och han sa att han skulle hämta en, men kom aldrig tillbaka till rummet.
Äntligen kom det in ett nytt skift barnmorskor, helt underbara personer som tog sig tid och pratade igenom hur vi skulle gå vidare med förlossningen.
Vid undersökningen hade jag öppnat mig 5cm även fast jag inte haft så täta värkar.
De ringde dit narkosen som kom nästan på en gång och satte epudralen, även denna gång tog de väldigt lång tid att sticka och två läkare fick försöka innan den satt på plats och jag är glad att vi gjorde det innan värkarbetet satte igång på allvar så jag hade lättare att ligga still.
Sen tog de hål på hinnorna och kopplade på värkstimulerande dropp.
Blev liggande i sängen någon timme efter det, för blodtrycket var så lågt så jag höll på att svimma.
Vid 6 tiden på kvällen kom en gemensam tjejkompis till oss upp och var med under förlossningen, hon hade med sig godis och cheeseburgare så jag fick i mig lite energi
(Hon var med under förra förlossningen också)
Vid halv 8 tiden blev värkarna väldigt intensiva så bad om lustgasen igen (hade den innan epudralen sattes, men tog sen bort den). Var uppe och stod lite ett tag men flyttade sen upp i sängen och hängde över ryggstödet. Vid 8 så känner jag hur krystvärkarna kommer, vilken sjuk känsla hur mycket det tog i! Förra gången kände jag aldrig krystvärkarna pga epudralen, men den här gången måste nålen halkat lite snett på slutet, för bedövningen släppte i rygg/mage och satte sig i låren istället när de kopplade på trippel dos.
Bebis låg lite snett ner i kanalen, så de var in och ruckade lite på huvudet. Satan va ont det gjorde!
Hade krystvärkar i 24 minuter, sen var hon ute. Testade krysta på sida först, men det kändes helt fel. Så flyttade över på rygg istället. Bad om att få köra dragkamp med lakan och då gick det hur bra som helst att ta i.
20.24 föddes hon.
Hon vägde 3110g och 47cm lång
Det var en helt annan upplevelse med den här förlossningen än den förra. Nu var jag mycket mer medveten om vad som hände hela tiden, men också läskigt för att jag kände så mycket mera. Kunde känna när jag sprack när huvudet kom ut tex.
Den här gången kunde jag också känna kärlek till bebisen som kom upp på bröstet, förra gången kände jag inte ett skit, ville bara sova.
Vi stannade på bb över natten och åkte hem på eftermiddagen dagen efter. Amningen kom igång bra redan nere på förlossningen, hon satt fast vid bröstet nästan hela kvällen/natten. Jag lyckades inte sova speciellt mycket alls, var lite orolig då hon hade fostervatten kvar som hon hulkade upp lite då och då, så ville ha koll på att hon fick ut det. Sambon snarkade på som en gris hela natten, haha, fattar inte hur han kan vara så trött. Var likadant förra förlossningen
Jag var hur speedad som helst istället
