Vinterföräldrar 17/18 del 6

[Sofie_B]

Hör du sådana gråtresonemang ofta och i så fall var? Jag tycker som tur är att det är väldigt ovanligt. Jag hör annars också till gör-vad-som-helst-för-att-motverka-(bebis)-gråt-ligan (och vill också rädda andra gråtande bebisar @soom )

Ja, tyvärr är min upplevelse lite lika som @Positron och @Monifa. Jag tycker jag hör och ser det ganska ofta och upplever att jag själv, som också är helt emot den linjen och känner precis som @Monifa att det går emot varenda cell i min kropp, nästan framstår som udda ibland och som någon mjuk uppfostringshippie typ. Därför är det skönt med den här gruppen där många verkar resonera lika!

 

[Monifa]

Ja, tyvärr är min upplevelse lite lika som @Positron och @Monifa. Jag tycker jag hör och ser det ganska ofta och upplever att jag själv, som också är helt emot den linjen och känner precis som @Monifa att det går emot varenda cell i min kropp, nästan framstår som udda ibland och som någon mjuk uppfostringshippie typ. Därför är det skönt med den här gruppen där många verkar resonera lika!

Uppfostringshippie

(blev visst långt svammel haha)

Jag är rätt strikt uppfostrad av en principfast fader (och tack gode gud en mjuk och förstående moder). Han har blivit otroligt mycket känsligare nu på senare år men han tänkte inte särskilt mycket på att även barn är egna individer med personligheter, snarare att barn är tomma blad man fyller med de beteenden man vill ha. Jag får jobba jättemycket med det för att jag inser att jag ibland faller ner i liknande beteenden med min bonus som är lite äldre. Att inte bli principfast in i döden liksom. Men jag tror att barn mår bra av tydlighet och struktur. Men barnet kommer inte gå sönder om man släpper på tyglarna ibland. Inte heller om den får bestämma och ofta bestämma inom ramen.

Typ jag som förälder bestämmer att man inte äter choklad till frukost men du som barn får bestämma om det ska vara macka, yoghurt eller gröt. För man behöver lära sig hur man bestämmer och tar ansvar. Därför bestämmer jag inte heller över vad barnet ska ha för kläder på sig om den vill bestämma det - vill du ha sandaler och det är -5 grader ute så lär du märka att det blir kallt (jag som förälder däremot har med varmare kläder för att kunna vara stöd åt barnet när och om den vill byta kläder).

Jag inser ju att jag är mycket för att barnet ska få upptäcka själv. Vissa saker är ju farligt men bortsett från det. Och få bestämma själv inom ramen över sig själv. När det handlar om bestämmanden som involverar mig eller andra måste det vara ömsesidigt viljande. Ibland vill inte mamma (men det handlar väl kanske mer om när barnet kan förstå lite bättre vad som sägs till den och inte småglin som våra haha) eller brorsan eller hunden eller kompisen osv.

Tycker det är svårare med de där sakerna som man måste göra men man inte vill. Att särskilja mellan de saker som inte är livsviktiga där det behövs vilja från båda och sådant där man inte har något val.
Hur tänker du där?
Tänk typ: man måste borsta tänderna, äta, åka till skolan/dagis, följa med in i bilen osv.

 

[Positron]

Uppfostringshippie

(blev visst långt svammel haha)

Jag är rätt strikt uppfostrad av en principfast fader (och tack gode gud en mjuk och förstående moder). Han har blivit otroligt mycket känsligare nu på senare år men han tänkte inte särskilt mycket på att även barn är egna individer med personligheter, snarare att barn är tomma blad man fyller med de beteenden man vill ha. Jag får jobba jättemycket med det för att jag inser att jag ibland faller ner i liknande beteenden med min bonus som är lite äldre. Att inte bli principfast in i döden liksom. Men jag tror att barn mår bra av tydlighet och struktur. Men barnet kommer inte gå sönder om man släpper på tyglarna ibland. Inte heller om den får bestämma och ofta bestämma inom ramen.

Typ jag som förälder bestämmer att man inte äter choklad till frukost men du som barn får bestämma om det ska vara macka, yoghurt eller gröt. För man behöver lära sig hur man bestämmer och tar ansvar. Därför bestämmer jag inte heller över vad barnet ska ha för kläder på sig om den vill bestämma det - vill du ha sandaler och det är -5 grader ute så lär du märka att det blir kallt (jag som förälder däremot har med varmare kläder för att kunna vara stöd åt barnet när och om den vill byta kläder).

Jag inser ju att jag är mycket för att barnet ska få upptäcka själv. Vissa saker är ju farligt men bortsett från det. Och få bestämma själv inom ramen över sig själv. När det handlar om bestämmanden som involverar mig eller andra måste det vara ömsesidigt viljande. Ibland vill inte mamma (men det handlar väl kanske mer om när barnet kan förstå lite bättre vad som sägs till den och inte småglin som våra haha) eller brorsan eller hunden eller kompisen osv.

Tycker det är svårare med de där sakerna som man måste göra men man inte vill. Att särskilja mellan de saker som inte är livsviktiga där det behövs vilja från båda och sådant där man inte har något val.
Hur tänker du där?
Tänk typ: man måste borsta tänderna, äta, åka till skolan/dagis, följa med in i bilen osv.

Jag tar mig friheten att svara utifrån hur vi gör för vi (särskilt jag) är också väldigt fria i vår uppfostran.
När det är måsten, t.ex. tandborstning, säger vi att det måste göras (med ökande ålder kommer också förklaringar till varför) och så ges det utrymme till "val inom måstet". Exempel på väl kan vara då vanlig tandborste eller eltandborste, två olika tandkrämen, sitta på pall eller toastolen osv. Det fungerar bättre på vårat barn än att "leka fram det". (Tandsköterskan på ettårskontrollen tyckte vi skulle hålla fast barnet liggandes på skötbord/i sängen och borsta).
Äta tvingar jag aldrig någon till.

 

[Positron]

Usch då, nej det där med julefrid känns som en utopi med små... Jag vaknade 5 och behövde egentligen kissa, men Kotten sover så lätt på morgonen så jag låg kvar Han vaknade 6 i vanlig ordning så nu är det hög tid att kliva upp tror jag...

Svärfamiljen åker hem idag före lunch. Det har varit jättetrevligt att ha dom här men jag längtar efter "tomt" hus för oss själva, se ikapp julkalendern och sova middag alla tre!

Jag har nog aldrig varit med om någon julefrid! Just nu känner jag dock att jag befinner mig i samma tröttna som med stora barnet mellan nio månader och två år

Minns du den där gyllene treårsgränsen @pollex nämnde för längesedan? Stora barnet börjar ge aptitretare av den och det ger mersmak så nu tänker jag att det "bara" är 2 år kvar tills vi är där även med M

 

[soom]

Babblarna på telefonen är jättebra, @Sofie_B ! Jag skulle inte heller visa barnet skärmar förrän hon var större, men nöjd med babblarna känns långt mycket bättre än missnöjd utan. Använder också i bilen. Av nån anledning är det bara vissa av filmerna som duger, och är vi själva kan jag inte sitta där och starta om eftersom jag kör (nån som vet om en repeatfunktion finns på Youtube? Jag har inte hittat) så då berättar jag det själv, funkar också. Babba! Kan du alla djur Babba? Mjau. En kakakakakaka katt... Kategorin Saker jag aldrig trodde jag skulle göra men som jag gör sen jag fick barn.

 

[soom]

Uppfostringshippie

(blev visst långt svammel haha)

Jag är rätt strikt uppfostrad av en principfast fader (och tack gode gud en mjuk och förstående moder). Han har blivit otroligt mycket känsligare nu på senare år men han tänkte inte särskilt mycket på att även barn är egna individer med personligheter, snarare att barn är tomma blad man fyller med de beteenden man vill ha. Jag får jobba jättemycket med det för att jag inser att jag ibland faller ner i liknande beteenden med min bonus som är lite äldre. Att inte bli principfast in i döden liksom. Men jag tror att barn mår bra av tydlighet och struktur. Men barnet kommer inte gå sönder om man släpper på tyglarna ibland. Inte heller om den får bestämma och ofta bestämma inom ramen.

Typ jag som förälder bestämmer att man inte äter choklad till frukost men du som barn får bestämma om det ska vara macka, yoghurt eller gröt. För man behöver lära sig hur man bestämmer och tar ansvar. Därför bestämmer jag inte heller över vad barnet ska ha för kläder på sig om den vill bestämma det - vill du ha sandaler och det är -5 grader ute så lär du märka att det blir kallt (jag som förälder däremot har med varmare kläder för att kunna vara stöd åt barnet när och om den vill byta kläder).

Jag inser ju att jag är mycket för att barnet ska få upptäcka själv. Vissa saker är ju farligt men bortsett från det. Och få bestämma själv inom ramen över sig själv. När det handlar om bestämmanden som involverar mig eller andra måste det vara ömsesidigt viljande. Ibland vill inte mamma (men det handlar väl kanske mer om när barnet kan förstå lite bättre vad som sägs till den och inte småglin som våra haha) eller brorsan eller hunden eller kompisen osv.

Tycker det är svårare med de där sakerna som man måste göra men man inte vill. Att särskilja mellan de saker som inte är livsviktiga där det behövs vilja från båda och sådant där man inte har något val.
Hur tänker du där?
Tänk typ: man måste borsta tänderna, äta, åka till skolan/dagis, följa med in i bilen osv.

Jag tar mig friheten att svara utifrån hur vi gör för vi (särskilt jag) är också väldigt fria i vår uppfostran.
När det är måsten, t.ex. tandborstning, säger vi att det måste göras (med ökande ålder kommer också förklaringar till varför) och så ges det utrymme till "val inom måstet". Exempel på väl kan vara då vanlig tandborste eller eltandborste, två olika tandkrämen, sitta på pall eller toastolen osv. Det fungerar bättre på vårat barn än att "leka fram det". (Tandsköterskan på ettårskontrollen tyckte vi skulle hålla fast barnet liggandes på skötbord/i sängen och borsta).
Äta tvingar jag aldrig någon till.

Intressant! Man tror att en känsla av kontroll ger välmående hos hundar. (Det är inte vetenskapligt bevisat, men teorin är sådan.) Ser jag till mig själv så är det så; tex mår jag bättre på jobbet när jag (upplever att jag) har inflytande över det. Rimligen borde barn fungera lika. Så att ge valmöjligheter inom ramarna är en taktik som jag tar till mig!

Det svåra tycker jag är när barnet sätter sig på tvären helt och hållet och inget duger. Då vet jag inte riktigt hur jag ska förhålla mig. Men det ger sig väl.

 

[Positron]

Intressant! Man tror att en känsla av kontroll ger välmående hos hundar. (Det är inte vetenskapligt bevisat, men teorin är sådan.) Ser jag till mig själv så är det så; tex mår jag bättre på jobbet när jag (upplever att jag) har inflytande över det. Rimligen borde barn fungera lika. Så att ge valmöjligheter inom ramarna är en taktik som jag tar till mig!

Det svåra tycker jag är när barnet sätter sig på tvären helt och hållet och inget duger. Då vet jag inte riktigt hur jag ska förhålla mig. Men det ger sig väl.

Ja så fungerar jag också och det är väldigt effektivt med vårat stora barn. M är lite för liten än så där undviker vi jobbiga moment som inte är måsten. T.ex stannar oftast en av oss hemma med henne om vi ska göra ärenden för hon avskyr allt som har med att vara ute på vift att göra.

Vad tänker du på för situationer, när inget duger?

 

[Monifa]

Jag tar mig friheten att svara utifrån hur vi gör för vi (särskilt jag) är också väldigt fria i vår uppfostran.
När det är måsten, t.ex. tandborstning, säger vi att det måste göras (med ökande ålder kommer också förklaringar till varför) och så ges det utrymme till "val inom måstet". Exempel på väl kan vara då vanlig tandborste eller eltandborste, två olika tandkrämen, sitta på pall eller toastolen osv. Det fungerar bättre på vårat barn än att "leka fram det". (Tandsköterskan på ettårskontrollen tyckte vi skulle hålla fast barnet liggandes på skötbord/i sängen och borsta).
Äta tvingar jag aldrig någon till.

Mat tvingar jag i regel inte heller. Med bonusen skulle det bli katastrof om hans "nej" vid matbordet blev vad som gällde. Men det finns lite annat kring det och vi vet att det "nejet" inte leder till något bra på väldigt många plan.

Jag har svårt för att leka till saker som ska göras. Funkar ibland, typ tävling om snabbast till bilen etc. Men i saker där energinivån behöver hållas låg tycker jag lek inte är ett vinnande koncept.

Tvinga känns ju som ett direkt övergrepp om man skulle göra som tandsköterskan tipsade om.

Intressant! Man tror att en känsla av kontroll ger välmående hos hundar. (Det är inte vetenskapligt bevisat, men teorin är sådan.) Ser jag till mig själv så är det så; tex mår jag bättre på jobbet när jag (upplever att jag) har inflytande över det. Rimligen borde barn fungera lika. Så att ge valmöjligheter inom ramarna är en taktik som jag tar till mig!

Det svåra tycker jag är när barnet sätter sig på tvären helt och hållet och inget duger. Då vet jag inte riktigt hur jag ska förhålla mig. Men det ger sig väl.

Jag är som du tror jag. Jag vill veta och ha klart för mig vad jag har för ramar och vad jag har har spela på. Men jag vill välja tillvägagångssätt själv annars blir det halvbra. Men framförallt tänker jag att barn behöver lära sig göra val och så småningom stå för dom och dess konsekvenser för att klara sig väl i livet som vuxen. Om någon annan alltid gör valen åt en blir det ju svårare att som vuxen göra val kring exempelvis ekonomi om det inte finns konsekvensstrategier och en förmåga att planera.

Ibland sätter det sig på tvären. Jag som lever med ett barn med adhd i den eminenta åldern 7 så har jag nog arbetat fram bra strategier för att dels förutse och bädda för att det inte ska hända. Förbered och förvarna. Stress är en dålig ingrediens. När det sätter sig på tvären brukar det hemma iallafall fungera bäst med att ge tid för att inte längre vara upprörd (för alla som är det) och sen lite kvickt klura ut en mellanväg. Tycker generellt sett att förhandling fungerar bättre än hot och muta som mest lämnar en bitter eftersmak.

Rutiner är bra också, då vet barnet vad som ska göras. Men är ju inte alltid rutiner finns i exempelvis nya miljöer.

Men det är nog mycket som jag tycker är viktigt för att jag lever med ett barn med npf som kanske inte är lika viktigt och känsligt för ett barn som är "normal fungerande".

 

[Positron]

Mat tvingar jag i regel inte heller. Med bonusen skulle det bli katastrof om hans "nej" vid matbordet blev vad som gällde. Men det finns lite annat kring det och vi vet att det "nejet" inte leder till något bra på väldigt många plan.

Jag har svårt för att leka till saker som ska göras. Funkar ibland, typ tävling om snabbast till bilen etc. Men i saker där energinivån behöver hållas låg tycker jag lek inte är ett vinnande koncept.

Tvinga känns ju som ett direkt övergrepp om man skulle göra som tandsköterskan tipsade om.



Jag är som du tror jag. Jag vill veta och ha klart för mig vad jag har för ramar och vad jag har har spela på. Men jag vill välja tillvägagångssätt själv annars blir det halvbra. Men framförallt tänker jag att barn behöver lära sig göra val och så småningom stå för dom och dess konsekvenser för att klara sig väl i livet som vuxen. Om någon annan alltid gör valen åt en blir det ju svårare att som vuxen göra val kring exempelvis ekonomi om det inte finns konsekvensstrategier och en förmåga att planera.

Ibland sätter det sig på tvären. Jag som lever med ett barn med adhd i den eminenta åldern 7 så har jag nog arbetat fram bra strategier för att dels förutse och bädda för att det inte ska hända. Förbered och förvarna. Stress är en dålig ingrediens. När det sätter sig på tvären brukar det hemma iallafall fungera bäst med att ge tid för att inte längre vara upprörd (för alla som är det) och sen lite kvickt klura ut en mellanväg. Tycker generellt sett att förhandling fungerar bättre än hot och muta som mest lämnar en bitter eftersmak.

Rutiner är bra också, då vet barnet vad som ska göras. Men är ju inte alltid rutiner finns i exempelvis nya miljöer.

Men det är nog mycket som jag tycker är viktigt för att jag lever med ett barn med npf som kanske inte är lika viktigt och känsligt för ett barn som är "normal fungerande".

Man känner ju sina barn (räknar in din bonus i det begreppet i det här fallet) bäst och lär sig vad som fungerar i vilka situationer och sen varierar det naturligtvis med ålder.

Mitt äldre barn är bara 3 år och då får man anpassa det till den nivån på tålamod och förståelse. Barnet har ingen diagnos men är väldigt känslig och jag håller med om att rutiner, förberedelser och tydlighet fungerar bäst! När det är måsten så är valmöjligheter vår stora nyckel, just nu iaf. Och hittills har det gått att applicera på alla jobbiga situationer

 

[FeatherCloud]

Val inom ramarna tycker jag är klokt och försöker ha med mig tänket redan även om Kotten väl är lite liten än. Jag tänker också att det finns saker där ramarna har ett mer tydligt mål och syfte (typ borsta tänderna) och därför är fastare, än tex mat som jag inte vill tvinga i. Samtidigt tänker jag att sitta med vid bordet kan vara en trevlig vana att få in, men om Kotten ätit färdigt innan oss vid middagen och behöver en leksak eller film för att inte vilja gå därifrån så är det ingen stor grej. (Samtidigt som stunderna jag förväntar mig att han kan sitta med utan extra underhållning bör öka med åldern)

Jag är känslig för både gråt och gnäll och försöker undvika det om jag kan, för min egen sinnesfrids skull. Svärmor pratade (utan värdering, kan tilläggas) att man lär sig skilja på det ledsna och det arga, och visst hör jag att han ibland är mer arg över att vi låter honom vara på golvet när vi lagar mat, men det eskalerar nästan alltid till gråt om jag ignorerar och bara pratar med honom, så för mig gör det ingen skillnad...

 

[YaHilweh]

Nu har jag inte läst så mkt, men återkommer om det sedan.
God Jul från oss!

Vi hade en trevlig dag hos svärmor, tills stora tjejen kröktes i hela soffan, så nu ligger vi här i kräksjuka... Kul jul! Inte hennes fel dock

 

[FeatherCloud]

Blev det några julklappar till ungarna?
Kotten fick mer än jag trodde, trots att jag trodde min familj snappat upp 1-paketsregeln...
Morfar &morfar gav en stor gosedjurshund, en bultbräda i trä, en skjorta &jeans samt en blinkande Plastkuddar som enligt texten på kartongen kan spela hela 40 melodier. Allt helt okej grejer utom den jäkla sköldpaddan som känns totalt onödig och troligtvis mest var min mammas sätt att se till att kotten och hans kusin fick för lika mycket pengar den saknar dessutom offknapp så den lär försvinna inom en snar framtid
Farfar gav en Body. Fin, men vet inte hur mycket den kommer användas eftersom vi nästan bara använder tröjor numer.
Kusinen gav en bok som vi redan hade, så den ska bytas.
Farbror gav också en bok, en väldigt söt med en björnunge som man kan "styra" med ett finger (om ni fattar?)
De äldre släktingarna gav lite pengar och en prydnadstomte.

Och av oss fick han sin aktivitetsbräda, som väntat mycket uppskattad!

Fattas lite grejer än, som jag visst beställde för sent inpå jul, men det får vi skruva dit i mellandagarna

 

[Monifa]

@FeatherCloud åh brädan, hur har du gjort?

Här hade släkten verkligen lyssnat på mig. Jättenöjd över vidars julklappar. Låg andel kläder, bara från mor och farföräldrarna och de var i rätt stil. Observant av dom!
Hade förvisso sagt ifrån om plastleksaker (han stoppar allt i munnen samt att jag helst vill banta bort stor del av all plast hemma) och det var bara ena svägerskan som hade köpt en plasttraktor (han älskade den, spelar massa melodier) men jag lägger ingen större notis om det. Kommer väl kanske vid födelsedag vara lite tydligare
En aktivitetsbräda i trä, bokstavsklossar, kläder, skor, "pussel", bok med djur, pulka och traktor.

 

[FeatherCloud]

@Monifa
Vi köpte en skiva på nån byggvaruhus del, sen inventerade vi verkstaden på roliga grejer och beslag och kompletterade med lite nya grejer.
Det är några haspar, en kulbana som morfar köpt men som är för liten för att den ska funka bra i sig självt, en ringklocka, en stickkontakt och strömbrytare, säkerhetskedja, ett hjul, fidgetspinner, lite hakar och några träkulor med borrade hål. Fattas två små luckor som jag bla ska gömma en spegel bakom, och ett blixtlås.

 

[FeatherCloud]

Nu väntar vi "ivrigt" för att se om vi får samma sjuka som svärfamiljen hade. Kotten hade lite förhöjd temperatur i förmiddags men nu nere på normal nivå igen...

 

[YaHilweh]

Ronja fick mycket kläder, vilket vi hade önskat oss. Speciellt byxor, då hon växt ur alla vi hade. Mycket bra, då v byter kläder ganska ofta på en skitig unge. sedan fick hon någon bok och två leksaker. Så det känns bra

 

[Sofie_B]

Uppfostringshippie

(blev visst långt svammel haha)

Jag är rätt strikt uppfostrad av en principfast fader (och tack gode gud en mjuk och förstående moder). Han har blivit otroligt mycket känsligare nu på senare år men han tänkte inte särskilt mycket på att även barn är egna individer med personligheter, snarare att barn är tomma blad man fyller med de beteenden man vill ha. Jag får jobba jättemycket med det för att jag inser att jag ibland faller ner i liknande beteenden med min bonus som är lite äldre. Att inte bli principfast in i döden liksom. Men jag tror att barn mår bra av tydlighet och struktur. Men barnet kommer inte gå sönder om man släpper på tyglarna ibland. Inte heller om den får bestämma och ofta bestämma inom ramen.

Typ jag som förälder bestämmer att man inte äter choklad till frukost men du som barn får bestämma om det ska vara macka, yoghurt eller gröt. För man behöver lära sig hur man bestämmer och tar ansvar. Därför bestämmer jag inte heller över vad barnet ska ha för kläder på sig om den vill bestämma det - vill du ha sandaler och det är -5 grader ute så lär du märka att det blir kallt (jag som förälder däremot har med varmare kläder för att kunna vara stöd åt barnet när och om den vill byta kläder).

Jag inser ju att jag är mycket för att barnet ska få upptäcka själv. Vissa saker är ju farligt men bortsett från det. Och få bestämma själv inom ramen över sig själv. När det handlar om bestämmanden som involverar mig eller andra måste det vara ömsesidigt viljande. Ibland vill inte mamma (men det handlar väl kanske mer om när barnet kan förstå lite bättre vad som sägs till den och inte småglin som våra haha) eller brorsan eller hunden eller kompisen osv.

Tycker det är svårare med de där sakerna som man måste göra men man inte vill. Att särskilja mellan de saker som inte är livsviktiga där det behövs vilja från båda och sådant där man inte har något val.
Hur tänker du där?
Tänk typ: man måste borsta tänderna, äta, åka till skolan/dagis, följa med in i bilen osv.

Nu har ju jag bara erfarenhet av liten plutt som eget barn och sen två relativt stora bonusar (10 och 12) och det ska bli intressant att se om jag resonerar lika med John som med dom. När jag läser här på forumet så inser jag att väldigt många vänder sig mot min och mannens syn på ”bestraffningar”, ”tvång” och ”belöningar”. Tänker till exempel på att vi anser att dyra julklappar någonstans förutsätter att man sköter det man har att sköta bra, annars kan dom bli indragna (det kom upp till en diskussion i en tråd jag startade förra året) och att jag inte alls tycker att det är särskilt drastiskt att stänga av t.ex. snapchat när ett barn bryter något avtalat som är uppe till diskussion i en tråd här på forumet nu. Vi har t.ex. dragit ur sladden till internet när den stora killen vägrade åka en avtalad tid bara för att det gick bra i en match på Fortnite när han visste innan han började matchen att han inte skulle hinna spela klart den men ändå valde att påbörja den. Har insett att många här på Bukefalos tycker att det är att demonstrera sin makt som förälder. Jag tycker att det är att lära barnen att det man lovar håller man, annars får det konsekvenser.

Men - tillbaks till din fråga. Vi resonerar nog också ganska mycket som övriga som har uttalat sig. Borsta tänderna måste man, men man kan välja tidpunkt, tandborste, tandkräm osv själv typ. Äta mat måste man inte, men det bjuds bara en mat och duger inte den får man fixa något själv (macka, yoghurt osv). Man måste klä sig lämpligt för tillfället, t.ex. har vissa restauranger dresscode. Då köper vi tillsammans kläder som passar tillfället som barnet är bekväm med, alternativt så väljer man att inte gå på den typen av restaurang.

Både jag och mannen har dock låg tolerans för dålig attityd. Jag skulle aldrig ge efter för gnäll eller tjat, speciellt inte kring att hjälpa till med något. Vill alla ha hund ingår det också i paketet att gå ut med hunden, att ta upp bajs efter den osv. Det är viktigt att dom lär sig ansvar (anpassat efter ålder såklart).

 

[Sofie_B]

Tillägg till ovan; jag tror mycket på att olika individer behöver uppfostras olika också. Det är stor skillnad på mina två bonusar och hur dom bäst uppfostras, likväl som det var det på min bror och mig när vi växte upp. En bra förälder i min värld kan ta in den skillnaden och bemöta varje individ olika.

 

[soom]

Såhär efter första julen kan vi konstatera att det blir en billig födelsedag. Kartong, papper och presentsnöre är vad L önskar sig

 

[pollex]

Nej, tack och lov bara Johns gråt. Stackare, måste vara skitjobbigt att reagera på all gråt!

Jag ropade hej lite för tidigt, när vi hade 15 min kvar vaknade bebis och blev panikledsen. Inga av dom ”vanliga” knepen dög så då drog jag till med något jag tidigare sagt att jag inte skulle göra - jag satte på babblarna på telefonen. Fungerade utmärkt, så jag slapp panikångesten och han slapp gråta.

Jag tänkte mycket på det där med att det funkar olika idag. Det blir så otroligt tydligt för mig när jag är runt John och någon annan av hans nära, t.ex. hans pappa, att han vänder sig till mig när han upplever att han inte blir förstådd. Stora underhållningen just nu är att titta/pilla på lysknappar. Ber han pappa gå till en sån och pappa inte ”lyssnar” (vilket pappa ganska ofta inte gör för att han tycker att det är bra där dom är eller likande) då tolkar John det som att han inte blir förstådd. Han vänder sig då till mig och ber om samma sak, och jag gör nästan alltid det han vill = skitnöjd bebis. Det är liksom inte till mig han vill, han vill bara få gehör och upplever sannolikheten som störst med mig.

Jag väljer att tolka det som något positivt, även om jag får lite gliringar från släkten. Fick en bok i julklapp som heter ”när barnen tog makten”. Jag har börjat läsa lite i den, älskar ju allt som har med barnpsykologi och barnuppfostran att göra, men inser redan efter några sidor att den nog inte kommer ändra min syn på barnuppfostran särskilt radikalt.

Åh, David Eberhard