Vinterföräldrar 17/18 del 6

[JeayL]

Fy, förkylning är verkligen det värsta som finns för dom små hoppas du och liten fick sova sen!

Han har sovit en hel del idag, får hoppas att han kan sova inatt oxå men försöker tänka att det ju är både nattsömn och hans vanliga dagsovstunder som han ska få ihop nu

 

[FeatherCloud]

Alltså gnällfesten här hemma.. jag vet ju att det beror på typ utvecklingssprång eller tänder men det är så sjukt tärande. Idag har det i princip varit ett konstant gnäll, förutom när han sover, äter eller om jag gör roliga ljud och får honom att skratta, de få gånger det funkar.

När sambon kom hem och tog över var jag helt slut, då hade jag fått nyttja Babblarna för att öht kunna laga mat. "Välja sina strider" heter tydligen min upofostringsfilosofi...

 

[FeatherCloud]

Vi har nu också stött på det första som kotten smakat och grinat illa åt, hemgjord klämmis med kikärtor, banan och curry var tydligen enligt kotten.

 

[JeayL]

Vi fick sova inatt

Ville absolut inte somna, som vanligt nu för tiden så var rätt beredda att ta till bilen ifall han var omöjlig, hur gjorde folk innan det fanns bilar? Åkte en sväng båda två och passade på att köpa godis till eventuella spöken

Ungen sover i övrigt fortfarande, en timme längre än han brukar

 

[FeatherCloud]

Vi fick sova inatt

Ville absolut inte somna, som vanligt nu för tiden så var rätt beredda att ta till bilen ifall han var omöjlig, hur gjorde folk innan det fanns bilar? Åkte en sväng båda två och passade på att köpa godis till eventuella spöken

Ungen sover i övrigt fortfarande, en timme längre än han brukar

Låter härligt! Och helt orimligt sen sovmorgon i min värld här är vi inne på dagens första sovstund kotten sov igen som en stock inatt, men vakna senare än vanligt, nej det händer ju bara inte

Idag kände förresten sambon en ny tand bak i högra nederkäken. Som vi misstänkte!

 

[Heulwen]

Jag läser här, även om jag inte skriver så mycket. Hög igenkänning på blöjbytena, min man lyckas ibland få henne att ligga still om han låter mycket bestämd. Jag nyttjar roliga grimaser men räcker sällan till.

Min man har lättare än mig att söva på dagarna, tror han försöker när hon verkligen är trött och jag kör för tidigt. På kvällarna duger mest jag. På lördag får han natta iaf då jag ska till Grönan på skräckkväll.

Hon är extra mammig på morgonen nu, så tungt att gå hemifrån. Hon kryper efter mig och försöker kravla upp i min famn när jag gör mig i ordning.

 

[soom]

Alltså gnällfesten här hemma.. jag vet ju att det beror på typ utvecklingssprång eller tänder men det är så sjukt tärande. Idag har det i princip varit ett konstant gnäll, förutom när han sover, äter eller om jag gör roliga ljud och får honom att skratta, de få gånger det funkar.

När sambon kom hem och tog över var jag helt slut, då hade jag fått nyttja Babblarna för att öht kunna laga mat. "Välja sina strider" heter tydligen min upofostringsfilosofi...
Visa bifogad fil 21046

Det heter min filosofi också. Det är jobbigt nog som det är, jag tänker inte göra det jobbigare Tänk alla principer jag hade som plötsligt är bortblåsta.
Hoppas gnället lägger sig lite nu när nästa tand är på plats

Hon är extra mammig på morgonen nu, så tungt att gå hemifrån. Hon kryper efter mig och försöker kravla upp i min famn när jag gör mig i ordning.

Åh, hjärtat brister lite (Samtidigt får man försöka passa på att njuta av att vara det bästa dom vet, tids nog blir man väl pinsam och jobbig.)

 

[soom]

Jag bävade inför tidsomställningen, trodde vi skulle få gå upp 430-5 ett tag. Men plötsligt sover ungen till 7-8 Jag klagar inte alltså

Funderar också på hur man får mössor att sitta kvar på huvudet. Den hinner knappt på innan den dras av. Knyta fast hjälper dåligt, det tar bara lite längre tid att dra av, och låter lite mer, men av åker den.

Den här separationsfasen har hittills varit ganska mild för oss, hon kollar var jag är och sen är det full fart iväg igen. Men idag gick jag ut ur rummet och L blev JÄTTELEDSEN. Sen satt hon i mitt knä i 20 min innan hon ville iväg igen. Stilla. I 20 min. Och kramades

 

[Cattaflajna]

Gillar inte vintertiden. Den har förstört morgon och kväll nu... fast första dagen tog hon sovmorgon till 8. Men efter det har hon börjat vakna vid 6 istället för 7-8 som tidigare... sen har sovstunder under dagen och läggning inför natten blivit störda efter det också. Får se om vi får tillbaka det någorlunda till nästa vecka

 

[FeatherCloud]

Gillar inte vintertiden. Den har förstört morgon och kväll nu... fast första dagen tog hon sovmorgon till 8. Men efter det har hon börjat vakna vid 6 istället för 7-8 som tidigare... sen har sovstunder under dagen och läggning inför natten blivit störda efter det också. Får se om vi får tillbaka det någorlunda till nästa vecka

Gillar inte heller vintertiden. I kottens värld lägger vi honom sent nu (när vi nattar mellan 18 och 19) och då ska det också vaknas tidigare, enligt oskriven kotteregel no 1. Vaknar 4.30 igen de flesta morgnar

 

[YaHilweh]

Vi har haft tur denna gång, och klarat övergången ganska bra. Barnen kliver upp ca 6.30 problemet är bara att gubben försöker peta i dom välling för att få dom att somna om då, för att han inte vill kliva upp..

Med andra ord är vi ihop oss lite då och då pga det..

 

[leoparden]

Här har vi fortfarande lite kass rutin på sovtiderna och nattning blir oftast mellan 20-21. Hon sover iaf oftast till 7 med ca 1-2 uppvak så vi överlever sömnmässigt, men jag saknar att knappt ha någon egen vuxentid med sambon.

 

[Sofie_B]

Hej allesammans! Som jag har saknat er! Tyvärr har tiden inte riktigt räckt till för att hänga här inne, livet har liksom lite kommit emellan. Det har varit mycket jobb en period och sen har jag fokuserat på att lägga bort dator och telefon all ledig tid för att kunna vara närvarande med bebis. Hoppas att ni alla mår bra och era bebisar också, ska försöka läsa ikapp lite!

Nu har jag dock lite behov av att ventilera igen (känner mig så taskig som bara dyker upp när jag har ett behov - dålig bukekompis! Förlåt för det!)... jag är nämligen gravid. Herregud vilken chock det är. Jag ska inte säga att storken kom med den här bebisen, men det känns nästan så. Så oerhört osannolikt att det skulle bli något (jag har endometrios, hade inte fått regelbunden mens, ammade sjukt frekvent, vi låg EN gång utan skydd..) men det var väl menat.

Just nu krisar vi lite hemma, för er som minns det så vill ju min man egentligen inte ha fler barn och jag är livrädd för att jag ska ha gjort något "hemskt" mot min son som kommer vara så liten när mini kommer. Jag ventilerar det dock hejvilt med dom som har positiva erfarenheter av att ha tight mellan syskon, både av egna erfarenheter av att ha ett syskon nära i ålder och av att ha barn nära i ålder.

Det är fortfarande jättetidigt, jag är i vecka 5, så först och främst får vi väl se om den lilla vill stanna kvar där inne, men ja.. känns så otroligt stort, mäktigt och läskigt!

 

[YaHilweh]

Hej allesammans! Som jag har saknat er! Tyvärr har tiden inte riktigt räckt till för att hänga här inne, livet har liksom lite kommit emellan. Det har varit mycket jobb en period och sen har jag fokuserat på att lägga bort dator och telefon all ledig tid för att kunna vara närvarande med bebis. Hoppas att ni alla mår bra och era bebisar också, ska försöka läsa ikapp lite!

Nu har jag dock lite behov av att ventilera igen (känner mig så taskig som bara dyker upp när jag har ett behov - dålig bukekompis! Förlåt för det!)... jag är nämligen gravid. Herregud vilken chock det är. Jag ska inte säga att storken kom med den här bebisen, men det känns nästan så. Så oerhört osannolikt att det skulle bli något (jag har endometrios, hade inte fått regelbunden mens, ammade sjukt frekvent, vi låg EN gång utan skydd..) men det var väl menat.

Just nu krisar vi lite hemma, för er som minns det så vill ju min man egentligen inte ha fler barn och jag är livrädd för att jag ska ha gjort något "hemskt" mot min son som kommer vara så liten när mini kommer. Jag ventilerar det dock hejvilt med dom som har positiva erfarenheter av att ha tight mellan syskon, både av egna erfarenheter av att ha ett syskon nära i ålder och av att ha barn nära i ålder.

Det är fortfarande jättetidigt, jag är i vecka 5, så först och främst får vi väl se om den lilla vill stanna kvar där inne, men ja.. känns så otroligt stort, mäktigt och läskigt!

Jag såg ditt inlägg på ett annat ställe.
Dåligt samvete för Mini eller för John ska du absolut inte ha. Barn lär sig och växer snabbt ini syskonrollen. Jag hade otroligt samvetskval att jag la mer tid på Ronja osv. Men Havanna kom in i det snabbt, hon har växt in i rollen som storasyster och Ronja har helt enkelt fått följa med när vi hittat på roligheter. Dock har Havanna vart 15h i förskola för att få leka med andra barn i samma ålder, samt att vi som föräldrar ska ha haft möjlighet att andas mellan varven med bebis.

Jag vet att du innan sagt att du vill ha syskon men pappa inte vill ha syskon. Hur känns det där, nu när det har hänt?
Hur känner du?

Syskon tätt är inget att oroa sig, barnen anpassar sig och jag tror faktiskt att det är lättare att "få" ett syskon när man är liten än när man är större och har haft mamma/pappa själv i många år. Men jag tror även att båda delarna har både positiva och negativa sidor.

 

[Sofie_B]

Jag såg ditt inlägg på ett annat ställe.
Dåligt samvete för Mini eller för John ska du absolut inte ha. Barn lär sig och växer snabbt ini syskonrollen. Jag hade otroligt samvetskval att jag la mer tid på Ronja osv. Men Havanna kom in i det snabbt, hon har växt in i rollen som storasyster och Ronja har helt enkelt fått följa med när vi hittat på roligheter. Dock har Havanna vart 15h i förskola för att få leka med andra barn i samma ålder, samt att vi som föräldrar ska ha haft möjlighet att andas mellan varven med bebis.

Jag vet att du innan sagt att du vill ha syskon men pappa inte vill ha syskon. Hur känns det där, nu när det har hänt?
Hur känner du?

Syskon tätt är inget att oroa sig, barnen anpassar sig och jag tror faktiskt att det är lättare att "få" ett syskon när man är liten än när man är större och har haft mamma/pappa själv i många år. Men jag tror även att båda delarna har både positiva och negativa sidor.

Tack snälla för pepp! Ja, jag tror också att John kommer komma in i det och han är ju väldigt "lämplig" som storebror då han gärna sitter för sig själv och leker och är nöjd med det. Sen får man väl utgå ifrån att han kanske blir lite mer krävande initialt men det är bara att ge honom massor med uppmärksamhet när det går så ska det nog lösa sig. Jag har en förhoppning om att kunna tandemamma om han vill det också vilket känns bra! Vi har ju farmor som är ett otroligt stöd och som är med storebror mycket, dom går på öppna förskolan och så när jag jag jobbar, så det kommer dom kunna fortsätta med så att vi får tid att "bara" vara med bebis också!

Ja precis. Han tyckte initialt att det var riktigt tungt, men samtidigt är han glad och vill absolut inte ta bort det. Han är rädd att han inte ska orka med och att dom stora killarna ska känna att det är jobbigt. Vi berättade för dom igår och den äldsta blev superglad och den yngsta (av dom stora) tyckte spontant att det lät lite mycket med 4 barn "och tänk om vi får en skrikig bebis den här gången?!". På det stora hela tog dom det väldigt bra vilket nog var jätteskönt för min man. Jag känner mig egentligen bara orolig för hur det ska bli för John (vilket jag inser är en obefogad oro och det hjälper såååå mycket att prata med andra som har tätt eller själva har väldigt tätt till närmsta syskon), annars tänker jag att det mesta löser sig!

Jag tror nog också det när jag tänker efter lite!

 

[YaHilweh]

Tack snälla för pepp! Ja, jag tror också att John kommer komma in i det och han är ju väldigt "lämplig" som storebror då han gärna sitter för sig själv och leker och är nöjd med det. Sen får man väl utgå ifrån att han kanske blir lite mer krävande initialt men det är bara att ge honom massor med uppmärksamhet när det går så ska det nog lösa sig. Jag har en förhoppning om att kunna tandemamma om han vill det också vilket känns bra! Vi har ju farmor som är ett otroligt stöd och som är med storebror mycket, dom går på öppna förskolan och så när jag jag jobbar, så det kommer dom kunna fortsätta med så att vi får tid att "bara" vara med bebis också!

Ja precis. Han tyckte initialt att det var riktigt tungt, men samtidigt är han glad och vill absolut inte ta bort det. Han är rädd att han inte ska orka med och att dom stora killarna ska känna att det är jobbigt. Vi berättade för dom igår och den äldsta blev superglad och den yngsta (av dom stora) tyckte spontant att det lät lite mycket med 4 barn "och tänk om vi får en skrikig bebis den här gången?!". På det stora hela tog dom det väldigt bra vilket nog var jätteskönt för min man. Jag känner mig egentligen bara orolig för hur det ska bli för John (vilket jag inser är en obefogad oro och det hjälper såååå mycket att prata med andra som har tätt eller själva har väldigt tätt till närmsta syskon), annars tänker jag att det mesta löser sig!

Jag tror nog också det när jag tänker efter lite!

Jag är inne och jobbar 100% nu, Peter jobbar 50% vilket stämmer väldigt bra med våra scheman. Jag är hemma enstaka dagar för att det ska gå ihop.

Vissa dagar vill man bara skrika. Andra rullar allt på.
Det är lite jobbigt just nu när Havanna hamnat i varför/vad är det perioden. Men samtidigt otroligt roligt. Två barn i nära ålder gör även att man inte hinner glömma hur det var. Roligt att kunna jämföra barnen.

Det Peter tyckte var absolut jobbigast, det var sömnen. Nu när vi flyttade föll det sig så att när han behöver sova inför och efter ett nattpass så finns det ett rum i andra änden av huset. Där vi aldrig är. Behöver jag vila kan även jag gå dit. Osv. Ibland är det väldigt skönt när allt man vill är att kasta ut barnet till lejonen.

Dom stora barnen är dock lättare att underhålla än de små. Pappa/du kan ta en em/kväll bara till dom och mamma/pappa är hemma med de små. Mitt tips för att inte tappa de äldre. Ha en planerad tid varje vecka där det bara är Du eller pappa och dom/den. För att verkligen visa att alla är lika viktiga.

Det kommer blir hur bra som helst. Det är jag säker på

 

[leoparden]

@Sofie_B jag tillhör dom som inte vill ha tätt och letar positiva exempel där det är längre mellan syskonen Men till exempel min sambo och hans bror är det bara 18 månader emellan och dom hade otroligt roligt av varandra under uppväxten (och även nu som vuxna!) Känn inte dåligt samvete, jag tror att det kommer bli jätteroligt för din son med ett syskon.

 

[Sofie_B]

Jag är inne och jobbar 100% nu, Peter jobbar 50% vilket stämmer väldigt bra med våra scheman. Jag är hemma enstaka dagar för att det ska gå ihop.

Vissa dagar vill man bara skrika. Andra rullar allt på.
Det är lite jobbigt just nu när Havanna hamnat i varför/vad är det perioden. Men samtidigt otroligt roligt. Två barn i nära ålder gör även att man inte hinner glömma hur det var. Roligt att kunna jämföra barnen.

Det Peter tyckte var absolut jobbigast, det var sömnen. Nu när vi flyttade föll det sig så att när han behöver sova inför och efter ett nattpass så finns det ett rum i andra änden av huset. Där vi aldrig är. Behöver jag vila kan även jag gå dit. Osv. Ibland är det väldigt skönt när allt man vill är att kasta ut barnet till lejonen.

Dom stora barnen är dock lättare att underhålla än de små. Pappa/du kan ta en em/kväll bara till dom och mamma/pappa är hemma med de små. Mitt tips för att inte tappa de äldre. Ha en planerad tid varje vecka där det bara är Du eller pappa och dom/den. För att verkligen visa att alla är lika viktiga.

Det kommer blir hur bra som helst. Det är jag säker på

Tack snälla! Ja, vi har en kväll varannan pappavecka som bara är just den stora killens tid. Det har varit jätteuppskattat och bra, jag är glad att vi införde det när John kom så det kommer vi fortsätta med. Vi har flyttat rätt nyligen och har nu mer ett sovrum i källaren, dit ner hör man ingenting + att rummet saknar fönster så det blir verkligen "natt" där nere. Jag tror att det kommer hjälpa mycket, min man får gå undan och lägga sig där om han behöver sova. Jag känner mig rätt bra rustad, jag har nu i 9 månader ammat var annan-var tredje timme VARJE natt och jag har tagit alla tidiga mornar utom en och ändå känner jag inte överhuvudtaget av någon sömnbrist (tack och lov!) så jag ska nog klara en bebis på nätterna också. Tänker att vi ska samsova allihopa, jag tror det blir lättast att administrera. Just nu känns det inte alls som något lyckat drag att flytta John (det om något skulle göra mig trött, för han är verkligen hungrig när han vaknar och upp och hålla på med grejer orkar jag icke) och då vill jag inte heller göra det när bebis kommer. Så han blir kvar och så får vi alla tränga ihop oss.

 

[Sofie_B]

@Sofie_B jag tillhör dom som inte vill ha tätt och letar positiva exempel där det är längre mellan syskonen Men till exempel min sambo och hans bror är det bara 18 månader emellan och dom hade otroligt roligt av varandra under uppväxten (och även nu som vuxna!) Känn inte dåligt samvete, jag tror att det kommer bli jätteroligt för din son med ett syskon.

Tack snälla! Jag vet inte hur långt som är längre i din värld, men jag och min bror har 5 år emellan och vi är verkligen supertighta. Vi bodde ihop i ett år efter det att vi flyttat hemifrån, vi umgås jättemycket med våra familjer nu, vi har valt att driva företag ihop, vi reser ofta ihop osv.. Min pappa och hans syster har 7 år emellan sig och är också supertighta och har alltid varit.

John har ju 10 år upp till närmsta storebror och 12 år upp till den äldsta och han avgudar dom. Skönt också att dom kan ta ett mycket större ansvar för lillebror så man verkligen kan få lite avlastning!

 

[astilbe]

Hej allesammans! Som jag har saknat er! Tyvärr har tiden inte riktigt räckt till för att hänga här inne, livet har liksom lite kommit emellan. Det har varit mycket jobb en period och sen har jag fokuserat på att lägga bort dator och telefon all ledig tid för att kunna vara närvarande med bebis. Hoppas att ni alla mår bra och era bebisar också, ska försöka läsa ikapp lite!

Nu har jag dock lite behov av att ventilera igen (känner mig så taskig som bara dyker upp när jag har ett behov - dålig bukekompis! Förlåt för det!)... jag är nämligen gravid. Herregud vilken chock det är. Jag ska inte säga att storken kom med den här bebisen, men det känns nästan så. Så oerhört osannolikt att det skulle bli något (jag har endometrios, hade inte fått regelbunden mens, ammade sjukt frekvent, vi låg EN gång utan skydd..) men det var väl menat.

Just nu krisar vi lite hemma, för er som minns det så vill ju min man egentligen inte ha fler barn och jag är livrädd för att jag ska ha gjort något "hemskt" mot min son som kommer vara så liten när mini kommer. Jag ventilerar det dock hejvilt med dom som har positiva erfarenheter av att ha tight mellan syskon, både av egna erfarenheter av att ha ett syskon nära i ålder och av att ha barn nära i ålder.

Det är fortfarande jättetidigt, jag är i vecka 5, så först och främst får vi väl se om den lilla vill stanna kvar där inne, men ja.. känns så otroligt stort, mäktigt och läskigt!

Jag kan inte låta bli att tänka att det kanske var meningen att det skulle bli såhär, i och med att det var oklart om det skulle bli fler barn i framtiden eller ej. Ibland tror jag på ödet

Jag har inga erfarenheter av barn tätt, men tror att det finns fördelar och nackdelar med allt. Och oavsett så finns det ingen absolut sanning som gäller för alla.

Lycka till!