Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Fy, vilket skitgöra! Min svärmor hävdar att det där händer minst en gång i varje bebis liv, och att de är väldigt nöjda med sin "bedrift". Jag fasar den dagen det sker här ...
Alltså. Det där med sömn, jag blir inte klok på det. L är ju lite svårsövd. Jag hälsade på på jobbet, barnet behövde sova men chefen ville prata lite och skulle iväg snart, så det fanns inte tid att söva barn före prat. Satte alltså barn i sele och pratade. Varpå barn somnar. Bara sådär, sluter ögonen, lutar huvudet mot mig och sover
Skönt att du förhoppningsvis hittat ännu ett knep!
Min mamma hävdar jämt att barn inte sover bra när det är för tyst, och det ligger något i det tycker jag. Har varit med om samma när vi varit iväg och träffat föräldragruppen eller på öppna förskolan. Om jag pratar på och inte bryr mig så mycket om bebis så somnar han lätt.
L vaknade 4.30. Nu gnällig och grinig. Gnäller som att hon vill påpeka att hon är trött. NÄHÄ DET MENAR DU INTE
Även sonen kom upptassandes vid 5. Nu ska han vara på förskolan om en timme så någon tupplur hinns inte med innan heller, för någon av oss.
Det kan ju ha hänt att jag i liknande situationer tänkt ”Men varför sov du inte mer när du hade chansen då!? ”
Ja, i ljudliga miljöer sover han oftast bara en halvtimme, även om han somnade i ljud också, så det är onekligen ett krux!Anmäler avvikande åsikt om sömn och tystnad! Åtminstone om man är ute efter fortsatt sömn
Jag har utvecklat en knarrfri väg över våra trägolv, där smyger jag när kotten sover. Sambon då? Han kliver fram som en elefant, och bestämmer sig gärna för att plocka i och ur diskmaskinen när kotten sover.Alltså det där med ljud och sömn är ju otroligt oförutsägbart här... Vissa gånger kan hunden skälla och tvn skräna och han sover igenom allt. Andra gånger vaknar han för att man trampar på fel bräda på golvet Det är otroligt vad medveten jag blivit om hur mycket allt låter. Det knarrar vid sovrumsdörren, sängstommen knarrar, täcket prasslar orimligt högt etc. Och maken KAN tydligen inte lägga sig smidigt, jag har eventuellt liknat honom vid en val som gör ett hopp-plask Helt saklig kritik såklart
Alltså det där med ljud och sömn är ju otroligt oförutsägbart här... Vissa gånger kan hunden skälla och tvn skräna och han sover igenom allt. Andra gånger vaknar han för att man trampar på fel bräda på golvet Det är otroligt vad medveten jag blivit om hur mycket allt låter. Det knarrar vid sovrumsdörren, sängstommen knarrar, täcket prasslar orimligt högt etc. Och maken KAN tydligen inte lägga sig smidigt, jag har eventuellt liknat honom vid en val som gör ett hopp-plask Helt saklig kritik såklart
Jag har utvecklat en knarrfri väg över våra trägolv, där smyger jag när kotten sover. Sambon då? Han kliver fram som en elefant, och bestämmer sig gärna för att plocka i och ur diskmaskinen när kotten sover.
”Skyll dig själv” har det nog hänt att jag tänkt/sagt i sådana situationer
Hon somnade direkt när vi kom hem efter att ha lämnat storebror. Sov en hel halvtimme Mamman hann knappt blunda innan det var dags att gå upp igen.
Slår vad om att hon kommer hålla sig vaken så länge det går nu och vilja sova när det är dags att hämta brorsan igen.
Mitt humör har varit väldigt svajigt de senaste dagarna. Jag börjar jobba på måndag och det känns verkligen välbehövligt, jag har blivit alldeles för instängd och isolerad denna föräldraledighet. Samtidigt har jag dåligt samvete som känner så, det känns som att man ”borde” vilja umgås med sitt barn hela dagarna...
Hur går det? Hur kan de ha en så osviklig känsla för när de ska vara vakna för att det ska vara maximalt olämpligt liksom..?
Intressant att läsa om skillnaderna mellan syskon och hur du upplevt FL olika utifrån det! Det ger mig också lite lugn själv att det, om det blir ett syskon nångång, kanske kan bli ett nöjdare och lugnare barn än vi har nuTror det kommer bli svårare att sluta amma den här gången också. Med sonen började jag dra ner på amningen dagtid inför att jag skulle börja jobba. Hade tänkt fortsätta nattetid av bekvämlighetsskäl men när vi drog ner på dagen valde han bort det på natten med (eller om det sinade för mycket för att han skulle tycka det var värt det). Så blev att vi gick över på ersättning då eftersom han inte åt jättebra än (han var bara ca 8-9 mån).
L äter som en häst men älskar bröstet. Hon vill gärna amma några gånger under dagen fortfarande, speciellt när hon ska sova. På kvällen när hon ska somna är det ett måste. Samt 1-3 gånger på natten. Det är tre månader kvar tills jag ska börja jobba, så får väl försöka börja dra ner lite mer på dagtid när det börjar närma sig. Men just nu älskar hon bröstet (och all annan mat också).
Fy, vilket skitgöra! Min svärmor hävdar att det där händer minst en gång i varje bebis liv, och att de är väldigt nöjda med sin "bedrift". Jag fasar den dagen det sker här ...