Vinterföräldrar 17/18 del 6

Status
Stängd för vidare inlägg.
Så ojämna sovmönster här, igår sov han nästan till 7 på morgonen :eek::eek::eek:och idag var det uppe med tuppen klockan 5... Fortsatt svårsövd dagtid, men bärselen har hittills aldrig svikit oss :up: Enda trista är att den som bär blir så upplåst, helst utomhus, får inte stå stilla (helst lunka runt i sakta mak) och absolut inte prata!
Jaja, samtala med min sambo får jag väl göra om ett år, eller två...
 
Så ojämna sovmönster här, igår sov han nästan till 7 på morgonen :eek::eek::eek:och idag var det uppe med tuppen klockan 5... Fortsatt svårsövd dagtid, men bärselen har hittills aldrig svikit oss :up: Enda trista är att den som bär blir så upplåst, helst utomhus, får inte stå stilla (helst lunka runt i sakta mak) och absolut inte prata!
Jaja, samtala med min sambo får jag väl göra om ett år, eller två...
Okej, orättvist av mig. Sambon berättade att han vaknade av åskovädret som drog förbi. Jag sov däremot gott, älska öronproppar :angel:
 
Hej allesammans! Long time no see.. Här har det varit full rulle hela sommaren! Nytt från oss är att vi har fått en helt ny bebis. En, enligt den här morsan, sämre variant. :cautious::p Borta är min lilla sömntuta som bara ville ha närhet. Nu vill han upptäcka världen, har ingen ro att varken äta eller sova och ska bara upp och iväg. Förut gick det alltid att få honom att sova några timmar till om han råkade vakna tidigt, nu är man chanslös. Imorse slog han upp sina ögon kl 06 och då var det bara snällt att kliva upp.

Han tycker att mat är världens grej och äter mer än gärna av allt men blir rätt knorrig i magen så vi tar det lugnt med matintro. Han har gjort sin första flygresa vilket gick över all förväntan, han skrattade hela vägen.

Vi har det lite knorrigt i relationen då det visade sig att min man tycker att vi får för lite tid till närhet och egentid samt att det visar sig att vi har rätt olika syn på hur vi bäst går vidare framåt. Jag vill gärna följa bebis och inte ta några större strider, medan han kan tycka att man kortsiktigt får ta en liten "konflikt" för att sedan komma vidare. Ett exempel på det är nattamning. Han tycker att vi ska försöka söva om på annat sätt innan jag ammar honom för att han inte behöver amma så ofta på natten som han gör, jag tycker att det är så smidigt att bara amma honom i 10 minuter och sedan lägga ner en sovande bebis kontra att vagga honom, sjunga för honom, upp och gå med honom eller vad som nu ska krävas. Jag mår också så dåligt av att höra bebis ledsen så undviker det helst. Samma sak med välling - jag undviker helst, han tycker att det är bra.

Det är mycket jobbigare än jag trott att ha olika syn på vad som är bäst för bebisen och det sliter en hel del på relationen. Känner att jag blir lite villrådig också, vad är bäst, hur stora konflikter är det värt att ta för att hålla fast vid sin linje osv osv.
 
Skickade ju in en ansökan i söndags. Blev uppringd i måndags. Var där på intervju i onsdags. Jag drog till med en rätt schysst löneökning som löneanspråk :laugh: Vet att jag låg rätt bra till då jag är behörig, och de inte haft några andra sökande. Inte har jag bråttom att hitta något heller, medan de krisar. Idag kom vi överens om lönen, strax under mitt förslag men ändå helt ok. Innebär ändå att jag höjt min lön med 10000 på två år, utan att behöva byta kommun. Bara byta arbetsplats efter föräldraledighet. Börjar efter jul :D Och! Det bästa. En av mina bästa vänner jobbar där, så vi ska få jobba tillsammans igen :):bump:

Stort grattis!
 
Lilla F förstår förresten nej/släpp nu iaf. :) När hon grabbar tag i mitt hår när vi busar säger jag nej och släpp och då öppnar hon händerna och släpper håret, men är ganska svårt att komma ihåg att låta bli mammas hår till nästa gång :p Jag har även börjat lära henne att klappa katterna med öppen hand och inte nypas, fungerar ganska bra!
 
Lilla F förstår förresten nej/släpp nu iaf. :) När hon grabbar tag i mitt hår när vi busar säger jag nej och släpp och då öppnar hon händerna och släpper håret, men är ganska svårt att komma ihåg att låta bli mammas hår till nästa gång :p Jag har även börjat lära henne att klappa katterna med öppen hand och inte nypas, fungerar ganska bra!
Imponerande! Vi har börjat lite smått med "Ajaj" och "Tack tack" som alltså betyder nej respektive släpp och ge till mamma/pappa, men vi har inte riktigt börjat "förklara" att det gör ont när han drar i hår, öron och näsor :p

Men det märks iallafall att han börjar lyssna mer på orden, han lyssnar oftast till sitt namn och frågar vi "var är mamma" tittar han på mig :love:
 
Hej allesammans! Long time no see.. Här har det varit full rulle hela sommaren! Nytt från oss är att vi har fått en helt ny bebis. En, enligt den här morsan, sämre variant. :cautious::p Borta är min lilla sömntuta som bara ville ha närhet. Nu vill han upptäcka världen, har ingen ro att varken äta eller sova och ska bara upp och iväg. Förut gick det alltid att få honom att sova några timmar till om han råkade vakna tidigt, nu är man chanslös. Imorse slog han upp sina ögon kl 06 och då var det bara snällt att kliva upp.

Han tycker att mat är världens grej och äter mer än gärna av allt men blir rätt knorrig i magen så vi tar det lugnt med matintro. Han har gjort sin första flygresa vilket gick över all förväntan, han skrattade hela vägen.

Vi har det lite knorrigt i relationen då det visade sig att min man tycker att vi får för lite tid till närhet och egentid samt att det visar sig att vi har rätt olika syn på hur vi bäst går vidare framåt. Jag vill gärna följa bebis och inte ta några större strider, medan han kan tycka att man kortsiktigt får ta en liten "konflikt" för att sedan komma vidare. Ett exempel på det är nattamning. Han tycker att vi ska försöka söva om på annat sätt innan jag ammar honom för att han inte behöver amma så ofta på natten som han gör, jag tycker att det är så smidigt att bara amma honom i 10 minuter och sedan lägga ner en sovande bebis kontra att vagga honom, sjunga för honom, upp och gå med honom eller vad som nu ska krävas. Jag mår också så dåligt av att höra bebis ledsen så undviker det helst. Samma sak med välling - jag undviker helst, han tycker att det är bra.

Det är mycket jobbigare än jag trott att ha olika syn på vad som är bäst för bebisen och det sliter en hel del på relationen. Känner att jag blir lite villrådig också, vad är bäst, hur stora konflikter är det värt att ta för att hålla fast vid sin linje osv osv.

Låter tufft! En helt annan bebis känner jag också igen, men det hände för 2 månader sedan här haha.

Jag har läst om de som avvecklar nattamning men det är du som söver om med bröstet, alltså är det ditt beslut tycker jag. Instämmer och förstår din linje av att bebis inte ska vara ledsen.

Välling var jag skeptisk till men har förstått att välling numera inte är som dåtidens välling utan bra mycket nyttigare. Men där tycker jag återigen det är ditt beslut, då du är den som ger huvudfödan just nu och bara du kan bestämma om du vill byta ut måltider då det endast drabbar dig i slutändan. :)

Men kanske finns det något sätt att göra så sambon inte känner sig så bortprioriterad? Skämma bort med lite mys och massage när John sover?
 
Imponerande! Vi har börjat lite smått med "Ajaj" och "Tack tack" som alltså betyder nej respektive släpp och ge till mamma/pappa, men vi har inte riktigt börjat "förklara" att det gör ont när han drar i hår, öron och näsor :p

Men det märks iallafall att han börjar lyssna mer på orden, han lyssnar oftast till sitt namn och frågar vi "var är mamma" tittar han på mig :love:

Ge till mamma/pappa har vi inte prövat ännu, ska testa det!
 
Kan förresten tipsa om att kartonger/lock till frysrätter är jätteroliga att leka med, lätta och färggranna. :)

Jag har även känt att min hjärna inte fått arbeta sedan föräldraledigheten så nu lär jag mig spanska med Duolingo, lilla F somnade faktiskt till att jag övade igår! Annars gör jag inget om dagarna, då föräldrarna i föräldragruppen alla är bortresta fram till nästa vecka.
 
Hej allesammans! Long time no see.. Här har det varit full rulle hela sommaren! Nytt från oss är att vi har fått en helt ny bebis. En, enligt den här morsan, sämre variant. :cautious::p Borta är min lilla sömntuta som bara ville ha närhet. Nu vill han upptäcka världen, har ingen ro att varken äta eller sova och ska bara upp och iväg. Förut gick det alltid att få honom att sova några timmar till om han råkade vakna tidigt, nu är man chanslös. Imorse slog han upp sina ögon kl 06 och då var det bara snällt att kliva upp.

Han tycker att mat är världens grej och äter mer än gärna av allt men blir rätt knorrig i magen så vi tar det lugnt med matintro. Han har gjort sin första flygresa vilket gick över all förväntan, han skrattade hela vägen.

Vi har det lite knorrigt i relationen då det visade sig att min man tycker att vi får för lite tid till närhet och egentid samt att det visar sig att vi har rätt olika syn på hur vi bäst går vidare framåt. Jag vill gärna följa bebis och inte ta några större strider, medan han kan tycka att man kortsiktigt får ta en liten "konflikt" för att sedan komma vidare. Ett exempel på det är nattamning. Han tycker att vi ska försöka söva om på annat sätt innan jag ammar honom för att han inte behöver amma så ofta på natten som han gör, jag tycker att det är så smidigt att bara amma honom i 10 minuter och sedan lägga ner en sovande bebis kontra att vagga honom, sjunga för honom, upp och gå med honom eller vad som nu ska krävas. Jag mår också så dåligt av att höra bebis ledsen så undviker det helst. Samma sak med välling - jag undviker helst, han tycker att det är bra.

Det är mycket jobbigare än jag trott att ha olika syn på vad som är bäst för bebisen och det sliter en hel del på relationen. Känner att jag blir lite villrådig också, vad är bäst, hur stora konflikter är det värt att ta för att hålla fast vid sin linje osv osv.
Låter jobbigt att tycka så olika! Spontant tänker jag att det är du som ammar och har inte du problem med att göra det på natten så borde inte din man heller ha det.
Men en gissning är kanske att om han vill ha mer närhet tänker han kanske att det kommer bli mer sånt om John slutar nattamma och kan sova i egen säng, typ?
Tycker dock det är mest ditt beslut, iom att det är du som ammar...

Min sambo har tagit upp att han saknar närhet också. Jag å andra sidan saknar att kunna prata om saker. Tyvärr blir det ju liksom inget av varken det ena eller andra, på kvällen när kotten somnat somnar oftast sambon också medan jag försöker få lite saker gjorda. Och själv saknar jag möjligtvis att krypa upp i soffan och titta på en bra film, men inte så mycket mer än så, när det gäller närhet. Har alltid haft mindre behov av sånt än sambon, och speciellt när jag mår sämre... Förstår verkligen varför så många förhållanden kraschar under småbarnsåren!
 
Låter tufft! En helt annan bebis känner jag också igen, men det hände för 2 månader sedan här haha.

Jag har läst om de som avvecklar nattamning men det är du som söver om med bröstet, alltså är det ditt beslut tycker jag. Instämmer och förstår din linje av att bebis inte ska vara ledsen.

Välling var jag skeptisk till men har förstått att välling numera inte är som dåtidens välling utan bra mycket nyttigare. Men där tycker jag återigen det är ditt beslut, då du är den som ger huvudfödan just nu och bara du kan bestämma om du vill byta ut måltider då det endast drabbar dig i slutändan. :)

Men kanske finns det något sätt att göra så sambon inte känner sig så bortprioriterad? Skämma bort med lite mys och massage när John sover?

Ja, jag måste bli bättre på att prioritera egentid med mannen. Nu har John fram till helt nyligen sovit 09-09 och då har jag försökt att sova när han gör (eftersom jag jobbar på dagarna kan jag inte vila när han vilar dagtid). Nu har han lagt om det och somnar vid 20. Igår hade vi faktiskt "sexdejt" (oskönt att planera in kanske men fasen, i småbarnslivet får man ibland bara bestämma sig känner jag!) och gick in i ett annat rum. Det resulterade dock i att John vaknade mitt i, jag fick söva om vilket tog typ en halvtimme, sen fick vi fortsätta och sen somnade jag jättesent vilket i kombination med att han vaknade så tidigt imorse gör att jag nu helst vill ha koffein intravenöst. :angel:

Det är svårt det där, för helt ärligt så känner jag att det är ju bara nu bebis är liten och vill ha såhär mycket närhet (han har ju liksom redan dragit ner på det kraftigt och han är bara 6 månader :cry:). Mannen har jag hela livet på mig att vara nära. Vår tid kommer sen. Jag känner så så tydligt, men han känner ju inte lika och då måste jag ju respektera det.

Det kom faktiskt som en kalldusch för mig häromdagen när mannen tog upp massa saker som han inte var nöjd med i vår relation. Jag har gått och trott att vi har det skitbra och att vi verkligen är ett team i småbarnslivet och varit stolt över att vi ändå ligger någon gång per vecka. Visst, vi ligger inte flera gånger om dagen som tidigare, men hur fasen ska man hinna det med en liten?!
 
Låter jobbigt att tycka så olika! Spontant tänker jag att det är du som ammar och har inte du problem med att göra det på natten så borde inte din man heller ha det.
Men en gissning är kanske att om han vill ha mer närhet tänker han kanske att det kommer bli mer sånt om John slutar nattamma och kan sova i egen säng, typ?
Tycker dock det är mest ditt beslut, iom att det är du som ammar...

Min sambo har tagit upp att han saknar närhet också. Jag å andra sidan saknar att kunna prata om saker. Tyvärr blir det ju liksom inget av varken det ena eller andra, på kvällen när kotten somnat somnar oftast sambon också medan jag försöker få lite saker gjorda. Och själv saknar jag möjligtvis att krypa upp i soffan och titta på en bra film, men inte så mycket mer än så, när det gäller närhet. Har alltid haft mindre behov av sånt än sambon, och speciellt när jag mår sämre... Förstår verkligen varför så många förhållanden kraschar under småbarnsåren!

Ja, det är jättejobbigt.. :( Han tycker att nattamningen är jobbig för att han är så lättväckt så han sover jättedåligt. Jag försöker då få honom att sova i annat rum men det tycker han är en jätteförlust för relationen. Känner dock också som ni är inne på att amningen är min grej, men då är han inne på att John kanske också skulle må bättre av att få sova mer på natten och vila magen. Funderar på att ta upp det med BVC idag men samtidigt har jag inte så stor tilltro till deras åsikter kring amning.

Ja, jag var inte riktigt beredd på att man skulle känna så starkt för olika saker. Det är liksom som att hela mitt väsen skriker NEEEEEEEEEEEJ när det kommer till saker jag inte tycker är det bästa för John. Sen samtidigt får jag ju vara ödmjuk inför att mitt sätt inte är det bästa. Häromdagen jobbade jag väldigt sent (jobbade över 12 h den dagen, dock med amningspauser under dagen och fullkomligt bröt ihop efteråt. Det var FÖR lång tid ifrån bebis) och mannen nattade för första gången. Jag hade sådan stress över det och trodde att John skulle gråta sig till sömn. Snopet fick jag dock inse att det gick precis lika bra om inte ännu bättre för mannen att natta, utan amning eller något alls.. Så jag behöver ju inte nödvändigtvis tänka att det jag gör och det vi alltid har gjort är det bästa.
 
Vår tid kommer sen. Jag känner så så tydligt, men han känner ju inte lika och då måste jag ju respektera det.

Det kom faktiskt som en kalldusch för mig häromdagen när mannen tog upp massa saker som han inte var nöjd med i vår relation. Jag har gått och trott att vi har det skitbra och att vi verkligen är ett team i småbarnslivet och varit stolt över att vi ändå ligger någon gång per vecka. Visst, vi ligger inte flera gånger om dagen som tidigare, men hur fasen ska man hinna det med en liten?!
Fast det är ju inte bara hans behov som ska respekteras? Dina känslor är ju exakt lika viktiga.
En gång i veckan är för övrigt superofta i min värld. Jag kommer inte ihåg exakt, men här tror jag det blivit 3 eller 4 gånger senaste året :cool:
 
Ja, det är jättejobbigt.. :( Han tycker att nattamningen är jobbig för att han är så lättväckt så han sover jättedåligt. Jag försöker då få honom att sova i annat rum men det tycker han är en jätteförlust för relationen. Känner dock också som ni är inne på att amningen är min grej, men då är han inne på att John kanske också skulle må bättre av att få sova mer på natten och vila magen. Funderar på att ta upp det med BVC idag men samtidigt har jag inte så stor tilltro till deras åsikter kring amning.

Ja, jag var inte riktigt beredd på att man skulle känna så starkt för olika saker. Det är liksom som att hela mitt väsen skriker NEEEEEEEEEEEJ när det kommer till saker jag inte tycker är det bästa för John. Sen samtidigt får jag ju vara ödmjuk inför att mitt sätt inte är det bästa. Häromdagen jobbade jag väldigt sent (jobbade över 12 h den dagen, dock med amningspauser under dagen och fullkomligt bröt ihop efteråt. Det var FÖR lång tid ifrån bebis) och mannen nattade för första gången. Jag hade sådan stress över det och trodde att John skulle gråta sig till sömn. Snopet fick jag dock inse att det gick precis lika bra om inte ännu bättre för mannen att natta, utan amning eller något alls.. Så jag behöver ju inte nödvändigtvis tänka att det jag gör och det vi alltid har gjort är det bästa.
Att vara oenig om saker som är lätta att lösa (dvs den som sover dåligt byter rum) känns ju spontant som en större relationsdödare tycker jag.
Jag byter ju sovrum varje natt, när jag matat kotten. Skulle jag inte få sova 3-4 timmar sammanhängande varje natt skulle jag aldrig orka vara varken mamma eller sambo.
 
Fast det är ju inte bara hans behov som ska respekteras? Dina känslor är ju exakt lika viktiga.
En gång i veckan är för övrigt superofta i min värld. Jag kommer inte ihåg exakt, men här tror jag det blivit 3 eller 4 gånger senaste året:cool:

Ja, så är det ju.. Men det är inte som att jag får göra våld på mig själv eller "offra" mig, jag njuter ju av närhet och blir precis lika kåt och sugen nu som tidigare, bara det att jag går så upp i bebis och myser så mycket på det och då måste jag aktivt liksom planera in vuxentid. Det är ju inte så att jag ligger och skedar bebis och får feeling liksom..
 
Att vara oenig om saker som är lätta att lösa (dvs den som sover dåligt byter rum) känns ju spontant som en större relationsdödare tycker jag.
Jag byter ju sovrum varje natt, när jag matat kotten. Skulle jag inte få sova 3-4 timmar sammanhängande varje natt skulle jag aldrig orka vara varken mamma eller sambo.

Håller helt med. Tycker att det blir lite omoget av honom att dels klaga på dålig sömn och sen inte vilja gå undan och sova ostört. Klart det inte är det mysigaste kanske, men just nu är bra sömn för i vart fall en förälder definitivt värt att prioritera. Vi hade ett jättebråk för några dagar sedan som berodde på ett missförstånd som fick helt orimliga proportioner. Hade inte båda varit sjukt trötta tror jag att det inte hade ens blivit en grej så jag tror verkligen, för relationens skull, att vi behöver göra vad vi kan för att båda ska få sova nu.
 
Ja, jag måste bli bättre på att prioritera egentid med mannen. Nu har John fram till helt nyligen sovit 09-09 och då har jag försökt att sova när han gör (eftersom jag jobbar på dagarna kan jag inte vila när han vilar dagtid). Nu har han lagt om det och somnar vid 20. Igår hade vi faktiskt "sexdejt" (oskönt att planera in kanske men fasen, i småbarnslivet får man ibland bara bestämma sig känner jag!) och gick in i ett annat rum. Det resulterade dock i att John vaknade mitt i, jag fick söva om vilket tog typ en halvtimme, sen fick vi fortsätta och sen somnade jag jättesent vilket i kombination med att han vaknade så tidigt imorse gör att jag nu helst vill ha koffein intravenöst. :angel:

Det är svårt det där, för helt ärligt så känner jag att det är ju bara nu bebis är liten och vill ha såhär mycket närhet (han har ju liksom redan dragit ner på det kraftigt och han är bara 6 månader :cry:). Mannen har jag hela livet på mig att vara nära. Vår tid kommer sen. Jag känner så så tydligt, men han känner ju inte lika och då måste jag ju respektera det.

Det kom faktiskt som en kalldusch för mig häromdagen när mannen tog upp massa saker som han inte var nöjd med i vår relation. Jag har gått och trott att vi har det skitbra och att vi verkligen är ett team i småbarnslivet och varit stolt över att vi ändå ligger någon gång per vecka. Visst, vi ligger inte flera gånger om dagen som tidigare, men hur fasen ska man hinna det med en liten?!

Om han har förväntningar på att ligga flera gånger dagligen förstår jag varför han blir besviken, bara aningens höga förväntningar med en bebis i hushållet ... :p Visst har han rätt till sina känslor liksom du dina, men det går kanske att mötas mittemellan?
 
Ja, det är jättejobbigt.. :( Han tycker att nattamningen är jobbig för att han är så lättväckt så han sover jättedåligt. Jag försöker då få honom att sova i annat rum men det tycker han är en jätteförlust för relationen. Känner dock också som ni är inne på att amningen är min grej, men då är han inne på att John kanske också skulle må bättre av att få sova mer på natten och vila magen. Funderar på att ta upp det med BVC idag men samtidigt har jag inte så stor tilltro till deras åsikter kring amning.

Ja, jag var inte riktigt beredd på att man skulle känna så starkt för olika saker. Det är liksom som att hela mitt väsen skriker NEEEEEEEEEEEJ när det kommer till saker jag inte tycker är det bästa för John. Sen samtidigt får jag ju vara ödmjuk inför att mitt sätt inte är det bästa. Häromdagen jobbade jag väldigt sent (jobbade över 12 h den dagen, dock med amningspauser under dagen och fullkomligt bröt ihop efteråt. Det var FÖR lång tid ifrån bebis) och mannen nattade för första gången. Jag hade sådan stress över det och trodde att John skulle gråta sig till sömn. Snopet fick jag dock inse att det gick precis lika bra om inte ännu bättre för mannen att natta, utan amning eller något alls.. Så jag behöver ju inte nödvändigtvis tänka att det jag gör och det vi alltid har gjort är det bästa.

Om du vill ha välgrundade åsikter om amning så fråga inte BVC utan gå med i Amningshjälpen på Facebook, om du har det. Där finns det duktiga "hjälpammor". Sedan finns det en poäng att släppa på kontrollen lite. :)
 
Håller helt med. Tycker att det blir lite omoget av honom att dels klaga på dålig sömn och sen inte vilja gå undan och sova ostört. Klart det inte är det mysigaste kanske, men just nu är bra sömn för i vart fall en förälder definitivt värt att prioritera. Vi hade ett jättebråk för några dagar sedan som berodde på ett missförstånd som fick helt orimliga proportioner. Hade inte båda varit sjukt trötta tror jag att det inte hade ens blivit en grej så jag tror verkligen, för relationens skull, att vi behöver göra vad vi kan för att båda ska få sova nu.

Vi har sovit i separata sovrum i 6 år av 14. Otroligt skönt! Är ingen relationsdödare alls. Kanske om man bara säger godnatt och går in till sig men vi ser till att alltid ligga och mysa varje kväll och sedan går den ena ut när vi är trötta. Inte som så att man vaknar mitt i natten och kramas eller har sex iaf, iaf inte vi, så ser ingen poäng med just sovandet ihop.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Gravid - 1år Det är dags för en ny tråd :heart Försökte hitta den senaste listan men vet att det hänt en hel del sen dess, så uppdatera gärna...
38 39 40
Svar
787
· Visningar
74 093
Fritid På onsdag 28/8 börjar Paralympics och det sänds på SVT/svtplay. Ska ni kolla? :banana: Här finns sändningstider och deltagare: 28...
Svar
12
· Visningar
467
Senast: Rosett
·
Gravid - 1år Eftersom som ingen annan startat en ny tråd om våra bebisar kommer det en här :D Tror detta är senaste listan från förra tråden...
34 35 36
Svar
707
· Visningar
46 527
Senast: BusBarro
·
Gravid - 1år Scrollade i gamla tråden och tror att jag hittade sista listan. Ber om ursäkt om det fanns en senare och någon är missad. September 9/9...
18 19 20
Svar
391
· Visningar
28 206

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp