Om det ändå var NYA grejer som testades... Jättesvårt att prata om det, oavsett utgångsläge så blir han sur. Känner sig kritiserad tror jag. Oavsett hur jag uttrycker mig.Åh, vissa dagar kunde det varit jag som skrev det där!
Hög igenkänning på det där med att testa saker som aldrig funkat tidigare och att göra det i en extra krånglig situation liksom och sen att man själv får lösa situationen för att det gått överstyr.
I min värld går det inte att skylla på trött efter jobbet eftersom ävrn den föräldralediga har jobbat.
Har ingen annan lösning än att prata om det när det är lugnt omkring. Förklara att vissa lägen inte är jätttelämpliga att testa nya grejer i, om det finns sånt som redan funkar. Och så måste man på nåt vis ändå ge utrymme
Hon vägrar flaska, så jag kan inte försvinna. Funderar därför på att börja med gröt nu när hon blir 4 mån, så att fler än jag kan mata (ok enl bvc). Fast egentligen vill jag inte byta ut mål redan.Åh, du har mina sympatier! Sambon var lite likadan tidigare, med skillnaden att han egentligen inte blev irriterad, han märkbart helt enkelt inte att han behövde sova och försökte aldrig aktivt söva honom... Han har lärt sig nu, efter att jag pratade med honom om och han insåg konsekvenserna av en bebis som inte sovit ordentligt.
Det där med att du får ta hand om det sambon orsakar. Kan du åka hemifrån? Dvs kan sambon mata och så också? Min sambo provat också gärna lätta (och i min värld icke-fungerande) saker först men säger jag till hävdar han att han måste få hitta egna knep. Och det köper jag ju, men då får han också lösa det själv.
Förstår att du blir arg! Har han sagt hur han tänker sig att det ska gå till att bebis ska sova två pass i sin vagga? Eller det ska bara funka?IGENKÄNNING! Vi bråkade riktigt ordentligt igår och jag blev jätteledsen på min man, tårarna riktigt sprutade till slut. Jag är med bebis 90-95 % av tiden trots att jag jobbar halvtid (har varit mer än halvtid ett tag nu) och han har varit föräldraledig dom senaste veckorna och jag lägger otroligt mycket tid på att läsa på om bebisar och deras behov. Jag känner mig således ganska påläst och informerad. Jag vet inte om det är därför eller bara en slump (kan mycket väl bara vara hur bebis är som individ), men vi har en enormt nöjd och smidig bebis. Det är sådär så att alla reagerar över hur "lätt" han är. Ändå har mannen, utan något som helst stöd för sina tankar, synpunkter på hur jag hanterar honom. Jag söver honom för ofta, för mycket, för krångligt. Det vore skönare om han bara sov två pass dagtid och ensam i sin vagga. Jag blev då så ledsen på mannen för;
1. varför ändra något som fungerar SÅ bra?
2. varför klagar han, det är ju ändå jag som går med honom, söver honom och "krånglar" (jag upplever det varken som jobbigt eller krångligt).
Observera att dom här åsikterna bara kommer ur hans tankar och idéer, han har inte lagt tid på att varken läsa på eller lyssna hur andra har det eller hur andra gör med sina bebisar i samma ålder. ÅÅÅÅÅÅH, blir arg igen bara jag skriver om det. Mannen och storebröderna säger ofta att dom var så oroliga för att bebistiden skulle bli jobbigt men att det är så otroligt skönt att vi har fått en bebis som aldrig skriker och alltid sover. Kan då känna att en liiiiiiten klapp på ryggen till mamman eller åtminstone inte kritik/ifrågasättande är på sin plats.
(jag hoppas verkligen inte att det här inlägget sticker i ögonen på någon, i så fall ber jag så hemskt mycket om ursäkt för det är verkligen inte min mening. Jag menar inte att det jag gör är så bra och därför får jag en enkel och smidig bebis och om alla bara gjorde som jag så skulle deras bebisar vara likadana. Alla bebisar är enskilda individer med sina individuella förutsättningar och utmaningar. Jag är dock stolt över det jobb och den tid jag har lagt ner på att läsa på och lära känna just min bebis för att göra honom så tillfreds och nöjd och skapa så optimala rutiner jag bara kan för att just han ska fungera så bra som möjligt)
Sista biten. Tack! Precis sådär känner jag, men har inte kunnat formulera.Så är det nog, och visst kan jag förstå det (framförallt eftersom det jag gör inte fungerar för honom vilket gör att det tar mycket längre tid och är jobbigare för honom). Jag är helt öppen för att han ska få hitta sina sätt att söva honom, men något som blir jobbigt oss emellan är att han när jag har honom så sover han 1-2 h åt gången och när mannen har honom 30-45 min. Sen tycker han att han "ser så pigg ut". Och visst, det är han.. i typ 15 min, sen måste han sövas igen och är då svårare att söva om än om man söver honom direkt när han börjar vakna till efter 45 min. Men allt sånt där vet inte mannen och det har jag full förståelse för, men jag blir ledsen när det känns som att min erfarenhet av vår bebis inte är värd något eller blir ifrågasatt. Vi vill ju ändå samma sak, att bebis ska må så bra som möjligt och det får inte bli prestige i vem som har rätt där tycker jag. Då blir vi alla förlorare.
Grattis till huset föresten!