Vinterföräldrar -17/18, del 5

[pollex]

Tack snälla! Det blir inte en lång flytt, kanske en km. Men tror att det kommer att bli riktigt bra! Det är en 50-talsvilla med en riktigt häftig tomt. Det är lagom mycket att göra på huset, inget som känns övermäktigt men det känns roligt att verkligen få göra det till vårt.

Hehe, ibland.. om vi är vakna samtidigt. Mannen är väldigt lättväckt så är jag vaken är han oftast också det. Men helst vill jag inte prata, jag försöker hålla mig halvslumrandes hela amningen så att jag får så mycket sömn som möjligt.

Spännande! När blir flytten?

 

[Positron]

Kalas till förbannelse (ett om dagen fredag, lördag, söndag), en avslutning med vår barngrupp som jag inte hunnit förbereda för, och som grädde på moset ät sambon borta stora delar av lördagen (och imorgon har han den dåliga smaken att jobba ).

Oj! Det är ju härligt när de kan saker men mindre härligt när sakerna de kan är sådana som de helst inte skulle kunna . Som du hörde på oj:et så har mina barn inte riktigt haft de kapaciteterna

Ah, potential nog att bli en härlig helg! På många sätt och vis

De har visst kapaciteten, de vet bara inte om det! mitt barn vet om allt han kan

 

[pollex]

Ah, potential nog att bli en härlig helg! På många sätt och vis

De har visst kapaciteten, de vet bara inte om det! mitt barn vet om allt han kan

Får hoppas att barnen bara vill vila hela nästa vecka sedan (inte troligt!)

I så fall får de gärna fortsätta leva i okunskap! Om inte annat så är de i alla fall väldigt bra på att dunka varandra i huvudet med regler om hur man ska uppföra sig/vad man får-inte får göra, otroligt enerverande men ger en bra förvarning ibland

 

[FeatherCloud]

Frustrerad. Mannen och bebis relation har varit märkbart bättre den senaste månaden. De senaste dagarna är det sämre igen. Vilket innebär att han blir irriterad om hon inte somnar direkt (det gör hon inte) och aktiverar henne istället. Med illvrålande övertrött bebis som följd. Som jag får ta hand om.
Han envisas också med att testa saker som aldrig funkat först, istället för att direkt göra det som funkar. Det som aldrig funkat kan man göra sittande, det som funkar kräver en aktiv insats, stående. Jag fattar att han är trött efter jobbet, men det är jag också.

Åh, du har mina sympatier! Sambon var lite likadan tidigare, med skillnaden att han egentligen inte blev irriterad, han märkbart helt enkelt inte att han behövde sova och försökte aldrig aktivt söva honom... Han har lärt sig nu, efter att jag pratade med honom om och han insåg konsekvenserna av en bebis som inte sovit ordentligt.

Det där med att du får ta hand om det sambon orsakar. Kan du åka hemifrån? Dvs kan sambon mata och så också? Min sambo provat också gärna lätta (och i min värld icke-fungerande) saker först men säger jag till hävdar han att han måste få hitta egna knep. Och det köper jag ju, men då får han också lösa det själv.

 

[FeatherCloud]

Imorgon ska vi äntligen åka och kika på "ny" bil! Efter att vår kolonistuga blev såld fick vi loss lite pengar så vi slipper lämna gamla bilen i inbyte. Istället är planen att köpa ny först och sen sälja den andra privat då vi tror vi kan få mer betalt så.

Längtar ihjäl mig efter en kombi istället för att behöva slänga upp barnvagnen på pickupens flak varje gång!

 

[FeatherCloud]

Jag hade karpaltunnelsyndrom under första graviditeten och blev mycket hjälpt av ortoser på nätterna. Fick dessutom råd av en arbetsterapeut om hur jag skulle bära för att det inte skulle bli värre. Så iväg med dig och skaffa ortoser om du inte redan har! Och se om du kan bära lite mer varierat.
Blir det inte bättre kan du behöva operera.

Ont i fogarna vill jag knappt prata om
Du har inte börjat röra dig mer och framförallt använda rörelser du inte gjort på länge? Det kommer ju av sig självt att man gör det när man känner sig starkare i kroppen och då kan det fresta på fogarna som inte känts innan...

7 år sa fysioterapeuten att det tar för kroppen att återhämta sig efter en graviditet

+ @soom
Tack för era svar, fick tack vare det tummen ur och har ringt VC. De ska ringa upp i eftermiddag så får vi se vad som händer sen. Är ju överlag dålig på att kontakta vården, men händerna är så uppenbart annorlunda än förr att jag nog inte kan ignorera det.

Fogarna ja... vet inte om jag börjat röra mig mer egentligen, har nog snarare varit mer stilla senaste veckorna pga värmen. Kanske småsaker i hemmet när man kånkar runt på bebis och sätter sig ner/ställer sig upp feån golvet hela tiden möjligtvis. 7 år är för övrigt en galet lång tid! men jag har å andra sidan nog bara tänkt att kroppen aldrig blir densamma igen, då är ju 7 år ändå en bättre prognos

 

[Sofie_B]

Frustrerad. Mannen och bebis relation har varit märkbart bättre den senaste månaden. De senaste dagarna är det sämre igen. Vilket innebär att han blir irriterad om hon inte somnar direkt (det gör hon inte) och aktiverar henne istället. Med illvrålande övertrött bebis som följd. Som jag får ta hand om.
Han envisas också med att testa saker som aldrig funkat först, istället för att direkt göra det som funkar. Det som aldrig funkat kan man göra sittande, det som funkar kräver en aktiv insats, stående. Jag fattar att han är trött efter jobbet, men det är jag också.

IGENKÄNNING! Vi bråkade riktigt ordentligt igår och jag blev jätteledsen på min man, tårarna riktigt sprutade till slut. Jag är med bebis 90-95 % av tiden trots att jag jobbar halvtid (har varit mer än halvtid ett tag nu) och han har varit föräldraledig dom senaste veckorna och jag lägger otroligt mycket tid på att läsa på om bebisar och deras behov. Jag känner mig således ganska påläst och informerad. Jag vet inte om det är därför eller bara en slump (kan mycket väl bara vara hur bebis är som individ), men vi har en enormt nöjd och smidig bebis. Det är sådär så att alla reagerar över hur "lätt" han är. Ändå har mannen, utan något som helst stöd för sina tankar, synpunkter på hur jag hanterar honom. Jag söver honom för ofta, för mycket, för krångligt. Det vore skönare om han bara sov två pass dagtid och ensam i sin vagga. Jag blev då så ledsen på mannen för;

1. varför ändra något som fungerar SÅ bra?
2. varför klagar han, det är ju ändå jag som går med honom, söver honom och "krånglar" (jag upplever det varken som jobbigt eller krångligt).

Observera att dom här åsikterna bara kommer ur hans tankar och idéer, han har inte lagt tid på att varken läsa på eller lyssna hur andra har det eller hur andra gör med sina bebisar i samma ålder. ÅÅÅÅÅÅH, blir arg igen bara jag skriver om det. Mannen och storebröderna säger ofta att dom var så oroliga för att bebistiden skulle bli jobbigt men att det är så otroligt skönt att vi har fått en bebis som aldrig skriker och alltid sover. Kan då känna att en liiiiiiten klapp på ryggen till mamman eller åtminstone inte kritik/ifrågasättande är på sin plats.

(jag hoppas verkligen inte att det här inlägget sticker i ögonen på någon, i så fall ber jag så hemskt mycket om ursäkt för det är verkligen inte min mening. Jag menar inte att det jag gör är så bra och därför får jag en enkel och smidig bebis och om alla bara gjorde som jag så skulle deras bebisar vara likadana. Alla bebisar är enskilda individer med sina individuella förutsättningar och utmaningar. Jag är dock stolt över det jobb och den tid jag har lagt ner på att läsa på och lära känna just min bebis för att göra honom så tillfreds och nöjd och skapa så optimala rutiner jag bara kan för att just han ska fungera så bra som möjligt)

 

[Sofie_B]

Spännande! När blir flytten?

Jätte! Nu ska vi bara sälja vårat.. Nervöst värre, hoppas verkligen att det tar fart i budgivningen! Vi har dock rätt att ta oss ur köpet om vi inte får en viss summa så det känns jätteskönt. Flytten blir 3/9.

 

[FeatherCloud]

Blir mer och mer säker på att kotten rusat rakt in i femte språnget i förtid. Han har börjat prova en del av de saker som han enligt Wonder weeks kan lära sig, och är extremt närhetskrävande och har grova humörsvängningar Tur sambon är hemma idag, och skönt att jag fick sovmorgon till 8!

Liten vägrade somna i vagnen idag, men slocknade tillslut i min famn med hjälp av napp och sin kanin

 

[FeatherCloud]

IGENKÄNNING! Vi bråkade riktigt ordentligt igår och jag blev jätteledsen på min man, tårarna riktigt sprutade till slut. Jag är med bebis 90-95 % av tiden trots att jag jobbar halvtid (har varit mer än halvtid ett tag nu) och han har varit föräldraledig dom senaste veckorna och jag lägger otroligt mycket tid på att läsa på om bebisar och deras behov. Jag känner mig således ganska påläst och informerad. Jag vet inte om det är därför eller bara en slump (kan mycket väl bara vara hur bebis är som individ), men vi har en enormt nöjd och smidig bebis. Det är sådär så att alla reagerar över hur "lätt" han är. Ändå har mannen, utan något som helst stöd för sina tankar, synpunkter på hur jag hanterar honom. Jag söver honom för ofta, för mycket, för krångligt. Det vore skönare om han bara sov två pass dagtid och ensam i sin vagga. Jag blev då så ledsen på mannen för;

1. varför ändra något som fungerar SÅ bra?
2. varför klagar han, det är ju ändå jag som går med honom, söver honom och "krånglar" (jag upplever det varken som jobbigt eller krångligt).

Observera att dom här åsikterna bara kommer ur hans tankar och idéer, han har inte lagt tid på att varken läsa på eller lyssna hur andra har det eller hur andra gör med sina bebisar i samma ålder. ÅÅÅÅÅÅH, blir arg igen bara jag skriver om det. Mannen och storebröderna säger ofta att dom var så oroliga för att bebistiden skulle bli jobbigt men att det är så otroligt skönt att vi har fått en bebis som aldrig skriker och alltid sover. Kan då känna att en liiiiiiten klapp på ryggen till mamman eller åtminstone inte kritik/ifrågasättande är på sin plats.

Förstår din irritation! En spontan gissning är att din man är orolig över att behöva "krångla^ (som han ser det) om han själv ska vara ensam med bebis, och då skulle föredra att bebis sov ensam i sin vagga. För annars borde han ju verkligen bry sig typ noll om hur DU väljer att göra. Men tycker det låter som han har orimliga förväntningar på J. Två sovstunder känns ju tex som extremt lite för en bebis under halvåret. Jag tror tex inte vi kommer vara nere på tre gånger förrän runt halvåret.

 

[Sofie_B]

Förstår din irritation! En spontan gissning är att din man är orolig över att behöva "krångla^ (som han ser det) om han själv ska vara ensam med bebis, och då skulle föredra att bebis sov ensam i sin vagga. För annars borde han ju verkligen bry sig typ noll om hur DU väljer att göra. Men tycker det låter som han har orimliga förväntningar på J. Två sovstunder känns ju tex som extremt lite för en bebis under halvåret. Jag tror tex inte vi kommer vara nere på tre gånger förrän runt halvåret.

Så är det nog, och visst kan jag förstå det (framförallt eftersom det jag gör inte fungerar för honom vilket gör att det tar mycket längre tid och är jobbigare för honom). Jag är helt öppen för att han ska få hitta sina sätt att söva honom, men något som blir jobbigt oss emellan är att han när jag har honom så sover han 1-2 h åt gången och när mannen har honom 30-45 min. Sen tycker han att han "ser så pigg ut". Och visst, det är han.. i typ 15 min, sen måste han sövas igen och är då svårare att söva om än om man söver honom direkt när han börjar vakna till efter 45 min. Men allt sånt där vet inte mannen och det har jag full förståelse för, men jag blir ledsen när det känns som att min erfarenhet av vår bebis inte är värd något eller blir ifrågasatt. Vi vill ju ändå samma sak, att bebis ska må så bra som möjligt och det får inte bli prestige i vem som har rätt där tycker jag. Då blir vi alla förlorare.

 

[Heulwen]

Mycket att läsa ikapp. Vi flyttade igår och har haft massor att göra, pendlar mellan att kännas jättebra och jobbigt. Förändringar är inte min grej och jag har trivts enormt bra i vårt gamla område men går nog bra att boa in sig här med.

Idag var jag på föräldragruppen för andra gången. Min man följde också med. Kändes ganska bra överlag, ena mamman bor nästan granne.

Ska försöka läsa ikapp imorgon om hur alla har det!

 

[pollex]

IGENKÄNNING! Vi bråkade riktigt ordentligt igår och jag blev jätteledsen på min man, tårarna riktigt sprutade till slut. Jag är med bebis 90-95 % av tiden trots att jag jobbar halvtid (har varit mer än halvtid ett tag nu) och han har varit föräldraledig dom senaste veckorna och jag lägger otroligt mycket tid på att läsa på om bebisar och deras behov. Jag känner mig således ganska påläst och informerad. Jag vet inte om det är därför eller bara en slump (kan mycket väl bara vara hur bebis är som individ), men vi har en enormt nöjd och smidig bebis. Det är sådär så att alla reagerar över hur "lätt" han är. Ändå har mannen, utan något som helst stöd för sina tankar, synpunkter på hur jag hanterar honom. Jag söver honom för ofta, för mycket, för krångligt. Det vore skönare om han bara sov två pass dagtid och ensam i sin vagga. Jag blev då så ledsen på mannen för;

1. varför ändra något som fungerar SÅ bra?
2. varför klagar han, det är ju ändå jag som går med honom, söver honom och "krånglar" (jag upplever det varken som jobbigt eller krångligt).

Observera att dom här åsikterna bara kommer ur hans tankar och idéer, han har inte lagt tid på att varken läsa på eller lyssna hur andra har det eller hur andra gör med sina bebisar i samma ålder. ÅÅÅÅÅÅH, blir arg igen bara jag skriver om det. Mannen och storebröderna säger ofta att dom var så oroliga för att bebistiden skulle bli jobbigt men att det är så otroligt skönt att vi har fått en bebis som aldrig skriker och alltid sover. Kan då känna att en liiiiiiten klapp på ryggen till mamman eller åtminstone inte kritik/ifrågasättande är på sin plats.

(jag hoppas verkligen inte att det här inlägget sticker i ögonen på någon, i så fall ber jag så hemskt mycket om ursäkt för det är verkligen inte min mening. Jag menar inte att det jag gör är så bra och därför får jag en enkel och smidig bebis och om alla bara gjorde som jag så skulle deras bebisar vara likadana. Alla bebisar är enskilda individer med sina individuella förutsättningar och utmaningar. Jag är dock stolt över det jobb och den tid jag har lagt ner på att läsa på och lära känna just min bebis för att göra honom så tillfreds och nöjd och skapa så optimala rutiner jag bara kan för att just han ska fungera så bra som möjligt)

Så jobbigt med sådan oförståelse/kritik, hoppas att ni kunnat prata efteråt och landa i något som känns bättre! Sömn är ju en så central sak för sådana här små, och sömnmönstret och sömnbehovet kommer ju att förändras med sig själv med tiden så det är ju inte som att det du gör nu kommer att påverka hur han sover för alltid!

(Jag hade verkligen inte tackat nej till en bebis som var nöjd och glad med två ensamma sovpass om dagen! Men jag måste ha gjort något fel vid beställningen av ungen )

 

[pollex]

Blir mer och mer säker på att kotten rusat rakt in i femte språnget i förtid. Han har börjat prova en del av de saker som han enligt Wonder weeks kan lära sig, och är extremt närhetskrävande och har grova humörsvängningar Tur sambon är hemma idag, och skönt att jag fick sovmorgon till 8!

Liten vägrade somna i vagnen idag, men slocknade tillslut i min famn med hjälp av napp och sin kanin
Visa bifogad fil 16167

Vilken mysbild (”nidbild” föreslog autocorrect, tur att jag inte hann skicka )

 

[pollex]

Mycket att läsa ikapp. Vi flyttade igår och har haft massor att göra, pendlar mellan att kännas jättebra och jobbigt. Förändringar är inte min grej och jag har trivts enormt bra i vårt gamla område men går nog bra att boa in sig här med.

Idag var jag på föräldragruppen för andra gången. Min man följde också med. Kändes ganska bra överlag, ena mamman bor nästan granne.

Ska försöka läsa ikapp imorgon om hur alla har det!

Det låter som fullt upp! Vad roligt med en föräldragruppskompanjon så nära, då blir det ju lätt att spontanses

 

[pollex]

Lilla A blir rörligare och rörligare, kör snygga höftlyft på rygg och puttar upp rumpan från golvet i magläge. Och när åttaåringen är i närheten kan han helt magiskt vända sig från rygg till mage ”helt själv”

 

[Heulwen]

@Sofie_B Grattis till huset!
@FeatherCloud Jobbigt med karpaltunnelsyndromet och synd att det dröjer så länge till nästa psykologkontakt men din man kanske har semester i sommar och kan avlasta dig mer?

Förstår allmänt problematiken med att mannen väljer den enklare vägen ... Vi har problem att lilla F numera kräver antingen bröst eller bil för att somna och min man har varken tutte eller körkort. Jag tror bärsele och rask promenad efter ett stort mål ersättning skulle kunna funka men han orkar inte riktigt, och jag orkar inte propsa på det när hon blir ledsen.

 

[Heulwen]

Lilla A blir rörligare och rörligare, kör snygga höftlyft på rygg och puttar upp rumpan från golvet i magläge. Och när åttaåringen är i närheten kan han helt magiskt vända sig från rygg till mage ”helt själv”

Känns igen!
Idag rensade vi gamla lägenheten och vi lämnade henne i köket på babygymmet några minuter. När vi kommer in igen ligger hon en bit utanför åt ett helt annat håll.

 

[Cattaflajna]

Första ”riktiga” jobbdagen idag. Har ju hittills bara varit iväg på korta pass tidigare men idag jobbat 8-9h. Det var jobbigt att åka hemifrån och känts jobbigt att börja jobba nu över sommaren.

Men det har även varit skönt att få komma iväg och göra nåt annat. Lillan har haft en bra dag med pappa nu ska jag hem och mysa med henne!!

 

[Heulwen]

Jösses, lilla F var inte lättsövd ikväll. Normalt brukar jag kunna liggamma henne till sömns utan större problem men ikväll vägrade hon somna och kastade sig fram och tillbaka från bröstet, stirrade på väggen, sina händer, min behå etc. Till slut höll jag mjukt i händerna och tryckte dem lite mot hennes mage och då slocknade hon efter en stund med bröstet i munnen.

Både kul och jobbigt att hon är så nyfiken och vaken numera, mest jobbigt när det gäller amningen dock.